Avslutning, överlämning och lite nostalgi
Vi var på avslutningssamtal på Fridas förskola igår. Det var ett fint snack som bland annat innehöll:
- Sammanfattning om hur det varit på vägen. Vi fick bläddra i Fridas pärm som innehåller spår av alla åren.
- Dagsläget med vår sköna brutta. Hon är en skön typ som leker med många, är omtänksam och mestadels spralligt glad, men behöver öva lite på tålamodsgrejor som att vänta på sin tur och inte prata hela tiden (no surprise, hej ensambarn med pratmammasläkt).
- Överlämningen till skolan och tankar framåt. Förskolepersonalen har varit med på skolbesöken, haft kontakt med "nya fröken" och överlämnar dessutom dokumentation.
Tänk, det är helt OBEGRIPLIGT att Frida bara har en och en halv vecka kvar på sin förskola! Om bara en dryg vecka kommer vardagen inte längre se ut som vi är vana sedan så länge, det är galet nostalgiskt.
Vi har verkligen uppskattat Fridas pedagogers omtanke, deras engagemang, och deras syn på och känsla för Frida och alla hennes kompisar. Det har varit en enorm trygghet för barnen och givetvis även för oss föräldrar, att två av pedagogerna faktiskt följt dem ända från hembesöket innan förskolestarten tills nu. Det känns jättefint att de kan minnas hur Frida var när hon var liten och saker hon varit med om, att de känner henne så väl. De kommer att finnas med oss i tanken, när vi summerar Fridas liv och de människor hon mött på vägen.
Vi bor ju nära och kommer säkert att titta in på förskolegården och heja då och då i höst när vi går förbi, om jag känner oss rätt. Om inte annat så för att det känns så sorgligt att säga hej då annars! Det blir såklart jätteroligt och spännande att gå över till skolvärlden, det tycker både Frida och vi. Men det är något alldeles särskilt att lämna ett sammanhang, att kliva ur en trygghet, att skiljas från människor man gillar.
Jag hoppas nu att vi får en riktigt skön, härlig, avkopplande sommar, och att Frida får det bra med alla nya härliga kids nästa termin!
Vi har verkligen uppskattat Fridas pedagogers omtanke, deras engagemang, och deras syn på och känsla för Frida och alla hennes kompisar. Det har varit en enorm trygghet för barnen och givetvis även för oss föräldrar, att två av pedagogerna faktiskt följt dem ända från hembesöket innan förskolestarten tills nu. Det känns jättefint att de kan minnas hur Frida var när hon var liten och saker hon varit med om, att de känner henne så väl. De kommer att finnas med oss i tanken, när vi summerar Fridas liv och de människor hon mött på vägen.
Vi bor ju nära och kommer säkert att titta in på förskolegården och heja då och då i höst när vi går förbi, om jag känner oss rätt. Om inte annat så för att det känns så sorgligt att säga hej då annars! Det blir såklart jätteroligt och spännande att gå över till skolvärlden, det tycker både Frida och vi. Men det är något alldeles särskilt att lämna ett sammanhang, att kliva ur en trygghet, att skiljas från människor man gillar.
Jag hoppas nu att vi får en riktigt skön, härlig, avkopplande sommar, och att Frida får det bra med alla nya härliga kids nästa termin!
Ikväll sitter jag för övrigt här med en lite öm vänsterarm, efter att Frida och jag har tagit TBE-spruta i eftermiddags. Det susade in en sådan där vaccinationsbuss i stan idag, så vi slog till. Frida sussar gott sedan länge, så det verkar helt okej med henne. Vi får väl se hur hennes arm känns imorgon och ifall det dyker upp nån sån där liten vaccinationsfeber som kan spöka ibland. Hoppas inte!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
