Att bära saker inom sig
Jag försökte sjunge med/för Frida i bilen hem från dagis idag. Hon gäspade sånär käken av sig när vi hoppade in i bilen, och i detta novembermörker kan ingen liten tröttis förväntas hålla sig vaken under en varm, skön bilfärd på eftermiddagskvisten. Så jag trallade för att hålla uppmärksamheten igång - ett nöje vi brukar dela.
Men nu på sistone har lilla fröken chefsämnet börjat protestera. "Neeej, sluta sjunga!" gastade hon bryskt idag, så fort jag undslapp mig minst ljud. "Neeej, säger jag, tyst!" Råkar hon nå mig, sätter hon ibland handen för min mun också - här är det t-y-d-l-i-g-h-e-t som gäller. Jag förväntades helt enkelt hålla gafflan. Istället sa den söta fnutten:
- JAG ska sjunga. Jag har mina sjungsånger här i bröstet, som jag ska sjunga ut. När vi kommer hem till lägenheten.
Jag berömde henne för att det var vackert sagt. Mycket vackert. Då kompletterade hon med:
- Och så har jag E:s dröm här inne i bröstet. Den ska jag HOSTA ut och skicka till E. Genom hans brevdörr. Som brevbäraren använder.
Eeeeh. Okej...? Kanske inte lika vackert. Men uttrycksfullt och spännade! Det här är också ungen som ofta säger att hon har LILA känslor. Det låter fint tycker jag, men jag vet inte riktigt vad det betyder...
/Jenny
Men nu på sistone har lilla fröken chefsämnet börjat protestera. "Neeej, sluta sjunga!" gastade hon bryskt idag, så fort jag undslapp mig minst ljud. "Neeej, säger jag, tyst!" Råkar hon nå mig, sätter hon ibland handen för min mun också - här är det t-y-d-l-i-g-h-e-t som gäller. Jag förväntades helt enkelt hålla gafflan. Istället sa den söta fnutten:
- JAG ska sjunga. Jag har mina sjungsånger här i bröstet, som jag ska sjunga ut. När vi kommer hem till lägenheten.
Jag berömde henne för att det var vackert sagt. Mycket vackert. Då kompletterade hon med:
- Och så har jag E:s dröm här inne i bröstet. Den ska jag HOSTA ut och skicka till E. Genom hans brevdörr. Som brevbäraren använder.
Eeeeh. Okej...? Kanske inte lika vackert. Men uttrycksfullt och spännade! Det här är också ungen som ofta säger att hon har LILA känslor. Det låter fint tycker jag, men jag vet inte riktigt vad det betyder...
/Jenny
In your dreams
I morse vaknade Frida (efter en natt mest spenderad i vår säng - torr, tack och lov!) yrvaket, satte sig upp, spanade förvånat på mig och sade:
- Var är E?
- Han är nog hemma hos sig, eller på väg till dagis.
- Nej, men VAR är E? (kikar runt, klart konfunderad)
- Men Frida, han är inte här, ni ses på dagis sedan.
- Men... Jag HÖRDE hans röst! (kikar ut i hallen)
- Då drömde du nog om E, gumman, för han ÄR inte här.
- Men jag HÖRDE hans röst! DET var konstigt, mamma!
Drömmar kan ju verkligen även förbrylla och förvåna oss vuxna ibland, så jag förstår att hon tyckte det var snopet att inte dagiskompisen E stod alldeles intill sängen när hon vaknade...
/Jenny
- Var är E?
- Han är nog hemma hos sig, eller på väg till dagis.
- Nej, men VAR är E? (kikar runt, klart konfunderad)
- Men Frida, han är inte här, ni ses på dagis sedan.
- Men... Jag HÖRDE hans röst! (kikar ut i hallen)
- Då drömde du nog om E, gumman, för han ÄR inte här.
- Men jag HÖRDE hans röst! DET var konstigt, mamma!
Drömmar kan ju verkligen även förbrylla och förvåna oss vuxna ibland, så jag förstår att hon tyckte det var snopet att inte dagiskompisen E stod alldeles intill sängen när hon vaknade...
/Jenny
Första advent minsann
Skyltsöndag i stan, minsann. Första advent - och grått och blött. Vi skippade nästan hela alltet, vi gjorde liksom det där i lagom dos redan igår. Idag plockade vi bara myset ur kakan. Röda stjärnan är uppe i vardagsrummet, vita i sovrummet, de först levande adventsljusen har brunnit. Nu fattas bara ljusslingan kring balkongräcket...
Först hade vi ännu en seeeg morgon. Frida fick äntligen kolla lite barn-TV (har varit nästan totalt icke-TV-läge i veckan), vi slappade... Sen åkte pappan och tränade, medan jag och lillpinglan tragglade oss genom den icke bilburna logistiken (läs: tog bussen, haha) till simningen. Hann hämta upp en McDonald-lunchbox till Frida också, det var enda lösningen för att hålla måltiderna i fas idag. Kvalitetsmat AB, jojo...
Idag var det sista simmet för säsongen - vi står över omgången som går december-januari för att det känns så troligt att man ska missa en massa pass då. Jag plaskade runt med en plutt som faktiskt gjorde två dyk, iförd simglasögon för första gången (gissa hur kul hon såg ut?!). Det är händelserikt där - förra gången fick de testa klädsim, den här gången flytväst. Men Frida är fortfarande rätt protesterande och lite skrajsig i bassängen när det gäller övningarna de ska göra, jag hoppas att det ska vända! Tur att hon gillar själva badandet, själva "vara-i-vattnet"-grejen.
Efteråt promenerade jag och bönan till farmorn och farfarn med vagnen, där pappan mötte upp med bil. Vi bjöds på mysfika med saffransbröd och peppisar, tända ljus och fint fixat! Vi blev dessutom bjudna på middag (ja tack, mmm!) med stack först ned på stan en snabb sväng för att kolla in bockinvigningen. Frida som själv bett att få åka och kolla på "verkeriiierna, mamma!" gillade sångerna innan, diggade musiken stenhårt - men när första fyrverkerismällen kom skrek hon (trots öronskydd på) hjärtskärande "Jag vill heeeeeem!", grät och klamrade sig fast vid mig. Ooops. Vi fick klämma oss rejält genom trängseln för en snabb reträtt...
Lite bus hann vi med, innan stora skälvan satte in...
Vår ståtliga Gävlebock i all sin glans!
På väg till farmorn och farfarn hann vi förresten slinka in på Hedvigs trädgård också och spontan-handla adventsblommor. Nu pryds vårt fortfarande stökiga hem med damm i hörnen av en vit amaryllis på uppväxt (just nu bara knoppar och pynt!) på köksbordet, en julgrupp i korg med nån liten barrhistoria och silvriga dekorationer och en hyacint på vardagsrumsbordet, och en ljuuuuvlig vit orkidé pyntad med silveräpple och videkvistar på lilla bordet i "biblioteksavdelningen". Tjusigt!
Lilla sötnosingen slocknade i bilen hem, kvällsmatskäkad, tandborstad och klar. Hon sover blöjlös inatt, så jag körde en ny ekvilibrist-kissning (lyfta upp sovande unge - sätta på pottan - be henne kissa på beställning - torka och lägga ned - sova gott direkt igen!) med henne för en stund sedan. Det gick lika toppbra som senast! Mycket smidigt.
Jag och sambon har sett en DVD (Yes Man) och smaskat clementiner, pepparkakor och julmust på kvällskvisten. Gött!
/Jenny
Oväntat besök
Idag har äntligen insikten om att julen närmar sig krupit fram en smula. Liiiite feeling börjar infinna sig.
Efter en lugn förmiddag, lunch och som avslutsknorr ett lavemang till lilla fröken Frida (dag 4 utan bajs - då går det inte att vänta längre...), stack vi ut på stan. Centrum bjöd på julmarknad, tomtar i alla hörn, julbelysning och annat mys. Efter lite shopping gick vi och fikade och jag klämde säsongens första lussebulle! Gött. Nu ska det bara handlas lite julklappar då...
Jag fortsatte adventstemat med att klämma in adventsljusstakarna i fönstren hemma. Har väl plockat lite smått här och var i lägenheten, men mest rörde det sig om att blåsa dammet åt sidorna och klämma dit ljusstakarna bara! Både i vardagsrummet och köket står nu adventsljusstakar med levande ljus också, mysigt. Stjärnorna får dock åka upp imorgon, det hann jag inte.
På kvällskvisten fick vi nämligen oväntat besök. Trevligt! Vännen J hade lämnat en kompis vid tåget och stod i princip utanför porten när han ringde och ville kolla vad vi gjorde. Frida skulle just somna (i soffan, en helglyxvana som hon får ha ibland), men såklart blev det då lite sprall först. Hon kläckte också skönaste kommentaren, när vi sa att J skulle komma upp:
- Varför kommer J? Har han ont i benet eller?
(För flera veckor var J faktiskt här och fick hjälp med ett trasslande ben av sambon. Vi har inte pratat ett ord om det sedan dess. Hon har gott minne den där ungen!)
Vi tre tillbringade kvällen nedhasade i soffhörn och fåtölj, klunkande Dufvenkrooks blåbärs & lingonglögg (god!) tittade på filmen Änglar & Demoner, provade min akupressur-ring och spikmatta, babblade och mös. Trevligt, det var som vanligt alldeles för länge sedan vi sågs!
Nu ska jag hoppa i säng här! Går inte att sitta i vardagsrummet längre, det luktar APA av brända däck. Någon raggarbil körde just en burnout som hette duga precis utanför - ni fattar ju hur massivt det var om det luktar ända in hit! Eller är det kanske bara ännu ett bevis på att vi har gamla otäta fönster..? För det har vi - allt hörs också. Folk med rullväskor, musikkrämande raggare, på-väg-hem-från-korgen-gräl och annat som man gärna slipper. Jag är glad att vi har sovrummet (med nya 3-glasfönster) in mot gården...
/Jenny
Efter en lugn förmiddag, lunch och som avslutsknorr ett lavemang till lilla fröken Frida (dag 4 utan bajs - då går det inte att vänta längre...), stack vi ut på stan. Centrum bjöd på julmarknad, tomtar i alla hörn, julbelysning och annat mys. Efter lite shopping gick vi och fikade och jag klämde säsongens första lussebulle! Gött. Nu ska det bara handlas lite julklappar då...
Jag fortsatte adventstemat med att klämma in adventsljusstakarna i fönstren hemma. Har väl plockat lite smått här och var i lägenheten, men mest rörde det sig om att blåsa dammet åt sidorna och klämma dit ljusstakarna bara! Både i vardagsrummet och köket står nu adventsljusstakar med levande ljus också, mysigt. Stjärnorna får dock åka upp imorgon, det hann jag inte.
På kvällskvisten fick vi nämligen oväntat besök. Trevligt! Vännen J hade lämnat en kompis vid tåget och stod i princip utanför porten när han ringde och ville kolla vad vi gjorde. Frida skulle just somna (i soffan, en helglyxvana som hon får ha ibland), men såklart blev det då lite sprall först. Hon kläckte också skönaste kommentaren, när vi sa att J skulle komma upp:
- Varför kommer J? Har han ont i benet eller?
(För flera veckor var J faktiskt här och fick hjälp med ett trasslande ben av sambon. Vi har inte pratat ett ord om det sedan dess. Hon har gott minne den där ungen!)
Vi tre tillbringade kvällen nedhasade i soffhörn och fåtölj, klunkande Dufvenkrooks blåbärs & lingonglögg (god!) tittade på filmen Änglar & Demoner, provade min akupressur-ring och spikmatta, babblade och mös. Trevligt, det var som vanligt alldeles för länge sedan vi sågs!
Nu ska jag hoppa i säng här! Går inte att sitta i vardagsrummet längre, det luktar APA av brända däck. Någon raggarbil körde just en burnout som hette duga precis utanför - ni fattar ju hur massivt det var om det luktar ända in hit! Eller är det kanske bara ännu ett bevis på att vi har gamla otäta fönster..? För det har vi - allt hörs också. Folk med rullväskor, musikkrämande raggare, på-väg-hem-från-korgen-gräl och annat som man gärna slipper. Jag är glad att vi har sovrummet (med nya 3-glasfönster) in mot gården...
/Jenny
Om att kunna somna om
Idag vaknade Frida vid 7.30. Efter lite kramkalas struttade pappan och hon upp och käkade frukost, medan den morgontrötta mamman småslumrade vidare. Efter frukosten kom de tillbaka och stojsade med mig i sängen en stund, sedan packades det för familjegympa och bastu. De drog iväg på det, medan jag tänkte äta frukost och duscha och röja i köket.
När de kom hem drygt en och en halv timme senare, hade jag nyss gått upp och käkat en snabb frukost. Skulle just hoppa in i duschen. Röran i köket stod kvar som tidigare.
Ja vaddå? Ett tyst hem och möjligheten för en slarvig nattsuddare att sova ikapp? Oemotståndligt.
/Jenny
När de kom hem drygt en och en halv timme senare, hade jag nyss gått upp och käkat en snabb frukost. Skulle just hoppa in i duschen. Röran i köket stod kvar som tidigare.
Ja vaddå? Ett tyst hem och möjligheten för en slarvig nattsuddare att sova ikapp? Oemotståndligt.
/Jenny
Fredagsmys i fem steg
Steg 1: Trött efter heldagsutbildning på jobbet. Avsluta dagen med att sätta upp adventsljusstaken i jobbfönstret - mysigt! Hämta glad Frida på förskolan, tacksam att hon klarat hela dagen eftersom det var en hel del rumpgnäll i morse. Känna helgfeelingen komma
Steg 2: Sticka och handla bl.a. ostkrokar, eftersom jag lovade Frida sådana till fredagsmyset under ett totel meltdown i mataffären i onsdags eftermiddag... Träffade på flera av Fridas dagiskompisar, bland annat en av bästisarna som inte varit på förskolan idag. Vilket kramkalas de drog igång! Frida trallade julsånger med sin lilla stämma på affären, så att tanterna log till höger och vänster.
Steg 3: Hem, käka middag (rester/färdigköpt - smidigt!), läsa barnbok. Ha en ganska gnällig unge i knäet mycket - men det är i alla fall gooosigt. Babbla ikapp om vad som hänt under dagen. Krama och pussa pappan som anländer. Peta i lite astmamedicin (sista dagen på denna dos nu). Busa. Mumsa ostkrokar framför TV:n, och lite kvällsmats-vindruvor och katrinplommonpuré... Låta Frida borsta och kvällskissa och allt det där.
Steg 4: Bli inkallad av fröken barsk att ansluta till nattningen när sagan är läst. Såsa till och slumra ihop hela familjen nån timme. VÄLBEHÖVLIGT. Kvickna till och förflytta den trötta kroppen till TV-soffan. Mjukstarta med att luta mig tillbaka i sambons knä. Bara vara.
Steg 5: Pussa sambon godnatt, tassa in och stryka på lilla sovande prinsessan. Hon har blöja inatt, vilket ger mindre risk för nattstörningar... Ensam vid TV och laptop. Uppe för länge som vanligt, men njuter av att se Desperate Housewifes och Brothers & Sisters på video medan jag facebookar och faktiskt jobbar en liten snutt också.
Imorgon ska jag försöka fatta att det är första advent på söndag. Gräva fram stjärnor och ljusstakar i källaren, kanske kolla nån julmarknad, kanske köpa lussebullar, möjligen smaka lite glögg... Förmodligen inte städa, trots att jag borde.
Trevlig helg där ute!
/Jenny
Steg 2: Sticka och handla bl.a. ostkrokar, eftersom jag lovade Frida sådana till fredagsmyset under ett totel meltdown i mataffären i onsdags eftermiddag... Träffade på flera av Fridas dagiskompisar, bland annat en av bästisarna som inte varit på förskolan idag. Vilket kramkalas de drog igång! Frida trallade julsånger med sin lilla stämma på affären, så att tanterna log till höger och vänster.
Steg 3: Hem, käka middag (rester/färdigköpt - smidigt!), läsa barnbok. Ha en ganska gnällig unge i knäet mycket - men det är i alla fall gooosigt. Babbla ikapp om vad som hänt under dagen. Krama och pussa pappan som anländer. Peta i lite astmamedicin (sista dagen på denna dos nu). Busa. Mumsa ostkrokar framför TV:n, och lite kvällsmats-vindruvor och katrinplommonpuré... Låta Frida borsta och kvällskissa och allt det där.
Steg 4: Bli inkallad av fröken barsk att ansluta till nattningen när sagan är läst. Såsa till och slumra ihop hela familjen nån timme. VÄLBEHÖVLIGT. Kvickna till och förflytta den trötta kroppen till TV-soffan. Mjukstarta med att luta mig tillbaka i sambons knä. Bara vara.
Steg 5: Pussa sambon godnatt, tassa in och stryka på lilla sovande prinsessan. Hon har blöja inatt, vilket ger mindre risk för nattstörningar... Ensam vid TV och laptop. Uppe för länge som vanligt, men njuter av att se Desperate Housewifes och Brothers & Sisters på video medan jag facebookar och faktiskt jobbar en liten snutt också.
Imorgon ska jag försöka fatta att det är första advent på söndag. Gräva fram stjärnor och ljusstakar i källaren, kanske kolla nån julmarknad, kanske köpa lussebullar, möjligen smaka lite glögg... Förmodligen inte städa, trots att jag borde.
Trevlig helg där ute!
/Jenny
Tung belastning
När Frida har ont i stjärten - dvs mest hela tiden vissa dagar hemma - vill hon bli buren eller sitta i knäet. I famnen är hon oftast rätt lugn, på golvet gråter hon bedrövat och klagar betydligt mer. Så det är bära, kånka och ständigt trångas och klängas som gäller. Min otränade, tjockisbelastade rygg tycker inte riktigt om den grejen.
Tack gode gud för att jag en gång köpte en HippyChick Hipseat på Tradera! Den är räddningen. Jag blir trött ändå. Stackars rygg - och stackars Frida.
Idag fick vi kallelse till provtagning på barnkliniken, den där som inte gjordes vid läkarbesöket senast. Det blir av nästa fredag morgon - ingen brådis här tydligen. På onsdag ska hon till BVC och vaccineras mot svininfluensan också. Blir mycket stick och bråk med den lilla skatten nästa vecka alltså! (Och ännu ett gäng "ursäkta men jag måste ta ut lite flextid" för mig.) Man får ta till sina knep och uppmuntringar - jag har laddat med present. Eller är det muta sånt kallas?
/Jenny
Tack gode gud för att jag en gång köpte en HippyChick Hipseat på Tradera! Den är räddningen. Jag blir trött ändå. Stackars rygg - och stackars Frida.
