Sol, skidor och sömn

Igår hade jag och Frida en intensivsocial dag - mycket trevligt! (Sambon vilade ikapp och körde taxinatt.) Efter sedvanligt lördagshäng på Uddans, följde vi med en av Fridas danskompisar och hennes mamma hem. Ungarna lekte, vi vuxna pratade en massa och lärde känna varandra bättre. Efter en gemensam lunch åkte jag och Frida vidare; vi hämtade upp ett par tjejer på vägen och åkte och gratulerade en ettåring. En mycket trevlig fikastund senare, köpte vi käk på vägen och tog med oss en av tjejerna hem. Puh!
 
Idag vaknade vi till en strålande vacker dag! Sambon hade lyckats nosa rätt på att det ordnades Barnens Vasalopp i Högbo, så vi packade in oss i bilen med täckbrallor och fika.
 
Frida åkte 900 meter precis som förrförra året. Då var hon näst sist i mål, i år gick det lite bättre (trots att hon knappt åkt mer skidor sedan dess). Jag hann faktiskt inte räkna hur många som kom in efteråt (men de var väl inte fler än 10-20 stycken). Huvudsaken var att Frida var jättejättenöjd, stolt och glad. Som hon själv sa:
 
- Jag vann mamma!
- Tja, vann och vann... Det var ju många barn som åkte och...
- Jomen jag vann, för jag fick medalj! Det var liksom själva vinsten det!
- Ja, tänk vad kul det var och vad bra det gick fast du nästan inte åkt skidor alls.
- Ja, jag LÄRDE mig att åka skidor idag! Det var kul!
 
 
På väg till starten för att anmäla sig.
 
Mitt i loppet ungefär. Heja heja!
 
Medalj, varm saft och "Gustav Vasa". Bättre blir det inte! Nöjd skidåkare.
 
Efteråt grillade vi korv och åkte i pulkabacken (tillsammans med en annan familj som Frida rask slog sig i slang med vid grillplatsen), innan vi vände tillbaka till stan igen. Sköööön dag!
 
Sambon kraschade tidigt ikväll (friskluft och taxinatt, say no more) och det gjorde jag med på sätt och vis. Kvällen blev uppochned för jag somnade med Frida vid nattningen, vaknade sent, tänkte bara borsta tänderna och somna om när jag kom på att jag inte käkat middag ännu. Yeah yeah. Allt vid fel tid, men men vad gör det? Nu ska jag avsluta med en dusch, har inte hunnit det ännu.
 
Ha en bra vecka gott folk!
 
/Jenny

Shake it

Här har ni hela det härliga bollywood-danseriet från i torsdags. Jag har svart tunika och står längst till vänster i bild (i början åtminstone). Jag hamnade lägligt lite halvt ur rampljuset, hehe. Sedan är det lite folk som ställer sig i vägen och så ibland, men ni fattar grejen ändå.
 
 
(Själva uppträdandet börjar 2 minuter in på filmen, först presenterar vår danslärare Sanaya sig och dansen.)
 
/Jenny

Jag har närt en liten SÄL vid min barm!

Jag fick precis ett glädjande mail från Fridas simskolefröken, som observerat barnen och gjort mitt-termins-uppföljningar:
 
------------------------------------------------------------------------------------------------
Här kommer lite kort information om hur det går på simskolan:
 
- Frida simmar väldigt fina bentag på bröstsim och kan simma bröstsim utan flythjälp.
- Frisimmet går ännu bättre då hon flyter som en kork.
- Kan nu även simma ryggsim utan flythjälp.
------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Simfröken säger att Frida simskolat klart till jul, men rekommenderar att hon går på simträning en termin i vår (gratis första terminen eftersom hon gått simskola), för att nöta in tekniken och tryggheten att kunna simma längre sträckor.
 
Heja Frida!
 
/Jenny
 

Jag är igång, heja mig

Frida hamnade oplanerat på lekdejt igår efter förskolan, då tog jag tillfället i akt och drog till Korpen. Nu jädrar! Men hur gör man nu igen? Vad brukade man ha på sig? Var är skorna? Orutinen... Ett kortköp och ett pass powerafro senare kom jag hem toksvettig, högröd i fejset, trött i kroppen, galet hungrig och sååå himla nöjd med mig själv!
 
