Fatta overklighetskänslan
Vi är på raketresa tur och retur till min hembygd i helgen, på grund av allvarlig sjuklighet hos någon. Den här personens historia är inte min att berätta, och därför är jag ovanligt kryptisk just här. Ni får stå ut med det, för det är komplicerat. Men det äter min ork och jag vill ändå förmedla det. Läget som sådant.
Vi har alltså en sorglig orsak att resa hit och det känns tufft. Men vi har också fått en trevlig kväll med min faster och jag fick några timmar med ett par vänner jag träffar för sällan! Innehåll i båda vågskålarna, alltså.
Jag kommer från en liten yttepyttelandsortshåla.
(De av er som också kommer från vishan, kan nog känna igen er här...)
På orten närmast där jag kommer ifrån, orten där jag gick på gymnasiet, finns ett hotell. Ja, nu har ju aldrig jag direkt sett det som ett hotell, förstås! Möjligen i åttan, när jag gjorde prao här i två veckor. Jag vet att jag fick lära mig en del i receptionen då - fast mest minns jag kökstjänsten och kylrummet där alla delicato-godsakerna förvarades... Men efter det, har stället aldrig varit ett hotell.
På hotellet som jag glömde var ett hotell, hade de disco när jag växte upp. Utekvällar där ALLT hände ni vet. Här har hjärtat krossats, flirtar inletts, vänner bråkat, tjejer snackat i toakön, läppstift målats på, tårar fällts, drinkar druckits och dansgolvet nötts. Här har känslorna darrat, knytnävarna vevats av ilska grabbar, skvaller färdats från mun till mun, taxiköer funnits som aldrig tog slut och osäkerhetskänslan varit så stark som sutte den utanpå kroppen. Här har blickar utbytts, händer hållits, raggningsrepliker avfärdats, nervositeten frodats, vänner mötts med skratt och spänningen varit olidlig!
Jag säger HÄR, för att jag är där nu.
Jag sitter och hör mina älsklingar sova, på ett hotellrum i hotellet som för mig var nåt helt annat. Jag är vuxen och mitt hemmahus finns inte kvar, så vi har tagit in på hotellet som vibrerar av minnen. Jag har inte varit här på mycket, mycket länge.
I morgon ska jag äta frukost i lokalen där allt hände, de där kvällarna när jag växte upp.
Jag tror att frukostbuffén är uppdukad på dansgolvet. Så totalt absurt!
Fatta overklighetskänslan.
/Jenny
Vi har alltså en sorglig orsak att resa hit och det känns tufft. Men vi har också fått en trevlig kväll med min faster och jag fick några timmar med ett par vänner jag träffar för sällan! Innehåll i båda vågskålarna, alltså.
Jag kommer från en liten yttepyttelandsortshåla.
(De av er som också kommer från vishan, kan nog känna igen er här...)
På orten närmast där jag kommer ifrån, orten där jag gick på gymnasiet, finns ett hotell. Ja, nu har ju aldrig jag direkt sett det som ett hotell, förstås! Möjligen i åttan, när jag gjorde prao här i två veckor. Jag vet att jag fick lära mig en del i receptionen då - fast mest minns jag kökstjänsten och kylrummet där alla delicato-godsakerna förvarades... Men efter det, har stället aldrig varit ett hotell.
På hotellet som jag glömde var ett hotell, hade de disco när jag växte upp. Utekvällar där ALLT hände ni vet. Här har hjärtat krossats, flirtar inletts, vänner bråkat, tjejer snackat i toakön, läppstift målats på, tårar fällts, drinkar druckits och dansgolvet nötts. Här har känslorna darrat, knytnävarna vevats av ilska grabbar, skvaller färdats från mun till mun, taxiköer funnits som aldrig tog slut och osäkerhetskänslan varit så stark som sutte den utanpå kroppen. Här har blickar utbytts, händer hållits, raggningsrepliker avfärdats, nervositeten frodats, vänner mötts med skratt och spänningen varit olidlig!
Jag säger HÄR, för att jag är där nu.
Jag sitter och hör mina älsklingar sova, på ett hotellrum i hotellet som för mig var nåt helt annat. Jag är vuxen och mitt hemmahus finns inte kvar, så vi har tagit in på hotellet som vibrerar av minnen. Jag har inte varit här på mycket, mycket länge.
I morgon ska jag äta frukost i lokalen där allt hände, de där kvällarna när jag växte upp.
Jag tror att frukostbuffén är uppdukad på dansgolvet. Så totalt absurt!
Fatta overklighetskänslan.
