BUSBLOMMA

Treåringar kan (när de inte är helt underbara - för det är de ofta!) vara envisa, tjuriga och skogstokiga. De gör ofta precis tvärt emot vad man säger och lyssnar alldeles förfärligt dåligt när gett sig tusan på att sätta sig på tvären. De tycks ha stor talang för att fullständigt strunta i direkta uppmaningar och konstra.

Nån som vill komma och prova på en sådan, som dessutom har vaxproppar i båda öronen?
Lomhörd är bara förnamnet...

Droppar har fåtts för att mjuka upp eländet, sedan blir det dammsugning av små öron på torsdag morgon. Tjoho.

/Jenny

Jag har börjat simma! Jag menar, nånstans ska jag väl visa upp den lilla spillra till solbränna jag fick i Thailand! Eller?!

Nejdå. Solbrännan (den som typ redan försvunnit) struntar jag i. Jag har gått med i Gävle simsällskap, i deras motions- och masterssektion. Det innebär att man får simträna på fasta tider - måndags- och onsdagskvällar - med viss teknikcoachning. Ja, och tidiga söndagsmornar är det fria pass, men den tiden kommer jag knappast att vara någon frekvent deltagare...

Man får följa upplägg/pass på sisådär 1500 meter. Lite blandad kompott av simsätt och allsidig träning! Jag känner mig taggad, det ska bli kul att komma igång och kanske dessutom utvecklas! Jag började i måndags, men missade i onsdag när jag var i Västerås.

Jag har redan fått lära mig nya armtag i bröstsim, för mina tidigare var alldeles för breda. Jag paddlade runt där efter de nya tipsen medan jag försökte ignorera att de nya smala tagen fick mig att känna mig som att simma hundsim, och till sist började jag förstå hur jag skulle göra. Kul! Roligt var det också när jag fick kommentaren "annars tycker jag faktiskt att du simmar riktigt bra" efter genomgången! Sträckte genast på mig, stolt som en otränad tupp, haha!

Ikväll är det dags igen. Tyvärr är inflammationen bättre men inte på-med-linser-bra, och jag har nån slags förkylning på G tror jag. Men jag petar i astmamedicin, försöker ta det lugnt - och ta mig fram!

Om man som jag är så närsynt att man börjar se suddigt efter nån decimeters avstånd, känns det nämligen INTE lattjo att simma utan linser... Men det får gå. Det blir brillor på fram till bassängkanten, sedan får jag trycka näsan tätt mot lappen med instruktioner om passets innehåll för att hålla mig till schemat. Jag känner väl när jag simmar emot repet, haha!

/Jenny

Jag fick ytterligare en halvdag med min bror och pappa idag, medan Frida och sambon var på barnkalas. Jag går runt i en väldigt glad känsla - vad jag jag tyckte om den här helgen! Tänk att de KOM, och att de överraskade, för min skull. Kärlek.

När båda kommit med sina respektive tåg, gav vi oss ut på skyltsöndag och bockinvigning. Det var så kallt att man nästan frös både nästipp och lilltår av sig, men det var nog länge sedan vi hade en vackrare och mer stämningsfullt vintrig första advent!

Gävles stolthet. Bäst att passa på att fota medan den står kvar!



Frida busade lycklig i snön, medan invigningen pågick.



Mörket sänkte sig och strax efter det här drog de maffiga fyrverkerierna igång!

På kvällningen har jag ställt fram adventljusstakar och satt upp stjärnor och allt det där också. Heeelt utan föregående städning som nog borde ingå för att skapa konceptet "adventsfint", men det får gå ändå! Sedan tog jag en dusch och har nu njutit av ljuset och myset en stund i min ensamhet. Jag somnade en stund med Frida vid nattningen och tycks aldrig bli sömnig igen... Men lägger jag mig inte nu hinner jag typ inte sova något innan imorgon.

Ha en bra vecka!

/Jenny

I år hade jag för ovanlighets skull chansen att få känna mig lite fräsch i novembermörkret.  Jag blev ju inte precis någon pepparkaka efter vår semester, men är i alla fall inte lika transparent som jag brukar vara... En lättare solbränna gör mycket i de blekaste av tider.

Men nej.

Den fräscha känslan fick ge vika för rödsprängda grisögon och gamla fula brillor. Jag begriper såklart att andra inte ser det så... vinklat. Men om känslan är sådan, hjälps det inte om andra bara ser ett par glasögon vilka som helst.

Gaaaah. Förbaskade ögoninflammation!

Jag drippdroppar medusin och håller tummarna för att det ger vika NU.
NU.

/Jenny

Frida sa igår kväll, när vi pekade ut Lasse Berghagen för henne på TV (i det väldigt lyckade programmet Så mycket bättre):

- Mamma, jag GILLAR verklgien Teddybjörnen Fredriksson-sången.  Jag gillar ju sånger som är lite sorgliga sådär, och den ÄR ju lite sorglig liksom!

Söta filur-unge. Jag berättade då att jag också gjorde det när jag var liten, bland annat fastade jag för den mycket sorgsliga historien I en sal på lasarettet. När fRidea fick höra dete, har hon upprepade gånger bett oss båda:

- Snälla, du kan väl sjunga sorgliga sånger från när du var liten! Sjung den där om den sjuka flickan på lasarettet nån gång!

Haha! Det blir bestämt en till dramatisk dam med fascination för det makabra i familjen tror jag.

/Jenny

Idag har det snöat på korsen och tvärsen, massor! Galet vintrigt.

Vi startade dagen med hotellfrukost tillsammans med min far och bror! Det går fint även om man inte BOR på hotellet - det kostar en slant bara. Väääldigt trevligt. Sedan knallade vi runt på stan en sväng, innan vi kurade in oss och käkade köttgryta som sambon kockat ihop.

Vi hade sedan planerat för att besöka premiären av "Jul i Furuvik" i eftermiddags, men det var lite för ruskvädrigt så vi hyrde film istället, haha! Nu ska vi mumsa räkor och avocado och bröd och aioli och ett gäng annan plockmat, mmm.

Gokväll!

/Jenny

Torsdagen den 4 november, tog vi oss en liten utflykt igen.

Vi åkte minibuss från Ao Nang och besökte först några varma källor och vattenfall - Klong Thom Thermal Waterfall och Hot springs. Det var väl... sisådär. Ingen WOW-upplevelse precis. Kanske delvis beroende på att det regnat så mycket att det var grumligt i vattnet nedanför det lilla vattenfallet, så att vi inte kunde bada där nere utan bara i själva källorna (som det däremot inte var något fel på alls, även om ett VARMT bad känns lite underligt när det redan är svettvarmt i luften i och för sig!

