BUSBLOMMA

 

Lilla konduktörsväskan från Järnvägsmuseet är poppis just nu...

Idag efter middagen tog vi en liten tripp hela familjen. En tågresa. Stolarna stod på rad, Frida satt längst fram och körde. Vi skulle enligt Frida "åka till farmor och farfar i soffan". Biljetter delades ut och klipptes nogsamt av den lilla lockhåriga konduktören. Många gånger.

/Jenny

Vem behöver egentligen alla dessa special-ändemåls-leksaker som finns?

Frida har nu lekt i nästan en timme med en gammal röd plånbok. Först var den picknick där hon hade låtsasmat - "en matsäck som man ska äta ur". Sedan plötsligt var den en blogg, "en tummelisablogg förstår du". Vips blev den en väska med lördagsgodis - "men du kanske inte kan få det, vi får seee". Nu står hon bakom mig på stolen vid datorn och är frisör, och kammar mig med "frisörgrejen".

Underbart.

/Jenny

Frida pratar mycket om känslor just nu. Väldigt spännande att lyssna på!

- Mamma, idag har jag liksom LILA känslor. Det är bra det. Och vackert.

Kanske pratar hon mycket om känslor, för att hon upplever ovanligt många. Ilska, till exempel. Nu är det helt ofantligt mycket skrik, protester, på-tvären-humör och totalvägringar från lilla fröken. (Tyvärr blir det nästan detsamma från mig mellan varven - var var det men köpte extra tålamod nu igen?!). Hon ryter saker som "Jooooo, för jag BESTÄMMER att det är så faktiskt!" eller "Aldrig, aldrig nånsin liksom!". Gör ilska miner, teatraliserar, stampar och sticker iväg.

Trots. Fascinerande process, utmanande för både barn och förälder. Puh.

Det är ju bara att envisas. Ventilera, hitta vägar, lirka, orka. Man vill ju INTE ha en tonåring som kör samma visa och inte lärt sig tills dess att föräldern håller på sitt oavsett. Tonåringar till exempel inte lika lätta att helt sonika bära iväg med, för att till sist få som man vill utan att totalt urarta! Eller... är det för detta syfte man borde börja styrketräna?

Men känsloaspekten är varm och positiv också. Frida är oerhört gosig och mysig ofta. Kramas och pussar, stryker och pillar, vill vara nära. Säger ständigt totalt hjärtsmältande saker som "Du är den BÄSTA mamman" och "Jag älskar dig mamma, mmmm, och pappa, och (kusinerna) A och A också älskar jag" och "Vad vacker du är, vilken vacker tröja du har mamma". Älskade underbara barn!

Frida vänder på en femöring från totalhysterisk ilska till "Nu är jag glad igen, mamma, jätteglad faktiskt" till krokodiltårar över en oförrätt. Hon är lika snabb i humörsväxlingarna som sin mamma! (visslar...) Jojo, man får igen för sina synder.

/Jenny

Igår skrev jag ju att Frida gillar att sova nakenfis (ja, fast med blöja såklart). Jag förstår henne, jag tycker själv att jag kan känna mig helt insnärjd när jag sover i kläder...

Ikväll har hon varit frusen hela kvällen, men envisats med att ha på sig en ärmlös klänning och inga byxor. Så när det var dags att natta den sååå trötta, lättgnällda, smått vissna lilla pärlan, tog jag på henne en pyjamas medan jag pratade om annat och pappan borstade tänderna.

Plötsligt insåg Frida vad jag gjort och pep bedrövat "Jag vill soooovaaaa naaakenfiiiis!". Jag förklarade att hon ju varit så kall, och att hon kommit upp i vår säng klockan 02 inatt för att hon var alldeles iskall och vaknade av det (troligen). Jag bad att hon väl kunde ha pyjamasen på sig en stund åtminstone. Den förblev på.

Jag pussade och kramade godnatt och söta blomman och pappan försvann in i sovrummet. En liten stund senare gick jag in för att stryka lite på en kind eller två medan de läste saga. Jag möttes av en Frida med täcket upp till hakan och en pappa med en väldigt skum min. Plötsligt såg jag två väldigt icke-pyjamasklädda axlar sticka fram! Haha, busunge.

