BUSBLOMMA

Sitter och inser att det är sovdags nu. Gäääsp. Här är det mörkt och vintrigt och kallt (även om det varit relativt milt just idag, faktiskt). Här köps det julklappar (japp - fixade flera stycken idag, skönt att vara igång!). Här tänds det adventljus och öppnas julkalendrar. Här planeras för ännu en logistik-utmanande hektisk vecka. Här funderas över eventuella husköp (nåja, vi får se...) och räknas på hushållskalkyler. Här pratas med en nybliven tvåbarnsmamma-vän!

Snacka om att man snabbt ramlar in i vardagen och verkligheten! Var det verkligen bara ett par ynka veckor sedan vi kom hem från det här?

Badtjejen, nyuppstigen ur poolplurret!



Solnedgången över Koh Lantas nordligaste strand Klong Dao...



...alldeles utanför D.R Lanta Bay Resort där vi bodde...



...var VÄLDIGT vacker när inga regnmoln dolde himlen och vi väl fick se den!



Såååå himla rofylld utsikt...



...att själen liksom stillnar lite extra, när man blickar ut över det här.



Den här synen ska jag plocka fram inombords i vinter, när jag behöver energi.

Så vackert! Så varmt! Underbart att vara i, underbart att tänka tillbaka på! Men vet ni - vackert vitgnistrande träd, bus i snöhögar och kyla så att andedräkten blir vit rök är inte heller helt fel. Det har sin charm det med! Faktiskt. På riktigt.

/Jenny

Torsdagen den 4 november, tog vi oss en liten utflykt igen.

Vi åkte minibuss från Ao Nang och besökte först några varma källor och vattenfall - Klong Thom Thermal Waterfall och Hot springs. Det var väl... sisådär. Ingen WOW-upplevelse precis. Kanske delvis beroende på att det regnat så mycket att det var grumligt i vattnet nedanför det lilla vattenfallet, så att vi inte kunde bada där nere utan bara i själva källorna (som det däremot inte var något fel på alls, även om ett VARMT bad känns lite underligt när det redan är svettvarmt i luften i och för sig!

Frida var lite, lite TRÖTT när vi kom fram. Typ medvetslöst sovande.



Hör man ordet vattenfall, tror man lätt att det ska imponera. Det gjorde det inte.

Jag och Frida badade oss rosigt varma i det 42-gradiga vattnet!

Efter doppet åkte vi vidare till Tiger Cave Tempel, ett välkänt buddisttempel där både kvinnor och män bor. På själva området fanns lite ditt och datt att kika på - munkar, massor av apor, vackra byggnader, statyer och gudabilder av olika slag. De stora sakerna att se, var väl de stora Buddahstatyer och den fantastiska utsikt som fanns på toppen efter 1237 trappsteg!

Den prakten såg dock tyvärr bara pappan, eftersom Frida och jag vände ned igen efter 508 alldeles tillräckligt svettiga trappsteg...  Man ska ju orka ta sig ned också. Puh! Eftersom vi efter den pärsen inte hade minsta lust att ge oss på de 100 (eller hur många det nu var) ytterligare trappsteg som tydligen ledde till meditationsgrottan, så missade vi den. Men det gjorde inget!

På väg genom ingången till tempelområdet. Den som tittar noga ser aporna på taket!



En munk och en hungrig hund, var det första vi såg.



Mera munkar inne på området.



1237 trappsteg. HJÄLP. Men okej, vi gör ett försök...



En staty alldeles i början av den vindlande vägen uppåt.



Frida och pappan stretar på uppåt. Puh.



Alltså det är inga småtrappor vi pratar om här. Det är BRANT!



Frida tar en välbehövlig paus. Hm... mycket mer än hälften kvar! Vi tjejer vänder.



Vi fick ju ändå ganska fin utsikt, trots att vi kapitulerade.



Det är VARMT även fast det är ganska molnigt - inte bara vi som tycker det tror jag!