/Jenny
Ynk
Har haft en tung vecka, med lågvattenmärke ikväll. Och det är ändå verkligen, verkligen inte mig det är synd om just nu. Men om nån tycker jag verkar off, så stämmer det - utan att jag vill förklara mer här...
/Jenny
/Jenny
Lågt läge
Idag är det lite svårt att andas. Tankfullt, motigt, sorgset.
Jag fastnar, energin falnar, farten stannar.
Någon jag känner har fått ett tungt besked som ställer livet och tiden på sin spets.
Det berör personer som står mig nära, vilket smärtar.
Livet är sannerligen inte enkelt.
(Jag vill inte fördjupa mig mer i den här saken, bara förklara en sinnesstämning som kanske kommer att spöka här framöver mellan blaha-inläggen om vår välsignat vanliga vardag...)
/Jenny
Jag fastnar, energin falnar, farten stannar.
Någon jag känner har fått ett tungt besked som ställer livet och tiden på sin spets.
Det berör personer som står mig nära, vilket smärtar.
Livet är sannerligen inte enkelt.
(Jag vill inte fördjupa mig mer i den här saken, bara förklara en sinnesstämning som kanske kommer att spöka här framöver mellan blaha-inläggen om vår välsignat vanliga vardag...)
/Jenny
En riktigt glad överraskning
Idag när vi kom hem plockade Frida som vanligt upp posten när vi gick in. Jag bläddrade bland kuverten.
Räkning från Gävle kommun, för förskolan.
En elräkning.
Nåt slags erbjudande från DN.
Och ett brev! Ett vanligt, personligt brev till mig. Minsann!
Jag kände inte igen handstilen.
Kollade avsändaren: "Som om att man avslöjar det här..."
Que?!
Knöggligt var det också!
Rafs rafs rafs. En PRESENT?!! Wohoo!
Gulligaste underbaraste Ullis - TACK så mycket för min försenade 40-årspresent! Vilket jättefint halsband, just ett sådant jag funderat på att köpa själv. Fridas namn och en pärla i hennes favvofärg lila! (Hm, nog fanns det en ledtråd till det här på Facebook nån gång för länge sedan?!) Jag tycker väldigt mycket om det.
Det bästa med presenter som kommer sent och från nån man verkligen, absolut, definitivt inte ens funderat på att få en present av, är man blir lite extra överglad för att det är så oväntat! Nån gullig människa har tänkt, orkat, fixat - just när man inte har den minsta tanke på att få nåt. Härligt!
By the way: Halsbandet har dock EN nackdel, har jag redan lärt mig. Det är rackarns så vass spets på hjärtat! Busa och gosa i sängen med rackarunge - ajajAJ! Haha!
/En extraglad Jenny
Räkning från Gävle kommun, för förskolan.
En elräkning.
Nåt slags erbjudande från DN.
Och ett brev! Ett vanligt, personligt brev till mig. Minsann!
Jag kände inte igen handstilen.
Kollade avsändaren: "Som om att man avslöjar det här..."
Que?!
Knöggligt var det också!
Rafs rafs rafs. En PRESENT?!! Wohoo!
Gulligaste underbaraste Ullis - TACK så mycket för min försenade 40-årspresent! Vilket jättefint halsband, just ett sådant jag funderat på att köpa själv. Fridas namn och en pärla i hennes favvofärg lila! (Hm, nog fanns det en ledtråd till det här på Facebook nån gång för länge sedan?!) Jag tycker väldigt mycket om det.
Det bästa med presenter som kommer sent och från nån man verkligen, absolut, definitivt inte ens funderat på att få en present av, är man blir lite extra överglad för att det är så oväntat! Nån gullig människa har tänkt, orkat, fixat - just när man inte har den minsta tanke på att få nåt. Härligt!
By the way: Halsbandet har dock EN nackdel, har jag redan lärt mig. Det är rackarns så vass spets på hjärtat! Busa och gosa i sängen med rackarunge - ajajAJ! Haha!
/En extraglad Jenny
Årets miss (2010)
Hur KAN jag ha missat detta? Mia Skäringer bloggade igen i höstas. Och jag hade ingen aning! Gruff.
Jag ÄLSKAR Mia. Hon är helt fantatiskt bra. Jag gillar allra bäst när hon är hon. Men hon är ju outstanding-härlig i Solsidan (som börjar igen på söndag, tjohoo) också! Jag läste hennes förra två bloggomgångar med stor behållning, och var helt totalt hänförd efter hennes show - vilken kvinna! Så fantastiskt vacker, sårbar, modig, spännande, ovanlig och vanlig. Så nära, i det hon visar. Så direkt och okonstlad i sitt språk. Hon struntar i att vara tillrättalagd och det är så befriande tycker jag.