Frida var lite, lite TRÖTT när vi kom fram. Typ medvetslöst sovande.



Hör man ordet vattenfall, tror man lätt att det ska imponera. Det gjorde det inte.

Jag och Frida badade oss rosigt varma i det 42-gradiga vattnet!

Efter doppet åkte vi vidare till Tiger Cave Tempel, ett välkänt buddisttempel där både kvinnor och män bor. På själva området fanns lite ditt och datt att kika på - munkar, massor av apor, vackra byggnader, statyer och gudabilder av olika slag. De stora sakerna att se, var väl de stora Buddahstatyer och den fantastiska utsikt som fanns på toppen efter 1237 trappsteg!

Den prakten såg dock tyvärr bara pappan, eftersom Frida och jag vände ned igen efter 508 alldeles tillräckligt svettiga trappsteg...  Man ska ju orka ta sig ned också. Puh! Eftersom vi efter den pärsen inte hade minsta lust att ge oss på de 100 (eller hur många det nu var) ytterligare trappsteg som tydligen ledde till meditationsgrottan, så missade vi den. Men det gjorde inget!

På väg genom ingången till tempelområdet. Den som tittar noga ser aporna på taket!



En munk och en hungrig hund, var det första vi såg.



Mera munkar inne på området.



1237 trappsteg. HJÄLP. Men okej, vi gör ett försök...



En staty alldeles i början av den vindlande vägen uppåt.



Frida och pappan stretar på uppåt. Puh.



Alltså det är inga småtrappor vi pratar om här. Det är BRANT!



Frida tar en välbehövlig paus. Hm... mycket mer än hälften kvar! Vi tjejer vänder.



Vi fick ju ändå ganska fin utsikt, trots att vi kapitulerade.



Det är VARMT även fast det är ganska molnigt - inte bara vi som tycker det tror jag!



Jag var TOKSVETTIG och högröd när vi kom ned! Jobbig sightseeing, haha!



Det fanns många tjusiga statyer och annat, som man inte riktigt vet betydelsen av.



Frida kollar in en buddah.



Frida ville så gärna bugande-hälsa på en munk - till sist kom chansen! Lycka.



Utsikt från inre delen av området.



"Där är Buddah med många armar" säger Frida om den här bilden.



Den här buddahn stod alldeles vid foten av den lååååååånga trappan.



Till slut kom den rödvitrandige pappan ned! Frida välkomnade med öppna famnen.



Två av de många apor som fanns på området - tjuvaktiga, busiga men söta!



En sådan här drake fanns på var sida om ingången till en ny (ofärdig) byggnad.



Denna staty fick sällskap av vackra guldlöv i trädet.

Sedan rullade minibussen tillbaka mot Krabi, och vi var hungriga, svettiga och rejält trötta i benen. Ett stopp hade vi kvar - en elefantcamp. Vårt resesällskap skulle nämligen rida elefant också och vi fick följa med gratis och se en babyelefant-show. Den var ju söt, den lilla treåringen - jämnårig med Frida! Sedan satt vi och slappade i skuggan och såg på medan de duschade elefanterna och "nattade" dem.

Unseen excursion elephant camp - framme!



Treåringen gör konster - tadaaa!



Galen familjebild! Jag (fröken Drövel till höger, haha!) hade enormt roligt åt Frida,
som höll för öronen konstant ifall elefanten skulle trumpeta! Hon blev erbjuden att
få sitta på elefanten huvud men det ville hon INTE ens överväga, hu så läskigt!


Tydligen får elefanterna duscha två gånger om dagen - skönt!

Efteråt var det en kort tripp hem, vilket var skönt. In i duschen och ut på middag, nöjda efter en innehållsrik dag!

/Jenny

Det har varit lite mycket bara. Det är inte alldeles optimalt att åka på jobbresa bara några dagarefter att man kommit hem från en treveckorsemester med efterföljande jetlag...

Senaste dagarna i siffror innebär bland annat:

Två trevliga dagar i Västerås, med kollegor från en massa olika lärosäten i Sverige och Danmark - allt på engelska. Och eftersom jag fick en av amerikanerna och den engelska kvinnan vid bordet på middagen, så blev det ingen paus från det utländska då heller. Hjärntrött.

Ett oräkneligt antal snöflingor som virvlat förbi, i ymningt snöfall framför allt idag. Vitt och vackert!

Inte mindre än tre kulturella personer som var klädda i svarta plagg med vita prickar i Silvanum under dagens lunch, som jag blev bjuden på av en tidigare kollega som jag träffar för sällan numera. Trevlig lunch och roande klädfenomen!

Fyra inflammerade ögon i familjen, mina är nu nämligen lika röda och (nästan lika) klibbiga som Fridas. Dumt. Men idag har hälsocentralen besökts och ögondroppar ska bota eländet hos oss båda!

Och sist men inte minst två extra välkomna bonus-människor hemma hos oss! TADAAA! När jag kom hem från jobbet fanns min bror och pappa här på överraskningsbesök. Jippi så mysigt! Och tre födelsedagspresenter har jag fått (ett stooort jättefint Matteus-fat från farbror och faster, och SNÖ-smycken samt ett löfte om en DVD-inspelare med hårddisk som jag får vara med och välja ut från lillebror, pappa och M!). Har också smarrat i oss en mycket god middag på Church Street ikväll! GLAD känsla.

/Jenny

Det finns mycket Thailand kvar i oss, en hel del kvar att berätta, många osedda bilder. Rapporter från det jag inte hann blogga om på plats, kommer pö om pö framöver när jag hinner!

Onsdagen den 3 november åkte vi från Ao Nang på en "4 island tour" med speedboat - en kraftfull båt med tre jättemotorer (Ao Nang Princess 333, hette den) som FLÖG över havet! De är inte så noga med begreppen där nere, för tekniskt sett var det nog bara två, eller faktiskt tre öar som vi besökte - två platser var stränder på fastlandet. Och vet ni - soooolen lyste den här dagen, för första gången! Härligt.

Krabi pir.



Frida knaprar vidare på frukosten medan vi väntar.
(Notera det thai-klassiska klistermärket som visar vart hon ska!)



Nu sticker vi!



Båtbruttan är morgontrött och stenhård...



...bakom sina solglasögon!

Vi åkte först till Chicken Island. Där blev det 45 minuter snorkling och matning av färgglada fiskar, innan vi åkte vidare. Jag såg - förutom alla småfiskarna som ville komma nära och käka bröd - några fina regnbågsfiskar, ett par sjögurkor och en massa andra större fiskar djupare ned.