Det gäller att spinna vidare på den där energin när den väl kommer, så ikväll har jag testat "passera själv"-funktionen på kortet. Jag rasslade in sent och körde 50 minuter rask promenad på bandet medan jag kollade på So You Think You Can Dance. Sen cykla cykla cykla snabbt hem i en reklampaus (hann alldeles precis, perfekt avstånd!) och titta vidare. Fixade lite fika i nästa paus; bland annat färska blåbär med mjölk, tack sambon som plockat ikväll!
 
(Jag lovar att inte hålla på att skriva om hurtigheter jämt, det bara slinker ur mig just nu. Alla som vet hur lat och inaktiv och tung jag är och har varit länge, förstår nog varför jag inte kan låta bli att skriva glatt om att jag faktiskt gör nåt när det plötsligt händer. Pepp!)
 
Nu är det dags för duschen och sängen. Natti!
 
/Jenny

Jag kanske ska slå till på en ny karriär?

Måste definitivt delge er gårdagens mest överraskande kuriosa:
(Ni kommer att förstå varför)
 
Av någon outgrundlig orsak (jag tror bestämt en peppande 10-åring var inblandad) förekom armbrytning på gårdagens stillsamma familjekräftskiva. Det visade sig då att sambon hade mycket svårt att bryta ned mig med höger hand! Han fick ta i rejät och trots detta blev det oavgjort i första omgången. Den andra vann han efter en seeeeeg match med hjälp av ett fulknep (släpp och RYCK - jag slant till så att min armbåge blev blå efteråt).
 
Ni som träffat min sambo (goddag herr vältränad), vet att detta är en bedrift!
Tack min galet otränade lekamen, det var uppfriskande. För mig åtminstone, hehe.
 
(Han är vänsterhänt, men ändå. Och jaadå, med vänstern gick det bättre för honom att vinna över mig mer direkt. Det får vara nån måtta på förunderligheterna.)
 
Hmm. Kan man börja med en ny sport efter 40 tror ni?
(Synd bara att jag är vass på att hålla emot men mindre bra på att bryta ned...)
 
/Jenny

Träningssim ger träningsvärk

Ikväll ville jag inte alls gå och simma. Jag har hållit uppe drygt en vecka och genast blev det motigt. Men envisheten segrade över latmasken, och jag masade mig iväg.

Det var sååå kul.

Det har börjat en tekniktränare där, en tjej som kommer att vara med de flesta måndagar och onsdagar och hjälpa till med teknikjusteringar och tips. Kanonbra!

Jag har bl.a. justerat mitt bröstsim och tränat på att glida i roteringarna i frisim idag. Nyttigt! Det ledde i och för sig mest till att bröstsimmet blev sjuuuukt mycket jobbigare och kändes helt konstruerat, och att jag fick några kallsupar för att jag missade att andas när jag koncentrerade mig på att snurra hit och dit i frisim. Haha! Man blir helt ihopknorrad i hjärnan av att hålla reda på armar och ben i nya kombinationer... Det tar ett tag innan det blir bättre, liksom. Och det kommer garanterat att kännas på helt nya ställen i kroppen imorgon!

Nu sitter jag här och ser True Talent på TV3 play, med vatten i båda öronen som vägrar släppa. När jag går eller tuggar så liksom doing-ar det i skallen, som när man knackar på en vattenmelon för att känna om den är mogen.

Nu ska jag och öronen sova. Natti!

/Jenny

Barnens vasalopp

Igår var vi i Högbo på familjeutflykt, tillsammans med mysiga förskolekompisen S och hennes trevliga familj! Det vankades skidtävling, barnens vasalopp minsann. Det var jättefint och bra ordnat! Överallt myllrade små söta hurtbullar omkring.

Vi anmälde tjejerna till 900-metersloppet. Man kunde också välja 90 meter, men det lät så väldigt kort. Såhär i efterhand kan jag känna att 90 nog hade varit mera lagom trots allt... Men Frida gjorde en strong insats och klarade hela loppet! Hon har väl max åkt några hundra meter förr bara, så detta var en bragd. Hon kom i mål näst sist, men var nöjd och tokstolt. Efteråt gick hon strålande runt och berättade för alla och envar att hon vann (för hon fick ju medalj)! Gullnos.