Bloggen blev kort, för härliga Mia gick in i väggen och stannade upp. Nu måste jag läsa ikapp, nån dag då och då när jag har tid. Eller snarare TAR mig tid.
/Jenny
Jag ÄLSKAR Mia. Hon är helt fantatiskt bra. Jag gillar allra bäst när hon är hon. Men hon är ju outstanding-härlig i Solsidan (som börjar igen på söndag, tjohoo) också! Jag läste hennes förra två bloggomgångar med stor behållning, och var helt totalt hänförd efter hennes show - vilken kvinna! Så fantastiskt vacker, sårbar, modig, spännande, ovanlig och vanlig. Så nära, i det hon visar. Så direkt och okonstlad i sitt språk. Hon struntar i att vara tillrättalagd och det är så befriande tycker jag.
Bloggen blev kort, för härliga Mia gick in i väggen och stannade upp. Nu måste jag läsa ikapp, nån dag då och då när jag har tid. Eller snarare TAR mig tid.
/Jenny
Ett säkert tecken
Jag kan ha skrivit om det här förut, jag minns inte. Hur som helst. Vet du vad som är ett rätt så säkert tecken på att någon är småbarnsförälder?
Nej, jag tänkte inte på påsarna under ögonen den här gången. Nej, inte heller de eventuellt småfläckiga kläderna. Nej, jag tänkte inte på My Little Pony och Pet-shop-figurerna i handväskan.
Den som kommer till jobbet med ett Hello Kitty-plåster (alternativt Bilar-motiv, eller Fem myror, Djungelboken, prinsessor...) är med största säkerhet mamma till en liten knatte!
/Jenny
Nej, jag tänkte inte på påsarna under ögonen den här gången. Nej, inte heller de eventuellt småfläckiga kläderna. Nej, jag tänkte inte på My Little Pony och Pet-shop-figurerna i handväskan.
Den som kommer till jobbet med ett Hello Kitty-plåster (alternativt Bilar-motiv, eller Fem myror, Djungelboken, prinsessor...) är med största säkerhet mamma till en liten knatte!
/Jenny
Om att inte ha tålamod och balans
Nån som har lite tålamod till salu? En stooor säck, kanske?
Jag lagade mat idag, tacopaj. Sambon hjälpte till en sväng innan han skulle iväg på träningen. Två kockar ger tydligen en rörig soppa - plötsligt låg allt innehåll i pajskalet men tyvärr UTAN att det hunnit förgräddas. Gaaaah. Kan meddela att det INTE är alldeles enkelt att snyggt skrapa upp tre lager innehåll igen. Jag var sjukt hungrig och fick värsta flippen - morr och fräs och liten arg tår!
Herregud. I-landsproblem, anyone?!
När pajskalet äntligen förgräddats och alla lager kladdats tillbaka och hela eländet (som såklart blev så gott ändå så!) stod i ugnen - jag var alltså fortfarande ruskigt hungrig och morrig - skulle jag fixa lite med ett ljusfat. Jag fyllde på dekoren, rosalila "glaskross"-stenar. Sedan jag fick ont i min armbåge har jag ibland varit märkbart fumligare med högerhanden - och VIPS låg flera deciliter glaskross på köksgolvet. BRAAAAA där. Hårda ord och smälla i skåpdörrar. Ilsken dammsugning.
Jojo, det gäller att reagera på det viktiga här i livet...
Givetvis - snabba insikter om min egen löjlighet.
Drottningen av lugn och harmoni, that´s me - not! Kanske borde kika i Medborgarskolans vårprogram efter en kurs i Anger Management? Eller bara börja med Yoga igen? Meditation? Jojo.
Man kan väl konstatera att det INTE är särskilt överraskande att jag har en snart-fyra-åring som stampar i golvet, höjer rösten, gör en mycket ilsken min och gastar "Åååååh, nu blir jag ARG på dig och nu går jag till ett annat rum faktiskt!" och liknade saker. Bara att tugga i sig!
/Jenny
Jag lagade mat idag, tacopaj. Sambon hjälpte till en sväng innan han skulle iväg på träningen. Två kockar ger tydligen en rörig soppa - plötsligt låg allt innehåll i pajskalet men tyvärr UTAN att det hunnit förgräddas. Gaaaah. Kan meddela att det INTE är alldeles enkelt att snyggt skrapa upp tre lager innehåll igen. Jag var sjukt hungrig och fick värsta flippen - morr och fräs och liten arg tår!
Herregud. I-landsproblem, anyone?!