Frida och jag i plurret med fiskar runt oss, den enda gången hon vågade hänga med!



Slänger man i ett par kex, får man mååånga färgglada fiskpolare.



Chicken Island, i vad jag TROR är rätt profil.

Nästa stopp var en liten mini-paradis-ö som jag inte hörde namnet på, och där stannade vi en halvtimme. Det var för hett och stekande att stanna längre där (vilket kändes ljuvligt på sitt vis efter en massa regn)! Det var sååååå oerhört vackert.

Man kunde vada mellan två små plutt-öar.



Och det var som sagt soool, grymt skönt!



Frida passade på att svalka sig lite innan vi hoppade på båten igen.

Därefter åkte vi till Poda island. En hel timme fick vi på oss att bada, sola och strosa omkring. Vi tog några dopp, gick längs stranden, kollade snäckor och njöt. Fint! Och skönt. Man skulle väl snabbt tröttna på paradis-strandliv om man bara fick spendera tiden så, men JÖSSES vad ljuvligt det är i lagom portion!

Utsikt från stranden vi besökte på Poda Island (och "vår" båt).



Man blir då och då påmind om att otäcka saker kan hända och har hänt...
(Hur sabla fort tror ni man akn springa 500 meter om det behövs?!)



Detalj från denna strands mäktiga andehus.



Frida tar en välbehövlig glasspaus i värmen!
(och tre minuter efter detta foto låg glassen tappad och halvsmält i sanden...)



Stranden var lååång och inte så välbefolkad!



Det var riktigt meditativt att strosa nästan ensam här.



Frida hittade några strandfynd.



Frida och pappan njuter av värmen, solen och vattnet...



...innan det är dags att vända tillbaka till båten och nästa ställe!

Efter Poda var det lunchdags och vi åkte till en restaurang på Railey Beach. Riktigt god mat, buffé så att alla kunde hitta något de gillade. Railey är ett känd klättrar-tillhåll, och det var fascinerande att se de som klättrade på de höga, höga klipporna vid kanten av stranden - de såg bara ut som små pytteprickar mot klippväggen!

Klassiska longtailbåtar, och en gigantisk klippa där folk faktiskt klättrade!



Utsikten från restaurangen. Life is good.

När vi käkat klart och kikat lite, tog båten oss till PraNang Beach. Där finns en grotta, "prinsessgrottan", som hade nån slags fruktbarhetsbetydelse som jag inte riktigt hängde med på. Standen var jättefin, och man kunde vada över till en liten ö där fler klättrare fanns.

Frida spanar in Pincess Cave på Pranang Beach.



Utsikt över Pranang Beach med prinsessgrottan i ryggen.



Utsikt över stranden igen, inifrån den öppnare delen av grottan.



Typiskt thailändsk vy, verkligen. Båtarna såklart, och klippa rätt upp ur havet.



Frida som snöat in lite på gömställen, hittade ett sådant även här!



Frida lämnade söta spår av fossingar i otrampad sand!



Vi fortsatte förvånas och glädjas över det vackra vädret den här dagen!

Till sist bar det hemåt. Nu var vi trötta och varma - och fläckvis röda! Frida lite på sina vader, Johan på pannan och en axel - men jag som leder solkräms-insmörjnings-SM (det blir lätt så när man har en mamma som haft hudcancer...) var ironiskt nog ILLANDE röd på hela ryggen och småröd lite överallt. Problemet för mig är att jag svettas bort hälften av solkrämen och badar bort resten... Speciellt ansiktet är svårt att hålla väl insmort.

Här hade vi just kommit hem, det blev rödare och rödare vartefter kvällen gick...

Turligt nog (?!) åtgergick vädret till att vara molnigt och halvtaskigt efteråt, vilket gav tillfälle att låta det röda lägga sig...

/Jenny

Idag utdelas GULDMEDALJ till världens tålmodigaste unge! Frida har varit med mig på jobbet hela dagen. Det är bra jobbat rent generellt - lägg sedan till att hon har eländes-ögon och inte är på topp. Men hon trallade ändå på, klistrade, ritade, kollade DVD och skötte sig faktiskt riktigt snyggt, tycker jag. Vi skulle bara stanna ett par timmar hade jag tänkt, men det gick så bra att vi blev kvar. Heja Frida!

Frida "jobbar" och är så nöjd med det!



Svullna röda ögon - på förmiddagen när det fortfarande var riktigt BRA alltså.

Nu på kvällen hade Frida nog lite smygfeber, men tidigare idag var hon feberfri och förvånansvärt i bra form faktiskt. Ögonen blev dock betydligt sämre mot sena eftermiddagen och kvällen, särskilt det öga som var rätt besvärsfritt igår. Kladdigt, rinnigt, svullet, ömt och tårigt. Stackars skrutt! Jag har tvättat öga och händer och handspritat PLENTY idag.

Eftersom "startögat" var något bättre idag, är hoppet någorlunda gott om en hyfsad morgondag där båda ögonen börjar bättra sig. Imorgon kommer snälla farmorn hit och barnvaktar sötnosen, medan pappan jobbar och jag jobbreser. Imorgon väntar nämligen en arbetstripp till Västerås. Fast just nu är det tokblåst och snöyra här, så jag håller tummen att SJ och busslinjerna från Uppsala pallar trycket...

/Jenny

De är väldigt förtjusta i barn i Thailand, det står helt klart. De är också väldigt duktiga på att ta hand om och serva turisterna. När vi stod i nån lite resebås längs gatan i Ao Nang och beställde en utflykt till dagen efter, tog en tjej plötsligt hand om Frida (som hade lite dåligt tålamod och var rätt less på att vänta på oss). Efteråt var hon så här fin!

När vi kom till hotellet, vimlade hon runt och visade superstolt upp dessa naglar för alla massage-tjejerna som stod och sökte kunder, personalen i receptionen och tuktuk-taxi-föraren som vi åkt med flera gånger. Det är ingen blyg viol vi har precis!

/Jenny 

Sista kvällen i Krabi var jag ut och shoppade loss på nattmarknaden tillsammans med A, mamman i den trevliga familj från Västervik som vi blivit bekanta med på semestern. Vi bodde på samma resort på Koh Lanta en del av tiden, och insåg sedan att vi skulle resa hem med samma plan. Vi bokade därför gemensam minivan tillbaka till Krabi, rum på samma hotell sista natten och gemensam transfer till flygplatsen på morgonen. Smidigt!