När de gick in i sovrummet, hade Frida sagt nåt i stil med att "Nu stänger vi så inte mamma hör" och "Nu kan du ta av mig pyjamasen, pappa". Jojo, det är en beräknande och fiffig liten filur det här. Med vilja så det står ut genom öronen. Vi fick oss alla ett rejält gott skratt!

Nu sover hon med tjock-täcket över den lilla mjuka kroppen. Goa busprick!

/Jenny

Frida HAR slutat med napp. Nästan helt. Det har hållit i sig sedan jag skrev om det sist, vad är det, 3-4 veckor sedan? Hon tigger om den nån enstaka kväll, och ibland när hon är tokledsen. Men annars rullar det napplösa livet på nu! Bra jobbat där, söta fröken.

Hon gillar att sova utan pyjamas eller nattlinne nu. "Jag vill sova nakenfis!" säger hon och slingrar sig undan ifall man kommer i närheten med något tygartat. Funkar väl helt okej, förutom att det brukar vara lite svalt i vårt sovrum på vintern. Ingen bra kombination med hennes turbosnurr-sovstil, som innebär att täcket åker av mest hela tiden. Brrr. Men hon får väl märka det.

Sedan vi startade den här omgången av minisimmet, vill Frida inte dyka. Jag trodde först det var att hålla andan och eventuella kallsupar som spökade, men nu har jag kommit på att det nog är ögonen. Hon gillar inte att få vatten i ögonen! Vi nöter på och tjatar inte särskilt, så kanske det lättar igen. Hon får bubbla istället för att dyka så länge, mestadels (för några smådopp står hon ut med).

Frida och jag simmade idag. Efteråt käkade vi glass, promenerade vi hem genom parken och stannade till på lekparken. Det var en himla fin eftermiddag! Men lite svalt, faktiskt. Det är dags att börja ställa in sig på hellånga brallor, strumpor och tunn jacka snart. För att inte tala om löven! Allén var full av fallna löv, redan. Smygfallna, tappade i lönnom. Gula, torra. Snart är hösten här på riktigt! Underbart.

Allén med hösttecknen i Boulogern.

Frida räcker fram handen för att dela ut "pengar" (dvs sand) till mig.

Utsikt över Gavleån. I vänsterkant skymtar det blå Konserthuset.

Frida fick somna tidigt ikväll. Trött som en tappad lovikavante. Jag har (till större delen med sällskap av sambon) suttit mig igenom Kommissarien vid havet. DEt kändes lite B att jag redan efter första mordet visste vem som gjort det tack vare övertydliga visuella ledtrådar. Men framför allt höll jag på att bli gaaaalen på ljudet. Ena sekunden var de bara ohjälpligt helt fel ute med tajmingen röst/munrörelse, andra gånger såg det till och med tokdubbat ut. Mycket märkligt.

Nu sovdags - imorgon vardag!

/Jenny

I morse frågade pedagogerna på förskolan (jag skärper mig - det heter inte dagis och fröknar längre sägs det!) mig om  hur Frida äter hemma. Tydligen hade hon i över en vecka där bara ätit ris, pasta, potatis, bulgur eller vad det nu må vara, medan hon totalt ratat fisk, korv, köttbullar, sås etc. Och med "totalt ratat", menade de tydligen att hon typ får ett utbrott och bryter ihop om någon lägger "huvudrätt" på hennes tallrik...

Trenden finns hemma också, absolut. Jag brukar dock envisas och lirka lite. Förmodligen mer än vad de hinner på förskolan! Fast fröken (ajaj, det höll inte länge!) bad faktiskt om tips, om det gick att komma runt det. Hon ville veta hur vi hanterar det hemma.

Så jag berättade att jag t.ex. kan säga att Frida GÄRNA får äta mer ris/pasta, men att hon måste smaka på "vad-det-nu-är" först om det är något nytt. Eller typ äta 5 eller 10 tuggor, om jag vet att det är något hon egentligen tycker är okej! Det brukar funka. Att hon sedan inte behöver äta mer om hon inte vill, men att det kan få ligga kvar på tallriken så länge ändå. Att prata om saker som har hänt eller ska hända, sjunga en stump eller på annat sätt distrahera henne funkar också bra.

Och ibland, ja ibland behöver man faktiskt inte göra nåt alls.

Jaja. Det vänder väl. Och sämre saker kan ungar väl knapra i sig och leva på!

/Jenny

Vi börjar få vittring på en ny vana för Frida. Eller kanske man ska säga en (o)vana mindre?