När pajskalet äntligen förgräddats och alla lager kladdats tillbaka och hela eländet (som såklart blev så gott ändå så!) stod i ugnen - jag var alltså fortfarande ruskigt hungrig och morrig - skulle jag fixa lite med ett ljusfat. Jag fyllde på dekoren, rosalila "glaskross"-stenar. Sedan jag fick ont i min armbåge har jag ibland varit märkbart fumligare med högerhanden - och VIPS låg flera deciliter glaskross på köksgolvet. BRAAAAA där. Hårda ord och smälla i skåpdörrar. Ilsken dammsugning.
Jojo, det gäller att reagera på det viktiga här i livet...
Givetvis - snabba insikter om min egen löjlighet.
Drottningen av lugn och harmoni, that´s me - not! Kanske borde kika i Medborgarskolans vårprogram efter en kurs i Anger Management? Eller bara börja med Yoga igen? Meditation? Jojo.
Man kan väl konstatera att det INTE är särskilt överraskande att jag har en snart-fyra-åring som stampar i golvet, höjer rösten, gör en mycket ilsken min och gastar "Åååååh, nu blir jag ARG på dig och nu går jag till ett annat rum faktiskt!" och liknade saker. Bara att tugga i sig!
/Jenny
Iskallt
Nu knackas det is och skottas tak mest överallt tycker jag. Välbehövligt! Ett av grannhusen har hyfsat imponerande istappar hängandes från taket. Det är mot innergården, där det väl är minst 1-1,5 meter snö nu - så ingen går ut där på vintern. TUR det.
Notera tvåvånings-istappen längst till höger! Som sagt, imponerande. Eller ska vi helt enkelt kalla dem livsfarliga? Det här huset fick nytt tak i somras - det gjorde visst ingen skillnad istappsmässigt, för vintertid brukar det se ut så här...
/Jenny
Notera tvåvånings-istappen längst till höger! Som sagt, imponerande. Eller ska vi helt enkelt kalla dem livsfarliga? Det här huset fick nytt tak i somras - det gjorde visst ingen skillnad istappsmässigt, för vintertid brukar det se ut så här...
/Jenny
Kedjereaktion
Idag blev jag så trött på halvtaskig service och sedan så glad av riktigt bra sådan! Jag var på stan och skulle byta några julklappar och presenter.
Först ut - en glasskål. Jag hade inget kvitto, men ville bara byta till en annan färg av samma och tänkte att jag testar väl. Men näpp! Superdupernoga med kvitto, sur min, skeptisk ton "jahaaaaa, och hur vet du att den är köpt häääär då?" och en irriterad blick. Alltså, ÄR det sådär petnoga med kvitto (gissar att de ha lagerföringen kopplat till datorn och försäljningen eller nåt) så är det väl - men resten är väl onödigt?! Ett glatt leende och en förklaring räcker väl? Trist stil.
Nästa ställe: Hildebrands Guld i hörnet av stortorget. Två utmaningar:
1: Jag fick ett sååå fint Efva Attling-smycke i födelsedagspresent av M&T (tack gulliga ni!), men tyvärr var kedjan lite kort. Smycket var köpt på NK, men Hildebrands har samma märke. En stooor chansning - men fråga kan man väl tänkte jag!
2: Jag fick ett halsband i födelsedagspresent av svärföräldrarna, även den kedjan var kort. Det smycket VAR dock köpt på Hildebrands - men shoppingen skedde tidigt i höstas och inget kvitto hade jag med mig.
Alltså: Byte av två kedjor, varav en köpts på ett annat ställe.
Utan kvitto. Inget annat skulle inhandlas.
Jag möttes av ett stooort leende, en glad ton, fin service och ett "Självklart, det går alldeles utmärkt!" på båda frågorna! Och behövde inte lägga några pengar emellan, trots att jag ju skulle ha längre kedjor som jag antar är aningens dyrare.
BRA DÄR, Hildebrands! Guldstjärna!
/Jenny
Först ut - en glasskål. Jag hade inget kvitto, men ville bara byta till en annan färg av samma och tänkte att jag testar väl. Men näpp! Superdupernoga med kvitto, sur min, skeptisk ton "jahaaaaa, och hur vet du att den är köpt häääär då?" och en irriterad blick. Alltså, ÄR det sådär petnoga med kvitto (gissar att de ha lagerföringen kopplat till datorn och försäljningen eller nåt) så är det väl - men resten är väl onödigt?! Ett glatt leende och en förklaring räcker väl? Trist stil.
Nästa ställe: Hildebrands Guld i hörnet av stortorget. Två utmaningar:
1: Jag fick ett sååå fint Efva Attling-smycke i födelsedagspresent av M&T (tack gulliga ni!), men tyvärr var kedjan lite kort. Smycket var köpt på NK, men Hildebrands har samma märke. En stooor chansning - men fråga kan man väl tänkte jag!
