Sol, skidor och sömn
På väg till starten för att anmäla sig.
Shake it
Jag har närt en liten SÄL vid min barm!
Jag är igång, heja mig
Jag kanske ska slå till på en ny karriär?
Träningssim ger träningsvärk
Det var sååå kul.
Det har börjat en tekniktränare där, en tjej som kommer att vara med de flesta måndagar och onsdagar och hjälpa till med teknikjusteringar och tips. Kanonbra!
Jag har bl.a. justerat mitt bröstsim och tränat på att glida i roteringarna i frisim idag. Nyttigt! Det ledde i och för sig mest till att bröstsimmet blev sjuuuukt mycket jobbigare och kändes helt konstruerat, och att jag fick några kallsupar för att jag missade att andas när jag koncentrerade mig på att snurra hit och dit i frisim. Haha! Man blir helt ihopknorrad i hjärnan av att hålla reda på armar och ben i nya kombinationer... Det tar ett tag innan det blir bättre, liksom. Och det kommer garanterat att kännas på helt nya ställen i kroppen imorgon!
Nu sitter jag här och ser True Talent på TV3 play, med vatten i båda öronen som vägrar släppa. När jag går eller tuggar så liksom doing-ar det i skallen, som när man knackar på en vattenmelon för att känna om den är mogen.
Nu ska jag och öronen sova. Natti!
/Jenny
Barnens vasalopp
Vi anmälde tjejerna till 900-metersloppet. Man kunde också välja 90 meter, men det lät så väldigt kort. Såhär i efterhand kan jag känna att 90 nog hade varit mera lagom trots allt... Men Frida gjorde en strong insats och klarade hela loppet! Hon har väl max åkt några hundra meter förr bara, så detta var en bragd. Hon kom i mål näst sist, men var nöjd och tokstolt. Efteråt gick hon strålande runt och berättade för alla och envar att hon vann (för hon fick ju medalj)! Gullnos.
Kolla bara - GULD fick hon. GULD.
Frida berättade i telefonen för farmorn och farfarn på kvällen:
(lite för den ena, lite för den andra - jag lyssnade och skrev ihop)
"Jag har åkt en skidtävling! Jag åkte heeeela loppet. Jag brukar inte åka så förut för jag brukar ge upp på en gång nästan. Jag åkte 900 meter och sedan kom jag i mål och då fick jag en medalj. Det är inte tävling precis, det är träning. Min kompis S var där också! Det var barnens vaslaopp, så barn fick bara åka. Mamma och pappa gick bara bredvid spåret."
Redo för start - spännande!
"När får vi åka, mamma?!"
Vi passerar Mångsbodarna efter en lätt uppförsknix.
Vätskepaus är viktigt - gott med varm saft!
Vidare framåt, på´t igen!
Det var en glad liten tävlande vi följde runt spåret.
Mot slutet hann vi bli lite nervösa att vi skulle få kliva undan för de som åkte 2,5 km efter oss, men Frida hann i mål precis innan de kom ångandes. Hon hade sällskap av självaste Gustav Vasa på målrakan dessutom! Efteråt gick vi iväg en bit och grillade korv, fikade och pratade medan tjejerna lekte.
Speakern sa: "Och, här har vi en fin bild på upploppet mot mål, självaste Gustav
Vasa följer nu en av de sista tappra tävlande i 900-metersloppet den sista biten!"
Äntligen framme! Bra jobbat, pärlan.
Glad och nöjd tjej med medalj runt halsen.
Dessutom mötte kompisen S upp i målfållan.
Söta skidtjejerna petade i sig varsin stärkande korv och ett russinpaket efteråt.
Lyckan är att få hjälpa till OCH få ta hand om en knatte.
Korvgrillningstajm. Gott med utelunch!
Det blev en riktigt mysig utomhusdag. Jag var duktigt friskluftstrött på kvällen. Frida verkade också rätt utsjasad, för hon sov till efter åtta i morse... Inte helt tajmat eftersom mamman råkat slå av väckaren och somna om, men vi hann någorlunda ändå!
/Jenny
Plötsligt händer det
/Jenny
I böljan blå
Det blir spännande att se imorgon hur den onda armbågen mår av passet... Två och en halv vecka utan jobb och tre och en halv vecka utan simning har ju inte gjort den bättre i alla fall, så det är väl bara att köra på.
Nu zzzova!
/Jenny
Jag ska ta nya tag
Nejdå. Solbrännan (den som typ redan försvunnit) struntar jag i. Jag har gått med i Gävle simsällskap, i deras motions- och masterssektion. Det innebär att man får simträna på fasta tider - måndags- och onsdagskvällar - med viss teknikcoachning. Ja, och tidiga söndagsmornar är det fria pass, men den tiden kommer jag knappast att vara någon frekvent deltagare...
