Vinterliv(at)
Vi har haft en jättehärlig dag med de ihopsamlade vännerna hos familjen A idag! Det är härligt att få träffas, det blir inte av så ofta som man skulle önska tyvärr.
Denna sköööna dag innehöll:
- Utomhusliv med pulkabus på lilla I:s dagisgård, som dessutom inspekterades i lössnömängderna!
- Dusch i ett ensamt, låst, tyst badrum. Halleluja. Vardagslyx.
- Knytismiddag i bufféform. Jag handlade och förberedde igår, pappan lagade idag. Rättvisa? Nja.
- Prat prat prat. Lite catching up, ett härligt besked och många skratt!
Frida totalvägrade middag, sådär så att jag trodde nåt sjuklighetsläge inträtt. Fick dock i henne lite kvällsmatsfil mm, sedan somnade hon snabbare än att utblåst ljus. Jag är dessutom sjukt nöjd med att Frida lyckades sova vidare ikväll trots att jag lyfte upp henne, petade på henne sockar och mysse, rullade in i filten knäppte fast i bilen och kånkade henne både ut till bilen och upp tilllägenheten
/Jenny
Denna sköööna dag innehöll:
- Utomhusliv med pulkabus på lilla I:s dagisgård, som dessutom inspekterades i lössnömängderna!
- Dusch i ett ensamt, låst, tyst badrum. Halleluja. Vardagslyx.
- Knytismiddag i bufféform. Jag handlade och förberedde igår, pappan lagade idag. Rättvisa? Nja.
- Prat prat prat. Lite catching up, ett härligt besked och många skratt!
Frida promenerar och spanar in lilla I:s dagisgård.
Vem behöver sand att gräva i, när det finns en massa pudersnö?!
Det är KUL med pulkarace!
Hemgång. Den trötta men glada pallar inte att pulsa runt mer.
Frida totalvägrade middag, sådär så att jag trodde nåt sjuklighetsläge inträtt. Fick dock i henne lite kvällsmatsfil mm, sedan somnade hon snabbare än att utblåst ljus. Jag är dessutom sjukt nöjd med att Frida lyckades sova vidare ikväll trots att jag lyfte upp henne, petade på henne sockar och mysse, rullade in i filten knäppte fast i bilen och kånkade henne både ut till bilen och upp tilllägenheten
/Jenny
Långlångt och kortkort
Idag blir det ett kortkort inlägg, för jag somnar med gamnacke mellan varenda mening jag lyckas knappa ned, typ. Gääääsp. För normala människor räknas det nog nästan som sent att lägga sig vid midnatt, men i min tillvaro är det helt lagom, nästan tidigt... Jag kan behöva lite sömn. Eller mycket. Dels för att jag slarvat, dels för att jag känner mig halvförkyld.
Något som däremot var låååångt ikväll, var Fridas och min ICA Maxi-runda efter dagis. Vi käkade korvar först, ett gäng toabesök hann vi med, varenda sak i leksaksavdelningen måste undersökas... Ja, och så handlade vi ju mat också, givetvis. Klockan åtta kom vi hem. ÅTTA. Sa jag att vi åkte direkt från dagis?
Frida sa när vi slog oss ned i soffan:
- Det är SKÖNT att vara hemma hos oss, mamma!
Gulle. Hon var bra nöjd att få ha kommit hem! Hon käkade lite kvällsmat och somnade först vid 21.30 - så trött att hon till och med frivilligt stod över fredagsmys-ostkrokar! DÅ ÄR HON TRÖTT vill jag lova.
Imorgon är en annan dag. Den innehåller knytis-em/kväll med familjen A, inkl. pulkaåkning, korv, gemensam matlagning! Mamman S ska firas!
/Jenny
Något som däremot var låååångt ikväll, var Fridas och min ICA Maxi-runda efter dagis. Vi käkade korvar först, ett gäng toabesök hann vi med, varenda sak i leksaksavdelningen måste undersökas... Ja, och så handlade vi ju mat också, givetvis. Klockan åtta kom vi hem. ÅTTA. Sa jag att vi åkte direkt från dagis?
Frida sa när vi slog oss ned i soffan:
- Det är SKÖNT att vara hemma hos oss, mamma!
Gulle. Hon var bra nöjd att få ha kommit hem! Hon käkade lite kvällsmat och somnade först vid 21.30 - så trött att hon till och med frivilligt stod över fredagsmys-ostkrokar! DÅ ÄR HON TRÖTT vill jag lova.
Imorgon är en annan dag. Den innehåller knytis-em/kväll med familjen A, inkl. pulkaåkning, korv, gemensam matlagning! Mamman S ska firas!
/Jenny
Jaså, det säger du?
I morse dillade Fritt och fantastiskt underhållande om olika tids, mängd- och platsbegrepp, medan jag stod i badrummet (fnissandes) och gjorde mig klar.
- Oj mamma, nu är det fyyyyra grader här. Oj då!
- Jaha, då är klockan faktiskt kvart över.
- Jag sopar bort lite tretton grader här. Det blir fint och tiden blir tolv då.
Och sådär fortsatte det. Ja, ingen kan något utan att träna.. Ibland blir det rätt också!
.
/Jenny
- Oj mamma, nu är det fyyyyra grader här. Oj då!
- Jaha, då är klockan faktiskt kvart över.
- Jag sopar bort lite tretton grader här. Det blir fint och tiden blir tolv då.
Och sådär fortsatte det. Ja, ingen kan något utan att träna.. Ibland blir det rätt också!
.
/Jenny
Vit vacker värld
Det är så SJUKT vackert ute. Stoooora snöflingor dalar ned, hela luften är alldeles vitprickig. Det ser ut som en sådan där snökula som man skakar på. Hela världen blir mjuk, fluffig, ljus och len. Underbart!
Jag gillar vinter. Jag gillar (någorlunda lagom) kallt väder och snöööö. Och jag lovar, det ÄR INTE bara för att jag bor i lägenhet. Och har varmgarage. Men det underlättar attans så mycket!
/Jenny
Jag gillar vinter. Jag gillar (någorlunda lagom) kallt väder och snöööö. Och jag lovar, det ÄR INTE bara för att jag bor i lägenhet. Och har varmgarage. Men det underlättar attans så mycket!
/Jenny
Låååångrandigt
Alltså, hur gör folk för att skriva kort på sin bloggar? Kort och koncist. Kärnfullt. Hur gör man? Eller för den delen, att PRATA kort? Jag är så babblig. Långrandig. Era stackare, vad mycket ni får tröska er igenom!
Tur att det finns många bilder här i alla fall. Fast... vänta nu. Sjuttioelva foton i rad på samma unge kanske inte riktigt räknas till lättsam omväxling det heller? Rackarns, haha.
/Jenny
Tur att det finns många bilder här i alla fall. Fast... vänta nu. Sjuttioelva foton i rad på samma unge kanske inte riktigt räknas till lättsam omväxling det heller? Rackarns, haha.
/Jenny
Tolkningsfråga
Herreminje. Nog för att jag brukar kunna förstå Frida, även när andra har svårt att begripa vad hon säger. Men det HÄR?! Nääääeee. Vad i hela friden trallar ungen på? Hon körde den här ett par vändor med pappan igår med i värsta hejsan svejsan-stil också tydligen, så det är liksom nåt och inte bara hitte-på-blaj. Men ingen av oss fattar ett JOTA.
Nån som kommer på en enda idé om vad jäntungen snappat upp det hela någonstan? Please tell me.
/Jenny
Nån som kommer på en enda idé om vad jäntungen snappat upp det hela någonstan? Please tell me.
/Jenny
Vardagspyssel
Vardagarna rasslar på i ett jämnt tempo. Saker man tänkt hinna (både på jobbet och hemma) rinner genom fingrarna och får fångas upp nån annan gång. Jag läser på Facebook om folk som hinner sticka och åka slalom efter jobbet med barnen, och undrar när de slutar sin dag egentligen? Jag får för det mesta vara glad om vi hinner handla käk, haha!
Idag var en sådan dag. Jäktigt på jobbet nu när det är kursstart med många nya studenter. Ont om parkeringar och lång promenad i jäkt både till och från jobbet. Omständlig hämtning på förskolan med kissning och spring-iväg-stök, innan overall och pjuck var på och vi på väg ut. Puh! Stannade till på affären för att fylla på kylen lite, kånkade hem tunga kassar från bilgaraget, låste upp med babianarmarna och fick snabbt in Frida på toa innan olyckan var ett faktum. Puuuuuuh. Vid det laget var klockan typ sex redan!
Medan jag stuvade in i kylen och tog fram färdiggrillad kyckling med ris/potatissallad och grönsaker till middag (rafflande, fantasifullt och avancerat va?!), satt Frida och ritade "kom-ihåg-lappar" på hallgolvet. Hon är så duktig, plockar själv fram sitt "underlägg" som jag vill att hon använder för liknande pyssel innan hon börjar kladda!
Eftersom Frida äter låååångsamt, var det nattningsdags direkt efter maten idag. Hon skulle bara gå på pottan först. Väl sitandes där började hon att gråta och klaga, så jag höll henne kvar genom bokläsning, tjat och tröst. Typ minst en halvtimme senare fick vi ändå ge upp utan "nummer två". Tusans! Jag som tyckte trenden såg så fin ut. Hon somnade i alla fall snabbt och gott efter den uttröttande kampen...
Snart ska jag krypa in under det prasslande drömtäcket. Tjingeling!
/Jenny
Idag var en sådan dag. Jäktigt på jobbet nu när det är kursstart med många nya studenter. Ont om parkeringar och lång promenad i jäkt både till och från jobbet. Omständlig hämtning på förskolan med kissning och spring-iväg-stök, innan overall och pjuck var på och vi på väg ut. Puh! Stannade till på affären för att fylla på kylen lite, kånkade hem tunga kassar från bilgaraget, låste upp med babianarmarna och fick snabbt in Frida på toa innan olyckan var ett faktum. Puuuuuuh. Vid det laget var klockan typ sex redan!
Medan jag stuvade in i kylen och tog fram färdiggrillad kyckling med ris/potatissallad och grönsaker till middag (rafflande, fantasifullt och avancerat va?!), satt Frida och ritade "kom-ihåg-lappar" på hallgolvet. Hon är så duktig, plockar själv fram sitt "underlägg" som jag vill att hon använder för liknande pyssel innan hon börjar kladda!
Eftersom Frida äter låååångsamt, var det nattningsdags direkt efter maten idag. Hon skulle bara gå på pottan först. Väl sitandes där började hon att gråta och klaga, så jag höll henne kvar genom bokläsning, tjat och tröst. Typ minst en halvtimme senare fick vi ändå ge upp utan "nummer två". Tusans! Jag som tyckte trenden såg så fin ut. Hon somnade i alla fall snabbt och gott efter den uttröttande kampen...
Snart ska jag krypa in under det prasslande drömtäcket. Tjingeling!
/Jenny
Jag säger bara det
Det är en evig tur att vi inte har en särskilt lättväckt unge just nu! Det lyxiga, tjocka vintertäcket som jag plockade upp från källaren härom dagen, prasslar såååå hysteriskt att det baske mig skulle kunna störa grannen! Ska man prata i nattens mörker, gäller det att ligga blick stilla för att fras och prassel ska avta så att man hör vad den andre säger... . Men det är värt det, för det landar likt en underbar, varm, ombonad, fluffig värld runt mig i denna kyliga vinter!
Vår lilla gosunge är väl härdad av mitt ihärdiga snoozande på mornarna, haha! I morse ville hon inte gå upp. Hon vaknade självmant ovanligt tidigt (vilket är typ 7 för oss i bortskämda familjen!), pep och grät och ville sova mera. "Är det morron? Neeeej! Jag vill sova mera, jag vill sova när det är riktig kväääääll!" Vad säger man? JAG MED.
Vi sprang upp för ett morgontoabesök och kurade sen ihop oss igen och kramades under det tjocka flufftäcket en stund! Det får aldrig vara för bråttom för att hinna en mys-stund! Tårar torkades, ögon blinkades igång och livsandarna tilläts vakna. Aaaaahhhh.
Nu har jag just lunch-pausat på nya fina sushirestaurangen Kao på söder. Tillät mig att lockas iväg av några kollegor - matlådan kan väl ligga till sig nån dag till? Nu jobb jobb jobb igen!
/Jenny
Vår lilla gosunge är väl härdad av mitt ihärdiga snoozande på mornarna, haha! I morse ville hon inte gå upp. Hon vaknade självmant ovanligt tidigt (vilket är typ 7 för oss i bortskämda familjen!), pep och grät och ville sova mera. "Är det morron? Neeeej! Jag vill sova mera, jag vill sova när det är riktig kväääääll!" Vad säger man? JAG MED.
Vi sprang upp för ett morgontoabesök och kurade sen ihop oss igen och kramades under det tjocka flufftäcket en stund! Det får aldrig vara för bråttom för att hinna en mys-stund! Tårar torkades, ögon blinkades igång och livsandarna tilläts vakna. Aaaaahhhh.
Nu har jag just lunch-pausat på nya fina sushirestaurangen Kao på söder. Tillät mig att lockas iväg av några kollegor - matlådan kan väl ligga till sig nån dag till? Nu jobb jobb jobb igen!
/Jenny
Att tänka lite bakåt och lite framåt
I bilen hem från förskolan idag, satt jag och nynnade på nån melodi som jag inte riktigt själv hade klart för mig vad det var för truddelutt. Frida frågade genast:
- Vad är det där för en sång?
- Jaa... eh... "Klappa det gjorde nippertippan, klappa det gjorde jag..." (trallade jag lite osäkert)
- Den brukar vi sjunga hos Birgitta, mamma. När vi simmade.
- Ja Frida, det brukade vi ju! HUR kommer du ihåg det? Vad duktigt av dig att minnas det!
- Ja. Men nu simmar vi inte hos Birgitta längre, nu simmar vi på ett annat ställe, mamma.
Fatta. Vi har inte gått på simning på "gamla stället" på lääääänge. Typ sen i våras? Eller gick vi en sväng direkt efter sommaren? Minns inte. Länge är det för Frida, hur som helst. Men nog kommer hon ihåg grejer! Imponerande.
Idag hade pappan provat sina tillfrisknar-ben på en miniprommis, växlat in sin myntsamlingsburk och cashat in det på Fridas konto. Han berättade det för henne och hon ville se pengarna. Såklart. Pappan förklarade att de fanns på banken nu, bara några små slantar fanns i burken. Då sa den lilla sköningen:
- Men pappa, jag kan få dem när jag fyller år, och så kan jag välja tandläkare då!
Hahaha. Hon tycks redan att fattat att man behöver spara för att ha råd med sina löständer en vacker dag! Hehe. Jag gissar att hon fortfarande funderar på det där papperet som kom i postlådan. Som sagt, allt anknutet till tänder är viktigt. Liksom allt i anslutning till födelsedagen! Fin mix blev det.
/Jenny
- Vad är det där för en sång?
- Jaa... eh... "Klappa det gjorde nippertippan, klappa det gjorde jag..." (trallade jag lite osäkert)
- Den brukar vi sjunga hos Birgitta, mamma. När vi simmade.
- Ja Frida, det brukade vi ju! HUR kommer du ihåg det? Vad duktigt av dig att minnas det!
- Ja. Men nu simmar vi inte hos Birgitta längre, nu simmar vi på ett annat ställe, mamma.
Fatta. Vi har inte gått på simning på "gamla stället" på lääääänge. Typ sen i våras? Eller gick vi en sväng direkt efter sommaren? Minns inte. Länge är det för Frida, hur som helst. Men nog kommer hon ihåg grejer! Imponerande.
Idag hade pappan provat sina tillfrisknar-ben på en miniprommis, växlat in sin myntsamlingsburk och cashat in det på Fridas konto. Han berättade det för henne och hon ville se pengarna. Såklart. Pappan förklarade att de fanns på banken nu, bara några små slantar fanns i burken. Då sa den lilla sköningen:
- Men pappa, jag kan få dem när jag fyller år, och så kan jag välja tandläkare då!
Hahaha. Hon tycks redan att fattat att man behöver spara för att ha råd med sina löständer en vacker dag! Hehe. Jag gissar att hon fortfarande funderar på det där papperet som kom i postlådan. Som sagt, allt anknutet till tänder är viktigt. Liksom allt i anslutning till födelsedagen! Fin mix blev det.