2: Jag fick ett halsband i födelsedagspresent av svärföräldrarna, även den kedjan var kort. Det smycket VAR dock köpt på Hildebrands - men shoppingen skedde tidigt i höstas och inget kvitto hade jag med mig.
Alltså: Byte av två kedjor, varav en köpts på ett annat ställe.
Utan kvitto. Inget annat skulle inhandlas.
Jag möttes av ett stooort leende, en glad ton, fin service och ett "Självklart, det går alldeles utmärkt!" på båda frågorna! Och behövde inte lägga några pengar emellan, trots att jag ju skulle ha längre kedjor som jag antar är aningens dyrare.
BRA DÄR, Hildebrands! Guldstjärna!
/Jenny
Man ska inte krångla till det
Jag har hört att folk äter fint och trevligt på juldagen! Kanske går bort på middag, eller bjuder hem vänner och kockar snyggt. Eller så käkar de rester kanske...
Käkade rester gjorde vi också, till lunch. Men på eftermiddagen hade vi fikagäster ända till 18.30, mycket trevligt! Möjligen liiiite ansträngande för julhjärnan som just stängt av, eftersom den ena gästen var från Nya Zeeland. Det var bara att vässa engelskan och prata på!
Hur som helst. Efteråt var vi - och framför allt barnet - tokhungriga.
Så vi slog till på korv med bröd till middag idag. Festligt värre va?!
Hahaha!
/Jenny
Käkade rester gjorde vi också, till lunch. Men på eftermiddagen hade vi fikagäster ända till 18.30, mycket trevligt! Möjligen liiiite ansträngande för julhjärnan som just stängt av, eftersom den ena gästen var från Nya Zeeland. Det var bara att vässa engelskan och prata på!
Hur som helst. Efteråt var vi - och framför allt barnet - tokhungriga.
Så vi slog till på korv med bröd till middag idag. Festligt värre va?!
Hahaha!
/Jenny
Ett träd fullt av historia
På Facebook dyker det upp ett och annat foto på vackra granar just nu. Snygga, väldesignade, tema-pyntade, färgmässigt enhetliga. Jättevackra! Avundsvärt stiligt.
Här hemma är det mer... brokigt. Man skulle kunna säga att det är ett sammelsurium av min släkt i granen. Där finns nämligen fullt av minnen, eftersom mycket av mormors, farmors och mammas pynt finns där (blandat med sådant jag köpt själv, eller fått). Ingen av dem finns kvar i livet, de är borta sedan 25, 18 (?) och 16 år sedan.
Inte stilrent. Inte sparsmakat. Inte tema-tänk. Det är fint på ett annat sätt, liksom!
/Jenny
Här hemma är det mer... brokigt. Man skulle kunna säga att det är ett sammelsurium av min släkt i granen. Där finns nämligen fullt av minnen, eftersom mycket av mormors, farmors och mammas pynt finns där (blandat med sådant jag köpt själv, eller fått). Ingen av dem finns kvar i livet, de är borta sedan 25, 18 (?) och 16 år sedan.
Inte stilrent. Inte sparsmakat. Inte tema-tänk. Det är fint på ett annat sätt, liksom!
/Jenny
Den ironiska generationen bilar
Jag visste inte att bilar också tillhörde den ironiska generationen! Vår bil är väldigt underhållande för tillfället. Det är kallt och snålblåsigt ute, sådär så att rumpan näst intill fryser fast i sätet när den stått ute länge. Men så när man startar bilen, kommer följande felmeddelande upp:
"Kylarvätskenivån låg, påfyllning behövs."
Jag är synnerligen lekmannamässig när det gäller bilar och hur de fungerar (så det finns givetvis en vettig förklaring som jag inte har koll på), men det känns liksom inte som högsta prio med kylarvätska, just när det är apkallt ute!
/Jenny
"Kylarvätskenivån låg, påfyllning behövs."
Jag är synnerligen lekmannamässig när det gäller bilar och hur de fungerar (så det finns givetvis en vettig förklaring som jag inte har koll på), men det känns liksom inte som högsta prio med kylarvätska, just när det är apkallt ute!
/Jenny
Typisk otajmning
I år hade jag för ovanlighets skull chansen att få känna mig lite fräsch i novembermörkret. Jag blev ju inte precis någon pepparkaka efter vår semester, men är i alla fall inte lika transparent som jag brukar vara... En lättare solbränna gör mycket i de blekaste av tider.
Men nej.
Den fräscha känslan fick ge vika för rödsprängda grisögon och gamla fula brillor. Jag begriper såklart att andra inte ser det så... vinklat. Men om känslan är sådan, hjälps det inte om andra bara ser ett par glasögon vilka som helst.