Idag fick vi kallelse till provtagning på barnkliniken, den där som inte gjordes vid läkarbesöket senast. Det blir av nästa fredag morgon - ingen brådis här tydligen. På onsdag ska hon till BVC och vaccineras mot svininfluensan också. Blir mycket stick och bråk med den lilla skatten nästa vecka alltså! (Och ännu ett gäng "ursäkta men jag måste ta ut lite flextid" för mig.) Man får ta till sina knep och uppmuntringar - jag har laddat med present. Eller är det muta sånt kallas?
/Jenny
Rimstuga
En av de roligaste sakerna Frida vet just nu, är att rimma. Rimmandet är ett spännande sätt att få betrakta hennes ljudupplevelse, hennes ordförråd och hur hon jonglerar med det. Hon provar sig fram och har vålsamt kul! Hon mkastar ur sig fraser, eller så kör vi "rimrace" där vi turas om att säga ord som rimmar. Frida kastar huvudet bakåt och skrattar så hon ylar.
- Hej mamma kamma!
- Du kissa å missa!
- En plutt tog ett skutt!
- Tjong i medaljongen, ja´ prutta i kalsongen!
Jag undrar om inte rimmandet riktigt kom loss i samband med att nån på förskolan lärde henne denna smakfulla, finstämda vers:
Tack för maten, den var go, mitt i maten stod en ko.
Kon hette Kajsa och alla börja´ bajsa!
Om vi säger såhär - vi lär kunna få hjälp med julklappsrimmen i år. Fast det lär bli en del prutthumor...
/Jenny
- Hej mamma kamma!
- Du kissa å missa!
- En plutt tog ett skutt!
- Tjong i medaljongen, ja´ prutta i kalsongen!
Jag undrar om inte rimmandet riktigt kom loss i samband med att nån på förskolan lärde henne denna smakfulla, finstämda vers:
Tack för maten, den var go, mitt i maten stod en ko.
Kon hette Kajsa och alla börja´ bajsa!
Om vi säger såhär - vi lär kunna få hjälp med julklappsrimmen i år. Fast det lär bli en del prutthumor...
/Jenny
Loklekis
Det blev varken muffins eller shopping idag. Vi tog oss istället iväg till Järnvägsmuseet faktiskt. Jag får väl erkänna att jag kläckte idén för Frida (som toknappade) INNAN jag kom på att bilen lämnats in på service idag... Och det regnade. Men jag klev över den ofta alltför höga bekvämlighetströskeln och tog bussen - samt vagnen med regnskydd på, regnjackan och paraplyet.
Det är "Loklekis" på järnvägsmuseet med gratis inträde på onsdagar, tågleksaker framme och anpassat för småttisar i lekhallen. Frida hann leka loss i åtminstone 1,5 timme innan det var stängningsdags vid kl 16, det var alldeles lagom faktiskt. Vi kikade lite på den "riktiga" utställningen också, men den delen tyckte Frida var småskrajsig. De där låtsasmänniskorna som satt här och där i tågen var hon då minsann inte bekväm med. Inte alls. Hon sa upprepade gånger "Men nu går vi härifrån" på ett mycket uppmanande sätt, och drooog i min arm. Tillbaka till det glada, ljusa, busiga lekrummet.
Det är "Loklekis" på järnvägsmuseet med gratis inträde på onsdagar, tågleksaker framme och anpassat för småttisar i lekhallen. Frida hann leka loss i åtminstone 1,5 timme innan det var stängningsdags vid kl 16, det var alldeles lagom faktiskt. Vi kikade lite på den "riktiga" utställningen också, men den delen tyckte Frida var småskrajsig. De där låtsasmänniskorna som satt här och där i tågen var hon då minsann inte bekväm med. Inte alls. Hon sa upprepade gånger "Men nu går vi härifrån" på ett mycket uppmanande sätt, och drooog i min arm. Tillbaka till det glada, ljusa, busiga lekrummet.
Sen ville Frida promenera hem därifrån. Själv. Sagt och gjort. Motion ska väl uppmuntras i alla lägen där det är möjligt? Två timmar (!) senare (varav sluttampen i vagn, tack och lov) var vi äntligen framme på söder och köpte middag. Då var vi så hungriga och smågriniga att inget annat val än köpmat tolererades - och söta fröken hade ändå fått mumsa vindruvor och russin&flingor på hemvägen...
Det var riktigt skönt att vi kom ut. Trots novembermörket och pissregn! Frida stampade lyckligt i alla pölar vi passerade - det kallar jag att anpassa sig till omgivningen och att göra det bästa av läget!
/Jenny
Burdust besked
Det här med döden kan ju vara lite svårt att förklara för barn. Många gör det ganska finkänsligt och vackert. Många pratar bara med barnen om döden när de måste, typ om nån släkting går bort.
Här har vi en ganska rakt-på-sak-stil. Frida har ju en mormor som är död. (Eller... HAR hon henne då? Men ja, ni fattar.) Jag vill ju att Frida ska veta att hon funnits, så vi pratar om henne en del. Det finns foton och så. Och så konstaterar vi helt enkelt att Frida inte kan få träffa henne, för att hon är död. Typ.
Härom veckan hade vi besök av lilla I. Då kom mormorn på tal för att I såg foton på henne, och I:s mamma S sa då att Fridas mormor är en stjärna på himlen nu (helt enligt den underbara boken En stjärna vid namn Ajax - gråtvarning!) . Finstämt. Men Frida nöjde sig inte, utan sa med barsk röst:
- Nä, hon är ingen stjärna, hon är DÖD.
Hon säger ofta sådär, lite abrupt så att folk studsar till en smula. Härom dagen hade hon ett långt resonemang om råttor i råttfällor. "De är heeeelt döda i fällan, smack bara och så är de heeeelt döda, då lever de inte alls mamma." Eeehhh... Nä. Jag frågade hur hon visste det. "Det har farmor och farfar sagt". Haha.
Det ska bli spännande att se hur det blir när de här tankarna får fler dimensioner! Existensiella frågor är ju inte lätta ens för vuxna. Just nu pratar Frida mycket om var hon fanns när vi var små, och om vilken tårta hon vill att jag ska köpa när hon fyller HUNDRA år...
/Jenny
Här har vi en ganska rakt-på-sak-stil. Frida har ju en mormor som är död. (Eller... HAR hon henne då? Men ja, ni fattar.) Jag vill ju att Frida ska veta att hon funnits, så vi pratar om henne en del. Det finns foton och så. Och så konstaterar vi helt enkelt att Frida inte kan få träffa henne, för att hon är död. Typ.
Härom veckan hade vi besök av lilla I. Då kom mormorn på tal för att I såg foton på henne, och I:s mamma S sa då att Fridas mormor är en stjärna på himlen nu (helt enligt den underbara boken En stjärna vid namn Ajax - gråtvarning!) . Finstämt. Men Frida nöjde sig inte, utan sa med barsk röst:
- Nä, hon är ingen stjärna, hon är DÖD.
Hon säger ofta sådär, lite abrupt så att folk studsar till en smula. Härom dagen hade hon ett långt resonemang om råttor i råttfällor. "De är heeeelt döda i fällan, smack bara och så är de heeeelt döda, då lever de inte alls mamma." Eeehhh... Nä. Jag frågade hur hon visste det. "Det har farmor och farfar sagt". Haha.
Det ska bli spännande att se hur det blir när de här tankarna får fler dimensioner! Existensiella frågor är ju inte lätta ens för vuxna. Just nu pratar Frida mycket om var hon fanns när vi var små, och om vilken tårta hon vill att jag ska köpa när hon fyller HUNDRA år...
/Jenny
Fantasi
Vem behöver egentligen alla dessa special-ändemåls-leksaker som finns?
Frida har nu lekt i nästan en timme med en gammal röd plånbok. Först var den picknick där hon hade låtsasmat - "en matsäck som man ska äta ur". Sedan plötsligt var den en blogg, "en tummelisablogg förstår du". Vips blev den en väska med lördagsgodis - "men du kanske inte kan få det, vi får seee". Nu står hon bakom mig på stolen vid datorn och är frisör, och kammar mig med "frisörgrejen".
Underbart.
/Jenny
Frida har nu lekt i nästan en timme med en gammal röd plånbok. Först var den picknick där hon hade låtsasmat - "en matsäck som man ska äta ur". Sedan plötsligt var den en blogg, "en tummelisablogg förstår du". Vips blev den en väska med lördagsgodis - "men du kanske inte kan få det, vi får seee". Nu står hon bakom mig på stolen vid datorn och är frisör, och kammar mig med "frisörgrejen".
Underbart.
/Jenny
Lyxledigt
Idag är Frida och jag lediga. Förskolan har planeringsdag, så vi får en extra dag ihop såhär mitt i veckan. Inte alls vältajmat jobbmässigt, men väldigt lämpligt rent socialt. Efter alla mina jobbresor på sistone och allt magstul är det skönt med bara TID. Stilla, vanlig tid, utan "krångla inte nu, ta på jackan, skynda på"-tjat.
Vi började dagen med sovmorgon till kl 7.45. Sedan har vi kramats, läst och pratat i sängen en timme. Först nu väntar frukost! Halva nya medicinen har gått i Frida - får nog envisas rejält med resten... Sedan ska vi klistra, säger Frida. Kanske handla lite käk och baka muffins senare. Möjligen gå en sväng på stan och pejla julklappar, om vi orkar - just nu känns mysbyxmys mer nära till hands...
Den här energiska buspricken får jag leka med idag, alltså. Härligt! Hon är så full av knas att man blir alldeles ljus och varm inombords. Nu ska det mysas och busas!
/Jenny
Vi började dagen med sovmorgon till kl 7.45. Sedan har vi kramats, läst och pratat i sängen en timme. Först nu väntar frukost! Halva nya medicinen har gått i Frida - får nog envisas rejält med resten... Sedan ska vi klistra, säger Frida. Kanske handla lite käk och baka muffins senare. Möjligen gå en sväng på stan och pejla julklappar, om vi orkar - just nu känns mysbyxmys mer nära till hands...
Den här energiska buspricken får jag leka med idag, alltså. Härligt! Hon är så full av knas att man blir alldeles ljus och varm inombords. Nu ska det mysas och busas!
/Jenny
Om ett par ståhej
Rapport från igår (som kommer idag, för att inloggningen var stängd igår):
Jag sladdade iväg från jobbet med huvudet fullt av ogjorda saker, hämtade upp en färdigklädd liten sötnos på förskolan, trasslade oss igenom parkeringskaoset vid sjukhuset och knatade upp till barnkliniken. Anlände en minut efter utsatt tid, puuuh.
Men äsch. Återbesöket var inte så givande. Läkaren började med att bli lite kinkig för att Frida satt och kissade just när vi ropades in - fast vi hade fått vänta minst 10-15 minuter. "Nu får hon ta och komma annars hinner vi inte det här - vi ligger redan efter idag". Jamendåså. Verkar knappast fiffigt att stressa en liten plutt som är där för toabesvär... Då blev mamman på smått kantigt humör.
Nåja, Fridas nya astmaläkare (den andre flyttade tillbaka till Oman! Ja, Oman!) var inte så tokig egentligen. Hon frågade en hel del. Hon kollade och klämde och lyssnade på Frida. Hon vägde henne – 15 kilo nu! Men hon liksom MÖTTE inte Frida så mycket som den förre, som vi verkligen gillade. Synd, men mänskligt när det är tokstressigt såklart!
Hur som helst. Frida fick recept på en ny medicin mot förstoppning (trots att läkarna är osäkra på om det verkligen är sådana problem hon har), vi får se om det gör någon skillnad. Största skillnaden såhär direkt, är väl att hon ska dricka 50 ml istället för 10 ml varje morgon! Håller tummarna för att det går ned.
Hon ska också bli kallad senare för provtagning av laktosallergi, glutenallergi och sköldkörtelobalans - förhoppningsvis för att kunna utesluta dessa problem. De hade dock inte tid att ta proverna på labb direkt idag, eftersom de hade fullt upp med att vaccinera riskzons-barn mot svininfluensan...
Uppföljningen av Fridas astma - som vi EGENTLIGEN hade tid för - ska läkaren ta via telefon med mig tidigast om en vecka.
Vad-duktig-du-var-hos-doktorn-belönings-glass!
Jag åkte hem med känslan av att det var tur att jag fått grynet att bajsa själv två gånger i helgen, så att det kändes som om vi påbörjat en förändring i alla fall. Den känslan rämnade tyvärr ganska ordentligt under kvällen, när Frida bara var ledsen och gnällde och grät över rumpan. Hon försökte bajja men lyckades inte, så till sist tog jag till lavemanget.
Detta var VÄRSTA gången, stackars unge. Så rädd och arg har jag nog aldrig sett henne! Hon grät så att hon nästan inte fick luft, hon skrek så att hon kräktes. Jag hade stora problem att få in vätskan (fast jag inte haft det tidigare). Jag fick stoppa in lavemanget TRE gånger - jag kan ju säga att EN gång till fullt tillräckligt traumatiskt. Fy. Jag HATAR lavemanget. Att hålla fast, tvinga. Att inte kunna lyssna på och ta hänsyn till en så klok och tydlig unge... Det är skit, rent ut sagt. Och OM hon kanske har nån liten spricka eller sår i rumpan som de också misstänkt, lär det ju INTE hjälpa läkningen på traven att få ett jäkla plaströr upp i röven varannan dag typ?!
Jag var heeeelt färdig efteråt. Känslomässigt stukad, tömd. Frida den tappra skatten, hon lyckades gaska upp sig ganska snart efter att cirkusen var avslutad. Jag beundrar henne så för det! Lugnet lade sig och det blev en gosig nattning, trots allt. Det behövde både hon och jag!
Helst gör jag aldrig detta mer. Aldrig mer. Never. (Men fortsätter problemen, har vi ju inget val antar jag.) Snälla lilla goa Fridamage, sköt dig nu!
/Jenny
Utsmyckning
Jag gillar smycken. Inte så många i taget, hellre ett som syns. Ganska enkla, ibland lite roliga, gärna silver. Eller helst silver. Med nån färg ibland, nån tygdetalj, lite läder, nån pärla kanske. Som till exempel halsband och hängen från Pearls for Girls, armband från Unica, någon berlock från Diddi, vissa grejor från SNÖ, eller något annat av alla märken jag just nu inte minns. Drömmer om ett Attling-smycke men de är lite väl saftigt dyra, så det lär jag nog få köpa själv om jag ska ha ett...
Härom dagen fick jag låna ett helt annat typ av halsband. Ett piggt och glatt. Med en helt annan sorts värde än sådana jag köpt för pengar. Ett som jag preciiis på näppen lyckades tränga över skallen. Ett som jag som utlovat hade på mig hela dagen på jobbet.
Jag fick en del leenden. Men har man lovat så har man!
/Jenny
Härom dagen fick jag låna ett helt annat typ av halsband. Ett piggt och glatt. Med en helt annan sorts värde än sådana jag köpt för pengar. Ett som jag preciiis på näppen lyckades tränga över skallen. Ett som jag som utlovat hade på mig hela dagen på jobbet.
Jag fick en del leenden. Men har man lovat så har man!
/Jenny
Dagens toa-tema...
...rör inte det vanliga tjatet. Inget nytt har hänt på den fronten sedan igår. Imorgon ska Frida på läkarbesök - uppföljning av läget med rumpan/magen och astman.
Nä, nu är det kisseriet som är på tapeten. Eller rättare sagt blöjans vara eller inte vara på natten. På dagarna har Frida nästan aldrig blöja nu - om inte mamman ska utföra en nummer-två-peppning a la hysteria förstås. Hon klarar det blöjfria livet jättebra, det har inte hänt en olycka på evigheter! På nätterna däremot är det lite trixigare ibland. Hon får oftast själv styra om hon vill ha blöja eller inte. Ofta klarar hon natten helt torr, men nu på senaste tiden har det blivit en del ombäddningar...
Inatt testar vi en ny taktik. Jag förvarnade vid nattningen att jag skulle ta upp henne i sömnen och sätta henne på pottan, att hon inte skulle bli arg då utan bara kissa. För någon timme sedan testade jag. Pottan in i sovrummet, upp med sovande skrutten, av med brallan, ned på pottan. Hon sa inte ett pip, lutade bara pannan mot mina ben och släppte fram ett litet vattenfall. Jag viskade "Kissa klart du", då mumlade hon "Jag är klar ju". Torka rumpa, på med brallan, i säng med skatten igen. Zzzzznark.
Steg 1 - vääääldigt väl genomfört. Förvånande smidigt.
Steg 2 - resultatet återstår att se...
/Jenny
Kompletterande info dagen efter:
Taktiken funkade finfint. Torr säng, gosigott-sovande unge!
Nä, nu är det kisseriet som är på tapeten. Eller rättare sagt blöjans vara eller inte vara på natten. På dagarna har Frida nästan aldrig blöja nu - om inte mamman ska utföra en nummer-två-peppning a la hysteria förstås. Hon klarar det blöjfria livet jättebra, det har inte hänt en olycka på evigheter! På nätterna däremot är det lite trixigare ibland. Hon får oftast själv styra om hon vill ha blöja eller inte. Ofta klarar hon natten helt torr, men nu på senaste tiden har det blivit en del ombäddningar...
Inatt testar vi en ny taktik. Jag förvarnade vid nattningen att jag skulle ta upp henne i sömnen och sätta henne på pottan, att hon inte skulle bli arg då utan bara kissa. För någon timme sedan testade jag. Pottan in i sovrummet, upp med sovande skrutten, av med brallan, ned på pottan. Hon sa inte ett pip, lutade bara pannan mot mina ben och släppte fram ett litet vattenfall. Jag viskade "Kissa klart du", då mumlade hon "Jag är klar ju". Torka rumpa, på med brallan, i säng med skatten igen. Zzzzznark.
Steg 1 - vääääldigt väl genomfört. Förvånande smidigt.
Steg 2 - resultatet återstår att se...
/Jenny
Kompletterande info dagen efter:
Taktiken funkade finfint. Torr säng, gosigott-sovande unge!
Varma känslor
Frida är kääär. I en dagiskompis. Har jag skrivit det redan? Jag minns inte. Hon har berättat det för oss, och för dagispersonalen. Vad jag förstått har hon även försökt berätta det för grabben i fråga, men hon påstår att han inte hörde vad hon sa för att hon försökte viska det i hans öra.
Frida säger att vara kär är...
...när man inte är sjuk
...när jag ÄLSKAR honom
...när man blir glad
...när hela kroppen känns glad
Bra definitioner, även om den första var lite annorlunda kanske. Nu ska vi bara öva på att viska lite tydligare!
/Jenny
Frida säger att vara kär är...
...när man inte är sjuk
...när jag ÄLSKAR honom
...när man blir glad
...när hela kroppen känns glad
Bra definitioner, även om den första var lite annorlunda kanske. Nu ska vi bara öva på att viska lite tydligare!