Det började i somras, mest i bilen då. Sedan dess har det skett någon enstaka gång ibland. I helgen med farmorn och farfarn hade det tydligen också gått för sig. Sedan när pappan nattade igår, och ikväll också när jag sussade ned det lilla trollet. Så ofta på sistone, att det nog kan anses som en trend åt rätt håll!

Jag snackar om nappen. Eller napparna, för det var ju ofta en i munnen och en i vardera hand som gällde. Men nu kan hon somna utan dem! OCH utan Giraffen och Nasse, samtidigt. Väldigt bra jobbat!

Vi har tjatat en del om att hon inte behöver nappen annat än när hon sover. Oftast har hon ändå velat ha den en stund, när hon väl snokat rätt på en! Men nu stundar nya tider! Hon har flera gånger senaste veckorna tagit upp en napp, provsnuttat och sedan sagt "Ja blir pricki då, om ja ha nappen" (för att hon blir så prickig och röd runt munnen) och sedan lagt bort den igen. Hurra!

Det här med att ta hänsyn till barnets egen rytm och mogenhet för nya steg funkar oftast väldigt bra. Jag tror på det! Och nu blir jag en mamma med nödnappar på hemliga ställen ett tag, men färre drällandes framme. Återstår att se om det håller i sig!

/Jenny

Det tycks som om Frida är en stensamlare, precis som sin mor! Otaliga är de påsar och burkar med stenskatter som jag kånkat hem i mina år. Frida tycks ha samma seende och sug. Hon går och plockar upp stenar här och var, visar glädjestrålande upp dem och lägger i fickan.

Idag hämtade hon en stoooor sten och en liten plutt, bar upp dem i klätterställningen, placerade dem nooooga på ett visst sätt. Jag undrade varför och fick svaret "Jag lägger den här lilla här nu, PÅ sin mamma föstår du."


Jahaaaaa. Såklart. Då förstår jag! --ler--

/Jenny

Frida har fått dille på att prova skor. Framför allt på skoäffärer! Hon plockar ned, trixar av sig sina egna pjuck, stoppar i tassarna och knagglar runt. Det framkallar en hel del  glada leenden och rara kommentarer från omgivningen! (Det är väl bara skobutiksbiträdena som kanske suckar över sin plötsligt något stökigare hylla...)


Jag och dottern har dock inte alltid riktigt samma smak på dojor, tycks det. Idag var favoriten en oerhört högklackad och bling-bling-blank guldsandal, som hon liksom helt föll i trans över och förklarade sin kärlek till! Not my piece o cake. Jag snabbshoppade ett par ballerinaliknande historier istället... Frida provade också ett par gummistövlar som räckte henne till ljumskarna, det såg sjukt kul ut!

/Jenny

Igår regnade det hela eftermiddagen. Dagen hade börjat bra, så det var lite oväntat rent utrustningsmäsigt. Men Fridas paraply låg turligt nog bortglömt i bilen! Det kom väl till pass när vi struttade hem från garaget.


Hon är söt, den lilla filuren. När vi kryper ihop tillsammans under ett paraply, vill hon genast att jag ska berätta en saga! Igår deklarerade hon VAD sagan skulle handla om:

"Berätta saga! Berätta oooom... eeeeeeh... ett sugrör i vatten!"
"Berätta saga! Berätta om när vi åker i bilen till landet."

Det blev minst tre sagopauser på den lilla sträckan mellan garaget och lägenheten. Mysigt!

/Jenny

Igår när Frida inte villa somna, försökte hon hitta på saker hon måste göra. Som till exempel att undersöka lappen bak i min tunika. "Jag måste kolla storleken, mamma." Antagligen en effekt av att jag tydligen ganska ofta kollar in hennes klädstorlek, nu när hon håller på och skiftar size.

Frida klängde runt, petade fram lappen i nacken på mig och studerade den nooooga en lång stund. Sedan kläckte hon ur sig:
- "Jaha. Måååånga kilo."

Schyssta klubben va, haha. Pappan skrattade så att han höll på att trilla ur sängen. Jag med för den delen. Det är lika bra att ha lite självdistans, det kommer man långt med!