Jag var TOKSVETTIG och högröd när vi kom ned! Jobbig sightseeing, haha!



Det fanns många tjusiga statyer och annat, som man inte riktigt vet betydelsen av.



Frida kollar in en buddah.



Frida ville så gärna bugande-hälsa på en munk - till sist kom chansen! Lycka.



Utsikt från inre delen av området.



"Där är Buddah med många armar" säger Frida om den här bilden.



Den här buddahn stod alldeles vid foten av den lååååååånga trappan.



Till slut kom den rödvitrandige pappan ned! Frida välkomnade med öppna famnen.



Två av de många apor som fanns på området - tjuvaktiga, busiga men söta!



En sådan här drake fanns på var sida om ingången till en ny (ofärdig) byggnad.



Denna staty fick sällskap av vackra guldlöv i trädet.

Sedan rullade minibussen tillbaka mot Krabi, och vi var hungriga, svettiga och rejält trötta i benen. Ett stopp hade vi kvar - en elefantcamp. Vårt resesällskap skulle nämligen rida elefant också och vi fick följa med gratis och se en babyelefant-show. Den var ju söt, den lilla treåringen - jämnårig med Frida! Sedan satt vi och slappade i skuggan och såg på medan de duschade elefanterna och "nattade" dem.

Unseen excursion elephant camp - framme!



Treåringen gör konster - tadaaa!



Galen familjebild! Jag (fröken Drövel till höger, haha!) hade enormt roligt åt Frida,
som höll för öronen konstant ifall elefanten skulle trumpeta! Hon blev erbjuden att
få sitta på elefanten huvud men det ville hon INTE ens överväga, hu så läskigt!


Tydligen får elefanterna duscha två gånger om dagen - skönt!

Efteråt var det en kort tripp hem, vilket var skönt. In i duschen och ut på middag, nöjda efter en innehållsrik dag!

/Jenny

Det finns mycket Thailand kvar i oss, en hel del kvar att berätta, många osedda bilder. Rapporter från det jag inte hann blogga om på plats, kommer pö om pö framöver när jag hinner!

Onsdagen den 3 november åkte vi från Ao Nang på en "4 island tour" med speedboat - en kraftfull båt med tre jättemotorer (Ao Nang Princess 333, hette den) som FLÖG över havet! De är inte så noga med begreppen där nere, för tekniskt sett var det nog bara två, eller faktiskt tre öar som vi besökte - två platser var stränder på fastlandet. Och vet ni - soooolen lyste den här dagen, för första gången! Härligt.

Krabi pir.



Frida knaprar vidare på frukosten medan vi väntar.
(Notera det thai-klassiska klistermärket som visar vart hon ska!)



Nu sticker vi!



Båtbruttan är morgontrött och stenhård...



...bakom sina solglasögon!

Vi åkte först till Chicken Island. Där blev det 45 minuter snorkling och matning av färgglada fiskar, innan vi åkte vidare. Jag såg - förutom alla småfiskarna som ville komma nära och käka bröd - några fina regnbågsfiskar, ett par sjögurkor och en massa andra större fiskar djupare ned.

Frida och jag i plurret med fiskar runt oss, den enda gången hon vågade hänga med!



Slänger man i ett par kex, får man mååånga färgglada fiskpolare.



Chicken Island, i vad jag TROR är rätt profil.

Nästa stopp var en liten mini-paradis-ö som jag inte hörde namnet på, och där stannade vi en halvtimme. Det var för hett och stekande att stanna längre där (vilket kändes ljuvligt på sitt vis efter en massa regn)! Det var sååååå oerhört vackert.

Man kunde vada mellan två små plutt-öar.



Och det var som sagt soool, grymt skönt!



Frida passade på att svalka sig lite innan vi hoppade på båten igen.

Därefter åkte vi till Poda island. En hel timme fick vi på oss att bada, sola och strosa omkring. Vi tog några dopp, gick längs stranden, kollade snäckor och njöt. Fint! Och skönt. Man skulle väl snabbt tröttna på paradis-strandliv om man bara fick spendera tiden så, men JÖSSES vad ljuvligt det är i lagom portion!

