BUSBLOMMA

Här skriver jag om min dotter Frida och om att vara mamma, allra mest. Men också om mig, om dem jag har omkring mig och hos mig, om dagarna som går, om tankarna som vandrar förbi och om sådant som kommer inpå.

Hela vägen till tolvslaget

Vi har haft en lugn och skön nyårsafton med gooood matt och trevligt prat, hemma hos familjen A. För första gången höll Frida ut till tolvslaget - hon och I fnittrade och tjattrade sig igenom timmarna utan problem.

 

Söta nyårsbusungar (som oberoende av varandra hade nästan likadana diadem).

 

Och så plötsligt äääntligen rök den, den hänga-på-en-tråd-lösa tanden! Mitt i
nyårsnattsuddandet, vilken lycka! Och en ny liten tand är redan på gång.

 

Sambon sysselsätter sig i väntan på tolvslaget...

 

Tjejerna härdade ut till tolvslaget minsann. Och förutom tomteblossen, klarade Frida

av att kolla på fyrverkerier utan att bli skräckslagen - det var första gången, skönt!

 

Jag håller tummarna för låååång somorgon imorgon, så inte ungen blir alldeles galet tjorvig av tröttmössehumör. (Ring inte i onödan före kl 11, vettja.)

 

/Jenny