/Jenny
Guldstjärna
Läget med Fridas onda rumpa och trassliga mage: Samma klagande - men också leverans!
Idag har Frida varit ganska mycket ledsen och bedrövad. INTE nåt bra läge, stackars fnutt. Men jag körde stenhårt på fredagens koncept - blöja, peppning och envist tjat. Ju mer ledsen Frida var, ju mer var jag på och hejjade fram henne. Efter en totalt urbota knäpp stund av pådrivande beteende (man undrar ju vad man sysslar med, alltså...), fixade det sig till sist!
Jippi! Vi slapp ge lavemang igen idag. Frida kan själv, oh yes! Sedan att det behövs en totalt utflippad hejjarklack för att det ska bli av, det är väl liksom ett sekundärt problem?!
/Jenny
Dagen efter
Hade jag inte vetat bättre, skulle jag lätt ha kunnat tro att jag drack vin igår. Att jag varit ute med brudarna och partajat, efter tränandet och realaxandet. Att jag nattsuddat och svängt mina lurviga. Men icke!
Jag var ju heeeelt sänkt igår och lade mig strax efter klockan 23, tidigare än jag gör till vardags. Vi fick sova till 08.45 - tack lilla sömntutan! Mer än NIO timmars sömn, alltså. Vilken chock! Sedan låg jag dessutom och såsade ytterligare någon halvtimme innan jag orkade masa mig upp. Lyxigt.
Helt over the top mycket sömn i kroppen för att vara jag, alltså. Men hjälpte allt detta vilande? Nope. Jag har varit såååå seg idag. Har slumrat till närhelst tillfälle getts, i säng och soffa. Vi har varit på simning med Frida, men utöver det har jag mest gjort ingenting förutom ta hand om henne och busa. Sambon iddes tack och lov både handla och laga mat, tur det är ordning på någon här! Denna totala matthet är ett mysterium faktiskt.
En teori skulle kunna vara att kroppen fiffigt nog lät mig vara så här trött, för att jag skulle hålla mig stilla och slippa röra på min VÄLDIGT ömma lekamen. För ATT det känns att vi tränade igår! Det finns knappt nån endaste liten fläck på hela mig som inte är stel och ond. Imorgon - när träningsvärk brukar göra än mer ont - kan man ju fundera på om det över huvud taget kommer att gå att fungera normalt.
Nu såhär när man BORDE sova, då har jag såklart vilat ikapp... Men snart ger jag upp i alla fall och kryper till kojs jag med. Jag lovar.
/Jenny
Jag var ju heeeelt sänkt igår och lade mig strax efter klockan 23, tidigare än jag gör till vardags. Vi fick sova till 08.45 - tack lilla sömntutan! Mer än NIO timmars sömn, alltså. Vilken chock! Sedan låg jag dessutom och såsade ytterligare någon halvtimme innan jag orkade masa mig upp. Lyxigt.
Helt over the top mycket sömn i kroppen för att vara jag, alltså. Men hjälpte allt detta vilande? Nope. Jag har varit såååå seg idag. Har slumrat till närhelst tillfälle getts, i säng och soffa. Vi har varit på simning med Frida, men utöver det har jag mest gjort ingenting förutom ta hand om henne och busa. Sambon iddes tack och lov både handla och laga mat, tur det är ordning på någon här! Denna totala matthet är ett mysterium faktiskt.
En teori skulle kunna vara att kroppen fiffigt nog lät mig vara så här trött, för att jag skulle hålla mig stilla och slippa röra på min VÄLDIGT ömma lekamen. För ATT det känns att vi tränade igår! Det finns knappt nån endaste liten fläck på hela mig som inte är stel och ond. Imorgon - när träningsvärk brukar göra än mer ont - kan man ju fundera på om det över huvud taget kommer att gå att fungera normalt.
Nu såhär när man BORDE sova, då har jag såklart vilat ikapp... Men snart ger jag upp i alla fall och kryper till kojs jag med. Jag lovar.
/Jenny
Språklighet
Frida har börjat vara nyfiken på vad folk pratar för språk, när de inte pratar svenska. På TV:n till exempel. Eller på datorn, som när hon kollade på spansk tecknad barnfilm på youtube härom dagen. Fast när jag sa spanska, protesterade Frida direkt och sa "nej, för de pratar engelska, mamma". Man kan ju undra varför hon frågar? Inga utvikningar tolereras.
Idag vid nattningen sjöng jag i vanlig ordning "Nu i ro" för Frida, och hon sjöng med som hon gör allt oftare numera. Sedan fortsatte hon plötsligt med någon egen vers, på värsta hallaballoo-språket. Man begrep knappt ett ord hon sa. Jag kunde inte låta bli att fnissa, och frågade:
- Sjunger du på spanska, eller?
- Nej, för det är flickengelska faktiskt!
Jaha minsann, flickengelska! Hahaha. Efter en stund övergick det obegripliga till en hitte-på-sång på svenska. Den handlade mest om dagen idag tror jag, om dockor och toavanor och annat man lätt kunde verklighetsrelatera. Det påminner mig om att folk berättat att jag som liten åstadkom sådana där påhittade pratsånger på bilresor - evighetslånga, öronuttröttande varianter. Gissa om jag kommer att få igen nu?!
/Jenny
Idag vid nattningen sjöng jag i vanlig ordning "Nu i ro" för Frida, och hon sjöng med som hon gör allt oftare numera. Sedan fortsatte hon plötsligt med någon egen vers, på värsta hallaballoo-språket. Man begrep knappt ett ord hon sa. Jag kunde inte låta bli att fnissa, och frågade:
- Sjunger du på spanska, eller?
- Nej, för det är flickengelska faktiskt!
Jaha minsann, flickengelska! Hahaha. Efter en stund övergick det obegripliga till en hitte-på-sång på svenska. Den handlade mest om dagen idag tror jag, om dockor och toavanor och annat man lätt kunde verklighetsrelatera. Det påminner mig om att folk berättat att jag som liten åstadkom sådana där påhittade pratsånger på bilresor - evighetslånga, öronuttröttande varianter. Gissa om jag kommer att få igen nu?!
/Jenny
Kors i taket
Det här går inte. Det går faktiskt inte. Jag somnar i soffan med datorn i knät! Igen och igen. Inte ens sockerchockar hjälper! Så efter några rader här viker jag ned mig. Faktiskt, även om det är svårt att tro.
Sirapen i skallen nog mestadels orsakad av min fullkomligt avkopplande tjejdag i Ockelbo, som min kompis M hade dragit ihop. Den innehöll en morgonpromenad - som jag missade för att jag kom iväg lite sent. Synd, för idag var det ju soool ute! Sedan var det träningspass med coreuppvärmning, boxing och avslutning med yogastretch. Kul men tungt! Redan nu kan man ana att det nog blir ganska plågsamt att röra sig de närmaste dagarna!
Efter träningen fick vi gå vidare till Sofies kroppsvård. Där mumsade vi en matig salladslunch, sedan hoppade vi in i infrabastun i en halvtimme innan allas behandlingar började utföras. Efter en snabb dusch fick jag hoppa ned i ett varmt, bubbligt, doftande kurbad - en födelsedagspresent från M! Tack kära vän. När jag legat och småslumrat där ett bra tag, tog jag min skrynkliga fötter vidare via en dignande fruktbuffé till rummet för fotvård. Lyx! Nu har jag släta, mjuka, goa tassar - så gott det går i alla fall.
Hela eftermiddagen kom och gick vi där i våra morgonrockar, satt i relaxrummet och babblade och bara tog det lugnt. Jag är sååå avslappnad att det är omöjligt att uppbåda nån energireserv. Bara gäspmingar och tyngder i ögonlocken... Tack M för en härlig dag!
(Undrar nån varför det inte finns några foton med idag? Jag laddade duktigt nog batteriet till kameran igår, men glömde stoppa TILLBAKA det i kameran... Fiffigt.)
Jenny
Sirapen i skallen nog mestadels orsakad av min fullkomligt avkopplande tjejdag i Ockelbo, som min kompis M hade dragit ihop. Den innehöll en morgonpromenad - som jag missade för att jag kom iväg lite sent. Synd, för idag var det ju soool ute! Sedan var det träningspass med coreuppvärmning, boxing och avslutning med yogastretch. Kul men tungt! Redan nu kan man ana att det nog blir ganska plågsamt att röra sig de närmaste dagarna!
Efter träningen fick vi gå vidare till Sofies kroppsvård. Där mumsade vi en matig salladslunch, sedan hoppade vi in i infrabastun i en halvtimme innan allas behandlingar började utföras. Efter en snabb dusch fick jag hoppa ned i ett varmt, bubbligt, doftande kurbad - en födelsedagspresent från M! Tack kära vän. När jag legat och småslumrat där ett bra tag, tog jag min skrynkliga fötter vidare via en dignande fruktbuffé till rummet för fotvård. Lyx! Nu har jag släta, mjuka, goa tassar - så gott det går i alla fall.
Hela eftermiddagen kom och gick vi där i våra morgonrockar, satt i relaxrummet och babblade och bara tog det lugnt. Jag är sååå avslappnad att det är omöjligt att uppbåda nån energireserv. Bara gäspmingar och tyngder i ögonlocken... Tack M för en härlig dag!
(Undrar nån varför det inte finns några foton med idag? Jag laddade duktigt nog batteriet till kameran igår, men glömde stoppa TILLBAKA det i kameran... Fiffigt.)
Jenny
Hurra - applåder och visslingar!
Den här dagen har varit stökig. Och lång. Fast den slutade väldigt, väldigt bra. Och ÄNTLIGEN är det helg!
Vi hade en riktig häjkon bäjkon-morgon idag. Eller ja, inte pappan. Han pös otäckt tidigt för att hinna träna INNAN jobbet - imponerande. Men lilla fröken fräken och jag däremot, vi kom liksom aldrig i ordning! Vi vaknade samtidigt i ett becksvart sovrum. Gääääsp. Frida babblade och jag svarade sömnigt. Efter en stund sade hon:
- Mamma, du pratar med mig. Är det morgon?
Den lilla tuktade vet nämligen mycket väl att om det INTE är morgon (och hon inte har nåt akut problem), svarar mamman annars nästan bara "Sch, det är inte morgon än, det är mitt i natten, sov nu...". Men morgon var det ju denna gång, mörkt eller ej.
Frida började direkt gråta och gnälla över ond rumpa, och så fortsatte morgonen till och från. Däremellan lyckades vi dock piffa till oss, få i oss frukost och ta oss utanför dören till sist. Missade två bussar, tog en som stannar längre ifrån och fick en rask morgonprommis. Puh! Kom till dagis och jobb ungefär en timme senare än beräknat, så kan det gå.
Jobbdagen var inte heller helt i fas. Hann en del, men låååångt ifrån alla de saker jag faktiskt borde/måste mest av allt. Dessutom gick en del tid åt till att prata med barnkliniken. Fick tag på en sköterska som tog sig tid att prata länge om Fridas problem, blev sedan uppringd av uroterapeuten och pratade en bra stund med henne också. Mycket bra! Fick peppning, råd och info - och beröm för att Frida får "praoa" så mycket med mig på toa just nu, haha.
Mest konkret var väl att uroterapeuten tyckte att vi nu från till återbesöker på tisdag kan prova att ge lavemang lite oftare om det behövs - var tredje eller varannan dag, beroende på hur hon mår. Liksom se till att hon får "rensa ut" och slippa hamna i den ledsnaste läget - att försöka vänta på att hon gör det själv har ju inte funkat så bra. Resulax som Frida får, är ofarligt och påverkar inte själva tarmfunktionerna.
Frida lyckades ta sig igenom hela dagen på förskolan utan att jag blev ditringd, men det hade visst varit på gränsen. När jag kom grät och klagade hon en hel del. Det ledsna fortsatte och fortsatte och jag skulle till sist ge lavemanget, men tänkte att jag testar att peppa Frida en sista gång. Så jag hejjade på, stånkade med henne, tjatade, höll i, stöttade - och VIPS så funkade det! Första egna poopet (i blöjan) på typ två veckor var ett faktum! Yes!
Jag vet inte om det är alldeles normalt, men jag blev så glad och lättad att jag fällde några tårar... Snacka om mamma-skadad. Om denna prestation var en tillfällighet eller ett genombrott, om det gör någon skillnad framöver - ja, det lär visa sig.
Idag är jag glad. Lika bra att passa på!
/Jenny
Vi hade en riktig häjkon bäjkon-morgon idag. Eller ja, inte pappan. Han pös otäckt tidigt för att hinna träna INNAN jobbet - imponerande. Men lilla fröken fräken och jag däremot, vi kom liksom aldrig i ordning! Vi vaknade samtidigt i ett becksvart sovrum. Gääääsp. Frida babblade och jag svarade sömnigt. Efter en stund sade hon:
- Mamma, du pratar med mig. Är det morgon?
Den lilla tuktade vet nämligen mycket väl att om det INTE är morgon (och hon inte har nåt akut problem), svarar mamman annars nästan bara "Sch, det är inte morgon än, det är mitt i natten, sov nu...". Men morgon var det ju denna gång, mörkt eller ej.
Frida började direkt gråta och gnälla över ond rumpa, och så fortsatte morgonen till och från. Däremellan lyckades vi dock piffa till oss, få i oss frukost och ta oss utanför dören till sist. Missade två bussar, tog en som stannar längre ifrån och fick en rask morgonprommis. Puh! Kom till dagis och jobb ungefär en timme senare än beräknat, så kan det gå.
Jobbdagen var inte heller helt i fas. Hann en del, men låååångt ifrån alla de saker jag faktiskt borde/måste mest av allt. Dessutom gick en del tid åt till att prata med barnkliniken. Fick tag på en sköterska som tog sig tid att prata länge om Fridas problem, blev sedan uppringd av uroterapeuten och pratade en bra stund med henne också. Mycket bra! Fick peppning, råd och info - och beröm för att Frida får "praoa" så mycket med mig på toa just nu, haha.
Mest konkret var väl att uroterapeuten tyckte att vi nu från till återbesöker på tisdag kan prova att ge lavemang lite oftare om det behövs - var tredje eller varannan dag, beroende på hur hon mår. Liksom se till att hon får "rensa ut" och slippa hamna i den ledsnaste läget - att försöka vänta på att hon gör det själv har ju inte funkat så bra. Resulax som Frida får, är ofarligt och påverkar inte själva tarmfunktionerna.
Frida lyckades ta sig igenom hela dagen på förskolan utan att jag blev ditringd, men det hade visst varit på gränsen. När jag kom grät och klagade hon en hel del. Det ledsna fortsatte och fortsatte och jag skulle till sist ge lavemanget, men tänkte att jag testar att peppa Frida en sista gång. Så jag hejjade på, stånkade med henne, tjatade, höll i, stöttade - och VIPS så funkade det! Första egna poopet (i blöjan) på typ två veckor var ett faktum! Yes!
Jag vet inte om det är alldeles normalt, men jag blev så glad och lättad att jag fällde några tårar... Snacka om mamma-skadad. Om denna prestation var en tillfällighet eller ett genombrott, om det gör någon skillnad framöver - ja, det lär visa sig.
Idag är jag glad. Lika bra att passa på!
/Jenny
Frispråkigt
Häromdagen utspelade sig följande:
Frida jag ska gå på toa hos farmorn. Samtidigt såklart - just nu är det väldigt mycket toa-umgänge här hemma på grund av trassliga lillmagen! Frida ska sätta sig på pottan, så jag ställer den framför toan. Men nej, hon stuvar in den på den lilla, lilla golvytan bredvid toan och slår sig ned.
- Men Frida, ska du inte sitta mitt emot mig istället?
- Nej mamma, jag vill sitta här, bredvid dig.
- Men är det inte lite trångt där?
- Det gööör inget. Jag vill sitta här bredvid dig. Då kan jag klappa på din stooora rumpa också. Här ÄR din stooora rumpa. (daskar till mig)
Hahahaha, det var ju vänligt!
/Jenny
Snart helg
Den här torsdagen bara rutschade iväg. Tjopp! Men fördelsen med det, är att det snart är fredag och sen helg!
Först flimmrade det förbi en rätt kort morgon - jag avsvimmningssov lite väl länge, så sedan var det bara att duscha sig skärpt och rassla igång. Lämnade en klamra-fast-dotter vid frukosten på dagis och jobbade arslet av mig med att beta av en pyttesnutt av min lååååånga att-göra-lista. Lunchade med trevliga vikarien på en halvokej thai&sushi-restaurang. Jobbajobbajobba lite mer. Käkade bjudtårta på fikat.
Hämtade en trotsig skatt (som klagade över rumpan) på dagis. Rullade via Max drive-in (Frida: Va? Kan man köpa mat I BILEN?!) till bilvårdsföretaget. De tvättade bort en utspilld avfettningsflaska från bilgolvet, medan vi mumsade köpkäket och kollade TV i det (ironiskt nog) inte så välvårdade väntrummet. Sedan åkte vi till farmorn och farfarn för att nyttja deras garageuppfart och el - kupévärmare måste stå och torka upp blötan efter tvätten.
Vi blev hemskjutsade av snälla farfarn, så vi slapp spatsera med packningskonkarongen till bussen. Frida smaskade i sig sin kvällsmat (bl.a. a-fil med linfrön och en hel burk katrinplommonpuré...), medan hon fick kolla på spanska tecknade barnfilmer på Youtube. Sedan somnade lilla fröken till och med utan saga (händer ALDRIG längre!), men lite ledsen för att hon hade ont i rumpan. Stackars lilla plutt. Hon vaknade till för en stund sedan och grät över detsamma... Hon flyttade upp i vår säng och somnade om i tryggheten.
Imorgon ska jag försöka ringa uroteraeputen på barnkliniken och kolla läget lite. Sedan har vi ju tid igen där på tisdag. Nu däremot, ska jag krypa ned tätt intill världens härligaste människor. Mina människor!
/Jenny
Regnet det bara öser ned
Efter att ha utbytt erfarenheter om lärplattform och studentportaler hela förmiddagen, plus fått en rundvandring på det fina Mittuniversitetets Sundsvalls-campus, avslutade vi konfererandet med lunch. MYCKET bra upplägg måste jag säga, det här med att köra från lunch till lunch. Alla som ska resa hinner dit utan att gå upp mitt i natten och hem utan att behöva stupa direkt i säng. Perfekt!
Vi hade nån timme över innan tåget gick, men det var inte läge att strosa på stan eftersom det regnade ganska duktigt. Vi kikade in en sväng på Kulturmagasinet, där har jag inte varit tidigare. Jag köpte några vykort och småsaker i museibutiken, sedan passade vi på att kolla in stadsbiblioteket. Det var jättemysigt där! Särskilt barnavdelningen var verkligen trevligt inredd och ordnad. Jag gick och glodde skumt på all personal jag fick syn på, särskilt de lite äldre - jag insåg att gamla kollegor/vänner till mamma nog kunde tänkas tassa omkring där. Men det var en resultatlös spaning.