Man får följa upplägg/pass på sisådär 1500 meter. Lite blandad kompott av simsätt och allsidig träning! Jag känner mig taggad, det ska bli kul att komma igång och kanske dessutom utvecklas! Jag började i måndags, men missade i onsdag när jag var i Västerås.
Jag har redan fått lära mig nya armtag i bröstsim, för mina tidigare var alldeles för breda. Jag paddlade runt där efter de nya tipsen medan jag försökte ignorera att de nya smala tagen fick mig att känna mig som att simma hundsim, och till sist började jag förstå hur jag skulle göra. Kul! Roligt var det också när jag fick kommentaren "annars tycker jag faktiskt att du simmar riktigt bra" efter genomgången! Sträckte genast på mig, stolt som en otränad tupp, haha!
Ikväll är det dags igen. Tyvärr är inflammationen bättre men inte på-med-linser-bra, och jag har nån slags förkylning på G tror jag. Men jag petar i astmamedicin, försöker ta det lugnt - och ta mig fram!
Om man som jag är så närsynt att man börjar se suddigt efter nån decimeters avstånd, känns det nämligen INTE lattjo att simma utan linser... Men det får gå. Det blir brillor på fram till bassängkanten, sedan får jag trycka näsan tätt mot lappen med instruktioner om passets innehåll för att hålla mig till schemat. Jag känner väl när jag simmar emot repet, haha!
/Jenny
Vår dansös
Frida spanar förväntansfullt efter sin publik!
Nu kör vi igång!
Koncentration och tungan rätt i munnen - och blicken på dansfröken.
Dansglädje!
Här hopplar Frida och pappan i Emil-dansen.
Efteråt körde Frida ett litet solo för sig själv vid spegeln...
...och hon levde ut och sprattlade på så härligt!
Gullnos!
Vi får se om Frida fortsätter med detta nästa termin, eller om det blir simning igen. Eller gymnastik kanske. Vem vet.
/Jenny
Dancing queen
Här håller vi till.
Frida värmer upp med några mooooves innan det börjar, hihi!
Under presentationsrundan satt vi i ring, typ 15 ungar eller så. Kidsen fick svara på två frågor - vad heter du och vilken färg gillar du? Förvånansvärt många av barnen vände nosen in mot förälderns mage och vägrade säga nåt eller pep ohörtbart. Fullt förståeligt i och för sig, med alla som tittade och lyssnade! Men jag måste säga att det känns skönt att Frida utan problem deklarerade sitt namn och sedan svarade:
- Jag gillar ALLA färger!
- Till och med snorgrönt? undrade fröknarna (dansskolans färg...)
- Jaa, alla färger!
Söta unge. Hon vågar presentera sig och stå upp för sig själv. Hon klarar också att avvika från gruppens mest typiska svar (trots att det övervägande svaret "Jag gillar lila och rosa" hade varit solklart även för henne) och hitta på något helt eget att säga. Jag gillar det. Mycket!
Frida och fina S lyssnar uppmärksamt på dansledarna.
Ååååh sträck er som ett spett....
...och uuuut med vingarna!
Låååångt efteråt, i ett helt annat sammanhang hemma, sa plötsligt Frida tankfullt:
- Visst var det fina fröknar, mamma?
- Var då?
- På dansen, hallå! Men?! Varför SA jag inte det till dem? Äsch, det var en överaskning, jag säger det en annan gång!
Jag tror minsann att de däringa dansfröknarna kan komma att bli något att se upp till.
/Jenny
Om att pröva på och vara stolt
Världens sötaste. Så seriös går hon där bredvid pappan med sin lilla, lilla vagn!
Medan grabbarna slog ut, slog Frida bredvid...
...och det gick visst riktigt bra!
När utslagsplatsen blev ledig och alla gick iväg, blev det allvar.
Då skulle det peggas och grejas, precis som "på riktigt".
Sedan återvände vi till bilen och åkte på friidrottstävling istället!
Frida tycker det är så sjukt kul att göra samma saker som vi. Golfklubben har nån slags barnklubb som kidsen får provspela i om de vill - kanske blir det av framöver. Gullefjun!
/Jenny
Det kom liksom av sig
Jag hade ju kommit igång så bra! Två-tre gånger i veckan, typ. Helt frivilligt. Faktiskt gärna! Det hade hunnit bli ett naturligt inslag i veckoplaneringen, något som skulle genomföras.
Träning alltså, jag pratar om träning.