/Jenny
Alla på banan
Pappan har varit hemma idag, men feberfri och rätt pigg. Han planerar ett försök till jobb imorgon. Vilken skum snabb-krasslighet! Själv var jag trött som en sengångare ikväll och bara toksov nån timme i soffan efter middagen medan Frida kollade barn-TV. Frida är strålande som en sol som vanligt! Nåja, en ilsken sol också ibland men det är ju poff borta snabbt igen så det glömmer vi, haha.
Måste ju bara meddela det härliga att den lilla toavägraren bajsade i går också. TRE dagars leverans i RAD - kan man få applådera och vissla å det ödmjukaste? Inget idag, men ändå. Ändå! Jag känner mig som om jag fått ett väldigt fint pris.
"Jag vill säga tack till tålmodiga pappan, till mig själv som hejjat fram Frida så energiskt att orken ibland sviktat rejält, till alla som frågat och brytt sig om. Men mest av allt - TACK Frida! Nu kör vi på det här, okej? Fast utan gråt?"
/Jenny
Finaste, gladaste, busigaste, goaste ungen. Kärlek!
Måste ju bara meddela det härliga att den lilla toavägraren bajsade i går också. TRE dagars leverans i RAD - kan man få applådera och vissla å det ödmjukaste? Inget idag, men ändå. Ändå! Jag känner mig som om jag fått ett väldigt fint pris.
"Jag vill säga tack till tålmodiga pappan, till mig själv som hejjat fram Frida så energiskt att orken ibland sviktat rejält, till alla som frågat och brytt sig om. Men mest av allt - TACK Frida! Nu kör vi på det här, okej? Fast utan gråt?"
/Jenny
Skenet bedrar
Vi har en rätt schysst soffa. Vi köpte den dock året INNAN Frida flyttade in i min mage, så vi hade inte riktigt det här barntänket då. Klädseln på dynorna är avtagbar, men kan bara kemtvättas. Lite synd, men aaaaasch. Det ordnar sig. Fast visst tänkte jag när Frida kom, att nu jädrar kommer den stackars soffan att åldras. Snabbt.
Den är fortfarande riktigt fräsch! En spill-incident - av en vuxen! - har lett till (lyckad) kemtvätt av en stordyna, men annars är den rätt obesudlad måste jag förvånat säga. Lite tillsutten sådär, men någorlunda ren. Trevligt! Det är bara en sak med det där...
Ni vet, man håller ju på och väljer klädsel i hundrafjörrton timmar när man ska köpa dyr, stor, välj-varje-jäkla-del-själv-soffa. Vi valde ett gråmelerat tyg som vi båda gillade. Fläckförlåtande, snyggt, hållbart, sobert. (Som om sobert spelar nån roll, i kaoset av TUSEN andra prylar i vårt vardagsrum!) Vi gillar det fortfarande. Men alltså, för att hålla soffan i hyfsad kondition, krävs ju åtgärder. Fler åtgärder, än att bara ha ett barn som faktiskt INTE gillar att bli kladdig (tack vem-som-nu-styr-sånt, det hjälper).
Hela perioden "liten bebis ammar och kan kräkas lite när som helst" tillbringades mest i en stor närliggande fåtölj med hem-tvättbar klädsel. Alldeles jätteofta ligger det nu en eller flera filtar draperade lite käckt över soffan. Nån beige fleece, nån gul frottehistoria, nån blåvit stackare som kom som gratisgåva från en bokklubb... Frida är hårt hunsad av mamman, hon sätter sig inte där och knaprar på nåt utan en filt under sig. Det där tyget som vi noggrannt valde - alldeles jätteofta ser vi alltså inte så mycket av det! Det kan man ju tycka att det är lite synd, liksom. Varför lade vi ned all den där energin för? För att vika bort filtarna när vi (en gång i kvartalet, haha) får planerat besök?
Ibland undrar man ju. Dags att köpa nya SNYGGA filtar? Eller dags att låta soffan leva sitt liv och så småningom nån gång (när man inte ser tygets originalfärg längre?) köpa ny soffa? Haha. Eller bara fortsätta ha det lite taikon-style, kanske. Bekvämt. Knasigt.
/Jenny
Den är fortfarande riktigt fräsch! En spill-incident - av en vuxen! - har lett till (lyckad) kemtvätt av en stordyna, men annars är den rätt obesudlad måste jag förvånat säga. Lite tillsutten sådär, men någorlunda ren. Trevligt! Det är bara en sak med det där...
Ni vet, man håller ju på och väljer klädsel i hundrafjörrton timmar när man ska köpa dyr, stor, välj-varje-jäkla-del-själv-soffa. Vi valde ett gråmelerat tyg som vi båda gillade. Fläckförlåtande, snyggt, hållbart, sobert. (Som om sobert spelar nån roll, i kaoset av TUSEN andra prylar i vårt vardagsrum!) Vi gillar det fortfarande. Men alltså, för att hålla soffan i hyfsad kondition, krävs ju åtgärder. Fler åtgärder, än att bara ha ett barn som faktiskt INTE gillar att bli kladdig (tack vem-som-nu-styr-sånt, det hjälper).
Hela perioden "liten bebis ammar och kan kräkas lite när som helst" tillbringades mest i en stor närliggande fåtölj med hem-tvättbar klädsel. Alldeles jätteofta ligger det nu en eller flera filtar draperade lite käckt över soffan. Nån beige fleece, nån gul frottehistoria, nån blåvit stackare som kom som gratisgåva från en bokklubb... Frida är hårt hunsad av mamman, hon sätter sig inte där och knaprar på nåt utan en filt under sig. Det där tyget som vi noggrannt valde - alldeles jätteofta ser vi alltså inte så mycket av det! Det kan man ju tycka att det är lite synd, liksom. Varför lade vi ned all den där energin för? För att vika bort filtarna när vi (en gång i kvartalet, haha) får planerat besök?
Ibland undrar man ju. Dags att köpa nya SNYGGA filtar? Eller dags att låta soffan leva sitt liv och så småningom nån gång (när man inte ser tygets originalfärg längre?) köpa ny soffa? Haha. Eller bara fortsätta ha det lite taikon-style, kanske. Bekvämt. Knasigt.
/Jenny
Först i-landsgnäll, sedan glad och snäll
Jag hann bli nöjd och skön igår kväll. Lite film gör alltid susen! Till och med Shrink (som inte var en komedi utan en halvbra dramarulle som handlade om en neddekad psykiatriker), piggade upp mig, haha. Kevin Spacey spelar alltid bra och jag är inte så kräsen. Blev klappad och kramad och fick käka snask. Gött! Mungiporna upp.
Tyvärr är det visst nåt fel på min skrattmuskel i helgen, för tror ni inte jag ändå varit fröken Morr & Fräs en hel del idag igen? Inte likt mig att ha ett så ihållande humör, faktiskt. Det brukar vanligen svänga fortare än fjällvädret, haha!
Pappan kände sig lite ynklig på förmiddagen och låg ett par timmar i sängen. Inget mer med det, först. Men han blev tyvärr tvungen att stanna hemma från barnteatertrippen, triiiist. Vi fick det lite jäktigt vid avfärd och allas humör var uppåt väggarna här en stund! Taikon taikon, men iväg kom vi och hann faktiskt i god tid för att väcka den lilla bruttan som somnat på färden, fixa biljetterna, besöka toan och klä av ytterkläderna. Konstaterade att Sandvikens folkbibliotek (där teatern skulle hållas) såg jättetrevligt ut och hade gärna haft ännu mer tid där!
Vi såg Dockteatern Tittuts pjäs "Pomelo - den lilla elefanten" för 2-6-åringar. Det handlade om en liiiiten elefant och hans vänner som upplevde årstidsväxlingarna i trådgården de bodde i. Föreställningen var jättesöt och riktigt bra gjord, faktiskt. Vi gillade den båda två! Jag märker att jag tittar mycket på scenografi och fascineras av olika lösningar.
Frida var modig och gick ibland fram och satte sig på filten nära scenen där barnen fick sitta, men mellanåt kom hon tillbaka och satt i mitt knä. Efteråt fick barnen känna på elefanten, masken, spindeln och lite annan rekvisita. Det hela var en riktigt bra teaterupplevelse, helt klart värt resan till Sandviken! Dessutom med en härlig bonus: Det kom fram en kvinna efter teatern och sa till mig: "Jag måste bara säga - vilket härligt barn du har! Framåt och glad, vilket jättehärligt barn!" Då blir man kvittrigt glad inne i bröstet som stolt mamma och får ett stort leende!
På hemvägen stannade vi till på en djuraffär i Valbo köpcentrum och kollade in fiskar, fåglar och hamstrar, innan vi rullade in i stan och parkerade lägligt utanför ett café. Frida smarrade glass (ni skulle ha hört hur hon NJÖT, ljudligt mmm-andes!) och jag tillät mig minsann årets första semla! Mysigt, men efter att vi kurat ihop oss en stund i soffhörnet också var det faktiskt dags att ta sig hemöver. Eller "till vårat hemåt", som Frida säger så sött.
Vi kom sedan glada i hågen hem med köpmat i näven efter teatermys och caféstund, till en sambo som låg ynklig och frös med 39 graders feber. Som nog också börjar må illa, eventuellt, möjligen. Hejja. Och vår lillfröken sprang tjurigt runt, var arg och inte ville äta trots att hon själv valt sushi till middag. Gaaah. Man kan väl säga att humöret och orken tyvärr inte var på topp hos Mamman Med Det Dåliga Tålamodet. Snacka om trams - var inget större fel på nåt (mer än stackars sjuka pappan förstås!) och jag bara muttrade. Som en fåne. Not very älskvärt. (Fast att ha självinsikt är åtmistone alltid något...)
Men jag var snäll också, faktiskt. Även om jag kunde ha varit det med rarare attityd, så räknas det väl lite ändå? Jag tog hand om pappan med hög feber såpass jag fick: Vatten, feberkoll, febernedsättande, tjat om mat och vetevärmare på kalla tår. Bäddade skönt i extrasäng vid TV:n (lämpligt för att den krasslige både ska kunna stöka runt i egen takt, se på TV natt och dag om han vill och inte smitta oss - och börjar han inte kräkas får han "flytta tillbaka" till sovrummet om han vill såklart!). Ordnade "sängbord" med telefon, lista med viktiga nummer, handsprit, TV-dosa, bok och vattenflaska. Bytte handdukar och ställde fram en hink utifallatt bredvid sängen... Bytte i storsängen inkl. nya täcken, vädrade rummet och lämnade tillbaka försenad hyrfilm. For runt som en gummiboll oavbrutet till 22.30-tiden. Nattade busungen också såklart nånstans där i mitten. Puuuuuuuh! Så kan man också göra för att få ur sig morr - illra omkring tills energin är förbrukad, haha!
Måndag, det blir finfint det. Jag ska vara tidigt på jobbet imorrn och stå på mässa hela förmiddagen, för att prata lärplattform med nya studenter. Efter allt praktiskt pyssel här hemma ikväll passade jag på att duscha och tvätta håret, så nu är jag redo för morgonköret i expressfart! Och vet ni vad som är en bonus med det? Jag får lägga mig fräsch som en nyponros i RENA lakan. Oh, lycka! Det är sååå himla skönt. Se där ja, genast blev jag nöjd som en fröjd.
Hörrni, nästa vecka blir bra, va? Fin, kul, trevlig? Och glad? Apselut!
/Jenny
Tyvärr är det visst nåt fel på min skrattmuskel i helgen, för tror ni inte jag ändå varit fröken Morr & Fräs en hel del idag igen? Inte likt mig att ha ett så ihållande humör, faktiskt. Det brukar vanligen svänga fortare än fjällvädret, haha!
Pappan kände sig lite ynklig på förmiddagen och låg ett par timmar i sängen. Inget mer med det, först. Men han blev tyvärr tvungen att stanna hemma från barnteatertrippen, triiiist. Vi fick det lite jäktigt vid avfärd och allas humör var uppåt väggarna här en stund! Taikon taikon, men iväg kom vi och hann faktiskt i god tid för att väcka den lilla bruttan som somnat på färden, fixa biljetterna, besöka toan och klä av ytterkläderna. Konstaterade att Sandvikens folkbibliotek (där teatern skulle hållas) såg jättetrevligt ut och hade gärna haft ännu mer tid där!
Vi såg Dockteatern Tittuts pjäs "Pomelo - den lilla elefanten" för 2-6-åringar. Det handlade om en liiiiten elefant och hans vänner som upplevde årstidsväxlingarna i trådgården de bodde i. Föreställningen var jättesöt och riktigt bra gjord, faktiskt. Vi gillade den båda två! Jag märker att jag tittar mycket på scenografi och fascineras av olika lösningar.
Här var det vinterväder, brrr. Skådespelarnas kläder var himla smart
gjorda, så att de till stor del blev en del av bakgrunden och miljön.
Så här slutade pjäsen - med full sommar i trädgården!
Frida var modig och gick ibland fram och satte sig på filten nära scenen där barnen fick sitta, men mellanåt kom hon tillbaka och satt i mitt knä. Efteråt fick barnen känna på elefanten, masken, spindeln och lite annan rekvisita. Det hela var en riktigt bra teaterupplevelse, helt klart värt resan till Sandviken! Dessutom med en härlig bonus: Det kom fram en kvinna efter teatern och sa till mig: "Jag måste bara säga - vilket härligt barn du har! Framåt och glad, vilket jättehärligt barn!" Då blir man kvittrigt glad inne i bröstet som stolt mamma och får ett stort leende!
På hemvägen stannade vi till på en djuraffär i Valbo köpcentrum och kollade in fiskar, fåglar och hamstrar, innan vi rullade in i stan och parkerade lägligt utanför ett café. Frida smarrade glass (ni skulle ha hört hur hon NJÖT, ljudligt mmm-andes!) och jag tillät mig minsann årets första semla! Mysigt, men efter att vi kurat ihop oss en stund i soffhörnet också var det faktiskt dags att ta sig hemöver. Eller "till vårat hemåt", som Frida säger så sött.
"Mmmmmm, det här var GOTT! Mmmm!"
Vi kom sedan glada i hågen hem med köpmat i näven efter teatermys och caféstund, till en sambo som låg ynklig och frös med 39 graders feber. Som nog också börjar må illa, eventuellt, möjligen. Hejja. Och vår lillfröken sprang tjurigt runt, var arg och inte ville äta trots att hon själv valt sushi till middag. Gaaah. Man kan väl säga att humöret och orken tyvärr inte var på topp hos Mamman Med Det Dåliga Tålamodet. Snacka om trams - var inget större fel på nåt (mer än stackars sjuka pappan förstås!) och jag bara muttrade. Som en fåne. Not very älskvärt. (Fast att ha självinsikt är åtmistone alltid något...)
Men jag var snäll också, faktiskt. Även om jag kunde ha varit det med rarare attityd, så räknas det väl lite ändå? Jag tog hand om pappan med hög feber såpass jag fick: Vatten, feberkoll, febernedsättande, tjat om mat och vetevärmare på kalla tår. Bäddade skönt i extrasäng vid TV:n (lämpligt för att den krasslige både ska kunna stöka runt i egen takt, se på TV natt och dag om han vill och inte smitta oss - och börjar han inte kräkas får han "flytta tillbaka" till sovrummet om han vill såklart!). Ordnade "sängbord" med telefon, lista med viktiga nummer, handsprit, TV-dosa, bok och vattenflaska. Bytte handdukar och ställde fram en hink utifallatt bredvid sängen... Bytte i storsängen inkl. nya täcken, vädrade rummet och lämnade tillbaka försenad hyrfilm. For runt som en gummiboll oavbrutet till 22.30-tiden. Nattade busungen också såklart nånstans där i mitten. Puuuuuuuh! Så kan man också göra för att få ur sig morr - illra omkring tills energin är förbrukad, haha!
Måndag, det blir finfint det. Jag ska vara tidigt på jobbet imorrn och stå på mässa hela förmiddagen, för att prata lärplattform med nya studenter. Efter allt praktiskt pyssel här hemma ikväll passade jag på att duscha och tvätta håret, så nu är jag redo för morgonköret i expressfart! Och vet ni vad som är en bonus med det? Jag får lägga mig fräsch som en nyponros i RENA lakan. Oh, lycka! Det är sååå himla skönt. Se där ja, genast blev jag nöjd som en fröjd.
Hörrni, nästa vecka blir bra, va? Fin, kul, trevlig? Och glad? Apselut!
/Jenny
Kors i taket
Frida har bajsat TVÅ DAGAR I RAD! Det har inte hänt på tre månader. HURRA, klang och jubelrop! Heja Frida, nu vänder vi trenden. Känns väldigt skönt att det kanske är en förändring på gång. (Visst, sen ska klagandet och det där tokgråtandet i samband med det hela bort också... Men det tar vi då.)