Utsikt från stranden vi besökte på Poda Island (och "vår" båt).



Man blir då och då påmind om att otäcka saker kan hända och har hänt...
(Hur sabla fort tror ni man akn springa 500 meter om det behövs?!)



Detalj från denna strands mäktiga andehus.



Frida tar en välbehövlig glasspaus i värmen!
(och tre minuter efter detta foto låg glassen tappad och halvsmält i sanden...)



Stranden var lååång och inte så välbefolkad!



Det var riktigt meditativt att strosa nästan ensam här.



Frida hittade några strandfynd.



Frida och pappan njuter av värmen, solen och vattnet...



...innan det är dags att vända tillbaka till båten och nästa ställe!

Efter Poda var det lunchdags och vi åkte till en restaurang på Railey Beach. Riktigt god mat, buffé så att alla kunde hitta något de gillade. Railey är ett känd klättrar-tillhåll, och det var fascinerande att se de som klättrade på de höga, höga klipporna vid kanten av stranden - de såg bara ut som små pytteprickar mot klippväggen!

Klassiska longtailbåtar, och en gigantisk klippa där folk faktiskt klättrade!



Utsikten från restaurangen. Life is good.

När vi käkat klart och kikat lite, tog båten oss till PraNang Beach. Där finns en grotta, "prinsessgrottan", som hade nån slags fruktbarhetsbetydelse som jag inte riktigt hängde med på. Standen var jättefin, och man kunde vada över till en liten ö där fler klättrare fanns.

Frida spanar in Pincess Cave på Pranang Beach.



Utsikt över Pranang Beach med prinsessgrottan i ryggen.



Utsikt över stranden igen, inifrån den öppnare delen av grottan.



Typiskt thailändsk vy, verkligen. Båtarna såklart, och klippa rätt upp ur havet.



Frida som snöat in lite på gömställen, hittade ett sådant även här!



Frida lämnade söta spår av fossingar i otrampad sand!



Vi fortsatte förvånas och glädjas över det vackra vädret den här dagen!

Till sist bar det hemåt. Nu var vi trötta och varma - och fläckvis röda! Frida lite på sina vader, Johan på pannan och en axel - men jag som leder solkräms-insmörjnings-SM (det blir lätt så när man har en mamma som haft hudcancer...) var ironiskt nog ILLANDE röd på hela ryggen och småröd lite överallt. Problemet för mig är att jag svettas bort hälften av solkrämen och badar bort resten... Speciellt ansiktet är svårt att hålla väl insmort.

Här hade vi just kommit hem, det blev rödare och rödare vartefter kvällen gick...

Turligt nog (?!) åtgergick vädret till att vara molnigt och halvtaskigt efteråt, vilket gav tillfälle att låta det röda lägga sig...

/Jenny

De är väldigt förtjusta i barn i Thailand, det står helt klart. De är också väldigt duktiga på att ta hand om och serva turisterna. När vi stod i nån lite resebås längs gatan i Ao Nang och beställde en utflykt till dagen efter, tog en tjej plötsligt hand om Frida (som hade lite dåligt tålamod och var rätt less på att vänta på oss). Efteråt var hon så här fin!

När vi kom till hotellet, vimlade hon runt och visade superstolt upp dessa naglar för alla massage-tjejerna som stod och sökte kunder, personalen i receptionen och tuktuk-taxi-föraren som vi åkt med flera gånger. Det är ingen blyg viol vi har precis!

/Jenny 

Att åka till Thailand är som att komma till massagehimlen.

Det kostar lite och ingenting att få massage av olika typer (eller andra behandlingar), och det finns ÖVERALLT. I stan mer i ordnade salonger, ute på öarna ofta i hyddor vid strandkanten. Båda delarna har sin charm!