Tåget hem rullade snällt och vänligt, jag kom hem i tid för att hämta Frida på dagis. Hon illrade runt som en liten fnatt och vi har kramats massor ikväll. Go´unge! Vi har pysslat ihop ett plastpärlshalsband också - hon valde det framför pärlplatta som jag utlovat först. Sen somnade hon gott, nedgosad i vår säng med båda oss föräldrar snusandes på vardera sida om henne. Favvo-nattnings-stilen just nu!
Gävle var (nästan) lika fuktigt, disigt och grått som Sundsvall. Alltså. Jag gillar hösten. Jag tycker hösten är lite befriande, den ställer inte så höga krav, man kan liksom skräpa runt och allt man gör känns som en prestation (för att man över huvud taget orkade). Men nu är de vackra lövens tid nästan slut, och nu har jag fyllt år - kanske kan vi ta och liva upp det här med snö nu? Nu har det blivit så mörkt att när man hämtar på dagis känns det som läggdags... Och all fukt gör mitt hår till en burriburrburrig trasselhög dessutom. Boooring.
Råkar det bli soligt nån dag snart, så lär tiden stanna av rena chocken.
/Jenny
Vi hade nån timme över innan tåget gick, men det var inte läge att strosa på stan eftersom det regnade ganska duktigt. Vi kikade in en sväng på Kulturmagasinet, där har jag inte varit tidigare. Jag köpte några vykort och småsaker i museibutiken, sedan passade vi på att kolla in stadsbiblioteket. Det var jättemysigt där! Särskilt barnavdelningen var verkligen trevligt inredd och ordnad. Jag gick och glodde skumt på all personal jag fick syn på, särskilt de lite äldre - jag insåg att gamla kollegor/vänner till mamma nog kunde tänkas tassa omkring där. Men det var en resultatlös spaning.
Tåget hem rullade snällt och vänligt, jag kom hem i tid för att hämta Frida på dagis. Hon illrade runt som en liten fnatt och vi har kramats massor ikväll. Go´unge! Vi har pysslat ihop ett plastpärlshalsband också - hon valde det framför pärlplatta som jag utlovat först. Sen somnade hon gott, nedgosad i vår säng med båda oss föräldrar snusandes på vardera sida om henne. Favvo-nattnings-stilen just nu!
Mary Poppins?
Gävle var (nästan) lika fuktigt, disigt och grått som Sundsvall. Alltså. Jag gillar hösten. Jag tycker hösten är lite befriande, den ställer inte så höga krav, man kan liksom skräpa runt och allt man gör känns som en prestation (för att man över huvud taget orkade). Men nu är de vackra lövens tid nästan slut, och nu har jag fyllt år - kanske kan vi ta och liva upp det här med snö nu? Nu har det blivit så mörkt att när man hämtar på dagis känns det som läggdags... Och all fukt gör mitt hår till en burriburrburrig trasselhög dessutom. Boooring.
Råkar det bli soligt nån dag snart, så lär tiden stanna av rena chocken.
/Jenny
En snabbtripp uppöver
Nu befinner jag mig tack och lov på sista jobbresan innan jul, vad jag vet. Puh! Längtar efter att få kura i hemmets vrå nu. Men strax väntar ju december runt hörnet - privat brukar det vara mycket mys men också fullt upp då!
Är i Sundsvall på Mittuniversitetet för användarträff för användare som har samma lärplattform som vi. Innehållsrik och förhållandevis nyttig dag 1, tycker jag nog. (Glömde kamerasladden, så jag serverar ingen käck dokumentation denna gång.) Bor på alldeles utmärkt trevliga Clarion hotell. Sundsvall bjuder dock på pissregn, det är kanske lite synd...
Skippade att delta i gemensamma middagen och har istället haft kompismys hos en gammal gymnasieklassis! Blivit hämtad, bjuden på thaikäk och fått stora husvisningen - har oh:at och ah:at över allt fint de gjort och har på gång! Hann med en hel del småprat, fick spana in klänningen hon ska gifta sig i snart och mysa med te i soffan. Hon gav mig till och med skjuts tillbaka till hotellet. Härligt!!
Nu väntar sängen. Imorgon väntar ytterligare en halv dags konfererande och sedan tågresa hem på eftermiddagskvisten!
/Jenny
Är i Sundsvall på Mittuniversitetet för användarträff för användare som har samma lärplattform som vi. Innehållsrik och förhållandevis nyttig dag 1, tycker jag nog. (Glömde kamerasladden, så jag serverar ingen käck dokumentation denna gång.) Bor på alldeles utmärkt trevliga Clarion hotell. Sundsvall bjuder dock på pissregn, det är kanske lite synd...
Skippade att delta i gemensamma middagen och har istället haft kompismys hos en gammal gymnasieklassis! Blivit hämtad, bjuden på thaikäk och fått stora husvisningen - har oh:at och ah:at över allt fint de gjort och har på gång! Hann med en hel del småprat, fick spana in klänningen hon ska gifta sig i snart och mysa med te i soffan. Hon gav mig till och med skjuts tillbaka till hotellet. Härligt!!
Nu väntar sängen. Imorgon väntar ytterligare en halv dags konfererande och sedan tågresa hem på eftermiddagskvisten!
/Jenny
Vem styr egentligen
De hade fotografering på dagis för ett tag sedan. Jag var på jobbresa då, så jag hade lätt kontrollbehovs-ångest-artat tvingats överlåta frisyrfix och dutt till pappan den här gången.
Det bör gissningsvis kunna vara en rejäl utmaning att få med alla barn på bild, glada och tuttunuttiga. Förra året sprang de visst runt som en skock getter, och en tjej grät fortfarande när fotot togs.
Enligt egen utsago hade Frida detta år deklarerat "Jag är redo!" och då följde alla andra barn efter till fotografen.
Hm. Jag vet inte, jag. Ska man gissa på skev verklighetsuppfattning eller goda ledaregenskaper?!
/Jenny
Det bör gissningsvis kunna vara en rejäl utmaning att få med alla barn på bild, glada och tuttunuttiga. Förra året sprang de visst runt som en skock getter, och en tjej grät fortfarande när fotot togs.
Enligt egen utsago hade Frida detta år deklarerat "Jag är redo!" och då följde alla andra barn efter till fotografen.
Hm. Jag vet inte, jag. Ska man gissa på skev verklighetsuppfattning eller goda ledaregenskaper?!
/Jenny
Frigörande
Nu har det varit MYCKET resor för mig på sistone. Tre tvådagars-jobbresor inom en månad plus en helgsväng privat. Utan Frida, utan sambon. Antalet bortanätter (och kvällar) har ökat med många hundra procent på sistone, tills nu har Frida och jag varit ifrån varandra typ ett par nätter bara. Nånsin.
Att öva på att vara isär är såklart nyttigt för både Frida och mig. Men lite jobbigt också.
Jag längtar kopiöst - fast njuter av tid på stan, middagar i ro, bokläsning och annat lyxigt. Så det går bra. Frida har varit extra klängig, helt klart. Natten innan jag ska åka någonstans, kommer hon alltid upp väldigt tidigt i vår säng och lägger sig nära, nära mig.
Och så har hon ju haft det här rumpa/mage-trasslandet hela den här tiden. Svårt att inte kunna vara där och tröst och hjälpa, men skönt att få en andningspaus i det också... Faktiskt har de besvären infallit typ precis samma period som jag varit mycket borta. Hm. Finns det ett sammanhang? Vem vet...
/Jenny
Att öva på att vara isär är såklart nyttigt för både Frida och mig. Men lite jobbigt också.
Jag längtar kopiöst - fast njuter av tid på stan, middagar i ro, bokläsning och annat lyxigt. Så det går bra. Frida har varit extra klängig, helt klart. Natten innan jag ska åka någonstans, kommer hon alltid upp väldigt tidigt i vår säng och lägger sig nära, nära mig.
Och så har hon ju haft det här rumpa/mage-trasslandet hela den här tiden. Svårt att inte kunna vara där och tröst och hjälpa, men skönt att få en andningspaus i det också... Faktiskt har de besvären infallit typ precis samma period som jag varit mycket borta. Hm. Finns det ett sammanhang? Vem vet...
/Jenny
Utvecklande
Idag hade vi utvecklingssamtal på förskolan. Innan dess rattade jag och Frida till stora gallerian och käkade middag. Himla smidigt i ruskvädret att bara dra in i parkeringshuset, ta på trilskmostern en kofta bara och ta favvo-hissen med uuutsikt ned till restaurangtorget! Det blev sushimums för mig, lillknytet kombinerade risbollar med pasta och räkor. Och så knyckte hon som vanligt min misosoppa.
Ett "efter-maten-tar-man-det-lugnt-och-går-på-toa"-träningstoabesök senare lämpade jag av Frida hos farmorn och farfarn (tack!) och hämtade sambon vid bussen. Samtalet? Jo, det gick jättebra.
Vi satt stolta som tuppar och fick höra att vår lilla gumsing är oerhört positiv och glad och håller stämningen uppe i gruppen - med undantag för de där små men rackarns så intensiva tre-minuters-humörs-utbrotten, som är SÅ mycket tre år (fast hon inte ens är tre än)! Hon platsar bra bland de lite äldre barnen, har en "bästis" som hon hänger ihop mycket med men bjuder nu även in andra att leka. Och har nästan inte slagit eller bitits alls på länge, haha. Hon pratar kanoners, är tidig med att rita gubbar och lära sig typ vänster och höger.
Eh... Man FÅR skryta glatt på sin egen blogg, va?!
/Jenny
Ett "efter-maten-tar-man-det-lugnt-och-går-på-toa"-träningstoabesök senare lämpade jag av Frida hos farmorn och farfarn (tack!) och hämtade sambon vid bussen. Samtalet? Jo, det gick jättebra.
Vi satt stolta som tuppar och fick höra att vår lilla gumsing är oerhört positiv och glad och håller stämningen uppe i gruppen - med undantag för de där små men rackarns så intensiva tre-minuters-humörs-utbrotten, som är SÅ mycket tre år (fast hon inte ens är tre än)! Hon platsar bra bland de lite äldre barnen, har en "bästis" som hon hänger ihop mycket med men bjuder nu även in andra att leka. Och har nästan inte slagit eller bitits alls på länge, haha. Hon pratar kanoners, är tidig med att rita gubbar och lära sig typ vänster och höger.
Eh... Man FÅR skryta glatt på sin egen blogg, va?!
/Jenny
En söndag med flyt
Idag vär det morgondags klockan sju minsann. Lite mindre lyxigt än igår, rackarns. Men Frida klättrade runt och lekte i sovrummet nån timme i alla fall, så att vi kunde ligga i lättare dvala en en stund till. Efter att vi alla frukosterat och kommit någorlunda i ordning, tog Frida och jag en lång stunds TV-soffa-mys. Det vill säga Frida kollade på barn-TV nedkurad under filten intill mig, och jag småslumrade under tiden. Eeeh... hetsigt tempo idag som ni hör, haha.
Tyvärr bröts det sköna lugnet sedan av en väldigt ledsen Frida. Det rump-onda var ett faktum igen, tårarna rann och livet var tungt. Eftersom hon ännu en gång inte lyckats "göra nummer två" på några dagar, kände vi oss tvungna till ett lavemang igen. Det är hjärtskärande eländigt att behöva se henne gå igenom det, men samtidigt verkar det hjälpa delvis åtminstone... Men den här sitsen känns väldigt jobbig - jag hoppas innerligt att vi kan komma till ett slut på det här eländet snart.
Efter lunch var vi på simningen med Frida. Hon var jätteduktig, flöt väldigt bra, bubblade och höll igång. Fast visst är det en hel del saker hon inte vill göra... Helt klart gillar hon att vara i vattnet - det är vissa av de där styrda övningarna hon sätter sig på tvären emot. Över huvud taget är det humör i kvadrat just nu - senaste veckan har hon infört nåt slags automatiskt ultrailsket gastande, som kommer i exakt samma ögonblick som hon vill/inte vill något. Inte överlägset charmigt, får man ju säga.
Efter att vi duschat och torkat och rullat hemåt igen, gick jag ut en kort sväng på stan. Jag var på jakt efter en särskild jacka på Lindex - som naturligtvis var slut. Hittade dock faktiskt FYRA tänkbara på Kappahl, och slog till sist till på en av dem! Men det är öppet köp till 16 januari (julklappstider!) så jag ska prova och känna efter ordentligt.
Det är en svart (fegt!) ulljacka, med stor krage (blir det konstigt när jag oftast ruschar runt med den öppen?) och knäppning. Kanske lite för kort för mina ofta långa tunikor? Kanske korkat med kemtvätt som småbarnsmamma? Och ingen huva som skyddar mot duggregn och isande vindar? Men lite bättre stil och klass än en "sportjacka", å andra sidan. Hmmmm...
/Jenny
Tyvärr bröts det sköna lugnet sedan av en väldigt ledsen Frida. Det rump-onda var ett faktum igen, tårarna rann och livet var tungt. Eftersom hon ännu en gång inte lyckats "göra nummer två" på några dagar, kände vi oss tvungna till ett lavemang igen. Det är hjärtskärande eländigt att behöva se henne gå igenom det, men samtidigt verkar det hjälpa delvis åtminstone... Men den här sitsen känns väldigt jobbig - jag hoppas innerligt att vi kan komma till ett slut på det här eländet snart.
Efter lunch var vi på simningen med Frida. Hon var jätteduktig, flöt väldigt bra, bubblade och höll igång. Fast visst är det en hel del saker hon inte vill göra... Helt klart gillar hon att vara i vattnet - det är vissa av de där styrda övningarna hon sätter sig på tvären emot. Över huvud taget är det humör i kvadrat just nu - senaste veckan har hon infört nåt slags automatiskt ultrailsket gastande, som kommer i exakt samma ögonblick som hon vill/inte vill något. Inte överlägset charmigt, får man ju säga.
Frida väntar på sin tur att skutta i poolen.
Efter att vi duschat och torkat och rullat hemåt igen, gick jag ut en kort sväng på stan. Jag var på jakt efter en särskild jacka på Lindex - som naturligtvis var slut. Hittade dock faktiskt FYRA tänkbara på Kappahl, och slog till sist till på en av dem! Men det är öppet köp till 16 januari (julklappstider!) så jag ska prova och känna efter ordentligt.
Det är en svart (fegt!) ulljacka, med stor krage (blir det konstigt när jag oftast ruschar runt med den öppen?) och knäppning. Kanske lite för kort för mina ofta långa tunikor? Kanske korkat med kemtvätt som småbarnsmamma? Och ingen huva som skyddar mot duggregn och isande vindar? Men lite bättre stil och klass än en "sportjacka", å andra sidan. Hmmmm...
/Jenny
Hemmadag med sociala inslag
Idag har jag bara hasat i mysbrallor hela dagen. Leve helg och hemmaliv! Fridas feber från igår hade försvunnit när jag lade mig och har inte kommit tillbaka, så det var en kort påhälsning. Hon hostade i morse men sedan har det varit lugnt under dagen. Hoppas det vänder helt!
Mysbrallor, ja. Vi fick sova till klockan 08.45 i morse (tack Frida!), duschade innan frukost hela familjen och såsade vidare i makligt tempo därefter. Visst, jag hade tänkt kliva i jeansen när vi fick besök på eftermiddagen. Men när S och lilla I ringde för att bli insläppta, hade jag JUST i samma minut stängt av dammsugaren efter ett energiskt varv runt lägenheten och var totalsvettig! Hoppade därför in i duschen igen för en ultrakvick uppfräschning och hamnade sedan i första bästa plagg som var till hands - dvs plyschisarna! Sedan ramlade även sambons syster in med sina kids, härligt!
Det var sååå trevligt med besök. Särskilt när jag själv kunde hålla mig inne i det gråtrista regnvädret och liksom slippa all ansträngning! Det blev full rulle, lek och rajraj, musikpoppning, busiga barn, och fika och babbel. Och inte minst så hade båda sällskapen med sig grattis-i-efterskott-paket till mig, plus en skickning från andra svägerskan. Jippi! Jag fick en toppenfin röd stor brödburk (äntligen lite mindre crap på köksbänken!), tre vackra rosa rosor utvalda av lilla I, en superstilfull familje-väggalmanacka för 2010 från underbara isa.nu, en Margrete-vispskål i sällskap av hjärtformade silikon-muffinsformar och en sockersöt muffins-kokbok. TACK!
Ikväll har Frida varit ledsen över rumpan igen. Jag blir galet trött och sliten av det här, men försöker hjälpa och trösta så gott jag kan - och inser ju att det måste vara än värre för henne såklart! Nu snusar hon sedan länge gott i sin säng och snart ska jag faktiskt också göra det ikväll. Kors i taket, före midnatt?!
/Jenny
Mysbrallor, ja. Vi fick sova till klockan 08.45 i morse (tack Frida!), duschade innan frukost hela familjen och såsade vidare i makligt tempo därefter. Visst, jag hade tänkt kliva i jeansen när vi fick besök på eftermiddagen. Men när S och lilla I ringde för att bli insläppta, hade jag JUST i samma minut stängt av dammsugaren efter ett energiskt varv runt lägenheten och var totalsvettig! Hoppade därför in i duschen igen för en ultrakvick uppfräschning och hamnade sedan i första bästa plagg som var till hands - dvs plyschisarna! Sedan ramlade även sambons syster in med sina kids, härligt!
Det var sååå trevligt med besök. Särskilt när jag själv kunde hålla mig inne i det gråtrista regnvädret och liksom slippa all ansträngning! Det blev full rulle, lek och rajraj, musikpoppning, busiga barn, och fika och babbel. Och inte minst så hade båda sällskapen med sig grattis-i-efterskott-paket till mig, plus en skickning från andra svägerskan. Jippi! Jag fick en toppenfin röd stor brödburk (äntligen lite mindre crap på köksbänken!), tre vackra rosa rosor utvalda av lilla I, en superstilfull familje-väggalmanacka för 2010 från underbara isa.nu, en Margrete-vispskål i sällskap av hjärtformade silikon-muffinsformar och en sockersöt muffins-kokbok. TACK!
Ikväll har Frida varit ledsen över rumpan igen. Jag blir galet trött och sliten av det här, men försöker hjälpa och trösta så gott jag kan - och inser ju att det måste vara än värre för henne såklart! Nu snusar hon sedan länge gott i sin säng och snart ska jag faktiskt också göra det ikväll. Kors i taket, före midnatt?!