Med tanke på ovanstående borde det vara en glädjens dag idag. Ändå är jag sur som ättika! Jag vet inte vad det är för fel, inget egentligen. Tusen och en småsak bara. Jag går och muttrar över att det inte är någon guldkant på den här lördagen. Jag är halvsjuk och hängig och har huvudvärk, då blir man ju sällan på topp. Men idag var det outsägligt trist att bara göra inget speciellt. Jag hade behövt just något speciellt, något lyxigt och kul idag! --mutter mutter--
Jag tog mig ut en sväng på stan, i alla fall. Köpte några (svarta, ospännande, tjockistypiska) toppar och koftor på Lindex för ett presentkort jag fått. Och framför allt slog jag till på ett träningskort. Ett helårskort för både jympapass, spinning och gym på Friskis & Svettis. (Jajjamen. Nu jäklar. Det är inte bara Frida som ska vända trender i år!) Sedan gick jag och önskade att Frida och pappan skulle ansluta för fikamys, men de blev kvar hemma. Och just idag stod jag inte ut med att sitta ensam på café (vilket jag annars kan tycka är helt okej), det var ju sällskapsmys jag var ute efter!
Jag ska göra mitt bästa för att suddda, sudda, sudda, sudda bort min sura min snart. Det här går ju inte an! Jag får klura på en guldkant som gör susen på kvällskvisten... Om inte annat så ska vi på barnteater hela familjen imorgon, DET ska bli mysigt!
Ha en bra söndag!
/Jenny
Kommentar lite senare:
Sambon (den kvällströtta, ni vet) knallade just ut vid 22-tiden för att hyra en film åt mig. Det är kärlek det! Förhoppningsvis kommer han hem med en komedi, som puttar fram det där skrattiga som gömt sig så djupt idag. Snask ska dukas fram, filtar ska mysas under. Snart så.
Med tanke på ovanstående borde det vara en glädjens dag idag. Ändå är jag sur som ättika! Jag vet inte vad det är för fel, inget egentligen. Tusen och en småsak bara. Jag går och muttrar över att det inte är någon guldkant på den här lördagen. Jag är halvsjuk och hängig och har huvudvärk, då blir man ju sällan på topp. Men idag var det outsägligt trist att bara göra inget speciellt. Jag hade behövt just något speciellt, något lyxigt och kul idag! --mutter mutter--
Jag tog mig ut en sväng på stan, i alla fall. Köpte några (svarta, ospännande, tjockistypiska) toppar och koftor på Lindex för ett presentkort jag fått. Och framför allt slog jag till på ett träningskort. Ett helårskort för både jympapass, spinning och gym på Friskis & Svettis. (Jajjamen. Nu jäklar. Det är inte bara Frida som ska vända trender i år!) Sedan gick jag och önskade att Frida och pappan skulle ansluta för fikamys, men de blev kvar hemma. Och just idag stod jag inte ut med att sitta ensam på café (vilket jag annars kan tycka är helt okej), det var ju sällskapsmys jag var ute efter!
Jag ska göra mitt bästa för att suddda, sudda, sudda, sudda bort min sura min snart. Det här går ju inte an! Jag får klura på en guldkant som gör susen på kvällskvisten... Om inte annat så ska vi på barnteater hela familjen imorgon, DET ska bli mysigt!
Ha en bra söndag!
/Jenny
Kommentar lite senare:
Sambon (den kvällströtta, ni vet) knallade just ut vid 22-tiden för att hyra en film åt mig. Det är kärlek det! Förhoppningsvis kommer han hem med en komedi, som puttar fram det där skrattiga som gömt sig så djupt idag. Snask ska dukas fram, filtar ska mysas under. Snart så.
Det här med tänder
Frida funderar oerhört mycket kring sina tänder just nu. Jag vet inte riktigt varifrån alla dessa tankar har sitt ursprung, men det är påtagligt att de är viktiga.
Idag fick vi en lapp i brevlådan, där det står att när man ska välja tandläkare och beställa tid när barnet fyllt 3 år. Om man inte beställer tid hos någon, kommer man att kallas till närmaste tandläkare inom 3 månader. Jag berättade detta för Frida, och sa att sen ska vi gå till tandläkaren och visa dina tänder för att de vill se vad fina de är! Frida flockade oroligt med ögonen, satte händerna för munnen och sa:
- Men inte plocka bort dem va? Han ska inte plocka dem heller?!
Efter att jag förklarat att NEJ, absolut INTE, så såg Frida klart lugnare ut. Särskilt när jag sa att tandläkaren vill ju se till att tänderna är friska och sitter kvar länge - DET diggade hon. Jag tipsade om att hon ju faktiskt kunde passa på att prata med tandläkaren om att hon är rädd för att tappa sin tänder. Han kunde ju förstå och förklara mer om det. Ett plus i Fridas bok, tror jag.
Tandläkare är ju snälla, morfarn är ju tandläkare! Jag förklarade att man får sitta i en stol som går att hissa upp och att det låter då. Att tandläkaren petar i tänderna med något hårt för att kolla att det inte är hål i dem, att det bara skrapar lite men inte gör ont för tänderna är så hårda. Att tandläkaren vill räkna tänderna. Att han eller hon kanske kommer att prata om hur man ska borsta sina tänder och ta hand om dem, så att de mår bra.
Frida såg väldigt nöjd ut efter vårt lilla snack. Just idag säger hon att hon ska gapa JÄTTEstort och visa alla sina tänder. Jag hoppas det blir så! Jag lär ju hinna dra den här harangen några gånger till innan det är dags... Må vi hitta en barnvänlig typ! (Någon som har tips på nån bra i Gävletrakten?)
/Jenny
Idag fick vi en lapp i brevlådan, där det står att när man ska välja tandläkare och beställa tid när barnet fyllt 3 år. Om man inte beställer tid hos någon, kommer man att kallas till närmaste tandläkare inom 3 månader. Jag berättade detta för Frida, och sa att sen ska vi gå till tandläkaren och visa dina tänder för att de vill se vad fina de är! Frida flockade oroligt med ögonen, satte händerna för munnen och sa:
- Men inte plocka bort dem va? Han ska inte plocka dem heller?!
Efter att jag förklarat att NEJ, absolut INTE, så såg Frida klart lugnare ut. Särskilt när jag sa att tandläkaren vill ju se till att tänderna är friska och sitter kvar länge - DET diggade hon. Jag tipsade om att hon ju faktiskt kunde passa på att prata med tandläkaren om att hon är rädd för att tappa sin tänder. Han kunde ju förstå och förklara mer om det. Ett plus i Fridas bok, tror jag.
Tandläkare är ju snälla, morfarn är ju tandläkare! Jag förklarade att man får sitta i en stol som går att hissa upp och att det låter då. Att tandläkaren petar i tänderna med något hårt för att kolla att det inte är hål i dem, att det bara skrapar lite men inte gör ont för tänderna är så hårda. Att tandläkaren vill räkna tänderna. Att han eller hon kanske kommer att prata om hur man ska borsta sina tänder och ta hand om dem, så att de mår bra.
Frida såg väldigt nöjd ut efter vårt lilla snack. Just idag säger hon att hon ska gapa JÄTTEstort och visa alla sina tänder. Jag hoppas det blir så! Jag lär ju hinna dra den här harangen några gånger till innan det är dags... Må vi hitta en barnvänlig typ! (Någon som har tips på nån bra i Gävletrakten?)
/Jenny
En julsaga
Idag hade de satt upp dokumentation på julberättelsen del 2 på förskolan. Superkul! Före jul frågade pedagogerna barnen om hur julen skulle bli, nu hade de följt upp med att fråga vad som faktiskt hände. Dessutom fick kidsen rita lite kring ämnet. Jag ögnade igenom så många jag hann idag och skrattade högt flera gånger. Barn är ju för störtsköna med sina kommentarer! Det är intressant att se var barnen lägger fokus (mycket beroende på när och hur man frågar, förstås).
Fridas intervju speglade både fantasi och verklighet, får man väl säga. Men det mesta stämmer. Jag är fascinerad över att hon kommer ihåg paketens innehåll (för hon minns flera grejor och vem hon fick dem av, det pratar vi en del om då och då) och skidor fick hon mycket riktigt. Hon tränar ju på tidsuppfattning och hur man ska formulera sånt, så just i förrgår var det väl inte skidtur - men förra helgen, typ. Julmat fanns det ju en del förstås (" Ja juuulskinka å sånt där" sa hon när jag frågade idag). Vad jag vet var det ingen gran som ramlade, men Frida hade svar på det med: "Det upptäckte jag när du sov, då såg jag det och sade det till er. Snabbt, då kunde ni fixa det!" Jaha du, tänk vad mammor kan glömma! Hahaha!
Fredagsmys-ostkrokar hann vi med i dag med. Jag konstaterade än en gång att Frida och jag äter sååå lika - maten sakta som sirap, men godis och snacks fort som en vind! Sedan under kvällnings-bestyren råkade Frida inhalera lite tandkräm, så jag fick slita mig från Let´s dance för att joina pappan och trösta en liten kraxande, hulkande småtting. Hon åt nåt litet och drack vatten, men den obehagliga känslan i halsen verkade finnas kvar. Ett tag trodde jag hon skulle kräkas, men det lade sig efter en stund. Tur!
Till sist slocknade Frida på tre röda nedbäddad bredvid oss i soffan, medan TV4-dansarna svepte runt i rutan. Inte konstigt att hon var trött, hon vaknade av en mardröm vid kl 02.40 inatt och kunde inte somna om förrän hon drickit massor, kissat på pottan, babblat lite och funnit ro igen. Vid 4-tiden tittade jag på klockan sista gången. Gääääsp.
/Jenny
Fridas intervju speglade både fantasi och verklighet, får man väl säga. Men det mesta stämmer. Jag är fascinerad över att hon kommer ihåg paketens innehåll (för hon minns flera grejor och vem hon fick dem av, det pratar vi en del om då och då) och skidor fick hon mycket riktigt. Hon tränar ju på tidsuppfattning och hur man ska formulera sånt, så just i förrgår var det väl inte skidtur - men förra helgen, typ. Julmat fanns det ju en del förstås (" Ja juuulskinka å sånt där" sa hon när jag frågade idag). Vad jag vet var det ingen gran som ramlade, men Frida hade svar på det med: "Det upptäckte jag när du sov, då såg jag det och sade det till er. Snabbt, då kunde ni fixa det!" Jaha du, tänk vad mammor kan glömma! Hahaha!
Fredagsmys-ostkrokar hann vi med i dag med. Jag konstaterade än en gång att Frida och jag äter sååå lika - maten sakta som sirap, men godis och snacks fort som en vind! Sedan under kvällnings-bestyren råkade Frida inhalera lite tandkräm, så jag fick slita mig från Let´s dance för att joina pappan och trösta en liten kraxande, hulkande småtting. Hon åt nåt litet och drack vatten, men den obehagliga känslan i halsen verkade finnas kvar. Ett tag trodde jag hon skulle kräkas, men det lade sig efter en stund. Tur!
Till sist slocknade Frida på tre röda nedbäddad bredvid oss i soffan, medan TV4-dansarna svepte runt i rutan. Inte konstigt att hon var trött, hon vaknade av en mardröm vid kl 02.40 inatt och kunde inte somna om förrän hon drickit massor, kissat på pottan, babblat lite och funnit ro igen. Vid 4-tiden tittade jag på klockan sista gången. Gääääsp.
/Jenny
Biblioteksbestyr
Frida och jag stack till bibblan direkt när vi kom hem. Vi gjorde bara en snabbvisit i lägenheten, lämnade väskor och hämtade böcker. Vi vände på kvällsmålen för att hinna iväg, så jag matade i Frida en supersnabb tallrik fil sittandes på hallgolvet med overall på sig innan vi gick ut! Hon fnissade väldigt åt hur tokigt det var, som picknick. Inne på bibblan satt hon i vagnen och mumsade vindruvor och flingor ur en burk, innan hon tog sig loss och bokfyndade en stund.
Vi lämnade tillbaka 21 böcker. Vi kom hem med 37 böcker och 2 DVD-filmer! TRETTIOSJU alltså. Men herregud, nån ska väl hålla biblioteken levande! Och jag kan meddela att det är REJÄL (välbehövlig) vardagsträning att kånka hem 37 böcker, en barnvagn med små snurriga hjul och trött treåring i snömodd!
Jag: Hej! Vi har varit på bibblan och lånat helt sjukt mycket böcker!
Pappan: När du säger att det är sjukt många, då undrar man ju verkligen hur många det är?!
Jag: Hahaha. Det är många. Men jag tror rekordet är 42 st och det slog vi inte, bara nästan.
Vi åt (till Fridas lycka!) middag framför TV:n till en av de nylånade DVD-barnfilmerna. Sedan ägnade jag en god stund åt att natta både den motsträviga fröken Frida och mig själv - jag vinglade upp igen vid strax före klockan 22, helt yr i mössan! Och nu är det snart dags att vingla tillbaka till sängs igen.
/Jenny
Vi lämnade tillbaka 21 böcker. Vi kom hem med 37 böcker och 2 DVD-filmer! TRETTIOSJU alltså. Men herregud, nån ska väl hålla biblioteken levande! Och jag kan meddela att det är REJÄL (välbehövlig) vardagsträning att kånka hem 37 böcker, en barnvagn med små snurriga hjul och trött treåring i snömodd!
Ni kommer ihåg min bokhög från källaren kanske? Man SKULLE
kunna tycka att den räcker ett tag... Men jag är ju störd, så nej.
Jag: Hej! Vi har varit på bibblan och lånat helt sjukt mycket böcker!
Pappan: När du säger att det är sjukt många, då undrar man ju verkligen hur många det är?!
Jag: Hahaha. Det är många. Men jag tror rekordet är 42 st och det slog vi inte, bara nästan.
Vi åt (till Fridas lycka!) middag framför TV:n till en av de nylånade DVD-barnfilmerna. Sedan ägnade jag en god stund åt att natta både den motsträviga fröken Frida och mig själv - jag vinglade upp igen vid strax före klockan 22, helt yr i mössan! Och nu är det snart dags att vingla tillbaka till sängs igen.
/Jenny
Intervallträning
Vi försöker ju desperat att få Frida att göra nummer två så ofta det går. Definitivt oftare än var 4-5:e dag, eftersom det innebär typ tre dagar supergnäll innan nedsläpp... Under den senaste veckan ser trenden lite ljusare ut! Bäst att passa på att glädjas innan det vänder, haha. Varannan eller var tredje dag som fallet varit nu, är ju nästan kors-i-taket-läge. Håller tummarna för att det fortsätter åt rätt håll!
Ikväll fick Frida faktiskt medalj för utförd pottprestation - en chokladpeng fasttejpad på ett presentsnöre. Det ingick även en liten applåd&beröm-ceremoni. Ungen var rejält nöjd och kvittrande glad, ska jag säga!
Just ja - influensasprutan gick bra, förresten. Lite gråt och behov av fasthållning av arm just i genomförandeögonblicket, men det var snabbt övergående. Frida hade större fokus på tatueringarna som var belöningen! Skönt. Sedan drog vi till dagis och hon visade stolt upp plåster och tatueringar för alla som kom i hennes väg. Resultatet är bara en liiite ömtålig arm och ingen feber, än så länge.
/Jenny
Ikväll fick Frida faktiskt medalj för utförd pottprestation - en chokladpeng fasttejpad på ett presentsnöre. Det ingick även en liten applåd&beröm-ceremoni. Ungen var rejält nöjd och kvittrande glad, ska jag säga!
Just ja - influensasprutan gick bra, förresten. Lite gråt och behov av fasthållning av arm just i genomförandeögonblicket, men det var snabbt övergående. Frida hade större fokus på tatueringarna som var belöningen! Skönt. Sedan drog vi till dagis och hon visade stolt upp plåster och tatueringar för alla som kom i hennes väg. Resultatet är bara en liiite ömtålig arm och ingen feber, än så länge.
/Jenny
Det värsta KAN hända
Jag läser om Fasching, som just förlorat sin 14-åriga son i en tågolycka. Det är en stark text, skriven bara två dagar efter att det värsta hänt. Jag gråter för dem. Man går ju sönder bara av att läsa - de lever i det. Hjärtat liksom stannar, när man försöker tänka tanken ut hur det skulle kännas.