Massagesalongen vid vårt hotell i Ao Nang. Stillsam, med aircondition. Sköööönt.



Prislistan på salongen i Ao Nang - dela med fyra för att få svenska kronor.



Efter manikyr nummer två hade jag denna färg på naglarna!

Det är fantastiskt skönt att unna sig lite lyx, så ofta som man aldrig skulle kunna göra hemma utan att bli ruinerad. Jag ska nog försöka hinna ta någon mer behandling innan vi sticker till fastlandet imorgon, jag har haft ett uppehåll på FLERA dagar nu, haha!

Mer massage och andra härliga ompysslingar till folket!

/Jenny

Igår natt vaknade jag vid tvåtiden och trodde jag skulle få en psykiskt sammanbrott. På allvar. Det kliade så obegripligt, överjäkligt mycket på mina ben att jag höll på att blir fullkomligt GALEN!

Det finns mygg här. MÅNGA.
Och det är varmt här. MYCKET.

Kombinationen gör att man får många myggbett, eftersom det är liiiite svårt att klä sig heltäckande på kvällarna (i alla fall för varma mig). Betten kliar så att man kan förlora förståndet. Gaaah. Inatt gastade jag lätt panikslaget: Jag vill HEM nu! Det är november och kallt och ingen förbannad mygg, nu vill jag HEEEEM!

Fridas ena ben härom kvällen. INTE skönt, kan jag lova!

Frida och jag får en massa bett hela tiden, trots att vi använder myggstift duktigt. Frida är tack och lov obegripligt duktig på att inte klia sina bett. Pappan får typ inga, eller i alla fall inga som kliar eller syns. Lyllos! Själv har jag vader och smalben som ser ut som de har nån slags sjukdom, knöliga, röda pch såriga. Ena benet har så svullna områden att det stramar och gör lite ont i det när jag går. Piffigt värre!

Så kom ihåg - vintern har sina goda sidor!

/Jenny 

Det är ett märkligt land det här.
Månen LIGGER ned, som en annan klyftpotatis!

En liggande halvmåne alltså. Hm. Ibland är det de små, små detaljerna som påminner om att man är i en annan värld...

/Jenny

Här är hon, i egen hög person - den söta lilla busblomman! Haha.

Söta, älskade lilla skatt. Vad underbart det är för oss att få vara på semester med dig!

/Jenny

Sambons fötter är lite slitna och nötta av thaiboxningsträningen han kört här. Idag testade han Fish Spa i 15 minuter! Han såg en smula stel ut först, men sedan slappnade han av betydligt. Häftig grej!

(För er som inte vet, så är det alltså så att man doppar ned fötterna i typ ett stort akvarium. Där finns massor av små, små, små fiskar som knaprar bort död hud från tassarna. Googla så kan ni läsa om det.)

/Jenny

Det börjar kännas att den här treveckorsbubblan börjar gå mot sitt slut. Det är fyra dagar kvar, visst, och ur de dagarna ska vi klämma ut allt njutande som det går såklart! Men ändå. De är liksom... inte oändliga längre, dagarna. Det finns en ände på den här loja, sköna tiden. Tiden där vi utan problem kan bara.. finnas. Slöa bort en hel dag. Lite frukost, lite solkräms-smörjning, en massa bad, lunch, glass, mera bad, läsa lite bok, dusch, middag och så en rätt tidig kväll. TJOFF - ny dag. Typ nåt åt det hållet.

Idag var det bara lite regn! Och en del sol faktiskt. Det gick INGEN nöd på mig...