/Jenny

Frida ska sova. Jag ligger bredvid och försöker hjälpa henne att komma till ro. Det har inte alltid varit så lätt på sistone, hon har haft ovanligt mycket sprall i benen och tvärtomvilja... Denna kväll är likadan, hon ålar runt som en mask och trilskas, men vi busar oss igenom det idag. Jag är täppt i näsan och lite tät i andningen.

Varje gång jag tar ett extra djupt andetag (typ 20 ggr??), säger Frida:
- Du ä ongitejad, mamma? (= Är du irriterad, mamma?)

Herregud. Kära barn. Nej, jag har bara lite svårt att andas. Jag måste hitta fler sätt att tygla mitt humör, att coola ned om jag blir uppretad. Djupa andetag och suckar är visst på tok för vanligt och avslöjande...

/Jenny

Idag gick det att vara ute! En lättnad efter detta radband av regndagar (som tydligen snart ska återvända - det blir till att packa tjocktröjan om man ska överleva verandasittningar på midsommarafton!).

Frida och jag firade denna solglimtsdag med en timme på lekplats efter dagis. En HEL timme skojsigt bus! Hade kanske inte blivit fullt så länge, om inte jag stött ihop med en gammal bekant från högskolepluggtiden. Kul! Han hade en 2-årig dotter, så vi  vuxna pratade medan yrtottarna lekte ihop. Fast mest ville Frida klättra...



Den lilla busblomman är galet intresserad av att ta sig uppåt, klänga och trixa just nu. Tack och lov har hon ju alltid kört ganska safe stil. Hon utmanar bara sina gränser liiiite i taget, gör inga heltokiga eller livsfarliga felbedömningar faktiskt. Frida säger till när hon behöver hjälp. Ja, förutom när hon plötsligt hoppade ut och ned utan att förvarna mig då - hon bara räknade kallt med att jag fanns där och fångade henne... Som tur är stod jag nära och har snabb reaktionsförmåga.

Kvällen hemma förflöt i ganska vanlig stil. Snabbmiddag med färdig makaronrest och uppvärmda köttbullar, gourmanderna applåderar! En promenix till gallerian för att hämta midsommarpaket från morfarn och M till Frida. Sötungen charmade skjortan av postdamerna genom att upprepade gånger tacka oerhört artigt för sitt paket (utan minsta uppmaning från mig). Därefter hann vi snabbshoppa en födelsedagspresent innan vi valsade ut för att öppna presenten (med jättefina sommarkläder - TACK!) - Frida kunde INTE hålla sig tills vi kom hem.

Frida knölade väldigt vid läggningen idag igen, har varit ovanligt mycket av den varan nu ett tag. Först höll hon nästan på att somna kvickt i min famn, men sedan kom pappan in för att säga godnatt och då spratt hon igång igen och bara liksom pågick en timme till... Den här gången lyckades jag dock hålla humöret uppe, busade istället med henne och gjorde det hela till en skön mys-bus-stund. Åtminstone tills jag till sist (runt 21.45) fick säga till på skarpen...

Nu säger jag till mig själv på skarpen - gå och sov människa!

/Jenny

Frida har rätt hög tvärtemotkvot (och ovanligt låg tålighetströskel) just nu, men jag ser tre hörntänder på väg inom kort så det är nog tandagnisslan som ljuder till stor del. =) Jag jobbade läääänge idag och kom hem till en trött pappa med kort tålamod och en pratglad unge som satt och mumsade glass. Hon slocknade i god tid ikväll, för ovanlighetens skull ingosad nära mig i stora sängen. Skönt för mammans längtanshjärta!

Innan Frida somnade, läste jag bok för henne. Som vi oftast gör. Sedan ville hon att jag skulle berätta en saga. Det vill hon nästan varje dag. När jag frågade om vad, sade hon (som just nu nio gånger av tio) "om ballongen". Frida gillar hitte-på-sagor. Ibland vill hon höra om en liten tjej, eller en nalle, eller en snigel, eller nåt annat, men oftast om ballongen. Igen och igen och igen.


Då ska man berätta (med så mycket utsmyckning och inlevelse man orkar) om ballogen som tyckte det var sååå tråkigt att bo på en cirus, men blev glad när det kom en ltien tjej med lockigt hår och hennes pappa och köpte ballongen. Hur de knöt fast ballongen i hennes byxhälla, att den fick springa med henne över gräset, åka bil, leka hemma och sedan sova fastknuten i hennes säng. Om hur mycket hon och ballongen tyckte om varandra.