/Jenny
Snabba puckar x 2
Idag på sena förmiddagen ringde jag vårt hyresbolag och påpekade att det är outhärdligt kallt i vår lägenhet. Dessutom hade duschdörren gått sönder. Tre timmar senare ringde vakmästaren - vi hade fått nya termostater på alla element och samtliga var varma. Duschdörren var dessutom lagad. (Fast den pajjade i och för sig igen när jag provade den på kvällen, men det är en annan historia...) Snacka om snabb service!
Idag precis vid lunchtid ringde jag barnkliniken och kollade läget kring remissen. Jag förklarade att den lilla ungen inte ens kan gå på dagis alla dar och att vi ville bli kallade snart, inte om två veckor typ. Runt 20 minuter senare (!) när jag just tagit min första tugga av lunchen, ringde barnkliniken upp. Kan ni komma på en akuttid om en halvtimme? Tjolahopp. Jag inhalerade några tuggor lunch, ringde dagis och bad dem klä Frida, rasslade ihop mina grejor från kontoret och drog. Hinna ikapp med allt som blivit liggande på jobbet? Inte idag.
Läkarbesöket gick bra. Frida protesterade rätt vilt mot både stick i fingret (sänkan var bra), temptagning (37,3) och undersökning i rumpan, men så fort det är klart vänder humöret snabbt som tur är! Utöver det lät hon doktorn kolla, klämma och lyssna utan problem. Dessutom lyckades vi få till ett urinprov på plats (vilket var helt friskt)! Läkaren var noggrann, och frågade även om allergier, tendens till eksem etc. Samlade in alla ledtrådar och tidigare åtgärder.
Doktorns teori är att det är ett "mekaniskt" problem, inte sjukdomsorsakat så att säga. Kanske ett sår eller spricka, som gör att hon håller sig och sen får mer ont av det. Rekommendation: Fortsätta nästan som tidigare, dvs smörja med diverse medikamenter, toaträna stillsamt men envetet och fortsätta med mjukgörande intag... Återbesök om 1,5 vecka då astman ändå planerats att följas upp! Och till dess möjlighet att ringa och be att få prata med uroterapeuten vid behov.
Grundligt kollad men i samma lika läge, alltså. Nåja, vi är i alla fall ett steg på väg!
Efteråt blev Frida sååå trött. Vi gick och handlade mat, och plötsligt slutade hon bara prata och började snarka istället! Raringen. Hon var sedan lite gnällig hela kvällen, och vid sängdags hade hon 38 grader i feber. Hon hostar igen också, så pass att hon fått astmamedicinen idag. Suck, vi hade ju just bara avslutat föregående dos... Och lillnosen är en smula snörvlig. Jippi. Är det inte det ena så är det det andra - eller både och!
/Jenny
Idag precis vid lunchtid ringde jag barnkliniken och kollade läget kring remissen. Jag förklarade att den lilla ungen inte ens kan gå på dagis alla dar och att vi ville bli kallade snart, inte om två veckor typ. Runt 20 minuter senare (!) när jag just tagit min första tugga av lunchen, ringde barnkliniken upp. Kan ni komma på en akuttid om en halvtimme? Tjolahopp. Jag inhalerade några tuggor lunch, ringde dagis och bad dem klä Frida, rasslade ihop mina grejor från kontoret och drog. Hinna ikapp med allt som blivit liggande på jobbet? Inte idag.
Läkarbesöket gick bra. Frida protesterade rätt vilt mot både stick i fingret (sänkan var bra), temptagning (37,3) och undersökning i rumpan, men så fort det är klart vänder humöret snabbt som tur är! Utöver det lät hon doktorn kolla, klämma och lyssna utan problem. Dessutom lyckades vi få till ett urinprov på plats (vilket var helt friskt)! Läkaren var noggrann, och frågade även om allergier, tendens till eksem etc. Samlade in alla ledtrådar och tidigare åtgärder.
Doktorns teori är att det är ett "mekaniskt" problem, inte sjukdomsorsakat så att säga. Kanske ett sår eller spricka, som gör att hon håller sig och sen får mer ont av det. Rekommendation: Fortsätta nästan som tidigare, dvs smörja med diverse medikamenter, toaträna stillsamt men envetet och fortsätta med mjukgörande intag... Återbesök om 1,5 vecka då astman ändå planerats att följas upp! Och till dess möjlighet att ringa och be att få prata med uroterapeuten vid behov.
Grundligt kollad men i samma lika läge, alltså. Nåja, vi är i alla fall ett steg på väg!
En slocknad stjärna, som orsakade en del leenden i butiken...
Efteråt blev Frida sååå trött. Vi gick och handlade mat, och plötsligt slutade hon bara prata och började snarka istället! Raringen. Hon var sedan lite gnällig hela kvällen, och vid sängdags hade hon 38 grader i feber. Hon hostar igen också, så pass att hon fått astmamedicinen idag. Suck, vi hade ju just bara avslutat föregående dos... Och lillnosen är en smula snörvlig. Jippi. Är det inte det ena så är det det andra - eller både och!
/Jenny
En liten tripp
Jag har ju alltså varit i Örebro två dagar. Kurs på Universitetsbiblioteket om "Engelska för webb och utbildning". En dag skriftlig träning, en dag muntlig. Sisådär 8-10 pers från fyra olika lärosäten. En av mina kollegor deltog också, men bara dag 2.
Jag har släpat med mig datorn, bland annat för att kunna kika in här. Men mest för att kunna jobba lite på lediga stunder - den långa att-göra-listan mår inte särskilt bra av VAB och resor om vartannat! Igår tillbringade jag en massa tid åt att försöka få ett gästkonto på universitetet, vilket tog typ hela dagen trots att jag ringt dagen innan! Igår kväll skulle jag rassla igång datorn på hotellet istället - men NEJ. Den bara stod och tuggade och var heeelt off. Idag fick den bo i väskan, jag provade inte ens...
Förra gången jag var i Örebro spillde jag te över den stackars apparaten. Jag tror gårdags-strejken måste ha varit nåt slags post-traumatiskt stress-syndrom, för nu ikväll här hemma så rullade den pötsligt igång hur fint som helst! Skumt. Men himmelskt skönt.
Hur som helst. Jag kom upp så där okristligt tidigt (04.30!!!) och hann i tid till tåget. Sov som en sten mest hela vägen, utom när jag vaknade till av mina egna snarkningar! Eftersom jag kom fram i god tid, hann jag ranta halva Örebro runt i jakt på hotellet. Det lönade sig dock, för jag fick checka in direkt! Sweet. Mitt rum var litet men superfräscht inrett i grått och mocca, och hade ett svartkaklat badrum med matt glasdörr. Riktigt schysst.
Hotellet överlag var tokfint faktiskt! Hissen var klaustrofobiskt liten och ett par våningar hade en äldre stil, men entréplanet var tokmodernt liksom min våning och en till. De hade en riktigt fin konferens- och loungeavdelning, snygg entré och en väldigt mysig tak-/innergårdsterass (som ju inte var öppen nu tyvärr).
Jag lyckades hitta en buss och hinna till universitetet i tid, och sedan var det kurs kurs kurs för hela slanten! Efteråt ordnades det gemensam middag, men jag hade avböjt att delta redan i förväg. Jag unnade mig istället ett par timmar på stan, helt själv. LYX för en småbarnsmamma! Sedan gick jag och käkade smarrig mat på ett mysigt ställe som hette Njuta - och det gjorde jag verkligen. (Stället var mysigare än sin webbsida)
Dagens sista timmar tillbringade jag mysbyxklädd i min hotellsäng, med näsan riktad mot TV:n. Datorn behagade ju självdö trots många försök, så efter att jag klämt Greys Anatomy och True Blood fick jag slå till på ett mer traditionellt nöje - en bok. Har totalt fastnat i "Låt den rätte komma in", så den plöjde jag tills ögonen liksom föll igen av sig själva. (En av de första böckerna jag läser på MYCKET länge, som inte handlar om barn...)
Dag två var lite gäspig - tröttheten från den arla morgontimmen dagen innan kom nog krypande. Men vi kursade och lärde oss grejor igen, och sedan var det tågtajm innan man visste ordet av! Upplevde nästan en overklighetskänsla - vi klev in i ett tåg, det var kolsvart ute hela tiden och vips skulle vi kliva ut - det kändes på nåt vis som om vi inte förflyttat oss! Det var grymt skönt att komma hem, faktiskt. Efter en stund kom pappan och gullnosen också - hon hade just upphämtats från farmor. Hon var vaken så jag hann gosa och krama och prata ikapp lite, skönt!
Stackars Frida hade haft så pass ont i magen/rumpan idag på dagis, att farmor fått hämta tidigare. De hade också köpt lavemang och gett, så på kvällningen mådde hon bättre. Jag tror jag får nippran på det här... Ska ringa Barnkliniken imorgon och höra hur det går med remissen dit, vad de tror om NÄR vi kan få komma.
Nu nattning. Imorgon är det fredagsmys hörrni!
/Jenny
Örebro slott - går det att lägga ut foton från Örebro utan att ta med det?
Jag har släpat med mig datorn, bland annat för att kunna kika in här. Men mest för att kunna jobba lite på lediga stunder - den långa att-göra-listan mår inte särskilt bra av VAB och resor om vartannat! Igår tillbringade jag en massa tid åt att försöka få ett gästkonto på universitetet, vilket tog typ hela dagen trots att jag ringt dagen innan! Igår kväll skulle jag rassla igång datorn på hotellet istället - men NEJ. Den bara stod och tuggade och var heeelt off. Idag fick den bo i väskan, jag provade inte ens...
Förra gången jag var i Örebro spillde jag te över den stackars apparaten. Jag tror gårdags-strejken måste ha varit nåt slags post-traumatiskt stress-syndrom, för nu ikväll här hemma så rullade den pötsligt igång hur fint som helst! Skumt. Men himmelskt skönt.
Hur som helst. Jag kom upp så där okristligt tidigt (04.30!!!) och hann i tid till tåget. Sov som en sten mest hela vägen, utom när jag vaknade till av mina egna snarkningar! Eftersom jag kom fram i god tid, hann jag ranta halva Örebro runt i jakt på hotellet. Det lönade sig dock, för jag fick checka in direkt! Sweet. Mitt rum var litet men superfräscht inrett i grått och mocca, och hade ett svartkaklat badrum med matt glasdörr. Riktigt schysst.
Hotellet överlag var tokfint faktiskt! Hissen var klaustrofobiskt liten och ett par våningar hade en äldre stil, men entréplanet var tokmodernt liksom min våning och en till. De hade en riktigt fin konferens- och loungeavdelning, snygg entré och en väldigt mysig tak-/innergårdsterass (som ju inte var öppen nu tyvärr).
Receptionsdisken på First hotell Örebro
Loungeavdelningen med TV, där väggarna ändrade färg hela tiden...
Jag lyckades hitta en buss och hinna till universitetet i tid, och sedan var det kurs kurs kurs för hela slanten! Efteråt ordnades det gemensam middag, men jag hade avböjt att delta redan i förväg. Jag unnade mig istället ett par timmar på stan, helt själv. LYX för en småbarnsmamma! Sedan gick jag och käkade smarrig mat på ett mysigt ställe som hette Njuta - och det gjorde jag verkligen. (Stället var mysigare än sin webbsida)
Häftig gatukonst som jag snubblade över på väg någonstans...
Dagens sista timmar tillbringade jag mysbyxklädd i min hotellsäng, med näsan riktad mot TV:n. Datorn behagade ju självdö trots många försök, så efter att jag klämt Greys Anatomy och True Blood fick jag slå till på ett mer traditionellt nöje - en bok. Har totalt fastnat i "Låt den rätte komma in", så den plöjde jag tills ögonen liksom föll igen av sig själva. (En av de första böckerna jag läser på MYCKET länge, som inte handlar om barn...)
Här hade jag fortfarande hopp om en media-kombo-kväll...
Hotellfrukost - världens bästa lyx-mys-grej!
(som en morgontrött tyvärr inte drar full nytta av...)
Dag två var lite gäspig - tröttheten från den arla morgontimmen dagen innan kom nog krypande. Men vi kursade och lärde oss grejor igen, och sedan var det tågtajm innan man visste ordet av! Upplevde nästan en overklighetskänsla - vi klev in i ett tåg, det var kolsvart ute hela tiden och vips skulle vi kliva ut - det kändes på nåt vis som om vi inte förflyttat oss! Det var grymt skönt att komma hem, faktiskt. Efter en stund kom pappan och gullnosen också - hon hade just upphämtats från farmor. Hon var vaken så jag hann gosa och krama och prata ikapp lite, skönt!
Stackars Frida hade haft så pass ont i magen/rumpan idag på dagis, att farmor fått hämta tidigare. De hade också köpt lavemang och gett, så på kvällningen mådde hon bättre. Jag tror jag får nippran på det här... Ska ringa Barnkliniken imorgon och höra hur det går med remissen dit, vad de tror om NÄR vi kan få komma.
Nu nattning. Imorgon är det fredagsmys hörrni!
/Jenny
Om att frottera sig
Jag har gjort ett par kändisspaningar den senaste veckan. Ni förstår väl att jag lever det goda livet?
I lördags, när jag var i Stockholm på tjejträff, delade vi lunchrestaurang med Sven Wollter. (Tydligen även med Svens Wollters nya fru, men eftersom jag inte känner till hur hon ser ut så missade jag den detaljen.)
I tisdags när jag och Frida handlade lite mat på stan efter läkarbesöket, stötte vi ihop med Rolf Lassgård. Bokstavligen faktiskt - Frida krockade med hans ben när hon kilade omkring och dikterade vad vi skulle köpa. Lassgård köpte just då charkvaror över disk, ifall intresseklubben vill anteckna!
Nu hade jag hoppats följa upp det här lite snyggt med någon lokalkändis i Örebro, men det lyckades inte tyvärr. För att min kurskamrat käkade frukost intill Herman Lindkvist räknas väl inte?
/Jenny =)
I lördags, när jag var i Stockholm på tjejträff, delade vi lunchrestaurang med Sven Wollter. (Tydligen även med Svens Wollters nya fru, men eftersom jag inte känner till hur hon ser ut så missade jag den detaljen.)
I tisdags när jag och Frida handlade lite mat på stan efter läkarbesöket, stötte vi ihop med Rolf Lassgård. Bokstavligen faktiskt - Frida krockade med hans ben när hon kilade omkring och dikterade vad vi skulle köpa. Lassgård köpte just då charkvaror över disk, ifall intresseklubben vill anteckna!
Nu hade jag hoppats följa upp det här lite snyggt med någon lokalkändis i Örebro, men det lyckades inte tyvärr. För att min kurskamrat käkade frukost intill Herman Lindkvist räknas väl inte?
/Jenny =)
Detaljerat och tydligt
Härom dagen fick Frida ett linfrö i tanden:
- Mamma, det är ett frööö där.
- Var nånstans?
(gapar stooort)
- Här nere, i min vänstra tand!
Jamendåså. Surprise, ungen har lärt sig höger och vänster (någorlunda). Och nere i din vänstra tand säger du? Inga tveksamheter.
(Och folk undrar om den här lilla humlan verkligen kan förklara vad som är fel när hon är krasslig?!)
/Jenny
- Mamma, det är ett frööö där.
- Var nånstans?
(gapar stooort)
- Här nere, i min vänstra tand!
Jamendåså. Surprise, ungen har lärt sig höger och vänster (någorlunda). Och nere i din vänstra tand säger du? Inga tveksamheter.
(Och folk undrar om den här lilla humlan verkligen kan förklara vad som är fel när hon är krasslig?!)
/Jenny
Zzzzzzz Zzzzzzz
Nu åker jag till Örebro i jobbet onsdag-torsdag. Det är ett fasligt flängande just nu! Känns ytterst märkligt, eftersom jag inte varit ifrån Frida mer än någon enstaka natt tidigare. Nu är jag plötsligt borta ett par dar per vecka i en hel månad! Men det är såklart mest nyttigt - för oss alla tre.
Tåget går 05.15 imorgon. KVART ÖVER FEM. Smärtsamt tidigt alltså.
Gissa om jag packat öronproppar och nackkudde? Och frukost?
/Jenny
Tåget går 05.15 imorgon. KVART ÖVER FEM. Smärtsamt tidigt alltså.
Gissa om jag packat öronproppar och nackkudde? Och frukost?
/Jenny
Hos farbror doktorn
I eftermiddags var jag med Frida hos läkare på hälsocentralen. Jag hade inget direkt hopp om någon universallösning på rumptrasslet, men siktade på en rejäl undersökning och en REMISS. På barnkliniken har de tydligen en superduktig uroterapeut plus en specialiserad läkare - dit vill vi!
Vi kom till en herre som nog var en väldigt ny läkare under utbildning, för han sprang ut tre-fyra gånger för att rådgöra med sin handledare - lite rörigt. Han klämde noga på magen, kollade lymfkörtlarna, lyssnade och frågade. Lyssnade på hjärta, lungor och mage.
Givetvis kände han också efter hur det stod till i rumpan. Frida är väldigt duktig på att bli undersökt, supersamarbetsvillig faktiskt. Men det här med att bli undersökt i rumpisen är ju ingen favvogrej alltså. Inte konstigt. Jag fick hålla upp hennes ben, stötta och hålla fast lite. Men trots att hon VERKLIGEN inte ville bli kollad där, så skrek hon inte alldeles hysteriskt. Hon slogs inte, hon rullade inte undan. Hon spände sig en del och protesterade oerhört belevat och artigt!
- Neeej, jag vill inte mer nu doktorn, nu får du sluta doktorn. Det gör ooont, doktorn, jag vill inte! Ta bort nu doktorn! Nu är det klart!
Jag är fascinerad, på riktigt. Ungen är inte ens tre år. Snacka om att kunna uttrycka sig TYDLIGT! Att gallskrika sig blå är ju också en tydligt protest, men liksom på ett heeelt annat plan.
Läkaren hittade inget fel, men tyckte det hela var konstigt såklart. Och YES. Han gav oss det vi ville ha - en remiss till barnkliniken. Kanske är äntligen en lösning i sikte, skööönt. Tills vidare kör vi vidare på Lactulos m.m. och försöker enligt rekommendation träna på en (kravlös) toarutin morgon och kväll, för att tarmen ska få en chans att bli uppfostrad!
/Jenny
Vi kom till en herre som nog var en väldigt ny läkare under utbildning, för han sprang ut tre-fyra gånger för att rådgöra med sin handledare - lite rörigt. Han klämde noga på magen, kollade lymfkörtlarna, lyssnade och frågade. Lyssnade på hjärta, lungor och mage.
Givetvis kände han också efter hur det stod till i rumpan. Frida är väldigt duktig på att bli undersökt, supersamarbetsvillig faktiskt. Men det här med att bli undersökt i rumpisen är ju ingen favvogrej alltså. Inte konstigt. Jag fick hålla upp hennes ben, stötta och hålla fast lite. Men trots att hon VERKLIGEN inte ville bli kollad där, så skrek hon inte alldeles hysteriskt. Hon slogs inte, hon rullade inte undan. Hon spände sig en del och protesterade oerhört belevat och artigt!