Först var det påsk. En lååång påsk, då jag inte kom mig för att träna. Men precis när jag skulle pallra mig iväg, så kom förkylningen! Dumma. Jag är fortfarande hes och raspig, snuvan är kvar och luftvägarna inte på topp. Det hostas en del. Ganska trött är jag också.
Blääää. Men jag MINNS i alla fall att jag skulle ha tränat om jag varit frisk.
Alltid något!
/Jenny
Skakad, inte rörd
Jag var så duktig ikväll.
Tog steget bort från "kvarterslokalen" till torgets fina, modernare, mycket större lokaler.
Tog steget från liiite slappare pass, till mera hardcore.
Tog steget till ett där man egentligen borde ha med sig en vän - UTAN att ha med en vän.
Tog steget från 60-minuterspass till 90-minuterspass.
Nytränad och bara liiiite vinröd i fejjan - och det här är en stund efter
att jag kom hem! (efter en avsvalkande promenad på typ 5 minuter...)
Nu darrar mina händer som en gammel-alkis med abstinens. Gaaaalet mycket. Jag känner redan att jag börjar bli öm både här och där! Hjälpe mig. Men som sagt, kul var det. Och det blir man glad av!
Jag var såååå himla hungrig efteråt. Skulle ha kunnat käka en ko (men valde lite annat).
Jag fick lite ytterligare "hjälp" när det gäller att vara öm i kroppen ikväll också. Sambon bytte glödlampa i badrums-taklampan. Några minuter senare satt jag på huk där och skulle välja Frida-kläder till imorgon. BOM så fick jag lampan i ryggen! AJ aj aj. Inte så skönt, faktiskt! Den hade gått sönder lite i gängningen, och mer kraschade när den dråsade i backen efter att ha studsat lite fint på mina revben.
Jag är mest bara VÄLDIGT glad att jag inte fick lampan i skallen.
Och framför allt lättad över att den inte landade på Frida!!
Nä hörrni. Innan jag skrev detta inlägg slumrade jag en timme i soffan, helt komatrött efter kvällens urladdning. Nu är andra andningen också slut, det är dags att krypa till kojs. Om jag över huvud taget kommer ur sängen imorrn, återstår att se!
/Jenny
Hurtbullarna
- Mamma, en sån dääär gympakjol vill jag också ha. Och gympa i!
Jag förstår henne, jag hade dött för att få ha en sådan där vippig liten rosa sak när jag var liten! Vi får väl se vad vi kan enas om.
Precis alldeles i början var Frida lite avvaktande. Trött kanske.
Hon ville sitta näääära mig. Gosigt men svårgympat!
Sedan lekte hon igång med frisbee...
...och hoppreps-skuttning!
Här är det balansträning under själva gympan.
Pappan golftränade idag, så Frida fick hänga med mig på vuxengympa efteråt. Jag körde ett roligt energiskt medelpass, medan Frida satt i ett hörn bredvid mig och pysslade. Om det inte funkat hade vi knatat hem, men det gick toppebra. Frida lekte med några småfigurer, läste pixiböcker, mumsade frukt och flingor och mådde gott. Ibland skuttade hon upp och gympade några steg i sin vrå också. Supernöjd - och SUPERDUKTIG! Jag är mycket imponerad - och det var även flera andra i salen också.
Världens duktigaste Frida, lite suddig i sin väntar-hörna!
Det var en väldigt skön start på lördagen. I like!
/Jenny
Om att röra på sig
Gjorde förresten en lustig notering då kring Fridas förmåga att lägga tillbaka saker på sin plats, hålla ordning och vara petig. Hon har väldigt mycket sånt i sig - fast det funkar tyvärr inte jämt, särskilt inte med leksakerna här hemma, haha. Hur som helst. Mot slutet av gympapasset ville Frida plötsligt sitta vid sidan och titta på. Hon slog sig ned på ett sittunderlägg och uppmanade mig bestämt att gympa vidare. När jag då sprungit ett halvt varv i salen, började Frida gråta bedrövat. Här kommer det underliga: Innan hon tillät paniken att bryta ut så reste hon sig, plockade upp sittunderlaget och LADE TILLBAKA DET på sin plats! SEN sprang hon storgråtande iväg och ropade efter mig. Vilken kontroll va? Först ordning, sedan panik!
Efter familjepasset följer ett medelpass för vuxna. När vi stod där i foajén och skulle klä på oss, insåg jag att vi ju faktiskt kunde prova och se om jag kunde få röra på fläsket lite mer på allvar! Och kors i taket, det gick HUR bra som helst! Frida satt i ett hörn och käkade kex och läste i en broschyr från Astrid Lindgrens värld. Ibland varvade hon med pixiböcker och drack vatten. Jag gympade bredvid henne och hon filurade för sig själv. HEEEEELA passet! Fatta vilken topptjej!