När pappor och barn nattade, drog vi mammor ut på en nattmarknadsrunda. Jag köpte lite småjox, bl.a. några julklppar till Frida för bara småpengar. Dessutom slog jag till på ett par galna skor, som jag tänkte ha på jobbet nu när vinterkängorna gör sitt inträde och det blir för varmt att gå i samma pjucks hela dagen.

I en perfekt värld hade de varit turkosa eller limegröna (eller för all del cerisa) på tån istället för orange, som inte är min favoritfärg. Men de var så glada att jag gillar dem ändå! Skön slip in-modell, men med en slejf som man kan välja att "fälla ned" bakom hälen om man vill.

Blir man inte åtminstone liiite upppiggad i vintermörkret av dessa karameller, då är det något fel! Pigg och glad kexchoklad, liksom. Kanske kan de få komma ut och lufta sig på riktigt i sommar sedan, om de visar sig vara sköna.

/Jenny

Vi knatar runt här hemma och försöker anpassa oss till Sverige-klockan, temperaturen och att själva behöva laga mat igen. Det går sådär, en smula ojämnt. Vi är trötta och hungriga vid olika tidpunkter allihopa och det blir lite underligt. Vi trevar oss fram i verkligheten och försöker vänja oss vid att vi är tillbaka i allt det vanliga. Frida jublar över snön och har gjort vinteroverallspremiär idag.
 

Igår gick vi och fick Frida klippt. Håret växer med raketfart av sol och värme!



Jag tittar på min fina orkidé och blir glad flera gånger om dagen!
(Tack igen fina morbrorn och gudfar för den. Gjorde mig hjärteglad!)



Jag har tvättat halvt ihjäl mig igår och idag, sorteringshögarna var många och stora.
Efter en massa jobb och bestyr är nu (nästan) allt rent och hänger på tork! Puuuuh.



Vi ser ut på vintern genom vardagsrumsfönstren - eller nej, det gör vi visst inte alls!
(Fasadrenovering pågår, och våra fönster är inplastade sedan typ två månader...)



Man kan ju undra om blommorna kommer att överleva vintern?
Och vad tror ni om adventsmys innanför dessa rutor? Schnyggt...

Borde väl joina den sedan länge sovande familjen nu, så kanske jag är något mindre seg imorrn. Kanske. Det beror nog mest på om Frida för tredje natten i rad ska tycka att sisådär halv fyra är en bra tid att vara klarvaken på. Rackarns. Inatt var jag stenhård med att Frida MÅSTE somna om, men det tog närmare två timmar av mörkermys innan hon gav upp och snarkade i ett par timmar till...

Risken finns att det blir en nattvaken repris, om inte annat för att lilla gumsan har ätit minimalt idag och somnade nästan vid middagsbordet, så det blev inte många tuggor då heller. När man är jättetrött, kan det vara lite motigt att peta i sig mat - speciellt om man redan är en långsamknaprare. Men Frida och pappan har bakat jättefina och goda lussebullar idag!

Jag känner mig ganska vaddfylld i skallen, att börja jobba kräver garanterat skarpare hjärna än så här, haha. Dessutom väntar utvecklingssamtal på dagis och simträning på kvällen på måndag och tjänsteresa onsdag-torsdag. Fatta vilken tempoökning från semesterlallandet sådär direkt!

/Jenny

Idag var det avslutning på Fridas pyttedans. Hon har ju inte varit där på flera veckor, så det var lite spännade att se om hon kom ihåg danserna hon lärt sig. Och visst gjorde hon det! De är så söta, den lilla skuttande skaran av knattisar.

Frida spanar förväntansfullt efter sin publik!



Nu kör vi igång!



Koncentration och tungan rätt i munnen - och blicken  på dansfröken.



Dansglädje!



Här hopplar Frida och pappan i Emil-dansen.



Efteråt körde Frida ett litet solo för sig själv vid spegeln...



...och hon levde ut och sprattlade på så härligt!



Gullnos!

Vi får se om Frida fortsätter med detta nästa termin, eller om det blir simning igen. Eller gymnastik kanske. Vem vet.

/Jenny

Frida och jag har just sovit middag i över TRE timmar. Eller ja, jag hann med lite mindre för jag hängde tvätt och tog emot blommor först (jippiiii, TACK morbrorn för världens finaste och största orkidé!).

Nu ska vi gå och käka lunch. Det är rätt rejält sent för lunch i Sverige, och i Thailand är klockan snart nio på kvällen. Förvirrat, är ordet.

/Jenny

Jag har gått och retat halvt IHJÄL mig under hela semestern på att de har så uschligt papper i Thailand. Både på toaletterna och som servetter på restaurangerna. Det är tunnt, skört och går sönder bara man petar på det. Tål inte minsta lilla fukt utan att strimla upp sig totalt. Otroligt icke-ändamålsenligt, både för nedkladdade barnfingrar och bajsiga rumpor. Gaaaah.

Trots att toapapperet är tunt som vinden, får man förresten inte spola ned det - då kan det bli stopp i rören. Näpp, det ska läggas i en papperskorg vid sidan av. Känns inte vidare fräscht att lägga torka-tjärten-papper så! Hu.

Bredvid varje toa i Thailand finns en liten handdusch på väggen. Med tanke på hur blött det är när man kommer till en allmän toalett, så förstår man att thailändarna använder dessa flitigt. Att så smidigt kunna spola rumpan är ju drömmen för en nyförlöst kvinna, men annars? Hur gör man EFTER att man spolat sig ren? Funkar bra mellan baden när man har bikini och ändå är blöt, men till vardags? Inte kan man torka sig torr med fjutt-papperet i alla fall, då blir det bara smulor. Ofta finns det inte ens något papper. Går de runt med halvfuktiga underkläder efteråt? Mysko.

Jag har (som ni kanske hör) riktigt längtat efter hederligt svenskt toapapper. Efter att ha kommit hem, känns nu vårt i vanliga fall mjuka vita toapapper plötsligt väldigt tjockt och grovt! För att inte tala om hushållspapperet! Pansarpapper. Men de HÅLLER.

/Jenny

Jag är sååå glad och tacksam över att ingen av oss fick nåt större magknas på semestern. Med undantag för en göra-i-brallan-episod av mindre slag från Fridas sida medan vi väntade på en båt (vilket löste sig smidigt med tvätt-tvätt-tvätt och handsprit och extratrosor till hands), har vi klarat oss riktigt bra.