Jag låter sällan mitt katastrof-tänkande få ta över. Det finns där, men jag låter det bara få vara ett inslag bland andra i tillvaron liksom. När man får barn så blir det starkare, tillfällena är fler när man med iskyla i magen vet hur lätt allting skulle kunna rämna. Men det gör det ju inte. För det mesta, alltså. Och om det en dag GÖR det, blir det knappast lättare för att man gått runt i panik alla andra dagar innan! Så jag tänker tanken och släpper den, tänker tanken och släpper den. Ofta. Om man inte släpper den, blir man nog lite prillig i skallen tror jag.
Jag har alltid varit sådär... morbid, drastisk, dramatisk. Utan att det behöver få ta så stor plats! Det kanske låter lite knäppt (och det är det nog!), men så är det faktiskt. En liten mörk skugga kan få finnas där, bara naturligt liksom. När jag ska resa bort, tänker jag ofta: "Jaha, tänk vilken röra vi lämnar efter oss nu igen, tänk ifall vi dör nu och så ska nån stackare komma hit och behöva ta rätt på allt det här." Och så stänger jag och sticker, utan att fundera mer på det. Vad ska man göra liksom?! Äsch.
Jag vill alltid säga hej då ordentligt när jag skiljs från familj och vänner, för man VET inte om man blir påkörd av en lastbil under dagen. Det kan bli jordbävning och alla hus kan rasa, som i Haiti där livet just nu är tuffare än det nånsin ska behöva vara. Allra troligast inte såklart, men OM... Tanken finns där, att nåt kan hända. Då vill man inte ha snäst det sista man gjorde! (Fast det håller inte i alla lägen såklart. Så duktig är jag verkligen inte. Jag har ett förbaskat humör, även om det vänder snabbt.)
Min hjärna räknar motvilligt ut att om jag får cancer när mamma fick det, så är det dags om fem år. Då är Frida 8 år, jag var 18 - en alldeles för stor skillnad. Om jag skulle dö i samma ålder som mamma, så har jag elva år kvar. Det är INTE länge. Då vore Frida 13 när jag dog. Det är för tidigt! Det är alltid för tidigt, men särskilt vid 13 år. Fast mest troligt blir det ju inte så. Så jag sjunker inte ned i den paniken utan den få blåsa förbi, tills nästa gång den vill hälsa på. Varför skulle det bli likadant? Det kan lika gärna bli så att jag hinner se Frida plugga och jobba, få bli mormor och få vara omåttligt stolt på en bröllopsdag. Så måste jag välja att tänka. Framåt, med hopp. Tills man vet något annat.
Det enda raka är att uppskatta här och nu. Se och välja det fina, det glada, det bästa. Sedan mamma dog, ökade den förmågan påtagligt. Det är så nära man kan bli påmind om förgängligheten utan att själv gå åt, liksom. Medvetenheten ökade om att man ALDRIG vet något mer än NU. Jag försöker tänka på att säga att jag tycker om dem som jag tycker om, att ge folk komplimanger, att le när jag kan. Jag kan bli mycket bättre på det, men tanken finns där i alla fall. Alltid något. Och jag tillåter mig att skriva den här käcka bloggen om det glada, och lämnar oftast det eventuellt inte så glada vid sidan. Jag väljer positivt fokus. Försöker vara tacksam så ofta jag kan, kanske just för att jag vet att saker kan hända.
För ibland blir 14-åriga pojkar påkörda av tåg, fast de inte borde få bli det.
/Jenny (Som ska åka till dagis nu och krama sin unge. Hårt.)
Jag låter sällan mitt katastrof-tänkande få ta över. Det finns där, men jag låter det bara få vara ett inslag bland andra i tillvaron liksom. När man får barn så blir det starkare, tillfällena är fler när man med iskyla i magen vet hur lätt allting skulle kunna rämna. Men det gör det ju inte. För det mesta, alltså. Och om det en dag GÖR det, blir det knappast lättare för att man gått runt i panik alla andra dagar innan! Så jag tänker tanken och släpper den, tänker tanken och släpper den. Ofta. Om man inte släpper den, blir man nog lite prillig i skallen tror jag.
Jag har alltid varit sådär... morbid, drastisk, dramatisk. Utan att det behöver få ta så stor plats! Det kanske låter lite knäppt (och det är det nog!), men så är det faktiskt. En liten mörk skugga kan få finnas där, bara naturligt liksom. När jag ska resa bort, tänker jag ofta: "Jaha, tänk vilken röra vi lämnar efter oss nu igen, tänk ifall vi dör nu och så ska nån stackare komma hit och behöva ta rätt på allt det här." Och så stänger jag och sticker, utan att fundera mer på det. Vad ska man göra liksom?! Äsch.
Jag vill alltid säga hej då ordentligt när jag skiljs från familj och vänner, för man VET inte om man blir påkörd av en lastbil under dagen. Det kan bli jordbävning och alla hus kan rasa, som i Haiti där livet just nu är tuffare än det nånsin ska behöva vara. Allra troligast inte såklart, men OM... Tanken finns där, att nåt kan hända. Då vill man inte ha snäst det sista man gjorde! (Fast det håller inte i alla lägen såklart. Så duktig är jag verkligen inte. Jag har ett förbaskat humör, även om det vänder snabbt.)
Min hjärna räknar motvilligt ut att om jag får cancer när mamma fick det, så är det dags om fem år. Då är Frida 8 år, jag var 18 - en alldeles för stor skillnad. Om jag skulle dö i samma ålder som mamma, så har jag elva år kvar. Det är INTE länge. Då vore Frida 13 när jag dog. Det är för tidigt! Det är alltid för tidigt, men särskilt vid 13 år. Fast mest troligt blir det ju inte så. Så jag sjunker inte ned i den paniken utan den få blåsa förbi, tills nästa gång den vill hälsa på. Varför skulle det bli likadant? Det kan lika gärna bli så att jag hinner se Frida plugga och jobba, få bli mormor och få vara omåttligt stolt på en bröllopsdag. Så måste jag välja att tänka. Framåt, med hopp. Tills man vet något annat.
Det enda raka är att uppskatta här och nu. Se och välja det fina, det glada, det bästa. Sedan mamma dog, ökade den förmågan påtagligt. Det är så nära man kan bli påmind om förgängligheten utan att själv gå åt, liksom. Medvetenheten ökade om att man ALDRIG vet något mer än NU. Jag försöker tänka på att säga att jag tycker om dem som jag tycker om, att ge folk komplimanger, att le när jag kan. Jag kan bli mycket bättre på det, men tanken finns där i alla fall. Alltid något. Och jag tillåter mig att skriva den här käcka bloggen om det glada, och lämnar oftast det eventuellt inte så glada vid sidan. Jag väljer positivt fokus. Försöker vara tacksam så ofta jag kan, kanske just för att jag vet att saker kan hända.
För ibland blir 14-åriga pojkar påkörda av tåg, fast de inte borde få bli det.
/Jenny (Som ska åka till dagis nu och krama sin unge. Hårt.)
Om att räkna till tre
Frida behöver oftast en förvarning, innan man ska göra något. För att förbereda sig, liksom. Det brukar flyta på bättre då. "Frida, nu ska vi alldeles strax gå." "Frida, när jag ätit upp min smörgås ska vi borsta dina tänder." Ni fattar.
Senaste halvåret kanske (eller längre?) har vi kört med att räkna till tre när Frida krånglar - sedan bara helt sonika hämtar vi henne. Om hon t.ex. inte vill klä på sig och springer iväg, har det räckt med att säga "Frida, nu räknar jag till tre, sedan hämtar jag dig. Ett.... Två.... Tr..." På tre har hon nästan alltid kommit rusande och sagt "Okej, jag kommer!".
Nu är det ny taktik som gäller. Från Frida, alltså. De där tre sekunderna som hon tidigare använde för att avsluta något, används nu till att springa iväg och hitta närmaste sak man kan hålla i sig riktigt ordentligt i! Sedan klamrar hon sig fast, medan hon väntar på att bli hämtad. Under vilda protester.
Jag gillade den första varianten bättre.
/Jenny
Pusselpyssel
Denna eviga logistik! Tidigare har pappan hämtat på tisdagar, eller så har farmorn hämtat, och han hämtat hos dem. Det har varit min långjobbardag, den enda kvällen då jag inte behöver passa någon tid eller komma ihåg något speciellt. Nu har pappan hoppat på ett träningspass på tisdagskvällar och de inrotade vanorna är rubbade. Tydligen räcker det för att vimsa runt i en mammas skalle!
Vi ska byta dag. Så småningom.
Idag skulle farmorn hämta, och jag sen fiska upp lilla grynet hos dem.
Jag drogs med en eftermiddags-huvudvärk och hade kunnat tänka mig att sticka tidigt. Men efter några hjälpsamma Ipren kom jag in i andra andningen, och först klockan 18 började jag rassla ihop mina saker. Då ringde pappan.
- Är du på väg hem nu snart eller? Så att jag hinner få bilen?
Aaaaaaaaah! Nötskalle. Det var ju det DET också. Ungen OCH bilen. Inte bara ungen.
Det gick snabbt, kan jag säga. Farfarn fick klä på Frida och hann knappt få ett tack för hjälpen (TACK) innan jag svepte vidare som en nordanvind. Pappan, Frida och jag kastbytte positioner (i och ur bilen, snabba ryck!) på gatan och tjopp så var jag och lillisen hemma och pappan på väg till träningen. Puuuuuh.
Jösses.
Vi hann få en liten lugn stund framför TV:n hemma ikväll. Kvällsfika i mängd beställdes noggrannt av damen - och allt gick åt! Frida mumsade och kollade på Hjärnkontoret och ställde kluriga frågor. Dessemellan kramades hon och sa vänliga saker till mig (typ "Liiiiiilla vääääännen, jag äääälskar dig!"). Gullnos!
Imorgon bitti ska Frida få svininfluensa-vaccinations-spruta nummer 2 på BVC, först därefter sticker vi till dagis. Det beskedet mottogs med visst gnäll, men humöret lyfte när hon kom på att efteråt skulle hon berätta om det på dagis och visa sin tatuering som hon skulle få av dem som belöning! (snälla, låt det finnas tatueringar...) Vi får väl se hur det går.
/Jenny
Vi ska byta dag. Så småningom.
Idag skulle farmorn hämta, och jag sen fiska upp lilla grynet hos dem.
Jag drogs med en eftermiddags-huvudvärk och hade kunnat tänka mig att sticka tidigt. Men efter några hjälpsamma Ipren kom jag in i andra andningen, och först klockan 18 började jag rassla ihop mina saker. Då ringde pappan.
- Är du på väg hem nu snart eller? Så att jag hinner få bilen?
Aaaaaaaaah! Nötskalle. Det var ju det DET också. Ungen OCH bilen. Inte bara ungen.
Det gick snabbt, kan jag säga. Farfarn fick klä på Frida och hann knappt få ett tack för hjälpen (TACK) innan jag svepte vidare som en nordanvind. Pappan, Frida och jag kastbytte positioner (i och ur bilen, snabba ryck!) på gatan och tjopp så var jag och lillisen hemma och pappan på väg till träningen. Puuuuuh.
Jösses.
Vi hann få en liten lugn stund framför TV:n hemma ikväll. Kvällsfika i mängd beställdes noggrannt av damen - och allt gick åt! Frida mumsade och kollade på Hjärnkontoret och ställde kluriga frågor. Dessemellan kramades hon och sa vänliga saker till mig (typ "Liiiiiilla vääääännen, jag äääälskar dig!"). Gullnos!
Varsågod damen, det är serverat!
TV-hypnotiserad
Imorgon bitti ska Frida få svininfluensa-vaccinations-spruta nummer 2 på BVC, först därefter sticker vi till dagis. Det beskedet mottogs med visst gnäll, men humöret lyfte när hon kom på att efteråt skulle hon berätta om det på dagis och visa sin tatuering som hon skulle få av dem som belöning! (snälla, låt det finnas tatueringar...) Vi får väl se hur det går.
/Jenny
Om att glädjas i vardagen
Frida, fröken Humör & Utspel AB, har inte en enda morgon sedan juluppehållet gråtit och klamrat sig fast när jag lämnat henne på förskolan på morgonen! Hon har bara kramats, pussats och sprungit iväg och lekt. Vi möts varje dag av söta små vänner som springer emot henne när hon kommer och säger "Heeeej Frida, ska vi leka?. Hon svarar ja, eller som idag "Jag vet inte, jag har inte bestämt mig än!". Haha.
Jag är så glad och tacksam. Att få lämna ett glatt barn.
Man går liksom med lite lättare steg då!
/Jenny
Jag är så glad och tacksam. Att få lämna ett glatt barn.
Man går liksom med lite lättare steg då!
/Jenny
Plastic fantastic
Det har gått lite upp och ned. Ett tag var det himla poppis. Nu var det länge sedan jag stötte på det, men förra veckan landade en katalog på bordet i vårt fikarum på jobbet. Tupperware. Plastlådornas plastlådor.
De har piffat upp sig lite både i färg och form, det får man säga - men mer kunde nog göras. Ändå faller jag! Det är ju riktigt bra grejor. Dyrt, javisst - men vääääldigt bra. Överlägsen kvalitet, framför allt när det gäller att hålla kladd och spill på rätt sida burken!
Om vi ska snacka livslängd på prylarna kontra priset, så kan jag meddela att jag har förvaringslådor kvar (fullt funktionella, används flera gånger i veckan, diskas i maskin och allt!) som min mamma köpte ett par år INNAN JAG FÖDDES. Det börjar bli förbaskat länge sedan, gott folk. Hur många andra plastlådor har ni kvar som är hela och bra och minst FYRTIO år gamla?
Tänkte väl det.
Om jag handlade nåt?
Absolut.
(Shopping är så välgörande för själen. En liten bra plastlåda, nya fina vykort, härliga pennor som är sköna att skriva med, roliga presentinslagningsfynd, en bra och fin bok som man låtsas att man ska hinna läsa... Det är lätt att köpa sig en liten lycka!)
/Jenny
De har piffat upp sig lite både i färg och form, det får man säga - men mer kunde nog göras. Ändå faller jag! Det är ju riktigt bra grejor. Dyrt, javisst - men vääääldigt bra. Överlägsen kvalitet, framför allt när det gäller att hålla kladd och spill på rätt sida burken!
Om vi ska snacka livslängd på prylarna kontra priset, så kan jag meddela att jag har förvaringslådor kvar (fullt funktionella, används flera gånger i veckan, diskas i maskin och allt!) som min mamma köpte ett par år INNAN JAG FÖDDES. Det börjar bli förbaskat länge sedan, gott folk. Hur många andra plastlådor har ni kvar som är hela och bra och minst FYRTIO år gamla?
Tänkte väl det.
Om jag handlade nåt?
Absolut.
(Shopping är så välgörande för själen. En liten bra plastlåda, nya fina vykort, härliga pennor som är sköna att skriva med, roliga presentinslagningsfynd, en bra och fin bok som man låtsas att man ska hinna läsa... Det är lätt att köpa sig en liten lycka!)
/Jenny
Besynnerligt beteende belönas
Igår råkade Frida göra i brallan på dagis. Hon hade haft en lång men resultatlös pottsittning innan, och så plötsligt hann hon inte iväg mitt i leken. Hos oss (där det är en lättnad bara det kommer, oavsett HUR) är även nedbajjade kläder ett halleluja moment, som genererar beröm, applåder och visslingar. Inser det absurda och gissar att denna inställning INTE kommer att hålla i sig så länge, haha!
/Jenny
Idag är det ingen vanlig dag...
..för idag är det lillebrors födelsedag! Grattis bror, jag älskar dig! Hoppas du får en fin dag. Det är du värd!
/Jenny
/Jenny
Tungt bagage
Sandra skriver idag om allt hon kånkar på. Jag håller med. Jag har en handväska av ungefär samma kaliber - ALLT ska liksom finnas där! Min handväska stod på passagerarsätet i bilen idag och då pep bältespåminnaren... Och jag har tänkt samma tanke som Sandra om att allt man bär på till vardags, kanske faktiskt symboliserar att man bär på lite för mycket annat också? Känslor, gamla oförrätter, sorger, uppfattningar och åsikter...
Jösses. Vore bra att rensa lite, kanske?
/Jenny
Jösses. Vore bra att rensa lite, kanske?
/Jenny
Kulturtanten slår till
Jag drog med både sambon och barnet på mer kultur idag! Rädda Barnen fyllde 90 år och det ordnades en massa aktiviteter på Folkets hus. Gratis inträde och bara en massa skoj!