Gaaaah. Förbaskade ögoninflammation!
Jag drippdroppar medusin och håller tummarna för att det ger vika NU.
NU.
/Jenny
Men nej.
Den fräscha känslan fick ge vika för rödsprängda grisögon och gamla fula brillor. Jag begriper såklart att andra inte ser det så... vinklat. Men om känslan är sådan, hjälps det inte om andra bara ser ett par glasögon vilka som helst.
Gaaaah. Förbaskade ögoninflammation!
Jag drippdroppar medusin och håller tummarna för att det ger vika NU.
NU.
/Jenny
Omväxling
Gick från att ha 650 människor runt mig, till att ha endast två i närheten. Sovandes.
Skönt? Ensamt? Skönt?
Hm. Nånstans mitt emellan, tror jag. Eller kanske snarare både och, samtidigt.
(Och det är givetvis INTE de 650 typerna jag saknar!)
/Jenny
NOTERA: Nu finns det foton i inlägget om konferensen här nedanför!
Skönt? Ensamt? Skönt?
Hm. Nånstans mitt emellan, tror jag. Eller kanske snarare både och, samtidigt.
(Och det är givetvis INTE de 650 typerna jag saknar!)
/Jenny
NOTERA: Nu finns det foton i inlägget om konferensen här nedanför!
Vissa saker ska man nog inte tänka på
I allt det här Thailands-tänkandet så sticker några särskilda spår ut lite extra. De här som handlar om farliga insekter eller kräldjur, bränniga maneter, flygplansolyckor, jordbävningar, underströmmar i havet, illvilliga tjuvar och banditer och andra läskigheter. Eller så enkla saker som vad som kan hända när den arga treåringen springer ifrån en för att få vara IFRED på en strand i Thailand, istället för hemma i lägenheten...
Tankarna kretsar givetvis även kring att det faktiskt skett en tsunami där. En fruktansvärd, utplånande, drabbande, tragediskapande tsunami. Det går inte att värja sig ifrån, och nånstans där tippar det nästan över och skräcken kring det får mig nästan att vilja stanna hemma med mitt lilla dyrbara barn!
Ibland undrar vi om vi är riktigt kloka som utsätter oss - och framför allt Frida - för alla de här riskerna.
Men då tänker jag på alla härliga minnen och häftiga upplevelser vi kommer att få med oss hem. Jag tänker på all tid vi kommer att få tillsammans, och på alla mornar vi kommer att slippa säga "skynda dig nu" och bråka om täckbyxor och varma tröjor. Jag tänker på allt vi kommer att se och upptäcka tillsammans, och på fräknarna jag kommer att ha på näsan. Jag tänker på ungen som kommer att få bada så mycket hon vill, mitt i kalla hösten. På monsunregn varma som duschar, leende lokalbefolkning, vyer så vackra att det är obegripligt och goood mat.
Visst, oron finns där. Helt klart. Det är så mycket som kan hända! Men det är det faktiskt hemma också, riskerna är bara... mer bekanta. Och man kan inte låta oron begränsa sig, för då missar man väldigt, väldigt mycket bra! Våga och vinn, liksom.
Hm. Ska kanske gå och läsa boken Oron som gör oss till bättre föräldrar, som ligger någonstans i bokhyllan...
/Jenny
Jordens dragningskraft - hjälpa eller stjälpa?
När man har en långt ifrån perfekt kropp, och man har väntat länge på att samla ihop tillräckligt med jävlar anamma för att besegra den (igen), och när man finner sig själv faktiskt oroa sig så mått för hur semesterfotona kommer att se ut - ja, då kan tankarna glida in på jordens dragningskraft!
Att ligga ned ganska ordentligt bakåtlutad i en solstol, är nog den mest smickrande positionen på stranden. Dels döljer man liksom automatiskt halva kroppen, dels blir magen så platt som möjligt. Till och med dubbelhakan rasar undan lite käckt. Att brösten ocharmigt draperas ut mot armhålorna är smällar man får ta - det finns ändå att ta av där liksom, haha!
Meeeen nu ska jag ju ut och resa med en 3,5-åring. Det här med att ligga stilla är därmed förbi. Jag står förresten ändå inte ut med det mer än en kvart om jag inte får läsa bok samtidigt - vilket man inte heller kan fokusera på med ett barn intill! Jag kommer alltså att gå omkring, småspringa, hoppa, leka, busa och stå framåtböjd mest hela tiden. I bikini, glöm inte det. I bikini.
Jippi. Att stå framåtböjd kan nog tänkas vara extremvarianten av icke klädsamma positioner! Snacka om att jordens dragningskraft gör sitt då. Bläää. Kan man packa ned ett stooort skynke att svepa in sig i, bara? Ingen kommer ju ändå att se solbrännan när man kommer hem i kylan...
