BUSBLOMMA

Just nu känner jag mig alldeles nykär.

 

Ni vet sådär när man längtat efter någon man inte träffat på länge och äntligen får ses. När man bara vill träffa honom jämt. När man inte kan ta ögonen ifrån honom. När man blir lycklig av blotta åsynen av honom och tycker att han är det allra vackraste som finns. När han han får det att hissna inombords och och man inte kan låta bli att prata om honom hela tiden, sådär så att alla andra inte orkar lyssna längre. Alls.

 

Ni tänker att jag menar sambon? (Eller fästmannen, ska jag väl egentligen säga nu.) Ja visst, absolut, sambon i all ära! En härlig del av mitt liv. Lite extra romantiskt just nu också, känns fint med frieri och ring på fingret. Fast alltså... Jag talar just nu om hösten. Hösten! Jag är stum av beundran. Har ni SETT hur det ser ut ute just i detta nu? Ut med er och bara TA IN vettja! Det är så vackert att man blir alldeles mild i bröstet.

 

För en stund sedan slutade jag för idag, har gjort lite "egna" datorärenden efteråt och ska nu cykla hem. Solen lyser och det är magiskt. Jag ska nog ta en liten extra omväg för att få återse den helt oemotstådliga grupp träd jag passerade med Frida på väg till skolan i morse - de brann som eld i morgonsolen. MÅSTE ses igen.

 

 

/Jenny