- Neeej, jag vill inte mer nu doktorn, nu får du sluta doktorn. Det gör ooont, doktorn, jag vill inte! Ta bort nu doktorn! Nu är det klart!
Jag är fascinerad, på riktigt. Ungen är inte ens tre år. Snacka om att kunna uttrycka sig TYDLIGT! Att gallskrika sig blå är ju också en tydligt protest, men liksom på ett heeelt annat plan.
Läkaren hittade inget fel, men tyckte det hela var konstigt såklart. Och YES. Han gav oss det vi ville ha - en remiss till barnkliniken. Kanske är äntligen en lösning i sikte, skööönt. Tills vidare kör vi vidare på Lactulos m.m. och försöker enligt rekommendation träna på en (kravlös) toarutin morgon och kväll, för att tarmen ska få en chans att bli uppfostrad!
/Jenny
Kvällsrutin
Det är ganska intressant att tänka bakåt på Fridas kvällsvanor. De har liksom glidit över till fas efter fas, lite omärkligt för det mesta. Plötsligt finner man sig bara ha en något modifierad rutin. Igen. För tillfället är Frida väldigt noga med vissa grejor, andra kan vara lite si eller så utan att det gör något.
Just nu gäller detta:
- Kvällsfika (om det inte blivit mellis först, och sent serverad middag istället).
- Tandborstning - Frida med en egen borste och nån av oss med en annan.
- Kvällskissning på pottan.
- Komma fram till om hon vill sova med blöja eller ej (mestadels utan).
- Komma fram till om hon villom hon vill ha pyjamas eller ej (fifty-fifty just nu).
- Krypa ned i storsängen, helst alla tre. Tända sänglamporna.
- Ligga på mammans eller pappans arm och höra saga.
- Läsa lite bok själv efter sagan. Bara pyttelite duger.
- Släcka sänglamporna, tända "spöklampan" för mysljus.
- Kura ihop sig, småprata, klappas och gosa.
- Mamman eller pappan sjunger "Nu i ro" och ibland några fler sånger.
- Somna - eller krypa ned i egna sängen först, sen somna...
/Jenny
Just nu gäller detta:
- Kvällsfika (om det inte blivit mellis först, och sent serverad middag istället).
- Tandborstning - Frida med en egen borste och nån av oss med en annan.
- Kvällskissning på pottan.
- Komma fram till om hon vill sova med blöja eller ej (mestadels utan).
- Komma fram till om hon villom hon vill ha pyjamas eller ej (fifty-fifty just nu).
- Krypa ned i storsängen, helst alla tre. Tända sänglamporna.
- Ligga på mammans eller pappans arm och höra saga.
- Läsa lite bok själv efter sagan. Bara pyttelite duger.
- Släcka sänglamporna, tända "spöklampan" för mysljus.
- Kura ihop sig, småprata, klappas och gosa.
- Mamman eller pappan sjunger "Nu i ro" och ibland några fler sånger.
- Somna - eller krypa ned i egna sängen först, sen somna...
/Jenny
Jag säger som Karlsson...
...hurra hurra hurra för mig!
Födelsedagen tog sig mot senare delen av dagen. Frida och jag svängde in på kondis och köpte bakelser på vägen hem. På hallmattan låg flera grattiskort (äkta gammeldags post, världens bästa grej - tack alla!!). Lagom tills vi kommit i ordning för att fixa käk, kom pappan hem! Då fick jag skönsång, fint Frida-pysslat födelsedagskort/teckning och en spikmatta + rogivande te + harmoni-CD! Sedan åt lillfnuttan spagettirester och vi vuxna fick köpsushi. Mmmm.
Jag tycker ofta att jag lever alldeles för mycket i en osocial bubbla just nu, att jag är dålig på att underhålla mina värdefulla vänskapsrelationer för tillfället. Det kan man inte tro idag! Det har ringt och plingat in SMS hela kvällen, jättehärligt faktiskt! Sambons föräldrar kom förbi på fika och överlämnade present - genast känns det lite mer specialdag över det hela, när någon kommer över! Jag känner mig dessutom alldeles omkramad av alla grattishälsningar som vällde in på Facebook.
Har nu några härliga njutningar framför mig: ska shoppa kläder på Lindex för mitt nya presentkort, spruta på mig min nya parfym, smaska praliner ur min presentask från Gefle Chocolaterie och som sagt spikmatte-njuta med ett lugnande te i magen. Däremellan ska jag dofta på den ljuvliga jättebukett med blommor som kom levererad till dörren från goa vännerna i Traneberg!
/Jenny
Födelsedagen tog sig mot senare delen av dagen. Frida och jag svängde in på kondis och köpte bakelser på vägen hem. På hallmattan låg flera grattiskort (äkta gammeldags post, världens bästa grej - tack alla!!). Lagom tills vi kommit i ordning för att fixa käk, kom pappan hem! Då fick jag skönsång, fint Frida-pysslat födelsedagskort/teckning och en spikmatta + rogivande te + harmoni-CD! Sedan åt lillfnuttan spagettirester och vi vuxna fick köpsushi. Mmmm.
Busungen med hälften hitte-på-namn numera. - - - Blommor och flagga, nåt är på gång!
Fridas mästerverk.
Jag tycker ofta att jag lever alldeles för mycket i en osocial bubbla just nu, att jag är dålig på att underhålla mina värdefulla vänskapsrelationer för tillfället. Det kan man inte tro idag! Det har ringt och plingat in SMS hela kvällen, jättehärligt faktiskt! Sambons föräldrar kom förbi på fika och överlämnade present - genast känns det lite mer specialdag över det hela, när någon kommer över! Jag känner mig dessutom alldeles omkramad av alla grattishälsningar som vällde in på Facebook.
Har nu några härliga njutningar framför mig: ska shoppa kläder på Lindex för mitt nya presentkort, spruta på mig min nya parfym, smaska praliner ur min presentask från Gefle Chocolaterie och som sagt spikmatte-njuta med ett lugnande te i magen. Däremellan ska jag dofta på den ljuvliga jättebukett med blommor som kom levererad till dörren från goa vännerna i Traneberg!
/Jenny
Om att tävla
Frida har precis börjat tycka att det är kul att tävla. Fast nån riktigt nerv har hon inte än, hon tycker fortfarande att det är okej att förlora. Kanske fortsätter det så, det går ju inte att veta. Men när hon vinner är hon rätt nöjd, och så har hon två sägningar som hon varierar sig mellan. Någon av dessa kastar lilla fröken ur sig i ett högst triumferande tonfall:
- Jag vann - och du är blek!
- Jag vann - och du är blind!
Om nån råkar begripa vad detta innebär, var det kommer ifrån eller vad ursprunget är, snälla berätta. Det är så märkligt och komiskt, men jag begriper ingenting! Frida envisas med att ingen sagt så utan att det är hon själv bara, så där fick man ingen hjälp, haha.
/Jenny
- Jag vann - och du är blek!
- Jag vann - och du är blind!
Om nån råkar begripa vad detta innebär, var det kommer ifrån eller vad ursprunget är, snälla berätta. Det är så märkligt och komiskt, men jag begriper ingenting! Frida envisas med att ingen sagt så utan att det är hon själv bara, så där fick man ingen hjälp, haha.
/Jenny
Inte bara måndag och vardag...
...utan även min födelsedag!
Fast jag har en väldigt icke-födelsedagig dag än så länge... Stökig natt med gnällig pluttunge, som bland annat gnällde över ett ont öra. Har suttit i telefonkö till barnkliniken och fått lite rådgivning, men väntar nu på att få bli uppringd från hälsocentralen dit vi måste först. Håller tummarna för att de inte ska ringa från dagis. Försöker jobba ikapp efter hemmadagarna förra veckan, och är extra överhopad eftersom mina närmaste kollegor är hemma sjuka från jobbet...
Men det ska nog arta sig, haha! Det stod en vacker ros på frukostbordet i morse, och jag vet att det vankas paket ikväll. Frida har skvallrat om att de pysslat en hemlis till mig också hihi. Härligt!
/Jenny
Fast jag har en väldigt icke-födelsedagig dag än så länge... Stökig natt med gnällig pluttunge, som bland annat gnällde över ett ont öra. Har suttit i telefonkö till barnkliniken och fått lite rådgivning, men väntar nu på att få bli uppringd från hälsocentralen dit vi måste först. Håller tummarna för att de inte ska ringa från dagis. Försöker jobba ikapp efter hemmadagarna förra veckan, och är extra överhopad eftersom mina närmaste kollegor är hemma sjuka från jobbet...
Men det ska nog arta sig, haha! Det stod en vacker ros på frukostbordet i morse, och jag vet att det vankas paket ikväll. Frida har skvallrat om att de pysslat en hemlis till mig också hihi. Härligt!
/Jenny
Kärt återseende (borta och hemma)
Jag har nu kommit hem, landat och fått rapport om allt som hänt när jag varit borta. Lilla buspricken Frida hade inte somnat när jag kom, eftersom hon sovit middag både igår och idag. Kanske inte helt lyckat med en extrasen kväll inför en dagisdag, men jag var störtnöjd att få hinna gosa lite!
Vänlig träff
Jag har haft det SÅÅÅ bra på min lilla tripp. Jag tillbringade alltså hela lördagseftermiddagen och kvällen med tre av mina bästa gymnasieklasskompisar. Två av dem var med har jag nog inte sett på typ 10 år. Vi saknade tyvärr hela fem ytterligare personer som ingick i kärntruppen, men inte kunde komma den här gången - vi nio brudar var ett härligt gäng som höll ihop väldigt bra på den tiden (och till stor del efteråt också på sina håll).
Först gick vi på Blå Porten på Djurgården och käkade lunch ihop. (När jag väl tagit mig dit - blev en smula trassligt för lantisar som mig när bussarna inte längre säljer biljetter "över disk"!) Där babblade vi så hysteriskt att vi missade visningen vi tänkt gå på, men tog oss så småningom igenom utställningen "Märta flyger igen" på Liljevahls på egen hand. Sedan besökte vi konsthallens butik, kollade på vykort och annat fint. Jag gav mig själv ett armband som var på rea!! (Jag fick värsta mamma-feelingen, det var liksom SÅ mycket min mamma att kila på utställning och köpa några konstkort med sig hem sedan, och det vimlade av kvinnor av samma typ där. Längtan!)
Efter att vi varit kulturella, åkte vi till Östermalm och shoppade lite småtugg på Fältöversten. Sedan gick vi till L:s brorsas lägenhet och huserade där i två-tre timmar. Vi drack rödvin och mumsade parmaskinka, tryffelsalami, bröd, tapenade och oliver. Och pratade IHJÄL oss. Så oerhört himla trevligt och lättflytande allt var - ingen överaskning, men ändå fascinerande! Vi bollade livshistorier, uppdaterade oss om allt som hänt genom åren, snöade in på olika teman och slängde oss mellan olika ämnen i ett rasande tempo!
Vips var klockan mycket, så efter lite snabbfiffande spatserade vi till restaurangen Lo Scudetto på Östermalm. Där satt vi och fortsatte babbla i fyra timmar. Mellan orden njöt vi av underbart god mat och gott vin. Restaurangen var sådär perfekt stillsam och luftig, så att vi kunde höra varandra lätt och kunde prata om allt (och lite till) utan att nån intill behövde höra allt. Vid midnatt började vi bli trötta och hade lätt träningsvärk i skrattmusklerna, så då gav vi upp.
M:s snälla man skjutsade oss till lämpliga platser för vidare färd i natten (förutom U som hade några hundra meter till sin övernattning... fusk!). Jag fick kryssa mellan pinkande karlar vid Slussen - blääää - men hittade en biljettautomat och hade tur med bussen som gick ett par minuter efter att jag kom! Efter bussen stod taxin och väntade och jag var på plats ute på Ingarö strax efter klockan ett - helt godkänt.
Hos W och grabbsen
Jag har fått sova ÅTTA timmar inatt, på W:s gästsäng. Det minns jag knappt när jag gjorde sist - jag är ju jämt självförvållat uppe alldeles för länge för mitt eget bästa! Hela dagen har vi såsat runt okammade i mysbrallor och pratat ikapp - så oerhört skönt och slappt! Mannen var borta på jobb och killarna lekte till och från med vänner, så det fanns tid. Jag har blivit bjuden på frukost, lunch (stora sonen lagade pizzamuffins!) och middag utan att ha rört ett finger själv. Dessutom fick jag skjuts till tåget också! Så skönt och bekvämt - tack kära W!
Läget hemma
Här hemma har det varit bra men lite stökigt. Pappan är rätt trött, Frida har varit jätteledsen till och från över ond rumpa (och tydligen även efter frånvarande mamma). Idag blev det visst ohållbart, så stackars lilla fnuttan har fått ytterligare ett lavemang. INTE populärt den här gången heller, tydligen. Pappan pratade med sjukvårdsrådgivningen i morse, som föreslog att vi ringer direkt till barnkliniken imorgon för att försöka få komma på undersökning. Så det ska jag ta itu med! Hoppas något hinner hända i början av veckan, för på onsdag-torsdag är jag i Örebro med jobbet... Känns inte riktigt bra att sticka iväg igen i det här läget, men vad gör man.
Imorgon är en annan dag. VARDAG. Har typ tuuuusen saker som ska åtgärdas i 190 knyck på jobbet, efter förra veckans vabbkrasch i schemat. Håller tummarna för att Frida är pigg nog i lilla rumpisen för att vara på dagis!
/Jenny
Vänlig träff
Jag har haft det SÅÅÅ bra på min lilla tripp. Jag tillbringade alltså hela lördagseftermiddagen och kvällen med tre av mina bästa gymnasieklasskompisar. Två av dem var med har jag nog inte sett på typ 10 år. Vi saknade tyvärr hela fem ytterligare personer som ingick i kärntruppen, men inte kunde komma den här gången - vi nio brudar var ett härligt gäng som höll ihop väldigt bra på den tiden (och till stor del efteråt också på sina håll).
Först gick vi på Blå Porten på Djurgården och käkade lunch ihop. (När jag väl tagit mig dit - blev en smula trassligt för lantisar som mig när bussarna inte längre säljer biljetter "över disk"!) Där babblade vi så hysteriskt att vi missade visningen vi tänkt gå på, men tog oss så småningom igenom utställningen "Märta flyger igen" på Liljevahls på egen hand. Sedan besökte vi konsthallens butik, kollade på vykort och annat fint. Jag gav mig själv ett armband som var på rea!! (Jag fick värsta mamma-feelingen, det var liksom SÅ mycket min mamma att kila på utställning och köpa några konstkort med sig hem sedan, och det vimlade av kvinnor av samma typ där. Längtan!)
Effektfull detalj i Märta-utställningen - en hel vägg med garn!
Efter att vi varit kulturella, åkte vi till Östermalm och shoppade lite småtugg på Fältöversten. Sedan gick vi till L:s brorsas lägenhet och huserade där i två-tre timmar. Vi drack rödvin och mumsade parmaskinka, tryffelsalami, bröd, tapenade och oliver. Och pratade IHJÄL oss. Så oerhört himla trevligt och lättflytande allt var - ingen överaskning, men ändå fascinerande! Vi bollade livshistorier, uppdaterade oss om allt som hänt genom åren, snöade in på olika teman och slängde oss mellan olika ämnen i ett rasande tempo!
Vips var klockan mycket, så efter lite snabbfiffande spatserade vi till restaurangen Lo Scudetto på Östermalm. Där satt vi och fortsatte babbla i fyra timmar. Mellan orden njöt vi av underbart god mat och gott vin. Restaurangen var sådär perfekt stillsam och luftig, så att vi kunde höra varandra lätt och kunde prata om allt (och lite till) utan att nån intill behövde höra allt. Vid midnatt började vi bli trötta och hade lätt träningsvärk i skrattmusklerna, så då gav vi upp.
M:s snälla man skjutsade oss till lämpliga platser för vidare färd i natten (förutom U som hade några hundra meter till sin övernattning... fusk!). Jag fick kryssa mellan pinkande karlar vid Slussen - blääää - men hittade en biljettautomat och hade tur med bussen som gick ett par minuter efter att jag kom! Efter bussen stod taxin och väntade och jag var på plats ute på Ingarö strax efter klockan ett - helt godkänt.
Hos W och grabbsen
Jag har fått sova ÅTTA timmar inatt, på W:s gästsäng. Det minns jag knappt när jag gjorde sist - jag är ju jämt självförvållat uppe alldeles för länge för mitt eget bästa! Hela dagen har vi såsat runt okammade i mysbrallor och pratat ikapp - så oerhört skönt och slappt! Mannen var borta på jobb och killarna lekte till och från med vänner, så det fanns tid. Jag har blivit bjuden på frukost, lunch (stora sonen lagade pizzamuffins!) och middag utan att ha rört ett finger själv. Dessutom fick jag skjuts till tåget också! Så skönt och bekvämt - tack kära W!
Läget hemma
Här hemma har det varit bra men lite stökigt. Pappan är rätt trött, Frida har varit jätteledsen till och från över ond rumpa (och tydligen även efter frånvarande mamma). Idag blev det visst ohållbart, så stackars lilla fnuttan har fått ytterligare ett lavemang. INTE populärt den här gången heller, tydligen. Pappan pratade med sjukvårdsrådgivningen i morse, som föreslog att vi ringer direkt till barnkliniken imorgon för att försöka få komma på undersökning. Så det ska jag ta itu med! Hoppas något hinner hända i början av veckan, för på onsdag-torsdag är jag i Örebro med jobbet... Känns inte riktigt bra att sticka iväg igen i det här läget, men vad gör man.
Imorgon är en annan dag. VARDAG. Har typ tuuuusen saker som ska åtgärdas i 190 knyck på jobbet, efter förra veckans vabbkrasch i schemat. Håller tummarna för att Frida är pigg nog i lilla rumpisen för att vara på dagis!
/Jenny
Säreget
Jag är nog lite annorlunda, hörrni.
I förmiddags tog jag fram lingon ur frysen, för att koka sylt på eftermiddagen. Men plötsligt hamnade vi på stan istället, och fram tills jag vaknade efter att ha råkat sussa nån timme i samband med Fridas nattning hade jag heeeelt förträngt dessa nu väl tinade lingon. Sambon lovade hjälpa till, men blev vips iväglockad ut på öl med en kompis på stan.
Tror ni att jag drog igång syltprojektet då direkt? Nej nej nej. Fegt.
Två och en halv timme senare är klockan midnatt. NU börjar jag koka!
(Kanske hinner få hjälp av sambon trots allt?!)