Neeej, nu vet jag. Jag kommer helt sonika att tillbringa HELA semestern i plurret! Det blir finfint det. Ni kan räkna med att vi har simhud mellan tårna när vi kommer hem!
/Jenny
OBS: Jag vill betona för känsliga, kritiska läsare, att ovanstående inlägg innehåller en stor portion sanning men är skriven med en klart ironisk ton. I verkligheten gäller "det som man visar upp i Thailand, stannar i Thailand". Alla bevis påmotsatsen kommer att elimineras, haha!
Att ligga ned ganska ordentligt bakåtlutad i en solstol, är nog den mest smickrande positionen på stranden. Dels döljer man liksom automatiskt halva kroppen, dels blir magen så platt som möjligt. Till och med dubbelhakan rasar undan lite käckt. Att brösten ocharmigt draperas ut mot armhålorna är smällar man får ta - det finns ändå att ta av där liksom, haha!
Meeeen nu ska jag ju ut och resa med en 3,5-åring. Det här med att ligga stilla är därmed förbi. Jag står förresten ändå inte ut med det mer än en kvart om jag inte får läsa bok samtidigt - vilket man inte heller kan fokusera på med ett barn intill! Jag kommer alltså att gå omkring, småspringa, hoppa, leka, busa och stå framåtböjd mest hela tiden. I bikini, glöm inte det. I bikini.
Jippi. Att stå framåtböjd kan nog tänkas vara extremvarianten av icke klädsamma positioner! Snacka om att jordens dragningskraft gör sitt då. Bläää. Kan man packa ned ett stooort skynke att svepa in sig i, bara? Ingen kommer ju ändå att se solbrännan när man kommer hem i kylan...
Neeej, nu vet jag. Jag kommer helt sonika att tillbringa HELA semestern i plurret! Det blir finfint det. Ni kan räkna med att vi har simhud mellan tårna när vi kommer hem!
/Jenny
OBS: Jag vill betona för känsliga, kritiska läsare, att ovanstående inlägg innehåller en stor portion sanning men är skriven med en klart ironisk ton. I verkligheten gäller "det som man visar upp i Thailand, stannar i Thailand". Alla bevis påmotsatsen kommer att elimineras, haha!
I absolutely lööööv this
Det är så vackert, så vackert ute nu! Jag tycker den här grön-gul-röda höstperioden är helt fantastisk. Naturen är alldeles överväldigande höftig, med tusen färger och nyanser överallt. Jag ser mig omkring varje dag och bara njuter. Hjärtat liksom skuttar glatt! Eller som Frida sa idag på väg hem från dagis:
- Mamma, när jag tittar på allt det fina och alla löven så blir jag SÅ glad, så glad inom mig att jag nästan blir rörd! Faaaaast... det blir jag inte ändå.
Hösten är nog faktiskt min bästa årstid. Det är vackert, inte så varmt, klar luft, man får gosa in sig och tända ljus och läsa och spela spel och mysa! Vintern är också helt okej! På våren är jag ju alldeles skruttig av allergi och på sommaren är det trevligt och ledigt och socialt men VARMT oftast. Jag gillar hösten mycket, den är liksom... skön. Fri på något sätt.
Nu slår jag vad om att åtminstone nån tänker: "Mäh, så bortkastat att just HON som GILLAR hösten får dra till Thailand i tre veckor! Stanna hemma här i mörkret och regnet och njut på du då, så kan JAG få åka till värmen istället jag som uppskattar den!!" Haha.
Tja, jag flyr faktiskt inte hösten. Jag flyr inte ens min 40-årsdag. Det bara föll sig lämpligt nu - och SKÖNT ska det bli "trots" värmen!
/Jenny
- Mamma, när jag tittar på allt det fina och alla löven så blir jag SÅ glad, så glad inom mig att jag nästan blir rörd! Faaaaast... det blir jag inte ändå.
Hösten är nog faktiskt min bästa årstid. Det är vackert, inte så varmt, klar luft, man får gosa in sig och tända ljus och läsa och spela spel och mysa! Vintern är också helt okej! På våren är jag ju alldeles skruttig av allergi och på sommaren är det trevligt och ledigt och socialt men VARMT oftast. Jag gillar hösten mycket, den är liksom... skön. Fri på något sätt.
Nu slår jag vad om att åtminstone nån tänker: "Mäh, så bortkastat att just HON som GILLAR hösten får dra till Thailand i tre veckor! Stanna hemma här i mörkret och regnet och njut på du då, så kan JAG få åka till värmen istället jag som uppskattar den!!" Haha.