Förresten: Det var alltså gratis inträde på det här evenemanget. På flera ställen stod insamlingsbössor som man istället uppmanades lämna bidrag i, och innehållet skulle gå oavkortat till Haiti-eländet. Jag petade ner omkring 70 kronor och förvånades över hur lätt bössan var. Är vi inte ganska få som inte kan avstå åtminstone något? Jag tycker den borde ha varit tung som bly! Eller var det fler än jag som lämnade sedlar? Eller hade bössan blivit full och utbytt? Man kan ju hoppas.
Vi kom hem till en matlagande pappa, som avvikit lite tidigare för att handla och kocka käk.. Han har skämt bort oss med god mat hela dagen! Frida Katt och jag hann hjälpa till att rulla några köttbullar åtmistone.
Tyvärr slutade denna mysiga dag i toagnäll och pottbestyr. Frida och jag tillbringade en låååång stund i badrummet och var båda helt slut efteråt. Inget resultat blev det heller, störigt nog. Frida somnade på tre sekunder sedan, och jag med. Efter 45 minuters tupplur kände jag mig som ny - redo för kvällspasset, haha.
/Jenny - kulturtant OCH moraltant, tydligen!
Huvudmålet med besöket: Lenas dockteater "Den nyfikna trollungen". Mysigt!
(fast två störiga 8-10-åriga grabbar hade vi kunnat slippa ha där faktiskt...)
Musikworkshop - klapp och klang, ljud och sång. Toppkul!
Frida lyckades lägga vantarna på en ukulele en stund. Störtnöjd.
Vissa har ju inget emot att stå i centrum. Alls. Det är härligt!
Man fick bli ansiktsmålad också. Jag lade in mitt veto mot heltäckande
grund, för jag insåg hur dramatisk avtvättningen skulle kunna bli...
Men den lilla kissekatten blev sååå bedårande söt ändå!!
Behöver jag säga att det pågick sång och musik på scenen här?!
Nu (k)attsingen måste vi gå hem och smaska middag!
Förresten: Det var alltså gratis inträde på det här evenemanget. På flera ställen stod insamlingsbössor som man istället uppmanades lämna bidrag i, och innehållet skulle gå oavkortat till Haiti-eländet. Jag petade ner omkring 70 kronor och förvånades över hur lätt bössan var. Är vi inte ganska få som inte kan avstå åtminstone något? Jag tycker den borde ha varit tung som bly! Eller var det fler än jag som lämnade sedlar? Eller hade bössan blivit full och utbytt? Man kan ju hoppas.
Vi kom hem till en matlagande pappa, som avvikit lite tidigare för att handla och kocka käk.. Han har skämt bort oss med god mat hela dagen! Frida Katt och jag hann hjälpa till att rulla några köttbullar åtmistone.
En kissemiss i köket, vad skulle hälsovårdsnämnden säga?
Tyvärr slutade denna mysiga dag i toagnäll och pottbestyr. Frida och jag tillbringade en låååång stund i badrummet och var båda helt slut efteråt. Inget resultat blev det heller, störigt nog. Frida somnade på tre sekunder sedan, och jag med. Efter 45 minuters tupplur kände jag mig som ny - redo för kvällspasset, haha.
/Jenny - kulturtant OCH moraltant, tydligen!
Den som söker, hon finner
Frida skulle pussla här nyss, men Bella-pusselbiten saknades i Molly-pusslet.
- Beeeelllaaaaa! Beeeelllaaa! Haaaaallååååå, var ääää duuu?
Hon rantade runt i alla rum och ropade. Sedan kom hon nöjt travnades tillbaka till köket med ett leende:
- Jag hittade i alla fall en ballong och en låssas-serpentin!
Jamendåså. Hahaha, så länge du är nöjd, lilla blomman!
(Hm. Är detta ett förstadie till shopping? Man går ut för att köpa jeans och kommer hem förhållandevis glad ändå med en tunika och en sjal, för DE hittade man ju när man ändå sökte efter annat!)
/Jenny
- Beeeelllaaaaa! Beeeelllaaa! Haaaaallååååå, var ääää duuu?
Hon rantade runt i alla rum och ropade. Sedan kom hon nöjt travnades tillbaka till köket med ett leende:
- Jag hittade i alla fall en ballong och en låssas-serpentin!
Jamendåså. Hahaha, så länge du är nöjd, lilla blomman!
(Hm. Är detta ett förstadie till shopping? Man går ut för att köpa jeans och kommer hem förhållandevis glad ändå med en tunika och en sjal, för DE hittade man ju när man ändå sökte efter annat!)
/Jenny
Liten obetydlig insikt
Nu har jag kommit på vad som blev "fel" med Fridas nya frisyr. Det blev för kort på sidorna, vid öronen! Fel form liksom. Skulle vara page-känsla, men blev "långt kort hår" istället. Attsingens. Nu får man dessutom fukta det duktigt, för att trolla fram de berömda lockarna i de korta testarna. Jä jä. Spelar ingen som helst roll i det stora hela!
/Jenny
/Jenny
Det ska böjas i tid...
...det som krokigt ska bli! Frida och jag drog på bio i eftermiddags, Alvin och gänget 2. Hon måste ju vänjas in på biospåret tidigt såklart!
Filmen var liiite lång (1 tim 20 minuter) och inte tecknad (vilket jag inte riktigt fattat...), så risken fanns att Frida skulle tröttna. Men med undantag för att hon steppade runt ett par gånger, bytte plats mellan sin stol och mitt knä då och då och klappade kvinnan framför oss på huvudet (!), så höll hon sig "bio-presentabel". När det avslutande ekorr-uppträdandet drog igång, ställde hon sig upp i raden och dansade loss! Sköning.
Det är alltid najs att gå på bio. Jag ser fram emot de mer avancerade barnfilmerna som väntar när Frida blir lite äldre! Frida gillar helheten - film, lilla barntoaletten (de har en pytteminitoa där) och så GODISET såklart! Hon käkar karra snabbare än en vad en orm hugger. Tjoff- slut! Som tur är tjatar hon inte efter mer, utan det funkar fint med vindruvor och kex när snasket är slut.
Hur trevligt det än är att gå på dagtid och se familjevänliga historier, så är det HÖG tid att gå på vuxenbio också! Gärna med en lika biosugen kompis (sambon ingår inte i den gruppen, tyvärr) och tid för gofika före eller efter! Finns spekulanter?
Nu ska jag joina dem som sovit timmavis redan. Sambon gick nämligen och lade sig någon gång strax efter klockan nio! Jag slöade vid TV:n och trodde han satt vid datorn eller i köket och pysslade med något,. Snacka om att jag blev paff när jag gick för att säga något och han redan sov som en sten! Tydligen har vi redan i vår 75 kvm tvåa ett boende stort nog för att kunna tappa bort varandra, haha. Vem behöver ett helt hus? (Svar: Hon som samlar på sig miljarders saker och inte orkar rensa ut och sortera bland dem så att de får plats...)
Godnatt där ute!
/Jenny
Filmen var liiite lång (1 tim 20 minuter) och inte tecknad (vilket jag inte riktigt fattat...), så risken fanns att Frida skulle tröttna. Men med undantag för att hon steppade runt ett par gånger, bytte plats mellan sin stol och mitt knä då och då och klappade kvinnan framför oss på huvudet (!), så höll hon sig "bio-presentabel". När det avslutande ekorr-uppträdandet drog igång, ställde hon sig upp i raden och dansade loss! Sköning.
Nöjd och upphöjd, med favvogosisarna i ett fast grepp.
Ibland blev det lite extra spännande. Hur ska det gå?!
Frida shakade rejält till eftertexterna och slutmusiken. Sötnos!
Det är alltid najs att gå på bio. Jag ser fram emot de mer avancerade barnfilmerna som väntar när Frida blir lite äldre! Frida gillar helheten - film, lilla barntoaletten (de har en pytteminitoa där) och så GODISET såklart! Hon käkar karra snabbare än en vad en orm hugger. Tjoff- slut! Som tur är tjatar hon inte efter mer, utan det funkar fint med vindruvor och kex när snasket är slut.
Hur trevligt det än är att gå på dagtid och se familjevänliga historier, så är det HÖG tid att gå på vuxenbio också! Gärna med en lika biosugen kompis (sambon ingår inte i den gruppen, tyvärr) och tid för gofika före eller efter! Finns spekulanter?
Nu ska jag joina dem som sovit timmavis redan. Sambon gick nämligen och lade sig någon gång strax efter klockan nio! Jag slöade vid TV:n och trodde han satt vid datorn eller i köket och pysslade med något,. Snacka om att jag blev paff när jag gick för att säga något och han redan sov som en sten! Tydligen har vi redan i vår 75 kvm tvåa ett boende stort nog för att kunna tappa bort varandra, haha. Vem behöver ett helt hus? (Svar: Hon som samlar på sig miljarders saker och inte orkar rensa ut och sortera bland dem så att de får plats...)
Godnatt där ute!
/Jenny
Lunchlajbans
Frida fick för sig att vakna klockan sex idag. SEX. Det är tidigt för oss bortskämda typer! På en lördag. Och hon ville inte somna om. Visst, hon låg väl kvar i sängen (läs: roterade, pratade, pillade och klättrade mer och mer alltefter vad tiden gick) till kl 7.45. Men sova var det inte tal om, trots en mamma som upprepade gånger påpekade barskt hon skulle ligga still, att det var nästan natt och att hon brukar sova två timmar till!
Jag var seeeeg hela förmiddagen, medan sambon fick nåt rensa-och-plocka-ryck. Han kanske behövde hålla igång för att hålla sig vaken, haha! Vi gjorde det hur som helst enkelt för oss till lunch. Varmkorv och mos, det är inga avancerade grejor precis. Very vardag, liksom. Men pappan, han kunde (och orkade!) skoja till det ändå minsann! Imponerad.
Tanken var nog att försöka utvidga grönsaksintaget hos Fridelin. Jag lyckades faktiskt peta i barnet en morotsstav, som hon normalt dissar. Men resten matade hon mig med, och gurkorna gick ett sorgligt öde till mötes...
/Jenny
Jag var seeeeg hela förmiddagen, medan sambon fick nåt rensa-och-plocka-ryck. Han kanske behövde hålla igång för att hålla sig vaken, haha! Vi gjorde det hur som helst enkelt för oss till lunch. Varmkorv och mos, det är inga avancerade grejor precis. Very vardag, liksom. Men pappan, han kunde (och orkade!) skoja till det ändå minsann! Imponerad.
Frida, fortfarande iklädd sovtröja vid lunchtid... Och ballerinakjol!
Frida sa att det föreställde pappan!
Tanken var nog att försöka utvidga grönsaksintaget hos Fridelin. Jag lyckades faktiskt peta i barnet en morotsstav, som hon normalt dissar. Men resten matade hon mig med, och gurkorna gick ett sorgligt öde till mötes...
/Jenny
Fredagsfrisyr
Äääääntligen blev det fredag! Snacka om att man är ovan vid vardagsveckor, efter det här långa ledighets-livet som vi gled runt i över helgerna. Eller är det bara jag? Veckorna lär väl inte kännas kortare om man sover typ hälften så mycket som man borde, haha.
Frida var sprallig idag när jag hämtade på dagis. Favvo-pedagogen var tillbaka från tre Thailandsveckor, till stor glädje. Dessutom var det ju fredagsmys-dags, det vill säga läge för de just nu stående fredags-ostkrokarna. Mums. På vägen hem bestämde vi att vi skulle köpa vietnamesisk mat (stekt ris med räkor från Lilla Saigon är en Frida-favvo). Men plötsligen kom Frida på andra tankar mitt i småpratet:
- Mamma, jag kan klippa mig idag, jag SKA det!
Vi hade pratat löst om att kanske gå till frisören med den lilla kalufsen i helgen, men nu fick Frida för sig att det skulle ske genast. Och att gå till frissan med en snart-treåring som INTE vill, är inte att rekommendera kan man milt uttrycka det. Så varför inte smida medan järnet är varmt? Vi rullade in i ett parkeringsgarage, kissade med den blöjlösa på Waynes toa, köpte banan på Pressbyrån för att undvika hungersgnöl OCH hade turen att haffa en drop-in-tid hos frisören! Yes.
Hon blev så fin så, lilla fnufflan! Men betydligt kortare i nacken än jag tänkt... Tjejen började klippa i nacken och sa "Blir det bra så här?" - man kan ju inte gärna svara "Nej, det blir för kort" när det redan är kapat, haha. Det växer ju som gräs så det fixar snart till sig lite. Frida var helnöjd. Inga retliga lockar på kinderna när mössan åkte på, och kort i nacken "som J mamma, precis som J har" (en dagis-favvo-vän som för ett halvår sedan toksnaggade sig som sin storebror - Frida är långt ifrån det...). Pappan tyckte att hon blev fin också, sicken tur eftersom han inte ens hann bli informerad om klipp-planerna!
På kvällningen har vi köpt mat och ätit framför TV:n hela familjen. Frida har mumsat utlovade ostkrokar. Jag har kollat Let´s Dance med en liten nybajsad (YES!) fröken som somnade gott och snabbt intill mig i soffan. Jag har facebookat och googlat födelsedagspresenter. Pappan? Han har rensat igenom böcker och gamla jobbpapper och gjort ett par kartonger redo för källaren. Hm. Det är olika, det där med formen på fredagsmyset, haha.
God helg, alla människor!
/Jenny
Frida var sprallig idag när jag hämtade på dagis. Favvo-pedagogen var tillbaka från tre Thailandsveckor, till stor glädje. Dessutom var det ju fredagsmys-dags, det vill säga läge för de just nu stående fredags-ostkrokarna. Mums. På vägen hem bestämde vi att vi skulle köpa vietnamesisk mat (stekt ris med räkor från Lilla Saigon är en Frida-favvo). Men plötsligen kom Frida på andra tankar mitt i småpratet:
- Mamma, jag kan klippa mig idag, jag SKA det!
Vi hade pratat löst om att kanske gå till frisören med den lilla kalufsen i helgen, men nu fick Frida för sig att det skulle ske genast. Och att gå till frissan med en snart-treåring som INTE vill, är inte att rekommendera kan man milt uttrycka det. Så varför inte smida medan järnet är varmt? Vi rullade in i ett parkeringsgarage, kissade med den blöjlösa på Waynes toa, köpte banan på Pressbyrån för att undvika hungersgnöl OCH hade turen att haffa en drop-in-tid hos frisören! Yes.
När frissan sprayar blött är det minsann okej - tur det!
Luggen är inte det mest populära. "Jag koncentrerar mig" sa Frida och såg barsk ut.
Nästan klart! Kortare än planerat... Men sött.
Hon blev så fin så, lilla fnufflan! Men betydligt kortare i nacken än jag tänkt... Tjejen började klippa i nacken och sa "Blir det bra så här?" - man kan ju inte gärna svara "Nej, det blir för kort" när det redan är kapat, haha. Det växer ju som gräs så det fixar snart till sig lite. Frida var helnöjd. Inga retliga lockar på kinderna när mössan åkte på, och kort i nacken "som J mamma, precis som J har" (en dagis-favvo-vän som för ett halvår sedan toksnaggade sig som sin storebror - Frida är långt ifrån det...). Pappan tyckte att hon blev fin också, sicken tur eftersom han inte ens hann bli informerad om klipp-planerna!
På kvällningen har vi köpt mat och ätit framför TV:n hela familjen. Frida har mumsat utlovade ostkrokar. Jag har kollat Let´s Dance med en liten nybajsad (YES!) fröken som somnade gott och snabbt intill mig i soffan. Jag har facebookat och googlat födelsedagspresenter. Pappan? Han har rensat igenom böcker och gamla jobbpapper och gjort ett par kartonger redo för källaren. Hm. Det är olika, det där med formen på fredagsmyset, haha.
God helg, alla människor!
/Jenny
Tidsresa
Jag har tillbringat en del av kvällen i drömmarnas land. Jag hade sällskap av en liten lockhårig, pratsam bokslukarjänta. Nej, inte Frida, utan mig själv som barn! Min mamma och pappa höll mig också sällskap, bland andra. Det var en väldigt känslosam stund.
Nej, jag har inte blivit knasig. Och jag sov inte. Jag var nere i källaren och rotade! Jag hittade inte det jag skulle, men kom istället upp med MÅNGA nya böcker till Frida! Bland annat gjorde jag ett toppenhärligt osannolikt fynd - en superSTOOOR låda pixiböcker! Wow. Lycka! Frida blev alldeles sprallig när jag kom upp med mina fynd. Här ska läsas!
