BUSBLOMMA

Min mamma samlade på en hel del saker. Efter att hon gått bort var det många stickbeskrivningar, receptsamlingar, knappaskar, tyglådor och tändsticksaskar som skulle tröskas igenom.

 

Min pappa gillar också att ha fler än en av varje sak på lager. Det är inte alla som flyger till Spanien med typ fyra (ja, fyra!) fickknivar i olika storlek "ifall man behöver, man vet aldrig". (Det var lääänge sedan, före 11 september-dåden).

 

Ni som känner mig, vet att jag heller aldrig blir någon minimalist. Det ligger helt enkelt inte för mig.

 

Frida kan väl fortfarande ändras i det avseendet, men än så länge samlar hon också. Kottar, fina stenar, vackra löv och roliga snörstumpar som kan pysslas till hår på teckningar... det tar aldrig slut. Just idag har hon samlat kastanjer.

 

 

Tänk om mamma vetat att den tupperwareburk som hon köpte innan jag föddes, kanske medan jag låg i hennes mage, låååångt senare skulle användas för att bära ett grönt äppla till fikarasten i förskoleklassen för hennes lilla spralliga, glada, varmhjärtade barnbarn. Och att samma barnbarn sedan entusiastiskt skulle samla kastanjer i denna burk och lägga i sin skolllåda.

 

Sådana där små, enkla, spröda men ändå starka trådar framåt och bakåt genom tiden tycker jag är lite fina. De väver ihop oss, väver ihop händelser och människor. Minnen av vad som använts av vem förr och nu, kan skapa sammanhang av den allra enklaste sak. Som en ljusrosa tupperwareburk.

 

/Jenny