Bonustid

Idag har jag tackat av en arbetskompis på morgonkvisten. En sådan där som man verkligen kommer att sakna. På riktigt. Både känslomässigt och framför allt jobbmässigt. Tusans! Smått försenad med rödkantade blanka ögon (är en sån blödig typ att det är löjligt!) och tårtan i halsgropen, störtade jag sedan iväg till min heldagsutbildning om vårt webbpubliceringsverktyg. Den var givande och bra som tusiken!

Nästa stopp: dagishämtning. Hann bara upp på kontoret och stänga av datorn - en massiv insats där idag som ni hör... --haha-- En sprillande glad Frida tog emot med öppna armar, när hon väl trasslat sig ur gungan. Numera sitter hon nästan alltid i en gunga när jag hämtar, känns det som... Vantlös och lättklädd - det är verkligen vår redan nu!

Gladgoingen i sitt esse (med stövlar som glider av)!

Frida och jag drog sedan direkt på husvisning. Det visade sig att den lilla fnuttan INTE behagat sova idag, så det hade kunnat bli hur som helst. Som tur var hade jag laddat med festis och banan, vilket gav kraft nog att inte börja gapa och gnälla förrän precis på slutet  - när hon stötte skallen i en vass hylla. Lagom till dess blev hon trött och ville bli buren. Den lilla charmösen drabbades av våldsam puss-sjuka och gosade mig så till den milda grad att jag knappt kunde prata med mäklaren. Men hey, hon skrek ju inte i alla fall! --skratt--

Det fanns en 3,5-årings-pappa på visningen som verkade anse att jag inte ömkade Frida nog när hon stötte huvudet, för han påpekade tydligt att han minsann också hade velat grina om HAN slagit i det vassa hörnet - och uppmanade mig att känna på det... Haha. Samme pappa sa strängt till sin son att HAN minsann inte fick gå utanför altanen i bara strumporna - i samma ögonblick som jag och min lilla buslort tassade snabbt en bit över gräsmattan för att kolla baksidan! Oops. Och han var betydligt mer noga med att kolla sitt (alltså mycket äldre) barn i den halvfarliga trappan, än jag som lät Frida prova på och bara höll koll på håll. Tydligen till synes ovarsamt, för han kollade undrande nån gång såg jag... Hihi. Jag har alltid bra koll på risker och vad Frida gör, men försöker att inte pjoska i onödan - den principen funkar bra tycker jag.

För att avrunda hushistorien: Radhuset vi kollade på var sjuuuukt fräscht. Men ganska litet - minst ett rum till hade suttit bra. Och framför allt i läge för budgivning nästa vecka utan att pappan  kan hinna kolla. Så det blir nog inget av - igen. Men vi har börjat aktivera oss i alla fall, alltid nåt. Kanske skrämde vi bort nån intressent genom att Frida knallat runt med en smygig bajsblöja också! Ingen jätteladdning, bara sådär lagom bara för att man skulle undra "Men luktar det inte lite... konstigt här? Kan det vara nån fuktgrej kanske?" --skrattar--

Bilresan hem blev tung för den icke-dagis-sovna bruden. Men jag lyckades parera det fallande huvudet och de tuuunga ögonlocken snyggt genom bus och sång! Pytsade sedan snabbt i henne mat och passionsfrukt och nåt kex - sen var det kvällsritual och marsch i säng. Läste världens kortaste saga och fem minuter senare (kl 18.45) sov hon som en stock! Haha, tackar tackar för minst 1,5 timme extra egentid ikväll! Lagom tills jag kommit ur sovrummet, vandrade pappan in med thai-köpmat i en påse. Gött! Både vuxenmidddagen och icke-anstängningen uppskattades.

Ikväll har jag kört TV-maraton. Roomservice och Grey´s Anatomy. Nu ska jag släppa datorn till pappan (som fortfarande är uppe!) och slå på videon en liten stund, medan nåt litet fika gör min mage snällare än igår när jag lade mig hungrig som en varg!

Kram därute.
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0