BUSBLOMMA

Igår var det då årets sista dag. Vi trodde att vi skulle vara längre norrut då men fick ganska sent ändrade planer, så vi hade inte gjort upp några storslagna ideér om firandet.. I all hast slog vi oss ihop med familjen A, som också bara skulle vara hemma. Frida och lilla I var överlyckliga såklart - en heeeel eftermiddag och kväll av tjejbus, det är ju toppen!

Vi (= familjen sena i starten AB) kom iväg runt kl 14.30. Först på schemat stod en skridskoutflykt med småbrudarna. Det blir liksom alltid mycket bestyr för ingenting på nåt roligt sätt - effektiv tid på isen med griller blev väl 5-10 minuter per unge kan jag tro, haha. Dessutom började nån skjuta raketer och smällare i närheten, då blev Frida rädd och ville hem direkt!

Lite (med betoning på lite) skridskoträning i kylan och snöandet.

Sen gick vi hem till familjen A och påbörjade kvällens firande. De andra lagade mat, medan jag duschade och höll koll på busungarna som badade badkar samtidigt. Gissa hur hög ljudvolym två småbruttor kan få till i ett badrum?! My god. Men kul hade de!
Vi åt gott, babblade mycket och hade det bara bra i all enkelhet. Efter badet tog Frida och I på sig varsin finklänning med frasigt, flygigt tyg och kallade sig prinsessorna, haha. De var verkligen uppstassade, till skillnad från oss andra mer ordinärt finklädda. (Men detta lyckades jag missa att fotografera tyvärr.) Både brudarna somnade faktiskt i vettig tid, så vi fick flera timmar vuxenprat på kvällningen. Trevligt trevligt trevligt! Tack!

Lagom till tolvslaget vaknade I och fick komma upp i famnen. Vid 1-tiden hade hon fortfarande inte somnat, då packade vi ihop oss och åkte hem. Frida sov under hela påklädnings- och ivägbärningsprocessen - ända tills vi skulle ut genom dörren. Då spratt hon till, höll för öronen och mumlade "Jag gillar inte fyrverkerier!". Sen poff var hon vaken och somnade inte förrän i min famn i vår säng ett par timmar senare... Hon försökte verkligen, men slumrade bara oroligt, ville ha banan, pratade och vred sig. Men efter lite mammagos så kom lugnet till sist.

Dag ett på nya året har startat väääääldigt stillsamt. Först hade vi segt kram- och klappkalas i sängen hela familjen i typ en timme, innan nån kom ur komaläget och orkade släpa sig upp. Frida har lekt och kollat TV. Jag har suttit på min breda rumpa vid datorn en alldeles oproportionerligt stor del av den här dagen; har läst ikapp bloggar, facebookat, och börjat sno ihop ett eget ex av världens bästa almenacka. Bättre sent än aldrig, va?! Jag har ju ändå inte styrt upp den nya filofax-inlagan jag har ännu...

(Vi har varit ute på eftermiddagen också, men det får bli ett eget litet inlägg.)

God fortsättning till er alla!

/Jenny