De dagar som är kvar är redan lite inrutade - på ett semestervis, alltså. Imorgon och på måndag ska vi på utflykter. På tisdag vet vi inte, kanske blir det bara pool- och strandhäng - eller regn såklart... På onsdag måste vi åka till fastlandet, så då får det bli sol bäst det vill för vi kommer att sitta flera timmar i bil eller buss. Sen VIPS ska vi flyga hem jättetidigt på morgonen på torsdagen. Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Den vanliga verkligheten kryper närmare. Snart kommer vardagen, som tenderar att bli så mycket mer komprimerad. Så mycket mer fylld av måsten och borden och ont om tid. Så många fler gånger man klämmer ur sig ett trist "Men skynda dig nu!" till Frida. Som har en så välfylld kalender. Där man alldeles för sällan hinner bara ligga och spontankramas och småprata med Frida i en halvtimme, när man egentligen redan borde ha gått och käkat lunch!

Man kan ju välja att högst motvilligt närma sig allt det där vinteroverallsbråkandet som kommer på mornarna snart, eller morgon-alarmet, jobbjobbjobb, leriga regnkläder, borttappade vantar och tidsbrist på väg till jobb och dagis. Och MÖRKRET. Men äsch, jag tänker istället på efterlängtade dagiskompis-möten, vacker vit snö, vänner och familj inom räckhåll, telefonsamtal, kanske nån födelsedagspresent som väntar, levande ljus på hemmamyskvällar, den egna sängen, glada arbetskompisar och skön svalka.

Det blir bra det med. Och först njuter vi lite till!

/Jenny

Jag ÄLSKAR mina Teva-sandaler. De sköter sig så snyggt!

Jag tog med mig dem helt oanvända, går i dem dygnet runt utom när jag sover, badar med dem i havet... Jag LEVER med dem. Har ändå inte fått ont någonstans (utom en kort kväll, efter att jag gjort en foot scrub och alla gamla förhårdnader flugit sin kos). De är svala, tåliga (jag hade mina förra i nio år...), och sköna att gå i med ordentligt stötdämpande sula. Dessutom har de nån slags antibakteriell-funktioni sulan - inte dumt.

Guldmedalj. Världens bästa resepjuck. De enda man behöver!

/Jenny

Så blev det då kväll på min 40-årsdag. Middagsdukningen på stranden med levande ljus och kuddar gick ju tyvärr om intet, även om vädret klarnade upp precis lagom till sextiden så var det ju fortfarande vått ute. Men persnalen på Hans (restaurangen hette så) hade gjort sitt bästa för att ordna lite speciellt för oss i alla fall!

På väg till restaurangen, som bara låg en kort promenad från vår resort.

 

Vacker kvällsstrand, när regnet just slutat.

 

Nästan framme!

 

De hade dekorerat med en massa ballonger, gjort hundar särskilt för Frida också.

 

Väggen bakom oss var fylld av ballonger, och ballong-blommor hade de gjort!

 

"Happy birthday, wish you all the best, Hans restaurant" stod det på kortet.

Efter maten satte personalen på Happy birth day to you på hög volym och kom inmarscherandes med en tårta! Det hade sambon ordnat i smyg, gulligt! Halva restaurangen sjöng med och klappade i takt. Dessutom tände de tomtebloss som de stuckit ned i blomkrukor och rabatten intill oss. Omtänksamt!

Tårtan var en sockerkaka som de glaserat. Den var ju stooor, så när vi tagit våra bitar gick jag runt och bjöd dem vid de andra borden - flera var dessutom folk från vårt hotell som jag pratat med tidigare. På sätt och vis blev det som att jag hade gäster till sist, trots allt! Frida var delvis nöjd åtminstone, haha.

Tårtan - till och med mitt namn stod på den!

 

Jag fick lite hjälp med att blåsa ut ljusen.

Jag fick present också! Helgen innan lucia ska jag få åka till Stockholm och bo på Nordic Light i fint rum! Tack älskling! Först blir det lunch och shopping med svägerskorna på dagen, därefter show på kvällen. Vi ska få se Sugar - i hetaste laget, medan Frida leker och sover hos faster A. Tack svägerskorna, så himla trevligt det ska bli!

När vi fått i oss desserten, gick vi ut på stranden. Där tände restaurang-personalen en sådan där rislykta för mig!  Den var lite motsträvig först men tog fart till sist och flög till väders, häftigt var det faktiskt att se den segla upp. Frida undrade om den skulle explodera sen, där uppe hos mormor?! Sötunge.