När jag plockade i lådorna för att se vilka av mina gamla barnböcker som skulle kunna passa Frida nu, så översköljdes jag av barndomsminnen. Jag hörde röster, mindes känslor, fick vittring på tankar från den tiden. Stämningar. Böcker är en oerhörd skatt alltså! I love.
Jag läste några kära återseenden för Frida innan nattning, och hann blir tokrörd och gråta en skvätt flera gånger till Fridas förvåning. Jag fick en mamma-längtan och så många flashbacks att det var fantastiskt. Det fanns fler som läste för mig såklart. Men min mamma bibliotekarien som inte fick leva tillnärmelsevis så länge som ett dottershjärta vill att mammor ska (det är drygt 15 år sedan hon dog), är den som förde in böckerna i mitt liv. Kärleken till böcker är alltid en smula ansluten med kärleken till mamma, på något vis. Det känns fint.
Pixiboken "Farfar och trollet" minns jag till exempel att jag älskade (den syns upp-och-ned överst till höger på bilden). Den handlar om en liten krullhårig tjej som hälsar på sin farfar och de gör mysiga och roliga saker ihop, och jag minns att det alltid kändes som om det var jag och min goa farfar i boken. Gamla farfarn saknade jag också så hjärtat ömmade idag.
Kärlek.
/Jenny
Nej, jag har inte blivit knasig. Och jag sov inte. Jag var nere i källaren och rotade! Jag hittade inte det jag skulle, men kom istället upp med MÅNGA nya böcker till Frida! Bland annat gjorde jag ett toppenhärligt osannolikt fynd - en superSTOOOR låda pixiböcker! Wow. Lycka! Frida blev alldeles sprallig när jag kom upp med mina fynd. Här ska läsas!
Egentligen behöver vi väl inte gå till barnbibblan på länge!
(men en obotlig bokälskare tänker inte så, kan jag tillägga...)
Kolla mamma, läs den häääär!
En gammal skamfilad kartong i botten på en låda kan också vara en skatt. Tveklöst.
När jag plockade i lådorna för att se vilka av mina gamla barnböcker som skulle kunna passa Frida nu, så översköljdes jag av barndomsminnen. Jag hörde röster, mindes känslor, fick vittring på tankar från den tiden. Stämningar. Böcker är en oerhörd skatt alltså! I love.
Jag läste några kära återseenden för Frida innan nattning, och hann blir tokrörd och gråta en skvätt flera gånger till Fridas förvåning. Jag fick en mamma-längtan och så många flashbacks att det var fantastiskt. Det fanns fler som läste för mig såklart. Men min mamma bibliotekarien som inte fick leva tillnärmelsevis så länge som ett dottershjärta vill att mammor ska (det är drygt 15 år sedan hon dog), är den som förde in böckerna i mitt liv. Kärleken till böcker är alltid en smula ansluten med kärleken till mamma, på något vis. Det känns fint.
Pixiboken "Farfar och trollet" minns jag till exempel att jag älskade (den syns upp-och-ned överst till höger på bilden). Den handlar om en liten krullhårig tjej som hälsar på sin farfar och de gör mysiga och roliga saker ihop, och jag minns att det alltid kändes som om det var jag och min goa farfar i boken. Gamla farfarn saknade jag också så hjärtat ömmade idag.
Kärlek.
/Jenny
Att lägga ihop ett och ett
Frida har så mycket funderingar nu för tiden! Det är spännande att följa olika resonemang, höra vad som poppar upp och när. För ett par veckor sedan kom hon till mig och såg bekymrad ut. Den lilla pannan hade tydliga veck.
- Mamma, jag vill INTE bli mamma.
- Nähä, varför inte det?
- För att... för att jag vill inte tappa mina tänder! Det är LÄSKIGT.
Alltså, ibland är det ju svårt att hålla sig för skratt när sådana där guldkorn kommer...
Att bli mamma är för Frida detsamma som att bli vuxen, trots att jag förklarat flera gånger att man kan vara vuxen UTAN att vara mamma också. Tydligen var tanken på att man ska tappa sin tänder när man blir stor så otäck, att hon var beredd att avstå från hela växandet! Lilla sötnosing. Samma kommentar i olika versioner har återkommit ganska ofta sedan dess dessutom, så den där tanken sitter rätt djupt.
Hm. Jag tror vi får ta och ringa till Fridas idol kusin A någon dag. Hon tappar nu gaddar för fullt och kan säkert berätta att det inte är så farligt att vara med om! Förhoppningsvis kan det lugna en liten orolig, tokcharmig själ.
/Jenny
- Mamma, jag vill INTE bli mamma.
- Nähä, varför inte det?
- För att... för att jag vill inte tappa mina tänder! Det är LÄSKIGT.
Alltså, ibland är det ju svårt att hålla sig för skratt när sådana där guldkorn kommer...
Att bli mamma är för Frida detsamma som att bli vuxen, trots att jag förklarat flera gånger att man kan vara vuxen UTAN att vara mamma också. Tydligen var tanken på att man ska tappa sin tänder när man blir stor så otäck, att hon var beredd att avstå från hela växandet! Lilla sötnosing. Samma kommentar i olika versioner har återkommit ganska ofta sedan dess dessutom, så den där tanken sitter rätt djupt.
Hm. Jag tror vi får ta och ringa till Fridas idol kusin A någon dag. Hon tappar nu gaddar för fullt och kan säkert berätta att det inte är så farligt att vara med om! Förhoppningsvis kan det lugna en liten orolig, tokcharmig själ.
/Jenny
Djupfryst
Jag fryser.
Jag, Jenny Svettpärla, som ALLTID är FÖR varm.
Jag, som svettas för absolut ingenting.
Jag fryser.
S Å I N I B Ä N K E N.
Hela dagen på jobbet har jag huttrat. Det är skitkallt där och inte bara jag är kall - men när jag av alla människor måste ha handledsvärmare och extra sjal så vet man att det är något fel, liksom. Fast inte hjälpte det att åka hem! Just nu sitter jag i vårt vardagsrum iklädd linne, långärmad tröja, fleecejacka, plyschbyxor, tjocka yllestrumpor, duntofflor och stickade torgvantar.
Jag fryser fortfarande.
Fötterna är iskalla (med allt det där på?! allvarligt...) och jag får gåshud-knotter-frys på armarna och ryggen titt som tätt. Frida och Johan har knallat runt här helt normalt klädda ikväll, så det bör vara ganska ordinär temperatur i lägenheten - lite kallt men inte onormalt mycket, alltså.
Vad tror ni? Sömnbrist-orsakat? Feber imorgon?
Brrrr. --drar fleecefilten över mig också--
/Jenny
Jag, Jenny Svettpärla, som ALLTID är FÖR varm.
Jag, som svettas för absolut ingenting.
Jag fryser.
S Å I N I B Ä N K E N.
Hela dagen på jobbet har jag huttrat. Det är skitkallt där och inte bara jag är kall - men när jag av alla människor måste ha handledsvärmare och extra sjal så vet man att det är något fel, liksom. Fast inte hjälpte det att åka hem! Just nu sitter jag i vårt vardagsrum iklädd linne, långärmad tröja, fleecejacka, plyschbyxor, tjocka yllestrumpor, duntofflor och stickade torgvantar.
Jag fryser fortfarande.
Fötterna är iskalla (med allt det där på?! allvarligt...) och jag får gåshud-knotter-frys på armarna och ryggen titt som tätt. Frida och Johan har knallat runt här helt normalt klädda ikväll, så det bör vara ganska ordinär temperatur i lägenheten - lite kallt men inte onormalt mycket, alltså.
Vad tror ni? Sömnbrist-orsakat? Feber imorgon?
Brrrr. --drar fleecefilten över mig också--
/Jenny
Toatryck
Jag känner mig ganska matt, trött och uttömd idag. Eller jag gjorde i alla fall det när jag kom till jobbet, när jag sedan dök in i alla sysslor så blåste det bort litegrand. Och nu är det lunchpaus, puh.
Jag har avverkat två låååånga pass toakamp med dottern. Ett igår kväll, typ 45 minuter på toan med bokläsning, potttvång och en mestadels vääääldigt gråtande unge. Ett i morse, med tusen och ett försök både före och efter frukost. Jag valde att flexa från jobbet en stund för att hinna få henne att bajsa - det kändes viktigt efter två rejält gnälliga dagar både hemma och och på dagis. Men nej, ansträngningarna var resultatlösa tyvärr. Stackars dagispersonal! De får ännu en gnällsmoster-session.
Egentligen är det inte hela världen, det här - det tar bara så mycket onödig kraft! Kanske dags att ringa läkaren igen och kolla om uroterapeuten har några råd som kan hjälpa oss vidare?
/Jenny
Komplettering senare:
HALLELUJA! Ungen ringde mitt i ett möte och kvitterskrattade i luren - hon har bajjat på pottan på dagis! Vi kan andas ut för denna gång - intresseklubben antecknar väl? Hihi.
Jag har avverkat två låååånga pass toakamp med dottern. Ett igår kväll, typ 45 minuter på toan med bokläsning, potttvång och en mestadels vääääldigt gråtande unge. Ett i morse, med tusen och ett försök både före och efter frukost. Jag valde att flexa från jobbet en stund för att hinna få henne att bajsa - det kändes viktigt efter två rejält gnälliga dagar både hemma och och på dagis. Men nej, ansträngningarna var resultatlösa tyvärr. Stackars dagispersonal! De får ännu en gnällsmoster-session.
Egentligen är det inte hela världen, det här - det tar bara så mycket onödig kraft! Kanske dags att ringa läkaren igen och kolla om uroterapeuten har några råd som kan hjälpa oss vidare?
/Jenny
Komplettering senare:
HALLELUJA! Ungen ringde mitt i ett möte och kvitterskrattade i luren - hon har bajjat på pottan på dagis! Vi kan andas ut för denna gång - intresseklubben antecknar väl? Hihi.
En kall norrlandsvecka
Jaha, nu har jag till sist plockat ihop lite bilder från trippen till Östersund. Vår mysiga rå-om-varandra-vecka, träffa-familjen-vecka, ledig-tid-vecka. En vecka där vi skulle hinna umgås med varandra och morfarn och M. Och så skulle vi vara ute, åka skidor med en pulkaunge bakom oss och sånt!
Allt lyckades väl finfint, utan det sistnämnda. Det var ju kallt som... som... i Sibirien, typ. Minus 23 var väl det varmaste vi hade under veckan, flera gånger nosades det på minus 30. Brrrr. Man kan väl lugnt säga att vi var inne mest hela tiden. Stackars bleka Frida fick knappt något nytt färskt syre alls, hahaha.
Tiden gick snabbt, trots att vi kurade inne mest hela tiden. Vi hälsade på en sjukgymnastkompis till sambon som bor alldeles i närheten, där blev vi bjudna små smaskig mat och Frida busade loss med deras lilla 1,5-årskille. Äntligen blev det också av att vi hälsade på min morbror med fru, som bor på Frösön. Kul att hålla kontakten! Frida blev kolossalt uppspelt när hon hittade två julklappar med hennes namn under deras gran (tack!) och vi blev bjudna på gott fika. Utöver det där och en kort sväng på stan för lite julklappsbyten, stack jag inte ut nosen faktiskt.
M:s båda barn med respektive kom på besök varsin dag, vilket var såååå trevligt! Sonen F och E hade med sig lilla tremånaderspärlan bebisen L, som Frida överöste med pussar och andra ömhetsbetygelser. Tur att Frida varit frisk hela julen, kände jag! Dottern E och M hade med sig en underbart vacker gravidmage, som förväntas övergå till en liten pojkbebis om en månad ungefär. Gooos!
Vi sov gott och länge (fast Frida hade lite nattfasoner för sig emellanåt...) och njöt framför den sprakande brasan. Vi kollade barn-TV på den grymt trevliga storbildsskärmen med filten upp över näsan nedgosade i den generösa hörnsoffan. Vi blev undersökta av doktor Frida titt som tätt (ny julklapp, you know). Vi spelade kort och spel, vi blev bjudna på tokgod mat och bortskämda som vanligt (tack tack tack kära härliga ni!). Men till sist väntade hemresan.
Vi kom hem. om än en timme försenade. Även om man haft det bra borta, så är det alltid skönt att komma hem! Stöka runt bland sina egna grejor, träffa vänner kanske, slappa, sova i egen säng... Ja, ni vet. Jag msåte säga att det var ovanligt bra planerat att ha en hel helg på sig för att landa, tvätta och komma i ordning innan vardagen svepte in. I like it!
Kram morfarn och M - vi saknar er redan!
/Jenny
Allt lyckades väl finfint, utan det sistnämnda. Det var ju kallt som... som... i Sibirien, typ. Minus 23 var väl det varmaste vi hade under veckan, flera gånger nosades det på minus 30. Brrrr. Man kan väl lugnt säga att vi var inne mest hela tiden. Stackars bleka Frida fick knappt något nytt färskt syre alls, hahaha.
Vi anlände till njutbart vackra och vita norrlandsvidder - inifrån bilen i alla fall...
Frida bekantade sig med M:s stora mjuka dekorationstomtar!
Sen kom den "riktiga" tomten, och fick en puss som tack för den stora
härligt generösa högen med nya fina julklappar som Frida fick. Tack!!
Självklart spexades det med morfarn, han är obotlig med alla sina attiraljer!
(Jag vill betona att varken lillfågeln eller morfarn ser ut sådär till vardags...)
Sitta inne och titta ut på vackert men KALLT väder - stor portion av det alltså!
Frida visar nya favvodockan Skrållan utsikten över fågelbordet.
(Skrållan sjunger, pratar och blundar - en toppentjej tycker Frida!)
Tjejerna badade skumbad - ROSA sådant minsann, men det
syns inte på bilden (bara på duschslangen efteråt, ajaj då...)
Jag säger det igen - kallt är vackert! Inifrån också.
(Jag beundrade t.ex. dessa isrosor på altanfönstret)
Tiden gick snabbt, trots att vi kurade inne mest hela tiden. Vi hälsade på en sjukgymnastkompis till sambon som bor alldeles i närheten, där blev vi bjudna små smaskig mat och Frida busade loss med deras lilla 1,5-årskille. Äntligen blev det också av att vi hälsade på min morbror med fru, som bor på Frösön. Kul att hålla kontakten! Frida blev kolossalt uppspelt när hon hittade två julklappar med hennes namn under deras gran (tack!) och vi blev bjudna på gott fika. Utöver det där och en kort sväng på stan för lite julklappsbyten, stack jag inte ut nosen faktiskt.
M:s båda barn med respektive kom på besök varsin dag, vilket var såååå trevligt! Sonen F och E hade med sig lilla tremånaderspärlan bebisen L, som Frida överöste med pussar och andra ömhetsbetygelser. Tur att Frida varit frisk hela julen, kände jag! Dottern E och M hade med sig en underbart vacker gravidmage, som förväntas övergå till en liten pojkbebis om en månad ungefär. Gooos!
Vi sov gott och länge (fast Frida hade lite nattfasoner för sig emellanåt...) och njöt framför den sprakande brasan. Vi kollade barn-TV på den grymt trevliga storbildsskärmen med filten upp över näsan nedgosade i den generösa hörnsoffan. Vi blev undersökta av doktor Frida titt som tätt (ny julklapp, you know). Vi spelade kort och spel, vi blev bjudna på tokgod mat och bortskämda som vanligt (tack tack tack kära härliga ni!). Men till sist väntade hemresan.
Frida käkar middag på tåget - kalla makaroner och korv...
Efter lite bus så blev Frida väääldigt trött. Är sjukt nöjd att jag lyckades
sova ned henne! (Att hon vaknade till vid hemgång och fick nattas om i
1,5 frustrerande timme på plats hemma, var väl inte fullt lika skojigt...)
Vi kom hem. om än en timme försenade. Även om man haft det bra borta, så är det alltid skönt att komma hem! Stöka runt bland sina egna grejor, träffa vänner kanske, slappa, sova i egen säng... Ja, ni vet. Jag msåte säga att det var ovanligt bra planerat att ha en hel helg på sig för att landa, tvätta och komma i ordning innan vardagen svepte in. I like it!
Kram morfarn och M - vi saknar er redan!
/Jenny
Frida om att hälsa på
På tåget på väg upp till morfarn under årets första vecka, pratade vi med honom i telefon. Frida ville såklart snacka själv en stund - som ALLTID numera.
- Vi är på väg till dig nu, morfar!