Medan sylten puttrar ska jag jag packa lite grejor, för jag sticker iväg på en egentids-tripp till Stockholm innan lunch imorgon, och återvänder hem på söndag kväll. Ska träffa några gymnasieklassisar på lördagen - kommer troligen prata ihjäl mig, skratta mycket och ha störtmysigt! Sedan åker jag ut och övernattar på Ingarö och tillbringar söndagen hos W och hennes grabbar innan tåget går hemöver på kvällningen. Fattar ni vilken lyx?!
/Jenny
I förmiddags tog jag fram lingon ur frysen, för att koka sylt på eftermiddagen. Men plötsligt hamnade vi på stan istället, och fram tills jag vaknade efter att ha råkat sussa nån timme i samband med Fridas nattning hade jag heeeelt förträngt dessa nu väl tinade lingon. Sambon lovade hjälpa till, men blev vips iväglockad ut på öl med en kompis på stan.
Tror ni att jag drog igång syltprojektet då direkt? Nej nej nej. Fegt.
Två och en halv timme senare är klockan midnatt. NU börjar jag koka!
(Kanske hinner få hjälp av sambon trots allt?!)
Medan sylten puttrar ska jag jag packa lite grejor, för jag sticker iväg på en egentids-tripp till Stockholm innan lunch imorgon, och återvänder hem på söndag kväll. Ska träffa några gymnasieklassisar på lördagen - kommer troligen prata ihjäl mig, skratta mycket och ha störtmysigt! Sedan åker jag ut och övernattar på Ingarö och tillbringar söndagen hos W och hennes grabbar innan tåget går hemöver på kvällningen. Fattar ni vilken lyx?!
/Jenny
Äntligen en lyxdag
Idag fick vi äntligen en sådan där härligt bonusaktig VAB-dag! En sådan när man inte har så stora bekymmer, när barnet är rätt friskt. När man inte måste rusa till läkaren, eller ha ont i magen över att man inte vet vad man ska göra för att hjälpa den arma krabaten. En dag när man liksom mest bara är hemma för att barnet måste ha en frisk dag innan man beblandar sig med alla dagisknattar igen.
Detta var Fridas andra feberfria dag, en dag som även var utan hysteriska "ont i rumpan"-skrik (yes!). Visst, hon nämnde några gånger att det gjorde ont, men på ett heeeelt annat plan än tidigare dagar. Jag har rullat på med diverse "det här är bra för magen"-grejor för att förbättra det hela, såklart. Men ändå - en viss avslappning. Vi firade detta med att Frida fick gå till frissan. Efteråt myskäkade vi middag på fik och struttade lite på stan.
Så. Nu ska Frida bara bada bort tejpen från såret på ögonbrynet på söndagssimningen, så är hon redo för dagisfotografering på onsdag sedan!
/Jenny
Detta var Fridas andra feberfria dag, en dag som även var utan hysteriska "ont i rumpan"-skrik (yes!). Visst, hon nämnde några gånger att det gjorde ont, men på ett heeeelt annat plan än tidigare dagar. Jag har rullat på med diverse "det här är bra för magen"-grejor för att förbättra det hela, såklart. Men ändå - en viss avslappning. Vi firade detta med att Frida fick gå till frissan. Efteråt myskäkade vi middag på fik och struttade lite på stan.
Så. Nu ska Frida bara bada bort tejpen från såret på ögonbrynet på söndagssimningen, så är hon redo för dagisfotografering på onsdag sedan!
/Jenny
Lägesrapport från soffsurfaren
Vilken dag. Slutresultatet är bra, men oj så trött jag blev på vägen dit! Sitter i soffan med datorn och TV:n och har liksom fastnat...
Det tar på krafterna att vabba, tveklöst. Men det tär också på energireserven att gå på minnesstund och släppa taget om en härlig arbetskamrat! Det startade jag dagen med (efter en natt nära helikopter-snurrande lillsovaren). Det var en oerhört sorglig men väldigt fin stund, bra sammansatt, stämningsfulla tal och musik. Jag är glad att jag kunde vara med trots sjuk skrutt (tack farmorn!). Och det kändes alldeles, alldeles lämpligt att slippa gå till kontoret och försöka fokusera och vara effektiv efteråt.
Sedan var jag hemma med krassliga Frida hela dagen. Det är krävande bara att försöka hitta på annat än att kolla på TV, eftersom det är vad hon tjatar energiskt om mest hela tiden! Vi har ritat och dansat och läst böcker och sängbusat och jag vet inte allt. Frida har skönt nog varit feberfri hela dagen. Det onda i örat verkar ha flugit sin kos igen. Men magen, ja den trasslar vidare...
På förmiddagen gick det rätt bra, men heeeela eftermiddagen har hon mest varit en liten ledsen skrutt som velat bli buren och haft ont i stjärten. (Än en gång hatten av till alla som har barn med RIKTIGA, ALLVARLIGA och VARAKTIGA problem och orkar med det! Sjukt imponerande.) Jag har pytsat i den lilla rackarungen Laktulos och katrinplommonpuré och dryck, dryck, dryck idag. Masserat magen och gått ut på liten prommis i regnet för att få fart på systemet. Och tröstat. Verkligen en heltidssyssla - blev inget småjobbande vid sidan av idag som jag trott.
Bekvämt nog fick jag avlastning av farfarn och farmorn (tack igen!) för att gå på ett föräldramöte på dagis på kvällningen också! Jag kom hem med en charmig "så är barnens dagar"-film på näthinnan, "officiellt" invald i föräldrarådet från våran avdelning, samt med uppgiften att skriva minnesanteckningar.
Och efteråt hämtade jag upp ett barn som äääääntligen hade bajsat! --puuuuuh-- Det finns hopp om en vändning! Frida verkade glad och lättad och hade inte ont, när jag hämtade henne. Yes!
/Jenny - som ska vabba imorgon också, men hoppas på en piggare tjej då!
Det tar på krafterna att vabba, tveklöst. Men det tär också på energireserven att gå på minnesstund och släppa taget om en härlig arbetskamrat! Det startade jag dagen med (efter en natt nära helikopter-snurrande lillsovaren). Det var en oerhört sorglig men väldigt fin stund, bra sammansatt, stämningsfulla tal och musik. Jag är glad att jag kunde vara med trots sjuk skrutt (tack farmorn!). Och det kändes alldeles, alldeles lämpligt att slippa gå till kontoret och försöka fokusera och vara effektiv efteråt.
Sedan var jag hemma med krassliga Frida hela dagen. Det är krävande bara att försöka hitta på annat än att kolla på TV, eftersom det är vad hon tjatar energiskt om mest hela tiden! Vi har ritat och dansat och läst böcker och sängbusat och jag vet inte allt. Frida har skönt nog varit feberfri hela dagen. Det onda i örat verkar ha flugit sin kos igen. Men magen, ja den trasslar vidare...
På förmiddagen gick det rätt bra, men heeeela eftermiddagen har hon mest varit en liten ledsen skrutt som velat bli buren och haft ont i stjärten. (Än en gång hatten av till alla som har barn med RIKTIGA, ALLVARLIGA och VARAKTIGA problem och orkar med det! Sjukt imponerande.) Jag har pytsat i den lilla rackarungen Laktulos och katrinplommonpuré och dryck, dryck, dryck idag. Masserat magen och gått ut på liten prommis i regnet för att få fart på systemet. Och tröstat. Verkligen en heltidssyssla - blev inget småjobbande vid sidan av idag som jag trott.
Bekvämt nog fick jag avlastning av farfarn och farmorn (tack igen!) för att gå på ett föräldramöte på dagis på kvällningen också! Jag kom hem med en charmig "så är barnens dagar"-film på näthinnan, "officiellt" invald i föräldrarådet från våran avdelning, samt med uppgiften att skriva minnesanteckningar.
Och efteråt hämtade jag upp ett barn som äääääntligen hade bajsat! --puuuuuh-- Det finns hopp om en vändning! Frida verkade glad och lättad och hade inte ont, när jag hämtade henne. Yes!
/Jenny - som ska vabba imorgon också, men hoppas på en piggare tjej då!
Spretiga tankar
Idag den 5/11 har Frida uppnått den aktningsvärda åldern av två år och nio månader. Shit pommes frites!
Ibland undrar man hur tankarna går i det lilla huvudet. De åker runt som i ett flipperspel på något sätt. Ikväll vid nattning - preciiis när jag trodde att hon sov, öppnade Frida ögonen och mumlade:
- Mamma, jag är...nu är jag... (gääääsp)... Jag håller på att bli vuxen nu faktiskt.
- Jaså, tycker du?
- Ja, jag är snart vuxen nu.
- Varför säger du det, varför är du det?
- För att jag ska börja med glasögon.
- Ska du det? Ser du dåligt då?
- Nej. (paus) Jag ska inte börja med glasögon. (paus) Jag ska ha linser då.
- Jaså, ska du det?
(Tyst en lång stund)
- Mamma, gör det lite ont att sätta i mina linser?
- Nej, det brukar inte gör ont, inte när man vant sig.
- Jag ska inte ha linser. Inte förrän jag är stoooor tjej.
- Så du är inte det nu då?
- Nej mamma. Nu går jag på dagis.
/Jenny
Ibland undrar man hur tankarna går i det lilla huvudet. De åker runt som i ett flipperspel på något sätt. Ikväll vid nattning - preciiis när jag trodde att hon sov, öppnade Frida ögonen och mumlade:
- Mamma, jag är...nu är jag... (gääääsp)... Jag håller på att bli vuxen nu faktiskt.
- Jaså, tycker du?
- Ja, jag är snart vuxen nu.
- Varför säger du det, varför är du det?
- För att jag ska börja med glasögon.
- Ska du det? Ser du dåligt då?
- Nej. (paus) Jag ska inte börja med glasögon. (paus) Jag ska ha linser då.
- Jaså, ska du det?
(Tyst en lång stund)
- Mamma, gör det lite ont att sätta i mina linser?
- Nej, det brukar inte gör ont, inte när man vant sig.
- Jag ska inte ha linser. Inte förrän jag är stoooor tjej.
- Så du är inte det nu då?
- Nej mamma. Nu går jag på dagis.
/Jenny
Om dålig timing
Ifall nån undrar över ifall vi ska köpa huset vi kollade på härom dagen, kan jag meddela att det ska vi inte. Inte något annat hus heller, för den delen. Banken tyckte tarvligt nog inte att det kändes alldeles vattentätt säkert att den ena inkomsttagaren (pappan) är varslad från sitt jobb. Vi lägger ned husletandet ett tag och avvaktar beskedet inför årsskiftet, alltså.
Är det sånt här man kallar för energisbeparande åtgärder? =)
/Jenny
Är det sånt här man kallar för energisbeparande åtgärder? =)
/Jenny
En lång harang om sjukläget
Vi lallar runt här och vårdar det sjuka barnet vidare. Febern har åkt upp och ned som en berg-och-dalbana sedan igår. Som mest var tempen uppe i 39,8 inatt, samtidigt som Frida feberyrade om skräp på väggen och jag vet inte allt... Då tog jag upp henne och trixade i lite medicin (genom att tillåta lite GLASS samtidigt, av allt man kan hitta på mitt i natten!!) och öppnade fönstret för att få det svalare. Efter det ville hon upp våran säng, där hon faktiskt sovit gott resten av natten. Härligt!
Idag har febern varit ganska låg, har pendlat mellan 37,3-38,3. Frida fick inget alvedon förrän vid femtiden, och då var det nästan mest för att ev. mildra "ont i stjärten"-problemet om det skulle gå. Det har nämligen varit det största problemet idag, Frida har gråtit över rumpan jättemycket! Lilla gumsingen, det känns helt galet frustrerande och knäppt att man liksom inte kan göra något. (Mer än att bära tröstande på henne och få svinont i ryggen efter bara en halv dag...) Dessutom har hon klagat lite smått på att hon haft ont i örat idag, samma som hon hade inflammation i tidigare. Jippi, inte det också...
Pappan pratade med hälsocentralen på förmidagen, som hänvisade till att smörja invändigt i ändtarmsöppningen med Inotyol (för att läka ev. sprickor) och avvakta. De skulle ringa upp igen kl 13, men ringde inte förrän efter kl 16... Då var rådet att fortsätta smörja inuti, och att köpa Laktolos som är ett flytande medel man dricker mot forstoppning. Det är rätt långsamverkande (inom ett par dagar) och ska mjukgöra och hejsan svejsan där inne i magen. Så det har vi nu gjort och börjat med ikväll! Men än så länge inget "nummer två" idag heller.
Vi hade ju tänkt oss en undersökning av något slag idag. En väg ur att gå hemma och säga "såja, stackars gumman, vi hoppas det går över snart" när Frida klagar och gråter desperat. Men hälsocentralen hade helt enkelt inga tider och ansåg att de inte skulle kunna se nåt som vi inte såg. När jag frågade om de kunde ta ett prov på avföringen för att se om det fanns svamp eller något annat "felaktigt" där (efter förslag från läkarmorbrorn) så sa de att det hade de aldrig hört talas om att man gjorde. Nähä nä.
På tidiga eftermiddagen blev Frida väldigt trött, så jag tänkte att det nog vore bra med en middagslur - då skulle jag ju samtidigt kunna jobba lite. Jo hejsan. Efter att jag "simulerat trött" tillräckligt länge så slocknade vi såklart båda två samtidigt! Så sjuuuukt mysigt, men kanske inte helt smart. Vi vaknade en timme och fyrtiofem minuter senare av att de ringde från hälsocentralen...! Låt oss säga att Frida inte somnade i tid ikväll, precis. Men vad gör det när hon ändå ska vara hemma imorgon!
Inatt snusar hon i våran säng, lilla plutt. Hon känns ganska lågtempererad nu, skönt! Snart ska jag lägga mig nära henne och kramas. Imorgon väntar en VAB-dag för mig - jag drog kortaste strået, haha. Men en snäll farmor ställer upp med passning för att jag ska kunna gå på minnesstunden efter min avlidna kollega på morgonen och på föräldramöte på dagis på kvällen. Om inte Frida blir sämre förstås.
Ögat? Det byter färg litegrand och har fått en ljusblåaktig svullen påse under sig, men det är det minsta problemet just nu. Så länge man inte puttar till Frida på vänstersidan av ansiktet eller envisas med att pussa henne på vänster tinning och därmed peta sin stora mammanäsa rätt in i det ömma ögonbrynet, så är det lugnt.
Imorgon är en annan dag. Med poop i blöjan, kan vi hoppas, och mindre tårar!
/Jenny
Idag har febern varit ganska låg, har pendlat mellan 37,3-38,3. Frida fick inget alvedon förrän vid femtiden, och då var det nästan mest för att ev. mildra "ont i stjärten"-problemet om det skulle gå. Det har nämligen varit det största problemet idag, Frida har gråtit över rumpan jättemycket! Lilla gumsingen, det känns helt galet frustrerande och knäppt att man liksom inte kan göra något. (Mer än att bära tröstande på henne och få svinont i ryggen efter bara en halv dag...) Dessutom har hon klagat lite smått på att hon haft ont i örat idag, samma som hon hade inflammation i tidigare. Jippi, inte det också...
Pappan pratade med hälsocentralen på förmidagen, som hänvisade till att smörja invändigt i ändtarmsöppningen med Inotyol (för att läka ev. sprickor) och avvakta. De skulle ringa upp igen kl 13, men ringde inte förrän efter kl 16... Då var rådet att fortsätta smörja inuti, och att köpa Laktolos som är ett flytande medel man dricker mot forstoppning. Det är rätt långsamverkande (inom ett par dagar) och ska mjukgöra och hejsan svejsan där inne i magen. Så det har vi nu gjort och börjat med ikväll! Men än så länge inget "nummer två" idag heller.
Vi hade ju tänkt oss en undersökning av något slag idag. En väg ur att gå hemma och säga "såja, stackars gumman, vi hoppas det går över snart" när Frida klagar och gråter desperat. Men hälsocentralen hade helt enkelt inga tider och ansåg att de inte skulle kunna se nåt som vi inte såg. När jag frågade om de kunde ta ett prov på avföringen för att se om det fanns svamp eller något annat "felaktigt" där (efter förslag från läkarmorbrorn) så sa de att det hade de aldrig hört talas om att man gjorde. Nähä nä.
På tidiga eftermiddagen blev Frida väldigt trött, så jag tänkte att det nog vore bra med en middagslur - då skulle jag ju samtidigt kunna jobba lite. Jo hejsan. Efter att jag "simulerat trött" tillräckligt länge så slocknade vi såklart båda två samtidigt! Så sjuuuukt mysigt, men kanske inte helt smart. Vi vaknade en timme och fyrtiofem minuter senare av att de ringde från hälsocentralen...! Låt oss säga att Frida inte somnade i tid ikväll, precis. Men vad gör det när hon ändå ska vara hemma imorgon!
Inatt snusar hon i våran säng, lilla plutt. Hon känns ganska lågtempererad nu, skönt! Snart ska jag lägga mig nära henne och kramas. Imorgon väntar en VAB-dag för mig - jag drog kortaste strået, haha. Men en snäll farmor ställer upp med passning för att jag ska kunna gå på minnesstunden efter min avlidna kollega på morgonen och på föräldramöte på dagis på kvällen. Om inte Frida blir sämre förstås.
Ögat? Det byter färg litegrand och har fått en ljusblåaktig svullen påse under sig, men det är det minsta problemet just nu. Så länge man inte puttar till Frida på vänstersidan av ansiktet eller envisas med att pussa henne på vänster tinning och därmed peta sin stora mammanäsa rätt in i det ömma ögonbrynet, så är det lugnt.
Imorgon är en annan dag. Med poop i blöjan, kan vi hoppas, och mindre tårar!
/Jenny
Kvällsutlöst oro?
Det borde finnas något vedertaget begrepp för föräldrars sätt att se på krassliga barn kvälls- och nattetid. Det blir liksom alltid lite värre då...
Hm. Frida har smågråtit och varit ledsen över ont i rumpan till och från hela kvällen, mer än tidigare. Inget bajs. I söndags fick hon lavemang, för att utesluta "helstopp". Idag hade hon fått alvedon mot febern, men det hjälpte inte mot detta onda. Vad ÄR det för knas?! Pappan ringde sjukvårdsrådgivningen, jag ringde min läkarmorbror - båda rekommenderade att vi bokar tid för koll imorgon. Så får det bli. Vad fasen, det här går ju inte.
Nu har pärlan för övrigt 39,2 i feber. Trots alvedon för drygt tre timmar sedan har den stigit stadigt... Men hon sover än så länge i alla fall, om än lite oroligt. Vaknar hon till så serveras det ny medicinslurk!