Ska man önska sig nåt? Jag önskade 40 friska år till.

 

Hej svejs, lyktan - hälsa mormorn!

Efter att vi lämnat restaurangen, hade vi tänkt oss en drink i någon bar. Frida var dock trött som en skrutt, så vi masade oss tillbaka till vår bungalow istället. Frida och pappan somnade ganska snabbt, medan jag låg vaken en stund. Jag läste bok, pussade på dem och blev glad över några grattis-sms som plingade in i telefonen.

Härlig dag och kväll. Mycket nöjd! Tack alla inblandade, för att ni gjorde min dag så fin!

/Jenny

Nu finns det även foton inlagda i gårdagens inlägg nedan, från födelsedags-förmiddagen. Håll till godo!

/Jenny

Äsch, nu har jag kommit i helt okej skönt slapp semester-otakt och ligger efter med rapporterna. Bestämmer mig därför att ta saker lite hipp som happ och nu rapportera lite från våra första dagar här på Koh Lanta! Det som hände före, får komma efter. Vem bryr sig, liksom!

Vi kom alltså hit i lördags och bor på D.R. Lanta Bay Resort på Klong Dao-stranden. Det är ett alldeles utmärkt ställe! Lustigt nog fick jag när jag lade ut inlägget om vart vi skulle bo, svar på Facebook av en gammal klasskompis att de bott här 2007 och varit jättenöjda. Kändes skönt och tryggt - och som sagt, visst visade det sig vara helt okej här.

Vädret har också varit helt okej sedan vi kom. En del sol, ganska mycket molndis. Lagom. Och så regnskurar på kvällar och mornar - och ska de komma, så är det väl lämpligast då...

Trött tjej på båtresan över till Koh Lanta.



Nu är vi framme!



Vi checkar in - och håller tummarna för att allt blir bra.



Nyckeln i handen! Spännande.



Pappan låser upp vår bungalow.



Helt okej rum, möjligen för lite fönster/ljus. Men inga spindlar! Bara handdukssvanar.



Fridas betyg: Bra rum = många bra gömställen!!



Utsikten från vår bungalow ned mot poolområdet, havet och restaurangen.



Poolpremiär!



Det finns massor av fina blomsterplanteringar och växtlighet kring byggnaderna.



Stranden åt ena hållet, vid lågvatten som synes. Minst sagt långgrunt!



Frida tränar snorkling i poolen. Jätteduktig!



Ingången till vår resport från havet sett.



Första frukosten på Koh Lanta. Inte fel.



Och det HÄR är alltså utsikten från vår hotellrestaurang. Sweeeet.



Ibland måste man ju faktiskt kliva ur vattnet, även om det är motigt...



...men då kan man ligga och gona sig lite i skuggan. Härligt det med.



"Vet du, den smakar gammal elefantrumpa!" sa Frida om pappans cocosdryck.

Nu ska vi leva vidare i detta ljuvligt ljumma land. Lite mer massage på en dyna invid havets brus, kanske? En båtutflykt? Eller bara poolhäng? Tja, vi får se. Imorgon är det min jämna födelsedag, så då står sambon och Frida för det mesta av planerna! Jag har varit med och valt restaurang - det blir mysigt, inte flådigt - men mycket mer vet jag inte vad som ska ske. De tisslar och tasslar en del, så vi får väl se. Spännande!

Frida har varit väldigt bekymrad för min skull över att jag inte kommer att få några gäster på min dag. Och visst känns det lite ovant att inte dela dagen med vänner och familjer, men det visste jag ju när jag valde trippen till värmen!

Kram på er, alla därute.

/Jenny

Efter en vecka i Thailand fick vi kommentaren:

- Ah, you just arrive today, se you light skin, yes?!