(ohörbart svar, eftersom Frida kilar iväg med telefonen...)
- Jooo, vi ÄR det!
(nåt svar igen dårå från morfarn)
- Joohoo, SIMSABIM så står jag framför dina ögon! Hej då morfis!
Tanten mitt emot log och sa "Åh, vad kul för morfar att hon pratar så fint!".
Jaa. Jag smälter i alla fall. Sönosing!
/Jenny
- Vi är på väg till dig nu, morfar!
(ohörbart svar, eftersom Frida kilar iväg med telefonen...)
- Jooo, vi ÄR det!
(nåt svar igen dårå från morfarn)
- Joohoo, SIMSABIM så står jag framför dina ögon! Hej då morfis!
Tanten mitt emot log och sa "Åh, vad kul för morfar att hon pratar så fint!".
Jaa. Jag smälter i alla fall. Sönosing!
/Jenny
Får man ta hunden med sig...?
Ibland tassar det runt en liten pudel här hemma. En rosa, söt och ganska piffig pudel får man säga. Hon är lurvig och mjuk och har en svans där bak också. Se bara:
Frida diggar sin nya utklädsel, en av julklapparna från morfarn och M. Hon ser så himla kul ut när hon kilar runt iklädd den där västen! När vi skulle träffa dagiskompisen S (efter utdansningen av julen) ville hon ABSOLUT ha med den - det krävdes en hel del övertalning för att den skulle få bli kvar hemma på galgen!
Jag glömde ju skriva hur mysigt och kul det dagiskompisbesöket i lördags var! Hade tänkt fortsätta med fler inlägg den dagen och så blev det inte av. Efter tomtedansandet avvek pappan, medan jag och Frida följde med S och hennes mamma hem till dem. Vi shoppade sushi och tog oss en kall vinterprommis med varsin unge i vagn. Välklädda som vi var, svettades vi faktiskt snarare än frös!
De hade jättefint och mysigt hemma och tjejerna lekte som besatta. Ja, i alla fall efter att ett utspel från S kring ett lättare napptrauma hade passerat, haha. Det finns mycket vilja i de där kidsen! Vi mammor pratade och pratade, så pass man kan i dett lätt fragmenterade umgänge som uppstår när barn är med i bilden. Lilla S har en liten tvåmånaders syster, som jag fick snusa på också minsann! Tiden gick fort och jag hade lätt kunnat bli kvar hela kvällen. Men jag känner dem ju faktiskt inte egentligen, så nån hyfs får man väl ha.
Jag antar att inte alla Fridas kompisars föräldrar kommer att vara sådana man själv längtar efter att umgås med precis - men dessa är sådana. Jättetrevliga och lättsamma och roliga. Jag gör GÄRNA om denna procedur! Frida också tror jag, hon gnydde ledset flera gånger under kvällen och ville tillbaka till S omedelbums... Gojänta. Imorgon ses de små på förskolan igen!
Nu ska jag packa ihop jobbdatorn och natta mig. Håller tummarna för att fröken bus sover hela natten inatt, som hon ju faktiskt brukar! Nåt litet kort pip kan uppstå (ofta inkl blöjbyte numera), men vakentid i mängd vill vi inte ha.
/Jenny
Frida diggar sin nya utklädsel, en av julklapparna från morfarn och M. Hon ser så himla kul ut när hon kilar runt iklädd den där västen! När vi skulle träffa dagiskompisen S (efter utdansningen av julen) ville hon ABSOLUT ha med den - det krävdes en hel del övertalning för att den skulle få bli kvar hemma på galgen!
Jag glömde ju skriva hur mysigt och kul det dagiskompisbesöket i lördags var! Hade tänkt fortsätta med fler inlägg den dagen och så blev det inte av. Efter tomtedansandet avvek pappan, medan jag och Frida följde med S och hennes mamma hem till dem. Vi shoppade sushi och tog oss en kall vinterprommis med varsin unge i vagn. Välklädda som vi var, svettades vi faktiskt snarare än frös!
De hade jättefint och mysigt hemma och tjejerna lekte som besatta. Ja, i alla fall efter att ett utspel från S kring ett lättare napptrauma hade passerat, haha. Det finns mycket vilja i de där kidsen! Vi mammor pratade och pratade, så pass man kan i dett lätt fragmenterade umgänge som uppstår när barn är med i bilden. Lilla S har en liten tvåmånaders syster, som jag fick snusa på också minsann! Tiden gick fort och jag hade lätt kunnat bli kvar hela kvällen. Men jag känner dem ju faktiskt inte egentligen, så nån hyfs får man väl ha.
Jag antar att inte alla Fridas kompisars föräldrar kommer att vara sådana man själv längtar efter att umgås med precis - men dessa är sådana. Jättetrevliga och lättsamma och roliga. Jag gör GÄRNA om denna procedur! Frida också tror jag, hon gnydde ledset flera gånger under kvällen och ville tillbaka till S omedelbums... Gojänta. Imorgon ses de små på förskolan igen!
Nu ska jag packa ihop jobbdatorn och natta mig. Håller tummarna för att fröken bus sover hela natten inatt, som hon ju faktiskt brukar! Nåt litet kort pip kan uppstå (ofta inkl blöjbyte numera), men vakentid i mängd vill vi inte ha.
/Jenny
Rutiner?
Jag hoppas sannerligen inte att detta är våra nya rutiner... Känner mig inte som en stjärna idag precis. Har väl 2,5 timmes sömn i kroppen eller så.
Jag lade mig sent (nähä?!) och kunde inte somna så lätt (jobbångest, antar jag). När jag sovit ett par stackars timmar, vaknade Frida. hon var sprillans vaken och höll sig så mellan kl 4.00-5.45! Hon kravlade runt i vår och sin säng, fick ingen ro och ville gå upp. "Men det är joooobbigt att soooova tycker jaaaaag" klagade hon. Jag beordrades att sjunga, men det var inte poppis att jag typ hann somna mellan varje vers...
Det var visst inte bara jag som hade vardagsfjärilar i magen. Men det var härligt att se hur Frida bubblade av glädje över att åka till förskolan i morse. Hur hon rusade in, pratade i 190 för att berätta en massa på en gång, kramade kompisar och hämtade leksaker. Vardagsglädje!
Nu ska jag ta min något mer dämpat vardagsglada själ till lunchrummet och sedan iväg på ett möte. Jag har noll koll på almenackan och prioordningen än så länge...
/Jenny
Jag lade mig sent (nähä?!) och kunde inte somna så lätt (jobbångest, antar jag). När jag sovit ett par stackars timmar, vaknade Frida. hon var sprillans vaken och höll sig så mellan kl 4.00-5.45! Hon kravlade runt i vår och sin säng, fick ingen ro och ville gå upp. "Men det är joooobbigt att soooova tycker jaaaaag" klagade hon. Jag beordrades att sjunga, men det var inte poppis att jag typ hann somna mellan varje vers...
Det var visst inte bara jag som hade vardagsfjärilar i magen. Men det var härligt att se hur Frida bubblade av glädje över att åka till förskolan i morse. Hur hon rusade in, pratade i 190 för att berätta en massa på en gång, kramade kompisar och hämtade leksaker. Vardagsglädje!
Nu ska jag ta min något mer dämpat vardagsglada själ till lunchrummet och sedan iväg på ett möte. Jag har noll koll på almenackan och prioordningen än så länge...
/Jenny
Resan norrut i bilder
Nu har jag börjat rassla i alla foton från Östersundstrippen. Det går inte så fort, när man vill hinna annat och den lediga tiden liksom är slut. Men jag portionerar väl ut dem allt eftersom! Gissar att det inte är SÅ många av er som liksom sitter och håller andan i väntan precis, haha.
Här kommer en liten bildradda från vår uppresa. Frida "flyttade in" hos barnfamiljen intill (mamma, dotter på 7 år, son på 3 år) och försökte vara med och leka med allt de tog fram under typ hälften av resan. Men ibland lyckades vi låna tillbaka henne...
Vi kom fram smidigt, en halvtimme försenade men det gjorde inget. Det gick toppenbra att åka tåg. Faktiskt. Fråga är om vi inte slår till på det fler gånger, även om det INTE är dåligt väglag? Vem vet. Får börja bygga muskler för packningskånkande bara, haha!
/Jenny
Här kommer en liten bildradda från vår uppresa. Frida "flyttade in" hos barnfamiljen intill (mamma, dotter på 7 år, son på 3 år) och försökte vara med och leka med allt de tog fram under typ hälften av resan. Men ibland lyckades vi låna tillbaka henne...
Redo för avresa! Frida bar sin egen ryggsäck med leksaker.
Snikade in sig på nån slags dator hos 7-åringen intill. Lycka!
Klistra, klistra, klistra. I rader och grupperingar ska det vara, ordning och reda!
Fruktstund med favvisarna clementin och vindruvor, mmmm.
Pixiböcker - bäst på resan! Små, lätta och smidiga att släpa men ändå innehållsrika!
Frida kollar på den vintriga utsikten. Tåg på dagtid är roligt!
Vi kom fram smidigt, en halvtimme försenade men det gjorde inget. Det gick toppenbra att åka tåg. Faktiskt. Fråga är om vi inte slår till på det fler gånger, även om det INTE är dåligt väglag? Vem vet. Får börja bygga muskler för packningskånkande bara, haha!
/Jenny
Skidträning
Jo just, Frida hann ju faktiskt lite skidträning idag också. Riktigt duktig! Men det ni ser på filmen (ca 40 sekunder) är väl ungefär en tredjedel av färden, sedan ledsnade hon. Kort och intensivt ska det tydligen vara!
/Jenny
/Jenny
Sista lediga dagen...
...för den här gången tillbringades delvis utomhus. Minus typ 12 grader är ju uthärdligt! Frida och jag åkte mest pulka och busade omkring, medan pappan och kompisen J åkte lite skidor. Eller J vallade mest i ordning skidorna för säsongen, men i alla fall. Fika hann vi också med!
Imorgon (eller idag, för klockan är över midnatt) är det tillbaka till vardagen som gäller för hela familjen. Rutiner, nytta, jobb, dagis, jäkt och ont om tid, morgontrötta tjejer, vardagsmat och allt det sedvanliga. Ordning och reda, löning på fredag (I wish!). Gääääsp. Det blir nog fint. Frida längtar till dagiskompisarna som en tok och sambon börjar nytt jobb, så lite kul är det som händer.
Själv ska jag väl nöta på där jag slutade före jul liksom, är bra nog det! Vet redan nu att det finns att göra, om man säger så. Rivstart as usual. Har faktiskt smygbörjat ikväll genom att supporta lite åt en kompis via Facebook!
/Jenny
Vem har sagt att man inte bör välja att gå i lössnön?!
Busiga brudar inför första pulkaåket.
Frida sötnos värmer kinderna i värmestugan.
Sedan fikade och snackade vi. Helst samtidigt!
Imorgon (eller idag, för klockan är över midnatt) är det tillbaka till vardagen som gäller för hela familjen. Rutiner, nytta, jobb, dagis, jäkt och ont om tid, morgontrötta tjejer, vardagsmat och allt det sedvanliga. Ordning och reda, löning på fredag (I wish!). Gääääsp. Det blir nog fint. Frida längtar till dagiskompisarna som en tok och sambon börjar nytt jobb, så lite kul är det som händer.
Själv ska jag väl nöta på där jag slutade före jul liksom, är bra nog det! Vet redan nu att det finns att göra, om man säger så. Rivstart as usual. Har faktiskt smygbörjat ikväll genom att supporta lite åt en kompis via Facebook!
/Jenny
Nu är glada julen slut, slut, slut
Igår dansade vi ut julen på stortorget. Tomten satt i en stor lappkåta och försökte värma sig vid en mysig eld med renskinn under rumpan. Han delade ut lördagsgodis och saft och Frida gillade konceptet. Det var minus 20 grader ute och inte många barn på plats, så Frida hann spralla fram och tillbaka och krama om tomten och snicksnacka flera gånger, vilket ledde till många leenden såg jag.
De hade styrt upp det hela lite konstigt i år, tycker jag. I fjol var det stordans runt granen, med folkdanslaget Rillen som spelade och ledde dansen. Det var massor av folk och jättekul. I år var det som sagt några få tappra själar, och dansgranen bestod av en lyktstolpe med många smågranar buntade runt sig. Vi mötte upp med dagisvännen S och hennes mamma, och Frida var alldeles sprillande glad över återseendet (medan S blev lite blyg en stund). Hon delade ut pussar och kramar och tjoade i högan sky, haha.
Dansningen verkade lysa med sin frånvaro, men Frida sprang iväg till tomten och frågade barskt om vi inte skulle dansa snart?! Visst, tomtefar kom ut och ringdansen drog igång om än i rätt improviserad form. Vi 10-15 enstaka människor på plats lufsade runt några svängar till välkända trallar som vi fick sjunga själva (även om farbror tomten tog ton). Så till slut blev det dans, i ganska lagom format för varmklädda vuxna och små knattingar - och entusiatiska tomtekompisen Frida hamnade till och med på bild i tidningen på kuppen!
/Jenny
De hade styrt upp det hela lite konstigt i år, tycker jag. I fjol var det stordans runt granen, med folkdanslaget Rillen som spelade och ledde dansen. Det var massor av folk och jättekul. I år var det som sagt några få tappra själar, och dansgranen bestod av en lyktstolpe med många smågranar buntade runt sig. Vi mötte upp med dagisvännen S och hennes mamma, och Frida var alldeles sprillande glad över återseendet (medan S blev lite blyg en stund). Hon delade ut pussar och kramar och tjoade i högan sky, haha.
Dansningen verkade lysa med sin frånvaro, men Frida sprang iväg till tomten och frågade barskt om vi inte skulle dansa snart?! Visst, tomtefar kom ut och ringdansen drog igång om än i rätt improviserad form. Vi 10-15 enstaka människor på plats lufsade runt några svängar till välkända trallar som vi fick sjunga själva (även om farbror tomten tog ton). Så till slut blev det dans, i ganska lagom format för varmklädda vuxna och små knattingar - och entusiatiska tomtekompisen Frida hamnade till och med på bild i tidningen på kuppen!
/Jenny
Ur slag, tydligen
Vi har varit hemma i ett drygt dygn. Jag har inte bloggat nåt vettigt än, bara några fattiga "är hemma"-rader. Jag har inte ens tagit hand om alla foton än. Vad är felet, va va va? Verkar inte riktigt friskt. Eller så är det just friskt det är, hahaha. Men olikt mig, hur som helst.
Jag lovar bot och bättring. Men inte ikväll, eller inatt ska man väl snarare säga. Vi har besök av nattsuddarvännen J - fortfarande. Vi har kollat på filmen "Inglorious Bastards" och snaskat ostkrokar, nu har vi övergått till te och snicksnack. Så trevligt så! Till och med sambon är uppe än, hihi.
Hörs snart. I promise.
/Jenny
Jag lovar bot och bättring. Men inte ikväll, eller inatt ska man väl snarare säga. Vi har besök av nattsuddarvännen J - fortfarande. Vi har kollat på filmen "Inglorious Bastards" och snaskat ostkrokar, nu har vi övergått till te och snicksnack. Så trevligt så! Till och med sambon är uppe än, hihi.
Hörs snart. I promise.
/Jenny
Hemmmma!
Nu är vi hemma igen. Så skönt! Försenade, trötta och varma ramlade vi in i lägenheten vid halvelva-tiden ikväll. Sedan dess har det nattats om uppvaknat barn i en och en halv timme (gaaaaah!) och plockats ur vissa väskor och fikats en smula och internet-abstinens-minskats lite. Nu är det nattning.
Imorrn blir det julgransplundring på torget och lek med liten favvo-dagiskompis. Trevligt!
/Jenny
Imorrn blir det julgransplundring på torget och lek med liten favvo-dagiskompis. Trevligt!
/Jenny
Vi har det gott
Har sovit länge, välbehövligt efter en vaken-timme inatt. Frida kollar nu barn-TV på storbild med nya favvo-dockan i famnen. Vi njuter vid brasan, ute är minus 20 grader. Socialt schema görs upp för dessa dagar. Nu ska jag duscha sen kanske vi hinner en sväng på stan innan kvällens mys tar vid. Ledighets-lyx!
/Jenny
Mobilblogga går ju...
...har jag precis konstaterat. Men bilderna blir konstiga och stora och inlägg utan bild får jag inte iväg. Skumt. Vi får se. Kanske kan ni få nåt litet hej från resan ändå? Med noll koll på hur allt ser ut och taskig kvalitet på bilderna. Lyllos er, haha!