Så kan det gå. En väldigt snabb improvisationssaga som oväntat blivit en etablerad klassiker här hemma! Pappan hade tydligen försökt berätta om en annan gul ballong härom sistens, men si det godtogs inte alls av stränga fröken Frida, haha. Jag undrar hur historien ska bli, nu när ballongen börjar blir trött och nött? Snart har den förlorat sin lyftkraft, så en vacker natt dråsar den väl ned över Frida där den fortfarande sitter fäst i sängen.

Nu borde jag sitta vid TV:n. Det pågår säsongsavslutning av Desperate Housewifes, ett smarrigt dubbelavsnitt. Jag har dock hamnat i otakt med serien och har ett par inspelade avsnitt att beta av först, så även detta får lagras så länge. Sedan bjuds ikväll ytterligare en säsongsavslutning, Lost - även här med underbart fylligt dubbelavsnitt som pågår till 00.35. Normalt sett bangar jag sällan kvällssuddande, men med tanke på att jag satt uppe och jobbade till very very sent igår efter att sa sagt tack och hej till Cityakuten ska jag nog natta i tid idag. Kors i taket, va?

Nä ni. Nu ska jag återgå till lite Hemnet-surfande och en kvällsmacka innan läggdags...

/Jenny

Idag när Frida gjorde en soffdans till Singing Bee på TV, såg jag en liten men alldeles tydlig glimt av pappan i henne. Hon gjorde nån min, en rörelse, som på pricken var hans. Det är häftigt när sådana spår kommer!

Det är svårt det där, med vem hon är lik. Ibland kan jag se på kort när jag är liten, att det är som om det vore Frida på pricken på bilden. (Ska se om jag orkar scanna in något bra exempel nån dag...) Hennes blå blick är pappans, helt klart. Idag sa pappan att hon var lik sin mormor på ett kort. Det finns så många lager, så många spår, så många trådar i en människa.

/Jenny

Nytt (eller åtminstone mycket mer påtagligt) för den här veckan: Frida har blivit alltmer rädd för höga ljud. Just nu framför allt från motorer. Passerar en högknattrig motorcykel när man är ute på stan, blir hon helt skrajsig i flera timmar bara hon ser en bil, buss, moppe eller båge. Hon klamrar sig vid mig och har ett alldeles förskräckt uttryck i ansiktet. Hmm. Kan nåt ha hänt (typ på dagis) som vi inte vet om? För de här reaktionerna kom väldigt plötsligt, tycker jag...

.............................................................................

Nuuu är äntligen tvättmaskinen jag väntat ut klar och kan hängas. Eller... om sanningen ska fram, har den nog varit klar nån halvtimme nu. Jag förlorade mig en smula i föregående inlägg...

Imorgon em/kväll väntar invigningsgalej på nya arenan i Sandviken med sambons jobb. Finstass på, jisses så ovant. Och än mer ovant: Frida ska sova borta första gången (hos farfarn och farmorn). DET blir mysko. Sen på söndagen har vi också en del planer, så om det blir lite stilla här så vet ni varför. I´ll be back.

Ha en riktigt bra helg!

/Jenny

Frida har ju inget eget rum. Än. Vi bor i en stor tvåa och då blir det så. Men det betyder förvisso att alla rum är hennes. Också. Leksakerna har sina egna platser både i vardagsrum och kök, sängen i sovrummet.

I köket säger hon att pallen som står framför hennes bokhylle-hylla är hennes skrivbord. Den klättrar hon upp på och sitter och pysslar med sina grejor i hyllan. Igår morse när hon vaknade, stod sovrumsdörren lite öppen. Frida satte sig upp, kikade ut mot vardagsrummet där hennes leklådor och gunghäst står och sa glatt: "Titta, jag sej mitt jum (= ser mitt rum)!" Jag undrade om det där verkligen var hennes rum. Frida svarade lika glatt "Jaa mamma, de ääää dä!" (Och förutom leklådorna och gunghästen finns barnboksplatser i bokhyllan, en studsmatta, ett lektält, en rid-tiger, ett par barnfåtöljer, spel och pussel - jag håller med om att tyngdvikten är åt lekrum snarare än nåt annat ibland...)