Att resa till helt andra kulturer, ger också oerhört tydligt pespektiv på hur ofantligt jädra bra vi har det. Jag är mycket tacksam över att vi har ett bekvämt, fungerande hem att komma hem till! Och att vi har jobb, där vi tjänar tillräckligt för att kunna resa bort och få perspektiv på hur bra vi har det, haha.

/Jenny

Efter tre veckor med juice, rostmackor med marmelad, förvisso goood frukt och bananpannkaka till frukost, kändes det GUDOMLIGT att få hugga in på annat bröd med leverpastej och ost! Mmmm, och fil med lingonsylt, linfrön och russin!

Idag måste Frida och jag sticka och handla mat. - det ekar i kylen Ska nog kolla lite recept innan, för att inte BARA handla det gamla vanliga standardkäket. Fast det gamla vanliga känns ändå befriande just nu. Och jag misstänker att det blir sushilunch för oss lediga tjejer idag - det har vi båda längtat efter!

/Jenny

Härom dagen skrev jag till en vän på facebook, att ingen jetlag fått mig att gå upp okristligt tidigt. Eeeeeh... Jag tar tillbaka det  - jag glömde visst att jag har barn numera!

Frida vaknade 03.48. Skojigt.
Jag (som bara sovit 5 timmar) sa att det är natt. Jättenatt.
Man ligger i sin säng och försöker sova då. Eller vilar sig. PUNKT.
Och hon försökte, i alla fall.

Klockan 05.03 gick vi upp, hela familjen. Godmorgon då!
Jag vet ett par brudar som ska försöka sova middag om några timmar...

Nu tittar gullungen på TV, som hon längtat sig galen efter. Pappan förbereder sig inför en arbetsdag, medan jag mysbyxar omkring och stökar med packningen. Vi vaknade alla lite snuviga, och jag håller tummarna att det beror på torr flygplansluft bara. Lite sjukskrivning eller VAB efter tre vecors semester skulle ju just vara snyggt... Mina ögon är irriterade också (av förhoppningsvis samma orsak?) så det blir brillor till att börja med idag.

Jag har smörjt in mig fyrtiosjutton gånger sedan vi kom hem, känner mig alldeles torr och liksomtörstig i huden. Det är facinerade att ha TORRT hår, också. Under semestern har jag fönat det ett par enstaka gånger, jag har mest varit nyduschad, nybadad eller väldigt svettig mest hela tiden. Och allt torkar sakta i ett land som typ leder fuktighets-SM.

Tänk att vi är hemma! I kylan.
Pappan har grävt fram långkalsongerna.

Nu blir det frukost!

/Jenny

Tjolahopp folket, vi är hemma igen! Trötta som gnuer efter resan men välbehållna rasslade vi in här för sisådär två-tre timmar sedan. SKÖNT, mestadels. Men trist och längta-tillbaka-aktigt också, såklart!

- Plockat lite med blomorna - check.
- Gjort en grovrensning av posten - check.
- Konstatera att vardagsrummet förtfarande är inplastat - check.
- Bäddat rent i sängen - check.
- Skalat av stödstrumporna - check.
- Duschat i vår EGEN dusch, utan att kolla efter spindlar - check.
- Försökt åter-vänja mig vid att man faktiskt får kasta papper i toan - check.
- Sitta iklädd linne, frysa lite lätt och njuta av det - check.
- Skapa tvättberg i badrummet av halvfuktiga kläder - check.
- Låta halvt ouppackade väskor bli stående i hallen, som vanligt - check.
- Kollat på Robinson på TV och känt mig väldigt märkligt hemvand med miljöerna - check.

Och ja, just ja:
- Fått ett utbrott för att jag såklart idiotiskt nog missat omställningen till vintertid när jag ställde videon på timer under semestern (för att jag är en sån obotlig TV-serienörd att det fanns tre serier jag INTE ville missa men nu ändå totalt missat och är SVINIRRITERAD över det på ett onödigt och distanslöst sätt) - check.

Vi sov väldigt lite natten till idag - en dag som ju dessutom började sex timmar tidigare därborta. När vi klev ur sängen vid femtiden på morgonen för att hinna till flygplatsen i tid, så gick folk här i Sverige och lade sig... Frida slocknade redan vid 18-tiden i bilen från Arlanda, efter att ha petat i sig lite Max-middag lätt vindögd av trötthet. Eftersom klockan var 23 för henne, var det inte konstigt på en fläck! Tur att hon (och jag) är ledig imorgon. Pappan ska jobba imorgon (stackare!) så han sover såklart sedan en stund.

Själv har jag väl varit uppe sisådär ett dygn snart, men NU ska jag välta i säng jag med. Och i sömnen (som kommer att inträffa innan huvudet nått kudden) ska jag hålla tummarna vanvettigt hårt för att Frida INTE vaknar mitt i natten och tycker att det är morgon.

/Jenny

Frida säger så mycket kul. Hon gillar inte när man skrattar åt henne vilket är fullt förståeligt, men ibland är det faktiskt svårt att hålla sig...

Idag vid poolen, kommer hon ilande och viskar (tack och lov!) i mitt öra:

- Mamma, den där farbrorn hade faktiskt VÄLDIGT stor mage hörrö!

Härom kvällen sitter vi på kinesens restaurang, skyddat placerade i en bambuhydda med lyktan tänd i det strilande regnet. Vi har just beställt middag, när Frida suckar och himlar lite med ögonen och kläcker ur sig:

- Jahapp. Hur länge ska vi sitta här och njuta då? Och bita på läpparna?

Vid lunchbordet kikar Frida på mig och utbrister:

- Mamma, du ser ju ut som ett gammalt stortroll du!
- Oj då, jaha du, schysst, haha! Hur ser troll ut då?
- Jaa, de är ju BRA ju!

I poolen får jag en tillrättavisning:

- SLUTA plumsa!
- Men Frida, jag plumsade inte.
- Johoo du, jag HÖRDE att det var du, för det var ett STORT plums!

På min födelsedag reflekterar vi lite kring ålder:

- Tänk att jag blivit så gammal nu, Frida.
- Men! Du är ju inte ALLS så gammal ju, mamma!
- Inte? När är man gammal då, tycker du?
- Det är ju inte förrän man är alldeles rynkig och skrynklig och nästan ska dö - DÅ! Då är man gammal.

Och så missade ni väl inte att Frida konstaterat att kokosnöt-juice "smakar faktiskt gammal elefantrumpa"!

/Jenny

Att åka till Thailand är som att komma till massagehimlen.

