Lägesrapport från soffsurfaren
Vilken dag. Slutresultatet är bra, men oj så trött jag blev på vägen dit! Sitter i soffan med datorn och TV:n och har liksom fastnat...
Det tar på krafterna att vabba, tveklöst. Men det tär också på energireserven att gå på minnesstund och släppa taget om en härlig arbetskamrat! Det startade jag dagen med (efter en natt nära helikopter-snurrande lillsovaren). Det var en oerhört sorglig men väldigt fin stund, bra sammansatt, stämningsfulla tal och musik. Jag är glad att jag kunde vara med trots sjuk skrutt (tack farmorn!). Och det kändes alldeles, alldeles lämpligt att slippa gå till kontoret och försöka fokusera och vara effektiv efteråt.
Sedan var jag hemma med krassliga Frida hela dagen. Det är krävande bara att försöka hitta på annat än att kolla på TV, eftersom det är vad hon tjatar energiskt om mest hela tiden! Vi har ritat och dansat och läst böcker och sängbusat och jag vet inte allt. Frida har skönt nog varit feberfri hela dagen. Det onda i örat verkar ha flugit sin kos igen. Men magen, ja den trasslar vidare...
På förmiddagen gick det rätt bra, men heeeela eftermiddagen har hon mest varit en liten ledsen skrutt som velat bli buren och haft ont i stjärten. (Än en gång hatten av till alla som har barn med RIKTIGA, ALLVARLIGA och VARAKTIGA problem och orkar med det! Sjukt imponerande.) Jag har pytsat i den lilla rackarungen Laktulos och katrinplommonpuré och dryck, dryck, dryck idag. Masserat magen och gått ut på liten prommis i regnet för att få fart på systemet. Och tröstat. Verkligen en heltidssyssla - blev inget småjobbande vid sidan av idag som jag trott.
Bekvämt nog fick jag avlastning av farfarn och farmorn (tack igen!) för att gå på ett föräldramöte på dagis på kvällningen också! Jag kom hem med en charmig "så är barnens dagar"-film på näthinnan, "officiellt" invald i föräldrarådet från våran avdelning, samt med uppgiften att skriva minnesanteckningar.
Och efteråt hämtade jag upp ett barn som äääääntligen hade bajsat! --puuuuuh-- Det finns hopp om en vändning! Frida verkade glad och lättad och hade inte ont, när jag hämtade henne. Yes!
/Jenny - som ska vabba imorgon också, men hoppas på en piggare tjej då!
Det tar på krafterna att vabba, tveklöst. Men det tär också på energireserven att gå på minnesstund och släppa taget om en härlig arbetskamrat! Det startade jag dagen med (efter en natt nära helikopter-snurrande lillsovaren). Det var en oerhört sorglig men väldigt fin stund, bra sammansatt, stämningsfulla tal och musik. Jag är glad att jag kunde vara med trots sjuk skrutt (tack farmorn!). Och det kändes alldeles, alldeles lämpligt att slippa gå till kontoret och försöka fokusera och vara effektiv efteråt.
Sedan var jag hemma med krassliga Frida hela dagen. Det är krävande bara att försöka hitta på annat än att kolla på TV, eftersom det är vad hon tjatar energiskt om mest hela tiden! Vi har ritat och dansat och läst böcker och sängbusat och jag vet inte allt. Frida har skönt nog varit feberfri hela dagen. Det onda i örat verkar ha flugit sin kos igen. Men magen, ja den trasslar vidare...
På förmiddagen gick det rätt bra, men heeeela eftermiddagen har hon mest varit en liten ledsen skrutt som velat bli buren och haft ont i stjärten. (Än en gång hatten av till alla som har barn med RIKTIGA, ALLVARLIGA och VARAKTIGA problem och orkar med det! Sjukt imponerande.) Jag har pytsat i den lilla rackarungen Laktulos och katrinplommonpuré och dryck, dryck, dryck idag. Masserat magen och gått ut på liten prommis i regnet för att få fart på systemet. Och tröstat. Verkligen en heltidssyssla - blev inget småjobbande vid sidan av idag som jag trott.
Bekvämt nog fick jag avlastning av farfarn och farmorn (tack igen!) för att gå på ett föräldramöte på dagis på kvällningen också! Jag kom hem med en charmig "så är barnens dagar"-film på näthinnan, "officiellt" invald i föräldrarådet från våran avdelning, samt med uppgiften att skriva minnesanteckningar.
Och efteråt hämtade jag upp ett barn som äääääntligen hade bajsat! --puuuuuh-- Det finns hopp om en vändning! Frida verkade glad och lättad och hade inte ont, när jag hämtade henne. Yes!
/Jenny - som ska vabba imorgon också, men hoppas på en piggare tjej då!
Kommentarer
Trackback