Eh... NEJ, det har ju regnat en del dårå... Och sen är jag (med en mamma som dog i hudcancer) också rätt försiktig med solen. Det smörjs och pausas och sitts i skuggan en hel del. Herregud, ingen hemma ser ju ändå om man har solbränna under tjocktröjan i november, haha!

/Jenny

I tisdags eftermiddag var det faktiskt inte regn. Nästan sol nån timme, rent av! Och i mulet väder duger stranden fint här, ska jag säga. Efter att vi elefantbusat, tog vi oss några timmar på Ao Nang Beach. Havsbad och bikini, kors i taket! Det blev ett par sköna timmar som gav mersmak.

Frida bygger på...



...en hoppborg (!) av sand...



...och det är visst noga med formen!



Strandliv! Jag är obotlig sten- och snäckletare och Frida har tagit efter.



Fast inte var det så alldeles stadigt väder. precis.



Vi fick i alla fall en klar kväll!



Sen gick vi och käkade mat, alldeles intill en fin reklamskylt.



På väg in till hotellrummet, hälsade vi på våra små ödlevänner!
(De ska räknas och kollas till ordentligt varje kväll förstår ni.)

Vi gick minsann och bokade en ö-tur efter den här strand-eftermiddagen, och höll tummarna för att vädret skulle hålla. Så här vill man ju ha det!

/Jenny

Frida går i morfarns fotspår och blir tjenis med alla, överallt. Att de inte pratar svenska är inget problem! Nu har hon ju lärt sig "tännkjo" och "good" och "noooooo" och "bye bye" och dessutom hej på thailändska, haha. Då kommer man långt! Och så bugar hon sådär med händerna ihop som de gör här och alla smälter.

De på hotellet i Ao Nang (och massagepersonalen på stället intill, och taxikillen som alltid parkerar utanför Sunset Hotel...) vet vad hon heter och ropar hennes namn och hälsar när hon kommer. Snacka om att få mycket fokus - folk ger henne komplimanger för hennes hår och vackra ögon som är blå som himlen och havet. Thaitjejer fotograferar henne och många skojar och busar med henne.

Haha, hur SKA det bli att återvända till vardagen sedan igen?!

/Jenny

I onsdags var vi iväg på en "Four island trip".

I tisdags upphörde äntligen hällregnet! Det var ingalunda gassande sol, men en något ljusare molnig himmel var just då allt vi begärde. Skönt! Vi såg möjligheen att göra något vettigt, och slog till på en klassiker - elefantutflykt.

Vi åkte till Nosey Parker’s Elephant Trekking and River Camp för lite elefant-trekking i djungeln. Frida och jag fick sitta på en elefant (man sitter liksom på en liten bänk på elefantens rygg), medan pappan fick en egen att husera på. En annan stor svensk familj var på samma tur, så det blev lite trevligt skoj och skratt med dem under skumpandet i djungeln.

Det gäller att göra reklam vart man än far - det är många som slåss om turisterna!

 

Här är gruppen på väg ut i djungeln - vi gick först och pappan allra sist.

 

Frida har tagit plats - men sen ville hon hellre krypa upp i mitt knä.

 

Pappan på djungeltripp!

 

Jag och Frida på elefanten mitt i strömmen.

 

En närbild på en av elefanterna som var med på turen.

 

"Våran" elefant efteråt. Vi fick mata dem med ananas.

 

Det fanns många vackra blommor i elefanternas djungel också...

 

...som det var svårt att inte fotografera...

 

...och kanske nån lösare vet vad nån av dem heter?

 

Efteråt fick elefanterna lite snacks och vila.

 

På lunchen efteråt - en TRÖTT tjej.

Frida tyckte det var spännade att besöka elefanterna, och var riktigt tuff och modig - ända tills de började trumpeta. DET gillade lilla fröken inte, hon gillar ju sällan höga ljud och det här var definitivt inget undantag! Och så var hon inte vidare förtjust i närkontakt med snabeln - nåt matande ville hon inte delta i, haha!

/Jenny