/Jenny
Hm. Frida har smågråtit och varit ledsen över ont i rumpan till och från hela kvällen, mer än tidigare. Inget bajs. I söndags fick hon lavemang, för att utesluta "helstopp". Idag hade hon fått alvedon mot febern, men det hjälpte inte mot detta onda. Vad ÄR det för knas?! Pappan ringde sjukvårdsrådgivningen, jag ringde min läkarmorbror - båda rekommenderade att vi bokar tid för koll imorgon. Så får det bli. Vad fasen, det här går ju inte.
Nu har pärlan för övrigt 39,2 i feber. Trots alvedon för drygt tre timmar sedan har den stigit stadigt... Men hon sover än så länge i alla fall, om än lite oroligt. Vaknar hon till så serveras det ny medicinslurk!
/Jenny
Är det inte det ena...
...så är det det andra. Igår sten på ögat - idag feber och sjuklighet! Jamensåklartdårå.
Strax efter lunch idag ringde personalen från förskolan. Frida var sig inte lik. Tokrosig om kinderna, klagade på att hon frös och hade ont i knäna och fingret och lite överallt. Trött och sluuuut, hade somnat först av alla barn och sovit nästan en timme - trots att hon alltså sedan i somras inte längre sover på dagen... Bara satt och låg och hade varken ätit eller druckit ett endast smack på hela dagen.
VAB-mamma-akuten ryckte såklart ut, lämnade möte och att-göra-uppgifter och annat därhän. Hämtade upp vår lilla knattis som var glad men skruttig, matt och loj. Kollade febern i rumpan hemma - INTE poppis - och Frida hade 38,3 grader, på beteendet trodde jag faktiskt det var mer. Lyckades genom lite soffmys få i henne isglass (kanske inte det svåraste...), fil, vindruvor och några kakor. Och Alvedon. Genast gick energinivån upp en hel del! Skönt.
Nu är Frida rätt okej. Förutom att hon klagat ordentligt över ont bak i rumpan igen - ett problem vars orsaker är högst oklara fortfarande. Jag frågade faktiskt om det på hälsocentralen igår, när vi ändå var där. De tyckte vi skulle avvakta lite och se om det kunde vara knaserier på grund av de nya rutinerna kring blöjslutandet som spökade, trodde att det i så fall kunde stabiliseras av sig själv.
Imorgon blir det till att vara hemma med sjukt barn, vi delar dagen rakt av då. Angående torsdagen ska snart förhandlingar inledas, haha, och fredagen tar jag. Tjolahopp.
Förresten - vi fick en torr natt. Blöjlös OCH torr. Guldmedalj. Heja Frida!
/Jenny
Boxarlookens läge i morse. Röd och beslöjad, men fortfarande glad!
Strax efter lunch idag ringde personalen från förskolan. Frida var sig inte lik. Tokrosig om kinderna, klagade på att hon frös och hade ont i knäna och fingret och lite överallt. Trött och sluuuut, hade somnat först av alla barn och sovit nästan en timme - trots att hon alltså sedan i somras inte längre sover på dagen... Bara satt och låg och hade varken ätit eller druckit ett endast smack på hela dagen.
VAB-mamma-akuten ryckte såklart ut, lämnade möte och att-göra-uppgifter och annat därhän. Hämtade upp vår lilla knattis som var glad men skruttig, matt och loj. Kollade febern i rumpan hemma - INTE poppis - och Frida hade 38,3 grader, på beteendet trodde jag faktiskt det var mer. Lyckades genom lite soffmys få i henne isglass (kanske inte det svåraste...), fil, vindruvor och några kakor. Och Alvedon. Genast gick energinivån upp en hel del! Skönt.
Nu är Frida rätt okej. Förutom att hon klagat ordentligt över ont bak i rumpan igen - ett problem vars orsaker är högst oklara fortfarande. Jag frågade faktiskt om det på hälsocentralen igår, när vi ändå var där. De tyckte vi skulle avvakta lite och se om det kunde vara knaserier på grund av de nya rutinerna kring blöjslutandet som spökade, trodde att det i så fall kunde stabiliseras av sig själv.
Imorgon blir det till att vara hemma med sjukt barn, vi delar dagen rakt av då. Angående torsdagen ska snart förhandlingar inledas, haha, och fredagen tar jag. Tjolahopp.
Förresten - vi fick en torr natt. Blöjlös OCH torr. Guldmedalj. Heja Frida!
/Jenny
Stentuff tjej det här
Man kan inte säga annat än att det här varit en händelserik måndag!
Först vaknade Frida vid 05.50. Inte riktigt lämpligt, tyckte jag - som som vanligt sovit på tok för lite då och satte dyrbart värde på den ytterligare timme jag helt fräckt räknat med. Jag lyckades få det lilla grynet att somna om efter en stund - lagom tills jag skulle upp ungefär. Grrr. Lät dock henne sova ikapp till sent, sedan fick hon käka filfrukost i sängen (jag matade - inget kladd-SM...) medan vi läste bok. Snabbt morgonlyx-mys!
Efter dagisavlämning väntade jobb jobb jobb såklart som vanligt. Möten och studiebesök och webbuppdateringar. Vips var dagen slut, och jag började preciiiis runda av för att åka och hämta sambon för att sticka på husvisning! Första sedan i juni, och farmorn skulle hämta upp Frida. Men då ringde de från förskolan - "Frida har fått ett jack i ögonbrynet. Hon hade lagt sig i gropen i sandlådan, det såg inte lille E som slängde ned en stor sten där. Stenen träffade Frida vid sidan om ögat. Vi tror att hon kanske kan behöva åka till hälsocentralen och tejpa såret."
Även fast jag inte blev så superorolig - jag menar, de sa inte att de var rädda att hon hade hjärnskakning, eller måste sy, så det borde vara hyfsat okej - blev jag lite vimsig. Allting tog ju sådan tid! Ihop med datorn och papper och avsluta och telefonköa till sjukvårdsrådgivningen och ringa pappan och ringa farmorn och ta sig till dagis - PUH! Allt samtidigt i en enda röra.
När jag kom ilande till dagis, satt Frida inne och läste bok med en ispåse på ögonbrynet och en fröken tätt intill sig. Hon hade torkat blod över hela ena sidan av ansiktet, men själva såret var inte så illa ändå. Jag var MER än välkommen - Frida började genast gråta igen och klamrade sig fast hos mig. I bilen till hälsocentralen somnade hon, lilla pytt! Jag fick helt sonika bära en lealöst sovande, blodig tjej till hälsocentralen - och höll på att skrämma slag på några stackars människor på vägen!
Men det gick ju bra. Det allra bästa med att vi åkte in med henne, var att slippa TVÄTTA såret. Gissa hur mycket sand som samlas där om barnet låg i en sandlåda vid olyckstillfället? Plenty, kan jag meddela. Liksom i hårbotten och örat... Sedan tejpade sjuksköterskan ihop såret (med strips som ska sitta 5 dagar) och vips syntes det nästan inte alls! Förutom att hon var svullen och röd förstås då. Jag misstänker att det kan synas mer imorgon.
Lite rosalila, lite tejpad, lite svullen (mer än vad som syns här) - men glad ändå!
Fotograferingen urartade snabbt till grimasparad! (Jag fick många goda skratt...)
Frida deklarerade i alla fall tydligt att det inte gör någonting om hon får ett blåöga av det här. Jag förklarade att det skulle kanske bli blått och lila och gult och svullet. Den positiva lilla människan svarar: "Det gööör ingenting, det är såååå vackert med lila mamma!" Gulliga nos. Ödets ironi förresten: Det är dagisfotografering om en vecka... Hahaha.
Vi HAR kollat på huset också. Vi hann, trots allt mickelmackel! Jag och bruttisen ilade dit direkt efter ihopplåstrandet och mötte upp pappan. Stället var fint, bra, trevligt, fräscht, lämpligt på många sätt. Vi funderar...
Nu äääntligen ska jag sova. Har suttit och myst med inspelade serier på TV och datorn i knäet - och plötsligt hade tiden bara rusat iväg! Jag väntade mig gnäll och gny när Frida lade sig på "den onda sidan" inatt men det verkar funka bra hittills i alla fall. Skönt.
Inatt är det förresten en historisk natt - Frida sover för första gången UTAN BLÖJA! Hon var oerhört bestämd vid nattningen, ville BARA har trosor på sig. Nattblöjan har varit torr nästan varenda natt i typ tre-fyra veckor (med några undantag förra veckan), så vi testar väl. Våga och vinn, haha. (Jag lägger fram lakan nu, ifall att... Och kissar hon i sin säng, kan vi först flytta över henne i våran utan alltför mycket bestyr. Problemlösning på enklaste vis!)
Jag känner mig extra glad ikväll! Kanske för att jag först skrattade mycket med Frida när hon gjorde grimaser, och sedan skrattade hysteriskt i en halvtimme åt en rolig grej på Facebook. Sådär ni vet så att man inte kan sluta, bubbligt, ohejbart, magkrampsaktigt tokskratt, så att tårarna rinner. Underbart.
/Jenny
Allt hör till jobbet som mamma
Jag är alldeles trött. Det har varit många mamma-barn-krockar ikväll, viljeyttringar in absurdum och massor provocerande testhyss. Trotsmonstret kom fram flera gånger, jag har bland annat ett ömt öga efter en smocka från lilla damen. Frida kan definitivt konsten att reta upp mig rejält, och jag blir lite ledsen på mig själv för att jag blir så irriterad! Hon är verkligen SNART TRE ÅR med hela sitt väsen. Frågan är väl hur gammal jag är?!
Som tur är varvas de där stunderna med många, många helt ljuvliga små guldkorn! Familjekramstund i sängen, med Frida ingosad i mitten nästan som i en koja. Nära busmys med grimaser och test av vilka konstiga ljud man kan göra med munnen. Bokläsning, små resonemang och påhittesånger. En liten hand som stryker över ansiktet och leker med ens örsnibb. En pytteliten pussmun som generöst delar ut tröst och glädje.
Jag skulle inte vilja missa en dag, inte en minut som förälder. Trots att vissa minuter kan vara rätt så jobbiga... Men det är alltid en förmån och gåva att få vara där, mitt i, nära, berörd. Att få åka med på den fantastiska resan!
/Jenny
Som tur är varvas de där stunderna med många, många helt ljuvliga små guldkorn! Familjekramstund i sängen, med Frida ingosad i mitten nästan som i en koja. Nära busmys med grimaser och test av vilka konstiga ljud man kan göra med munnen. Bokläsning, små resonemang och påhittesånger. En liten hand som stryker över ansiktet och leker med ens örsnibb. En pytteliten pussmun som generöst delar ut tröst och glädje.
Jag skulle inte vilja missa en dag, inte en minut som förälder. Trots att vissa minuter kan vara rätt så jobbiga... Men det är alltid en förmån och gåva att få vara där, mitt i, nära, berörd. Att få åka med på den fantastiska resan!
/Jenny
Läsglädje
Idag har Frida och jag varit på bibblan en sväng. Vi återlämnade en stor hög och lånade nya, både mammaläsning (= böcker OM barn) och barnböcker (= böcker FÖR barn). Det var lite bråttom, för lilla fröken måste hinna hem och käka lunch i tid innan avfärd till minisimmet. Jag kan annars liksom förlora mig på bibliotek och bli strosandes där läääänge.
Vi gick hem med 23 böcker. Tänk bara vad vi kunde ha uppnått med lite mer tid på oss!
Frida gillar att läsa själv ibland, och framför allt att bli läst för. Hon har ofta vissa favoriter, men det växlar lite vilka som är "hetast". Alldeles nyligen har hon börjat tycka att vissa böcker är läskiga, då klagar och gnäller hon och slår igen boken. Ofta är det sådana där någon blir väldigt arg, eller där någon blir retad och ledsen, eller där några gör taskiga saker. Tillbaka till det här med känslorna igen alltså, en stor grej just nu verkar det som.
Nu är Frida och pappan på simningen, så att jag skulle få chansen att jobba en stund. På dagtid istället för efter Frida-nattning och TV. De är inte borta så länge, så det gäller att gå rakt på sak om något ska bli gjort. Det är dock lätt att fastna med annat på datorn, och svårt att blunda sig förbi stök här hemma som skulle behöva ordnas upp (typ ett kaosartat kök). Men jag lyckades en stund i alla fall, alltid något. Snart vankas de hem!
/Jenny
Vi gick hem med 23 böcker. Tänk bara vad vi kunde ha uppnått med lite mer tid på oss!
Frida läser boken om "Uno i mammas mage" på dagis.
Frida gillar att läsa själv ibland, och framför allt att bli läst för. Hon har ofta vissa favoriter, men det växlar lite vilka som är "hetast". Alldeles nyligen har hon börjat tycka att vissa böcker är läskiga, då klagar och gnäller hon och slår igen boken. Ofta är det sådana där någon blir väldigt arg, eller där någon blir retad och ledsen, eller där några gör taskiga saker. Tillbaka till det här med känslorna igen alltså, en stor grej just nu verkar det som.
Nu är Frida och pappan på simningen, så att jag skulle få chansen att jobba en stund. På dagtid istället för efter Frida-nattning och TV. De är inte borta så länge, så det gäller att gå rakt på sak om något ska bli gjort. Det är dock lätt att fastna med annat på datorn, och svårt att blunda sig förbi stök här hemma som skulle behöva ordnas upp (typ ett kaosartat kök). Men jag lyckades en stund i alla fall, alltid något. Snart vankas de hem!
/Jenny
Familjedag
Vi har haft en riktigt famljesocial dag idag. Mysigt!
Innan lunch åkte vi ut till Mackmyra och promenerade runt där. Ljuvligt vackert! Jag hade faktiskt inte varit där tidigare. Vi klappade hästar, kollade in golfbanan (som pappan brukar spela på ibland), beundrade charmiga byggnader och sparkade i frasiga löv. Och jag fotograferade...
Efter detta härliga friskluftsintag, åkte vi till Valbo köpcentrum och käkade lunch. Vi hann med en stunds shopping också - jag "fick" ett nytt halsband! Och jag gav mig själv TVÅ par jeans på Zizzi - tog mig inte tid att välja, eftersom sambon hade tröttnat på butikstillvaron och ville hemåt. Till Zizzi-butiken lär jag nog återvända, det verkade vara ett bra ställe för oss som retligt nog drar storlek större (tror de har från stlk 42 och uppåt).
På kvällningen tassade vi runt på kyrkogården och lade en krans och tände ljus för sambons morföräldrar. Det är sååå stämningsfullt med alla ljusen! Tänkte lite extra på arbetskamraten vi förlorade i veckan. Och såklart på min mamma, vars grav är 30 mil härifrån och därför blir dåligt ompysslad... Frida hade många frågor om vad en grav är och varför alla tänder ljus.
Frida har pratat en del om döden på sistone, fast än så länge är det enkelt och konkret:
- Mamma, min mormor finns inte nu. Hon är döööd.
- Ja, det är hon.
- Då kan vi inte träffa henne.
- Nej. Jag tycker det är synd att hon inte får träffa dig, och jag längtar efter henne ibland.
- Men då har du ju mig, mamma!
- Vad är en graaav?
- I en grav finns någon som är död, dit kan man gå och minnas den personen extra mycket och tända ljus och göra det fint.
- Jaha, är den i en stor grop då?
Ikväll har vi hängt tvätt, ätit lösgodis och slökollat på lördagens dåliga utbud av TV (zappar-tumme - är det en känd skadeform?). Frida har växlat mellan att vara värsta gostjejen, skrika fram sin vilja (läs: order om hur saker ska gå till) och trist nog varit ledsen för att hon "har ont i stjärten".
Den där rumpan driver mig förresten till vansinne - det ÄR nog nåt som är knas. Igen! Enligt alla ledtrådar verkar det onda vara BAK, inte i snippan eller magen. Sedan Frida slutade med blöjorna (i stort sett) bajsar hon typ var tredje dag istället för varje som tidigare. Gråten och gnället kommer när hon försöker/borde bajsa, men det som ev. sedan kommer är inte hårt. Jag blir inte klok på det hela! Idéer, någon? Jag vet inte vad man säger till hälsocentralen, om man skulle börja nysta i det heller. Vad ska de göra, liksom?
Nä. Sängen kallar!
/Jenny
Innan lunch åkte vi ut till Mackmyra och promenerade runt där. Ljuvligt vackert! Jag hade faktiskt inte varit där tidigare. Vi klappade hästar, kollade in golfbanan (som pappan brukar spela på ibland), beundrade charmiga byggnader och sparkade i frasiga löv. Och jag fotograferade...
Efter detta härliga friskluftsintag, åkte vi till Valbo köpcentrum och käkade lunch. Vi hann med en stunds shopping också - jag "fick" ett nytt halsband! Och jag gav mig själv TVÅ par jeans på Zizzi - tog mig inte tid att välja, eftersom sambon hade tröttnat på butikstillvaron och ville hemåt. Till Zizzi-butiken lär jag nog återvända, det verkade vara ett bra ställe för oss som retligt nog drar storlek större (tror de har från stlk 42 och uppåt).
På kvällningen tassade vi runt på kyrkogården och lade en krans och tände ljus för sambons morföräldrar. Det är sååå stämningsfullt med alla ljusen! Tänkte lite extra på arbetskamraten vi förlorade i veckan. Och såklart på min mamma, vars grav är 30 mil härifrån och därför blir dåligt ompysslad... Frida hade många frågor om vad en grav är och varför alla tänder ljus.
Frida har pratat en del om döden på sistone, fast än så länge är det enkelt och konkret:
- Mamma, min mormor finns inte nu. Hon är döööd.
- Ja, det är hon.
- Då kan vi inte träffa henne.
- Nej. Jag tycker det är synd att hon inte får träffa dig, och jag längtar efter henne ibland.
- Men då har du ju mig, mamma!
- Vad är en graaav?
- I en grav finns någon som är död, dit kan man gå och minnas den personen extra mycket och tända ljus och göra det fint.
- Jaha, är den i en stor grop då?
Ikväll har vi hängt tvätt, ätit lösgodis och slökollat på lördagens dåliga utbud av TV (zappar-tumme - är det en känd skadeform?). Frida har växlat mellan att vara värsta gostjejen, skrika fram sin vilja (läs: order om hur saker ska gå till) och trist nog varit ledsen för att hon "har ont i stjärten".
Den där rumpan driver mig förresten till vansinne - det ÄR nog nåt som är knas. Igen! Enligt alla ledtrådar verkar det onda vara BAK, inte i snippan eller magen. Sedan Frida slutade med blöjorna (i stort sett) bajsar hon typ var tredje dag istället för varje som tidigare. Gråten och gnället kommer när hon försöker/borde bajsa, men det som ev. sedan kommer är inte hårt. Jag blir inte klok på det hela! Idéer, någon? Jag vet inte vad man säger till hälsocentralen, om man skulle börja nysta i det heller. Vad ska de göra, liksom?
Nä. Sängen kallar!
/Jenny