/Jenny
/Jenny
Semesterstängt - se till höger!
Nu packas det för fullt här. Läggs i högar, plockas bort, sorteras om. Suckas. Jag kollar på Facebook om nån av mina kontakter i Östersund kan låna ut en bilstol - vår är SJUKT stor och tung att ta med känner jag... Frida somnade ganska sent (för nån timme sedan) och jag stökar omkring i alla hörn. Hoppar från blomvattning till packhögar till kylrensning till tvättvikning.
Ja, just ja - vi åker till ett icke-datoriserat hem, gott folk. Och jag har inte kommit mig för att skaffa mobilt internet. Bloggen kommer därför att slumra stilla under veckan. Små uppdateringar via Twitter kan dock trilla in under sökrutan i högerspalten, så håll utkik där alla nyfikna! Sen återkommer jag med bilder och babbel så småningom. Ungefär samtidigt som min läsa-ikapp-på-internet-abstinens slår till, hahaha.
Nu sticker vi iväg och när vi kommer hem säger det bara poff och så har de sista lediga dagarna gått de också. Det är bara att inse att som vanligt blev sjuttioelva av de där "Nu ska jag minsann hinna"-projekten inte av den här ledigheten heller. Skafferiet och kylen är inte heller nu genomgångna och rensade, garderoben fortfarande full av kläder jag inte kan ha, hallen full av stök... Ja, ni vet. Men äsch, vad gör det om hundra år!
Nu ska jag ducka dator och TV och fokusera på väskor och packstök!
/Jenny
Ja, just ja - vi åker till ett icke-datoriserat hem, gott folk. Och jag har inte kommit mig för att skaffa mobilt internet. Bloggen kommer därför att slumra stilla under veckan. Små uppdateringar via Twitter kan dock trilla in under sökrutan i högerspalten, så håll utkik där alla nyfikna! Sen återkommer jag med bilder och babbel så småningom. Ungefär samtidigt som min läsa-ikapp-på-internet-abstinens slår till, hahaha.
Nu sticker vi iväg och när vi kommer hem säger det bara poff och så har de sista lediga dagarna gått de också. Det är bara att inse att som vanligt blev sjuttioelva av de där "Nu ska jag minsann hinna"-projekten inte av den här ledigheten heller. Skafferiet och kylen är inte heller nu genomgångna och rensade, garderoben fortfarande full av kläder jag inte kan ha, hallen full av stök... Ja, ni vet. Men äsch, vad gör det om hundra år!
Nu ska jag ducka dator och TV och fokusera på väskor och packstök!
/Jenny
"Nu är det inte juldagar längre..."
"...men vi är lediga ändå." Så säger Frida, som ett eko på att jag svarat fyrtioelva gånger att nej, det är inte jul längre och nej, jultomten kommer faktiskt inte mer inom vääääääldigt lång tid. (Möjligen kanske när vi kommer till morfar, åtminstone har han lämnat julklappar där.) Nu är det nytt år och spännade med det istället, snart fyller du ju tre år, habla habla habla...
I andan av detta icke-julande plockade vi ihop tomteriet här hemma idag också. Granen strippades och plockades nu på kvällskvisten ned i väääääärldens största plastsäck. Tomtarna (alla åtta, typ) stoppades i kartong, likså krubban från Madeira och fina speldosan med jultema som Frida fått i år. Elljusstakarna och stjärnorna får dock vara kvar uppe längre - de ger så mycket mys!
Jag har dragit en runda på stan idag också, köpt underställ och fleece till mig som behövs i kylan och snöovändret. Har också kompletterat julklappar till morfarn och M, helt enligt det vanliga temat "äsch, kanske vi skulle ha haft en grej till åt dem förresten" som uppstår när man får mer tid på sig att handla. Vi sticker norrut på måndag och har just bangat bilkörandet. Det har kommit typ 50 cm snö på ett par dar, nu väntar sträng kyla och det är snorhalt ute - tåg kändes plötsligt som det smidiga och säkra alternativet! (Även inräknat troliga förseningar...)
Smidigt är det, för det tar knappt 4 timmar till Östersund. Fyra timmar av icke-sitta-still-tvång för små tjejer med myror i brallan, minsann. Men för packnings-kontroll-mamman som helst vill vara förberedd på ALLT är det inte så himla bekvämt. Det lär kräva lite energi att optimera packningen för en sån som mig. Det ska bli 30 grader kallt och sambon vill helst åka skidor. Eeeehhh.... Hjälp. Var är vacuumpåsarna som gör allt pytteplatt?! Och så ska ju bilstolen med. Hejja. Bara den och skidfodralet räcker ju liksom. Vi skippar barnvagnen, ungen får gå, haha. (Alltså: Vi brukar knappt använda vagnen däruppe, vi klarar oss nog utan.)
Nä, nu ska jag avsluta nåt litet projekt och natta mig. Lika bra att försöka spara värsta nattsudderierna till packångesten/resfebern imorgon! Hade tänkt packa under DAGEN imorrn, men redan nu dök det upp nån liten plan på en vända till Team Sportia, ett kvarvarande ärende måste uträttas på stan och säkert blir det nåt mer. Hade också biotankar som inte tagit form än... Det blir väl sent som vanligt - jag är ju obotlig med det där. Men jag måste i alla fall inte vara pigg vid ratten sen!
/Jenny
I andan av detta icke-julande plockade vi ihop tomteriet här hemma idag också. Granen strippades och plockades nu på kvällskvisten ned i väääääärldens största plastsäck. Tomtarna (alla åtta, typ) stoppades i kartong, likså krubban från Madeira och fina speldosan med jultema som Frida fått i år. Elljusstakarna och stjärnorna får dock vara kvar uppe längre - de ger så mycket mys!
Jag har dragit en runda på stan idag också, köpt underställ och fleece till mig som behövs i kylan och snöovändret. Har också kompletterat julklappar till morfarn och M, helt enligt det vanliga temat "äsch, kanske vi skulle ha haft en grej till åt dem förresten" som uppstår när man får mer tid på sig att handla. Vi sticker norrut på måndag och har just bangat bilkörandet. Det har kommit typ 50 cm snö på ett par dar, nu väntar sträng kyla och det är snorhalt ute - tåg kändes plötsligt som det smidiga och säkra alternativet! (Även inräknat troliga förseningar...)
Smidigt är det, för det tar knappt 4 timmar till Östersund. Fyra timmar av icke-sitta-still-tvång för små tjejer med myror i brallan, minsann. Men för packnings-kontroll-mamman som helst vill vara förberedd på ALLT är det inte så himla bekvämt. Det lär kräva lite energi att optimera packningen för en sån som mig. Det ska bli 30 grader kallt och sambon vill helst åka skidor. Eeeehhh.... Hjälp. Var är vacuumpåsarna som gör allt pytteplatt?! Och så ska ju bilstolen med. Hejja. Bara den och skidfodralet räcker ju liksom. Vi skippar barnvagnen, ungen får gå, haha. (Alltså: Vi brukar knappt använda vagnen däruppe, vi klarar oss nog utan.)
Nä, nu ska jag avsluta nåt litet projekt och natta mig. Lika bra att försöka spara värsta nattsudderierna till packångesten/resfebern imorgon! Hade tänkt packa under DAGEN imorrn, men redan nu dök det upp nån liten plan på en vända till Team Sportia, ett kvarvarande ärende måste uträttas på stan och säkert blir det nåt mer. Hade också biotankar som inte tagit form än... Det blir väl sent som vanligt - jag är ju obotlig med det där. Men jag måste i alla fall inte vara pigg vid ratten sen!
/Jenny
Tramsa inte
Frida var lite trixig vid nattningen idag. Hon ville inte somna, ville sova i soffan och så vidare och så vidare... Följande utspelade sig då mellan Frida och mig:
- Jag kan sjunga för dig du vet Frida, som du gillar. Ska jag sjunga "I natt jag drömde"?
- Okej mamma!
På sistone har Frida velat sjunga med själv också, vilket är ofantligt gulligt men det leder inte till ett mer avslappnat och sömnigt barn precis. Så jag sjunger, men ganska tyst, och lite otydligt.
- Men mamma, vad ÄR det för mumlande?!
(gapskratt från mamman)
- Jag sjöng lite tyst och slarvigt, så att du skulle vila öronen lättare liksom. Men det verkar ha funkat precis tvärtom!
(obotligt bubblande fnitter från både mig och Frida)
- Det var det löjligaste jag hörde, mamma! Sjung riktigt!
Jag sjöng om. På riktigt. Till sist somnade ungen - efter att hon med klar stämma dragit heeeela "I natt jag drömde".
/Jenny
- Jag kan sjunga för dig du vet Frida, som du gillar. Ska jag sjunga "I natt jag drömde"?
- Okej mamma!
På sistone har Frida velat sjunga med själv också, vilket är ofantligt gulligt men det leder inte till ett mer avslappnat och sömnigt barn precis. Så jag sjunger, men ganska tyst, och lite otydligt.
- Men mamma, vad ÄR det för mumlande?!
(gapskratt från mamman)
- Jag sjöng lite tyst och slarvigt, så att du skulle vila öronen lättare liksom. Men det verkar ha funkat precis tvärtom!
(obotligt bubblande fnitter från både mig och Frida)
- Det var det löjligaste jag hörde, mamma! Sjung riktigt!
Jag sjöng om. På riktigt. Till sist somnade ungen - efter att hon med klar stämma dragit heeeela "I natt jag drömde".
/Jenny
Årets första utebus
Vi slet oss till sist upp ur soffor, skrivbordsstolar, sängar och tofflor här idag och pallrade oss ut. Det snöar helt galet mycket här och har gjort ända sedan igår - dessutom fanns det rejält redan innan. Snö snö snö är det som gäller - jag älskar det! Det är ju så vinter ska vara. Fast det är klart, vi bor ju smidigt till sådana här gånger... Att inte behöva skotta underlättar ju snöälskandet liksom.
När vi gick tillbaka ville Frida äta på McDonalds. "Jag gillar det, jag tycker det ser trevligt ut!" sade hon och lade huvudet på sned. Vi kollade klockan och insåg att allt annat skulle ta kanske lite för lång tid en trött dag som denna... Vips satt vi hela familjen blöta och snötufsiga och smackade i oss käk därinne. Lätt lösning! Tack vare det hann vi med ltie fredagsmys också innan det var dags för nattning av lilltrötter.
Nu ska vi vuxna se den senaste Harry Potter-filmen, sen är det nog gonatt världen gissar jag.
/Jenny
Snödriva mitt i stan. Det är inte ofta man kan dra pulka i city!
Frida är modig och matar änderna med bröd och fågelfrö.
Man kan väl säga att de är ganska närgångna... Men snälla.
Carl Milles änglar såg lite frusna ut idag. Brrr.
Vi höll aldrig på att komma hem, det skulle busas i varje driva!
När vi gick tillbaka ville Frida äta på McDonalds. "Jag gillar det, jag tycker det ser trevligt ut!" sade hon och lade huvudet på sned. Vi kollade klockan och insåg att allt annat skulle ta kanske lite för lång tid en trött dag som denna... Vips satt vi hela familjen blöta och snötufsiga och smackade i oss käk därinne. Lätt lösning! Tack vare det hann vi med ltie fredagsmys också innan det var dags för nattning av lilltrötter.
Nu ska vi vuxna se den senaste Harry Potter-filmen, sen är det nog gonatt världen gissar jag.
/Jenny
Nyårsafton
Igår var det då årets sista dag. Vi trodde att vi skulle vara längre norrut då men fick ganska sent ändrade planer, så vi hade inte gjort upp några storslagna ideér om firandet.. I all hast slog vi oss ihop med familjen A, som också bara skulle vara hemma. Frida och lilla I var överlyckliga såklart - en heeeel eftermiddag och kväll av tjejbus, det är ju toppen!
Vi (= familjen sena i starten AB) kom iväg runt kl 14.30. Först på schemat stod en skridskoutflykt med småbrudarna. Det blir liksom alltid mycket bestyr för ingenting på nåt roligt sätt - effektiv tid på isen med griller blev väl 5-10 minuter per unge kan jag tro, haha. Dessutom började nån skjuta raketer och smällare i närheten, då blev Frida rädd och ville hem direkt!
Sen gick vi hem till familjen A och påbörjade kvällens firande. De andra lagade mat, medan jag duschade och höll koll på busungarna som badade badkar samtidigt. Gissa hur hög ljudvolym två småbruttor kan få till i ett badrum?! My god. Men kul hade de!
Busbadarna in action - - - Välbehövligt efter-skridsko-fika
Vi åt gott, babblade mycket och hade det bara bra i all enkelhet. Efter badet tog Frida och I på sig varsin finklänning med frasigt, flygigt tyg och kallade sig prinsessorna, haha. De var verkligen uppstassade, till skillnad från oss andra mer ordinärt finklädda. (Men detta lyckades jag missa att fotografera tyvärr.) Både brudarna somnade faktiskt i vettig tid, så vi fick flera timmar vuxenprat på kvällningen. Trevligt trevligt trevligt! Tack!
Lagom till tolvslaget vaknade I och fick komma upp i famnen. Vid 1-tiden hade hon fortfarande inte somnat, då packade vi ihop oss och åkte hem. Frida sov under hela påklädnings- och ivägbärningsprocessen - ända tills vi skulle ut genom dörren. Då spratt hon till, höll för öronen och mumlade "Jag gillar inte fyrverkerier!". Sen poff var hon vaken och somnade inte förrän i min famn i vår säng ett par timmar senare... Hon försökte verkligen, men slumrade bara oroligt, ville ha banan, pratade och vred sig. Men efter lite mammagos så kom lugnet till sist.
Dag ett på nya året har startat väääääldigt stillsamt. Först hade vi segt kram- och klappkalas i sängen hela familjen i typ en timme, innan nån kom ur komaläget och orkade släpa sig upp. Frida har lekt och kollat TV. Jag har suttit på min breda rumpa vid datorn en alldeles oproportionerligt stor del av den här dagen; har läst ikapp bloggar, facebookat, och börjat sno ihop ett eget ex av världens bästa almenacka. Bättre sent än aldrig, va?! Jag har ju ändå inte styrt upp den nya filofax-inlagan jag har ännu...
(Vi har varit ute på eftermiddagen också, men det får bli ett eget litet inlägg.)
God fortsättning till er alla!
/Jenny
Vi (= familjen sena i starten AB) kom iväg runt kl 14.30. Först på schemat stod en skridskoutflykt med småbrudarna. Det blir liksom alltid mycket bestyr för ingenting på nåt roligt sätt - effektiv tid på isen med griller blev väl 5-10 minuter per unge kan jag tro, haha. Dessutom började nån skjuta raketer och smällare i närheten, då blev Frida rädd och ville hem direkt!
Lite (med betoning på lite) skridskoträning i kylan och snöandet.
Sen gick vi hem till familjen A och påbörjade kvällens firande. De andra lagade mat, medan jag duschade och höll koll på busungarna som badade badkar samtidigt. Gissa hur hög ljudvolym två småbruttor kan få till i ett badrum?! My god. Men kul hade de!
Busbadarna in action - - - Välbehövligt efter-skridsko-fika
Lagom till tolvslaget vaknade I och fick komma upp i famnen. Vid 1-tiden hade hon fortfarande inte somnat, då packade vi ihop oss och åkte hem. Frida sov under hela påklädnings- och ivägbärningsprocessen - ända tills vi skulle ut genom dörren. Då spratt hon till, höll för öronen och mumlade "Jag gillar inte fyrverkerier!". Sen poff var hon vaken och somnade inte förrän i min famn i vår säng ett par timmar senare... Hon försökte verkligen, men slumrade bara oroligt, ville ha banan, pratade och vred sig. Men efter lite mammagos så kom lugnet till sist.
Dag ett på nya året har startat väääääldigt stillsamt. Först hade vi segt kram- och klappkalas i sängen hela familjen i typ en timme, innan nån kom ur komaläget och orkade släpa sig upp. Frida har lekt och kollat TV. Jag har suttit på min breda rumpa vid datorn en alldeles oproportionerligt stor del av den här dagen; har läst ikapp bloggar, facebookat, och börjat sno ihop ett eget ex av världens bästa almenacka. Bättre sent än aldrig, va?! Jag har ju ändå inte styrt upp den nya filofax-inlagan jag har ännu...
(Vi har varit ute på eftermiddagen också, men det får bli ett eget litet inlägg.)
God fortsättning till er alla!
/Jenny