När Frida mornat sig lite tassade hon ur sängen på bara fötter, sträckte ut handen mot mig och sa: "Komma å leka mina sakej?". Hjärtat, det är klart jag ska leka med dig och dina saker! Det frågar hon ofta nu, och så regisserar hon med hård hand hur man ska delta och vad man ska göra. Hon kan konsten att (åtminstone försöka) bossa runt folk, den där lilla människan.

/Jenny

Här är det segt idag. Vi har haft en lugn morgon, med lite sovmorgon, TV-slapp, långfrukost och bokläsning. Jag är dock rastlös och har ringt tre olika personer för att försöka få ihop en social utflykt. Utan resultat so far. Snart tröttnar jag ur och drar spontant till Estockholmo även utan sovplats planerad... Haha.

Stor och liten tjej ska nu hoppa in i duschen. Frida står förresten där redan och njuter. Anledningen att vi båda ska duscha är två:
1. Oftast kollar Frida på TV medan jag duschar, men TV har vi redan fått överdos av idag!
2. Hon kom nyss med en kladdig bajsblöja i handen och sa "Jag har bajsat, mamma". Jippi. Så kul att hon lärt sig kunna saker själv, som att ta av blöjan.

Enligt utsago hade hon suttit i soffan och bajsat och sedan tagit av den. Jag går in och kikar, med lätt gelé i knäna. Ser katastrofen framför mig. Men som en skänk från ovan hade jag täckt just den delen av soffan med en stor handduk, eftersom hon åt frukost där i morse. Mycket riktigt - det fanns äckelpäckligt kladd där. På handduken alltså. Men bara där. Gud ske pris för slapparvanorna!

PS: Gårdagens inlägg är uppdaterat med bilder nu!

/Jenny

Frida är verkligen på tvären just nu. Säger "jag gill inte!" om det mesta, gråter hysteriskt för att hon inte vill ha pyjamas på kvällen, deklarerar att hon INTE vill ha mat (fast makaroner och korv går bra, typ - det är bara MAT hon inte vill ha...) och är allmänt bakvänd. Arg, ledsen, tjurig och "olydig". Allt det där som driver fram alla tålamodsbrister och humörssvajningar man själv har. Förutom när hon växlar till sitt soligaste, härligaste, charmigaste kram- och busjag, förstås! Vilket också är ofta - som TUR är! Men det stormar upp snabbt och är väldigt ofta minus just nu. Åldern? Eller tänderna som kommer? Vem vet.

Idag hann jag bara träffa henne nån trekvart innan det var sovdags. Den tiden var hon mest på topp, till exempel skuttade hon ut i vardagsrummet och förklarade "Kom mamma, ja gill (= vill) dansa till musik, vill jöja kjoppen (= röra kroppen)!"Vi körde en rolig familjedansstund, med Frida i sitt esse. Stampandes, hoppandes, skrattandes, snurrandes. Sedan var det tandborstning, blöjbyte under sirenskrik, pyjamas-på-brottning (fick räcka med brallorna idag) och natti natti.

Eller... så var tanken. Pappan nattade, jag åt sen middag framför House på TV. Sen hörde jag honom låta sig övertalas att läsa en extra bok. Efter nån halvtimme kom Frida vandrandes upp, pappan hade resignerat inför det omöjliga. Jag åt upp min mat och sedan körde jag marsch pannkaka tillbaka till sängs. Efter lite tårar lät sig Frida ryckas med i ett samtal om dagen, lugnades ytterligare av några sånger och vips så sov hon till slut. Klockan 21.50 - en väääldigt lämplig tid för en tvååring! Phu. Egen vilja finns det ingen brist på i den där lilla kroppen, milt sagt!

Hm. Tro vem hon ärvt det där eldfängda, tvärbestämda av? För mamman är väl aldrig en envis och hetsig rackare?! --visslar--

/Jenny

Söt konversation i bilen på väg till dagis i morse:

Jag: Idag kommer pappa och hämtar dig från dagis, vet du.
Frida (glatt): Jaaaaa! Vicken tokig pappa!
Jag: Är han tokig?
Frida: Jaaa, tokig pappa.
Jag: Men tänk vad han är mysig då!
Frida (bestämt): Neej!
Jag: Är han inte mysig??
Frida (fundersamt): Jo... Men bara lite stickig.

Ja pappor är ju lite stickiga ibland. Det är inte lätt att ha skägg, hörrni.

/Jenny