Det kostar lite och ingenting att få massage av olika typer (eller andra behandlingar), och det finns ÖVERALLT. I stan mer i ordnade salonger, ute på öarna ofta i hyddor vid strandkanten. Båda delarna har sin charm!

Massagesalongen vid vårt hotell i Ao Nang. Stillsam, med aircondition. Sköööönt.



Prislistan på salongen i Ao Nang - dela med fyra för att få svenska kronor.



Efter manikyr nummer två hade jag denna färg på naglarna!

Det är fantastiskt skönt att unna sig lite lyx, så ofta som man aldrig skulle kunna göra hemma utan att bli ruinerad. Jag ska nog försöka hinna ta någon mer behandling innan vi sticker till fastlandet imorgon, jag har haft ett uppehåll på FLERA dagar nu, haha!

Mer massage och andra härliga ompysslingar till folket!

/Jenny

Igår natt vaknade jag vid tvåtiden och trodde jag skulle få en psykiskt sammanbrott. På allvar. Det kliade så obegripligt, överjäkligt mycket på mina ben att jag höll på att blir fullkomligt GALEN!

Det finns mygg här. MÅNGA.
Och det är varmt här. MYCKET.

Kombinationen gör att man får många myggbett, eftersom det är liiiite svårt att klä sig heltäckande på kvällarna (i alla fall för varma mig). Betten kliar så att man kan förlora förståndet. Gaaah. Inatt gastade jag lätt panikslaget: Jag vill HEM nu! Det är november och kallt och ingen förbannad mygg, nu vill jag HEEEEM!

Fridas ena ben härom kvällen. INTE skönt, kan jag lova!

Frida och jag får en massa bett hela tiden, trots att vi använder myggstift duktigt. Frida är tack och lov obegripligt duktig på att inte klia sina bett. Pappan får typ inga, eller i alla fall inga som kliar eller syns. Lyllos! Själv har jag vader och smalben som ser ut som de har nån slags sjukdom, knöliga, röda pch såriga. Ena benet har så svullna områden att det stramar och gör lite ont i det när jag går. Piffigt värre!

Så kom ihåg - vintern har sina goda sidor!

/Jenny 

...så jag var just in och anmälde mig som testpilot för att prova Gooh färdigmat. Blir perfekt om jag kan få nån lunchfixar-fri dag framöver! Nu när vi sluppit laga mat i tre veckor, har vi ju alldeles kommit av oss...

/Jenny

Det är ett märkligt land det här.
Månen LIGGER ned, som en annan klyftpotatis!

En liggande halvmåne alltså. Hm. Ibland är det de små, små detaljerna som påminner om att man är i en annan värld...

/Jenny

Här är hon, i egen hög person - den söta lilla busblomman! Haha.

Söta, älskade lilla skatt. Vad underbart det är för oss att få vara på semester med dig!

/Jenny

Sambons fötter är lite slitna och nötta av thaiboxningsträningen han kört här. Idag testade han Fish Spa i 15 minuter! Han såg en smula stel ut först, men sedan slappnade han av betydligt. Häftig grej!

(För er som inte vet, så är det alltså så att man doppar ned fötterna i typ ett stort akvarium. Där finns massor av små, små, små fiskar som knaprar bort död hud från tassarna. Googla så kan ni läsa om det.)

/Jenny

Det börjar kännas att den här treveckorsbubblan börjar gå mot sitt slut. Det är fyra dagar kvar, visst, och ur de dagarna ska vi klämma ut allt njutande som det går såklart! Men ändå. De är liksom... inte oändliga längre, dagarna. Det finns en ände på den här loja, sköna tiden. Tiden där vi utan problem kan bara.. finnas. Slöa bort en hel dag. Lite frukost, lite solkräms-smörjning, en massa bad, lunch, glass, mera bad, läsa lite bok, dusch, middag och så en rätt tidig kväll. TJOFF - ny dag. Typ nåt åt det hållet.

Idag var det bara lite regn! Och en del sol faktiskt. Det gick INGEN nöd på mig...

De dagar som är kvar är redan lite inrutade - på ett semestervis, alltså. Imorgon och på måndag ska vi på utflykter. På tisdag vet vi inte, kanske blir det bara pool- och strandhäng - eller regn såklart... På onsdag måste vi åka till fastlandet, så då får det bli sol bäst det vill för vi kommer att sitta flera timmar i bil eller buss. Sen VIPS ska vi flyga hem jättetidigt på morgonen på torsdagen. Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Den vanliga verkligheten kryper närmare. Snart kommer vardagen, som tenderar att bli så mycket mer komprimerad. Så mycket mer fylld av måsten och borden och ont om tid. Så många fler gånger man klämmer ur sig ett trist "Men skynda dig nu!" till Frida. Som har en så välfylld kalender. Där man alldeles för sällan hinner bara ligga och spontankramas och småprata med Frida i en halvtimme, när man egentligen redan borde ha gått och käkat lunch!

Man kan ju välja att högst motvilligt närma sig allt det där vinteroverallsbråkandet som kommer på mornarna snart, eller morgon-alarmet, jobbjobbjobb, leriga regnkläder, borttappade vantar och tidsbrist på väg till jobb och dagis. Och MÖRKRET. Men äsch, jag tänker istället på efterlängtade dagiskompis-möten, vacker vit snö, vänner och familj inom räckhåll, telefonsamtal, kanske nån födelsedagspresent som väntar, levande ljus på hemmamyskvällar, den egna sängen, glada arbetskompisar och skön svalka.

Det blir bra det med. Och först njuter vi lite till!

/Jenny

Jag ÄLSKAR mina Teva-sandaler. De sköter sig så snyggt!

Jag tog med mig dem helt oanvända, går i dem dygnet runt utom när jag sover, badar med dem i havet... Jag LEVER med dem. Har ändå inte fått ont någonstans (utom en kort kväll, efter att jag gjort en foot scrub och alla gamla förhårdnader flugit sin kos). De är svala, tåliga (jag hade mina förra i nio år...), och sköna att gå i med ordentligt stötdämpande sula. Dessutom har de nån slags antibakteriell-funktioni sulan - inte dumt.

Guldmedalj. Världens bästa resepjuck. De enda man behöver!

/Jenny

Så blev det då kväll på min 40-årsdag. Middagsdukningen på stranden med levande ljus och kuddar gick ju tyvärr om intet, även om vädret klarnade upp precis lagom till sextiden så var det ju fortfarande vått ute. Men persnalen på Hans (restaurangen hette så) hade gjort sitt bästa för att ordna lite speciellt för oss i alla fall!