Tja, jag flyr faktiskt inte hösten. Jag flyr inte ens min 40-årsdag. Det bara föll sig lämpligt nu - och SKÖNT ska det bli "trots" värmen!
/Jenny
På fredagar brukar man vara lite trött
Idol är slut, nu funderar jag lite över vem jag egentligen hejar på medan jag väntar in resultatet efter nyheterna. Sedan kanske jag ska se på Superstars-avsnitten som jag spelat in den här veckan? Jag kan ju jobba lite samtidigt, om andan faller på. Andan ja - den finns det inte gott om, Fridas baciller har gjort luftrören täta. Går och suger i mig in lite Bricanyl. Hostar. Åh, påsen med kolaremmar är redan slut, vad trist. Hänger kvällens andra maskin tvätt.
Tittar på klockan. 22.10. Jaha, då har både sambon och barnet sovit i snart två timmar då.
Paaaaarty här som ni hör, haha!
/Jenny
Tittar på klockan. 22.10. Jaha, då har både sambon och barnet sovit i snart två timmar då.
Paaaaarty här som ni hör, haha!
/Jenny
Den oändliga tiden
Just nu mantrar jag för mig själv mitt favoritcitat:
"Tiden går inte. Den kommer."
För jistanes vad det rasslar på! Så mycket att göra, så lite tid. Bara tre veckor kvar tills vi sticker till värmen! Men innan dess ska det uppdateras webb och skrivas texter och skickas nyhetsbrev. Det ska också köpas stödstrumpor, cyklop och snorklar, solkräm, nya linser, bra resväska och annat jox. Det ska ordnas och fixas och trixas - listorna både hemma och på jobbet börjar bli låååånga! Sen ska det såklart klämmas in en tredagars konferens, två barnkalas, lite dansträningar och annat i kalendern.
Aaaaandas. Tänk på att det snart är total avkoppling som gäller. Andas igen.
Så bra och skönt då att jag äntligen är på jobbet igen, så jag får undan lite av det. Särskilt eftersom det är torsdag, när jag inte hämtar. Då kan jag jobba länge och gå hem extra nöjd! Eller?
Nähä, nä. Vi hade visst planerat in after work istället!
Inte fullt lika effektivt - men mycket, mycket trevligare!
/Jenny
"Tiden går inte. Den kommer."
För jistanes vad det rasslar på! Så mycket att göra, så lite tid. Bara tre veckor kvar tills vi sticker till värmen! Men innan dess ska det uppdateras webb och skrivas texter och skickas nyhetsbrev. Det ska också köpas stödstrumpor, cyklop och snorklar, solkräm, nya linser, bra resväska och annat jox. Det ska ordnas och fixas och trixas - listorna både hemma och på jobbet börjar bli låååånga! Sen ska det såklart klämmas in en tredagars konferens, två barnkalas, lite dansträningar och annat i kalendern.
Aaaaandas. Tänk på att det snart är total avkoppling som gäller. Andas igen.
Så bra och skönt då att jag äntligen är på jobbet igen, så jag får undan lite av det. Särskilt eftersom det är torsdag, när jag inte hämtar. Då kan jag jobba länge och gå hem extra nöjd! Eller?
Nähä, nä. Vi hade visst planerat in after work istället!
Inte fullt lika effektivt - men mycket, mycket trevligare!
/Jenny
Märkvärdigt
Nu har jag tagit tag i en riktig surdeg - jag har just namnmärkt (vad som åtminstone kändes som) en halv garderob barnkläder! En hel massa av det vi köpt till Frida i sommar var omärkt - shoppingen från Ullared, nya vinterkläderna, begagnat-fynden, Me&i-inköpen från senaste homepartyt och lite annat.
Men nu finns det präktiga lappar på allt. Plaggen ligger i tvätten för att bli av med sin överskottsfärg innan de ska bäras av barnaben och armar. Jag tror bestämt att det blir en hel full maskin i rosa-rött-lila den här gången, haha!
Och hörrni. Det hänger bland annat ett par låååånga regnbrallor och en låååång vinteroverall i våran hall nu. Det är fullkomligt obegripligt att vi redan har en så stor tjej!
/Jenny
Men nu finns det präktiga lappar på allt. Plaggen ligger i tvätten för att bli av med sin överskottsfärg innan de ska bäras av barnaben och armar. Jag tror bestämt att det blir en hel full maskin i rosa-rött-lila den här gången, haha!
Och hörrni. Det hänger bland annat ett par låååånga regnbrallor och en låååång vinteroverall i våran hall nu. Det är fullkomligt obegripligt att vi redan har en så stor tjej!
/Jenny
