Jag håller med Fylking - äntligen!

Jag blev faster i början av sommaren. Faster. Så ovant, overkligt, märkligt. Men sååå roligt. Vilken glädje och stolthet!
 
Tyvärr har vi av tusen och ett skäl inte kunnat träffas förrän nu. Till exempel lyckades Frida få kräksjuka i augusti, när vi hade åkt upp till Umeå för att hälsa på men inte hunnit dit än. Det var bara att gråta några bittra tårar, umgås med min farbror med fru (där vi bodde, stackars dem), tacka gudarna för att inte vi vuxna drabbades av eländet och åka hem de 50 milen igen nån dag senare i oförrättat ärende. Grr. Sedan dess har det varit fester och teaterpjäser och jag vet inte allt som bokat upp oss och redan rutat in våra helger.
 
Men nu. Nu! Helgen som gick fick jag äääääntligen träffa min lilla brorson. Vi tog nån extra dag ledigt, åkte upp hela familjen, bodde på ett helt okej vandrarhem och hängde med lillkisen och hans föräldrar i två dagar. Så mysigt att äntligen få ses!
 
 
Fasiken alltså. Nu vill jag ju träffa dem ofta, ju. Åh. Det är ALLDELES för långt till Umeå, let me tell you.
 
Och tjoff sa det så hade hela veckan gått (utan bloggning, ajaj) och nu är det redan fredag igen. Idag har det snöat här och var i landet, har jag sett på Facebook. Här hos oss var det bara frostigt och frasigt i morse men inget vitt nedfall ännu.
 
Ha en bra helg!
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0