På väg till restaurangen, som bara låg en kort promenad från vår resort.

 

Vacker kvällsstrand, när regnet just slutat.

 

Nästan framme!

 

De hade dekorerat med en massa ballonger, gjort hundar särskilt för Frida också.

 

Väggen bakom oss var fylld av ballonger, och ballong-blommor hade de gjort!

 

"Happy birthday, wish you all the best, Hans restaurant" stod det på kortet.

Efter maten satte personalen på Happy birth day to you på hög volym och kom inmarscherandes med en tårta! Det hade sambon ordnat i smyg, gulligt! Halva restaurangen sjöng med och klappade i takt. Dessutom tände de tomtebloss som de stuckit ned i blomkrukor och rabatten intill oss. Omtänksamt!

Tårtan var en sockerkaka som de glaserat. Den var ju stooor, så när vi tagit våra bitar gick jag runt och bjöd dem vid de andra borden - flera var dessutom folk från vårt hotell som jag pratat med tidigare. På sätt och vis blev det som att jag hade gäster till sist, trots allt! Frida var delvis nöjd åtminstone, haha.

Tårtan - till och med mitt namn stod på den!

 

Jag fick lite hjälp med att blåsa ut ljusen.

Jag fick present också! Helgen innan lucia ska jag få åka till Stockholm och bo på Nordic Light i fint rum! Tack älskling! Först blir det lunch och shopping med svägerskorna på dagen, därefter show på kvällen. Vi ska få se Sugar - i hetaste laget, medan Frida leker och sover hos faster A. Tack svägerskorna, så himla trevligt det ska bli!

När vi fått i oss desserten, gick vi ut på stranden. Där tände restaurang-personalen en sådan där rislykta för mig!  Den var lite motsträvig först men tog fart till sist och flög till väders, häftigt var det faktiskt att se den segla upp. Frida undrade om den skulle explodera sen, där uppe hos mormor?! Sötunge.

Ska man önska sig nåt? Jag önskade 40 friska år till.

 

Hej svejs, lyktan - hälsa mormorn!

Efter att vi lämnat restaurangen, hade vi tänkt oss en drink i någon bar. Frida var dock trött som en skrutt, så vi masade oss tillbaka till vår bungalow istället. Frida och pappan somnade ganska snabbt, medan jag låg vaken en stund. Jag läste bok, pussade på dem och blev glad över några grattis-sms som plingade in i telefonen.

Härlig dag och kväll. Mycket nöjd! Tack alla inblandade, för att ni gjorde min dag så fin!

/Jenny

Nu finns det även foton inlagda i gårdagens inlägg nedan, från födelsedags-förmiddagen. Håll till godo!

/Jenny

Äsch, nu har jag kommit i helt okej skönt slapp semester-otakt och ligger efter med rapporterna. Bestämmer mig därför att ta saker lite hipp som happ och nu rapportera lite från våra första dagar här på Koh Lanta! Det som hände före, får komma efter. Vem bryr sig, liksom!

Vi kom alltså hit i lördags och bor på D.R. Lanta Bay Resort på Klong Dao-stranden. Det är ett alldeles utmärkt ställe! Lustigt nog fick jag när jag lade ut inlägget om vart vi skulle bo, svar på Facebook av en gammal klasskompis att de bott här 2007 och varit jättenöjda. Kändes skönt och tryggt - och som sagt, visst visade det sig vara helt okej här.

Vädret har också varit helt okej sedan vi kom. En del sol, ganska mycket molndis. Lagom. Och så regnskurar på kvällar och mornar - och ska de komma, så är det väl lämpligast då...

Trött tjej på båtresan över till Koh Lanta.



Nu är vi framme!



Vi checkar in - och håller tummarna för att allt blir bra.



Nyckeln i handen! Spännande.



Pappan låser upp vår bungalow.



Helt okej rum, möjligen för lite fönster/ljus. Men inga spindlar! Bara handdukssvanar.



Fridas betyg: Bra rum = många bra gömställen!!



Utsikten från vår bungalow ned mot poolområdet, havet och restaurangen.



Poolpremiär!



Det finns massor av fina blomsterplanteringar och växtlighet kring byggnaderna.



Stranden åt ena hållet, vid lågvatten som synes. Minst sagt långgrunt!



Frida tränar snorkling i poolen. Jätteduktig!



Ingången till vår resport från havet sett.



Första frukosten på Koh Lanta. Inte fel.



Och det HÄR är alltså utsikten från vår hotellrestaurang. Sweeeet.



Ibland måste man ju faktiskt kliva ur vattnet, även om det är motigt...



...men då kan man ligga och gona sig lite i skuggan. Härligt det med.



"Vet du, den smakar gammal elefantrumpa!" sa Frida om pappans cocosdryck.

Nu ska vi leva vidare i detta ljuvligt ljumma land. Lite mer massage på en dyna invid havets brus, kanske? En båtutflykt? Eller bara poolhäng? Tja, vi får se. Imorgon är det min jämna födelsedag, så då står sambon och Frida för det mesta av planerna! Jag har varit med och valt restaurang - det blir mysigt, inte flådigt - men mycket mer vet jag inte vad som ska ske. De tisslar och tasslar en del, så vi får väl se. Spännande!

Frida har varit väldigt bekymrad för min skull över att jag inte kommer att få några gäster på min dag. Och visst känns det lite ovant att inte dela dagen med vänner och familjer, men det visste jag ju när jag valde trippen till värmen!

Kram på er, alla därute.

/Jenny

Efter en vecka i Thailand fick vi kommentaren:

- Ah, you just arrive today, se you light skin, yes?!

Eh... NEJ, det har ju regnat en del dårå... Och sen är jag (med en mamma som dog i hudcancer) också rätt försiktig med solen. Det smörjs och pausas och sitts i skuggan en hel del. Herregud, ingen hemma ser ju ändå om man har solbränna under tjocktröjan i november, haha!

/Jenny

I tisdags eftermiddag var det faktiskt inte regn. Nästan sol nån timme, rent av! Och i mulet väder duger stranden fint här, ska jag säga. Efter att vi elefantbusat, tog vi oss några timmar på Ao Nang Beach. Havsbad och bikini, kors i taket! Det blev ett par sköna timmar som gav mersmak.

Frida bygger på...



...en hoppborg (!) av sand...



...och det är visst noga med formen!



Strandliv! Jag är obotlig sten- och snäckletare och Frida har tagit efter.



Fast inte var det så alldeles stadigt väder. precis.



Vi fick i alla fall en klar kväll!