Och jag känner mig också himla duktig, som äntligen kom mig för att träna. Själv. På riktigt. Det har liksom legat rejält i träda på sistone, det där... Men idag har jag gjort upp promenad-kompis-planer med en bekant också, så nu är jag på gång!
/Jenny
Hurtbrutta
Frida var lycklig och glad, skuttade gatan fram långt före oss på (den korta) vägen dit. Så småningom fylldes gympahallen av sjuttioelva ungar som var lika spralliga! Härligt. Det är så roligt att se variationen på stilarna också - allt finns; helt vanligt vardagsklädda, fotbollströjs-stuket, shorts-och-t-shirts-typerna (som Frida) och så givetvis de söta, prinsesskjols-rosa-klädda små skira varelserna. På de små fötterna ser man mockasiner, skor och halksockar i en ljuvlig röra. Och barfotatassar såklart!
Här gäller det att hänga med i alla rörelser! Inte lätt med några nya sånger...
Sen blev Frida visst lite trött och vilade sig i form medan alla andra fortsatte!
Elelfant-greppet klarar hon faktiskt helt själv - - - Till sist saga och frukt. Mys!
Yes, nu är vi igång. Om jag bara slipper vara krasslig framöver, så ska jag stanna på vuxenpasset efteråt också!
/Jenny
Full rulle
Frida var eld och låger över att få gå hela familjen tillsammans, att få springa och sjunga och att ha shortsen igen! Hon sprang, sjöng och sprudlade, den lilla sötnosen. Efteråt stannade jag kvar och körde ett medelpass även denna gång. Väldigt skönt och välbehövligt. Favorit i repris, helt enkelt.
Håller vi oss bara friska (hur troligt?!) så blir det här med stor sannolikhet en återkommande lördagsmorgonsaktivitet. Sämre vanor kan man ju skapa sig...
/Jenny
Liv och rörelse
Doktorn sa igår: "Barns lek och rörelse är bästa andningsträningen". Jag resonerar som så att Frida justerar ju liksom själv hur mycket hon orkar röra sig. Doktorn höll med och sa att vi inte ska hindra henne att hålla igång (om hon inte hostar väldigt intensivt eller har extra problem med andningen just då). Så vad fasen. Vem behöver gräva ned sig i förkylnings-astma-träsket?
Eftersom vi var uppe i tid utan att behöva stressa (nej tack till jäkt på lördag morgon!), alla hade ätit frukost, inga andra planer fanns och Frida kändes tillräckligt frisk nu, vi knallade iväg alla tre på familjelek/gympa på morgonkvisten! Väldigt mysigt och kul, faktiskt. Jag och Frida har gått en gång tidigare, men det var i slutet av förra året så det börjar bli länge sedan.
Vi kom tidigt, så vi hann vara med på lekstunden innan också. Den består framför allt av ett virrvarr av bollar, rockringar, hopprep och käpphästar som barnen knycker av varandra! Frida gillar bäst att springa runt runt, verkar det som. När vi ska stanna och göra rörelser, försöker hon hänga med ibland men står mest och betraktar alla andra. På slutet är det fruktstund och saga, då proppade lilla blomman i sig nästan en hel banan och lite clementin dessutom.
(klicka på bilderna så öppnas de i större format)
När jag ändå var igång, ombytt och på plats, stannade jag kvar för ett medelpass för egen del efteråt. Kroppen är inte på topp. Förutom hostrester har jag ont i bröstkorgen, i ena knäet och en handled (sa jag att jag tydligen är omkring 75 år?!). Men med justeringar av vissa övningar blev det riktigt bra! Tummen upp för mig, tjoho! Sedan drog pappan till sin träning, medan jag och Frida duschade och lunchade ihop.
Det här kan ju verka väldigt hurtigt, alltsammans. Och det är det väl, om man tror att det är såhär vi har det för jämnan. Men om man vet att jag köpte årsträningskort i mellandagarna och bara hann gå två gånger innan jag blev förkyld igen å igen å igen och inte nyttjat det igen förrän nu? Ja då plockas det liksom ned på jorden... Haha.
Vet ni vad det bästa är? Träningslokalen ligger alldeles runt knuten. Det tar typ en minut att gå dit, max två-tre minuter med tvååringstempo. Det är så kort, att man kan knalla till träningen i trekvartsbyxor utan att joxa med överdragsbrallor - i alla fall om man är varm av sig, som jag. Det är så kort, att pappor kan bära hem smått hysteriska tvååringar som vill stanna och titta på mammans gympapass i evigheter. De kan till och med bäras hem UTAN ytterkläder, när det kniper...
/Jenny