Sen gick vi och käkade mat, alldeles intill en fin reklamskylt.



På väg in till hotellrummet, hälsade vi på våra små ödlevänner!
(De ska räknas och kollas till ordentligt varje kväll förstår ni.)

Vi gick minsann och bokade en ö-tur efter den här strand-eftermiddagen, och höll tummarna för att vädret skulle hålla. Så här vill man ju ha det!

/Jenny

Frida går i morfarns fotspår och blir tjenis med alla, överallt. Att de inte pratar svenska är inget problem! Nu har hon ju lärt sig "tännkjo" och "good" och "noooooo" och "bye bye" och dessutom hej på thailändska, haha. Då kommer man långt! Och så bugar hon sådär med händerna ihop som de gör här och alla smälter.

De på hotellet i Ao Nang (och massagepersonalen på stället intill, och taxikillen som alltid parkerar utanför Sunset Hotel...) vet vad hon heter och ropar hennes namn och hälsar när hon kommer. Snacka om att få mycket fokus - folk ger henne komplimanger för hennes hår och vackra ögon som är blå som himlen och havet. Thaitjejer fotograferar henne och många skojar och busar med henne.

Haha, hur SKA det bli att återvända till vardagen sedan igen?!

/Jenny

I onsdags var vi iväg på en "Four island trip".

I tisdags upphörde äntligen hällregnet! Det var ingalunda gassande sol, men en något ljusare molnig himmel var just då allt vi begärde. Skönt! Vi såg möjligheen att göra något vettigt, och slog till på en klassiker - elefantutflykt.

Vi åkte till Nosey Parker’s Elephant Trekking and River Camp för lite elefant-trekking i djungeln. Frida och jag fick sitta på en elefant (man sitter liksom på en liten bänk på elefantens rygg), medan pappan fick en egen att husera på. En annan stor svensk familj var på samma tur, så det blev lite trevligt skoj och skratt med dem under skumpandet i djungeln.

Det gäller att göra reklam vart man än far - det är många som slåss om turisterna!

 

Här är gruppen på väg ut i djungeln - vi gick först och pappan allra sist.

 

Frida har tagit plats - men sen ville hon hellre krypa upp i mitt knä.

 

Pappan på djungeltripp!

 

Jag och Frida på elefanten mitt i strömmen.

 

En närbild på en av elefanterna som var med på turen.

 

"Våran" elefant efteråt. Vi fick mata dem med ananas.

 

Det fanns många vackra blommor i elefanternas djungel också...

 

...som det var svårt att inte fotografera...

 

...och kanske nån lösare vet vad nån av dem heter?

 

Efteråt fick elefanterna lite snacks och vila.

 

På lunchen efteråt - en TRÖTT tjej.

Frida tyckte det var spännade att besöka elefanterna, och var riktigt tuff och modig - ända tills de började trumpeta. DET gillade lilla fröken inte, hon gillar ju sällan höga ljud och det här var definitivt inget undantag! Och så var hon inte vidare förtjust i närkontakt med snabeln - nåt matande ville hon inte delta i, haha!

/Jenny

Det tar tid att internetta i fjärran land. Tangentbord ska ställas om, sladdar tas med, tajmning och tid infinna sig mellan utfärder och käk och mys - så uppdateringar blir när det blir! Finns mycket att visa och berätta, får ta det när solbrända axlar behöver vila kanske. Men jag har i alla fall kompletterat inlägget nedan med några enstaka bilder till nu!

Allt är fortfarande väl med oss. Vädret har bättrat sig något, övergått till mest molnigt istället för konstant regn. Och en riktigt fin dag har vi haft till havs, det var härligt!

Imorgon sticker vi mot ö-världen och förhoppningsvis mera badliv! En hel vecka är nu bokad på Koh Lanta. Vi ska bo på hotellet D.R. Lanta Bay Resort, som ligger på stranden Klong Dao på nordvöstra delen av ön. Där kommer vi alltså att befinna oss även över min födelsedag. Vi håller tummarna för att hotellrummet och området känns bra, när vi anländer imorrn. Spänningen är olidlig, haha!

Ta hand om er!

/Jenny

...jag blir så blöt om ... eh... mina sandaler och nakna tår. Slipper i alla fall strumpor! Men  H E R R E G U D  vilket himla strilande det är här nere. Totlt oavbrutet regn, växlar mellan dugg och stooora, snabba, tunga droppar men avtar aldrig helt. Sambon har pratat med en svensk som bott här länge, och han säger att han aldrig varit med om att det regnat så ihållande här förut. Nähä, men så skojsigt att vi tajmade detta unikum-väder då!

Frida is singing in the rain. Bokstavligen!

 

Jag har köpt en vattentät väska - räddas det som räddas kan, liksom!

 

Lunchdricka a la Thailand.

 

Att elektriciteten funkar i det här landet är ett mysterium utan dess like...

Idag har vi roat oss med att bada i poolen, jag och lillpärlan. Det går fint i regn med, kan jag intyga. Blött som blött liksom, haha! Pappan har njutit av en timmes thaimassage, till det alldeles lämpliga priset av typ 65 kronor. Jag har tagit en manikyr, det kostade 50 pix. Frida satt bredvid och klistrade klistermärken under tiden, duktiga tjejen!

Nu längtar vi efter bättre väder, helt klart. Åtminstone regnfritt. Pleeeeease? Vi hann ju se den fina klara kvällshimlen, samma dag som vi kom till Ao Nang - när får vi se den igen, tro?

Vacker kvällshimmel vid Ao Nang beach. Det gillar vi!

Hittills har vi bara varit med om nån enstaka timmes riktig, gassande sol (i Krabi). Det är förvisso outhärdligt hett då för varma själar som mig (varmt nog ändå!), men ändå så härligt på sitt vis och liksom det väder man väntar sig. När kommer det? Vi kan ju inte gärna ha regn i tre veckor, kan man tycka...

Nu ska jag och Frida gå och köpa lite småsnacks och dricka, som vi kan knapra på när vi ska softa på rummet ikväll när pappan går på thaiboxningsmatch. Han kommer antagligen strax tillbaka från thaiboxningsträningen, så kanske hinner vi köka middag ihop innan han sticker igen. Annars får jag och grynet valsa iväg själva på nåt plejs, det går ju också fint.

Frida har lite hemlängtan idag, hon saknar dagiskompisarna S, E, J och kompisen I mycket. TV:n hemma drar också. Samtidigt trivs hon fint, snackar med alla, lär sig nya ord och har kul!

Ha det bra ute i världen. Det har vi!

/Jenny