Kolla bara - GULD fick hon. GULD.


Frida berättade i telefonen för farmorn och farfarn på kvällen:
(lite för den ena, lite för den andra - jag lyssnade och skrev ihop)

"Jag har åkt en skidtävling! Jag åkte heeeela loppet. Jag brukar inte åka så förut för jag brukar ge upp på en gång nästan. Jag åkte 900 meter och sedan kom jag i mål och då fick jag en medalj. Det är inte tävling precis, det är träning. Min kompis S var där också! Det var barnens vaslaopp, så barn fick bara åka. Mamma och pappa gick bara bredvid spåret."


Redo för start - spännande!



"När får vi åka, mamma?!"



Vi passerar Mångsbodarna efter en lätt uppförsknix.



Vätskepaus är viktigt - gott med varm saft!



Vidare framåt, på´t igen!



Det var en glad liten tävlande vi följde runt spåret.


Mot slutet hann vi bli lite nervösa att vi skulle få kliva undan för de som åkte 2,5 km efter oss, men Frida hann i mål precis innan de kom ångandes. Hon hade sällskap av självaste Gustav Vasa på målrakan dessutom! Efteråt gick vi iväg en bit och grillade korv, fikade och pratade medan tjejerna lekte.


Speakern sa: "Och, här har vi en fin bild på upploppet mot mål, självaste Gustav
Vasa följer nu en av de sista tappra tävlande i 900-metersloppet den sista biten!"



Äntligen framme! Bra jobbat, pärlan.



Glad och nöjd tjej med medalj runt halsen.



Dessutom mötte kompisen S upp i målfållan.



Söta skidtjejerna petade i sig varsin stärkande korv och ett russinpaket efteråt.



Lyckan är att få hjälpa till OCH få ta hand om en knatte.



Korvgrillningstajm. Gott med utelunch!


Det blev en riktigt mysig utomhusdag. Jag var duktigt friskluftstrött på kvällen. Frida verkade också rätt utsjasad, för hon sov till efter åtta i morse... Inte helt tajmat eftersom mamman råkat slå av väckaren och somna om, men vi hann någorlunda ändå!

/Jenny

Plötsligt händer det

Har chockat mig själv med att cykla träningscykel 30 min precis! Eller var det cykeln som blev mest chockad? Det funkade i alla fall fint att blåsa bort dammet från den oanvända, bortglömda stackaren genom att bli riktigt jädra andfådd. Haha!

/Jenny

I böljan blå

Är fortfarande helt mör i kroppen, såhär två timmar efter dagens simpass. Det första efter julledigheten. Jag simmade 1600 meter (eller möjligen 1700, för jag tror jag räknade fel nånstans på mitten...). Avslutade med 100 meter extra benspark helt frivlligt, vilket inte var alldeles fiffigt när jag skulle ut i halkan efteråt! Trodde jag skulle drutta omkull på darriga knän.

Det blir spännande att se imorgon hur den onda armbågen mår av passet... Två och en halv vecka utan jobb och tre och en halv vecka utan simning har ju inte gjort den bättre i alla fall, så det är väl bara att köra på. 

Nu zzzova!

/Jenny

Jag ska ta nya tag

Jag har börjat simma! Jag menar, nånstans ska jag väl visa upp den lilla spillra till solbränna jag fick i Thailand! Eller?!

Nejdå. Solbrännan (den som typ redan försvunnit) struntar jag i. Jag har gått med i Gävle simsällskap, i deras motions- och masterssektion. Det innebär att man får simträna på fasta tider - måndags- och onsdagskvällar - med viss teknikcoachning. Ja, och tidiga söndagsmornar är det fria pass, men den tiden kommer jag knappast att vara någon frekvent deltagare...

Man får följa upplägg/pass på sisådär 1500 meter. Lite blandad kompott av simsätt och allsidig träning! Jag känner mig taggad, det ska bli kul att komma igång och kanske dessutom utvecklas! Jag började i måndags, men missade i onsdag när jag var i Västerås.

Jag har redan fått lära mig nya armtag i bröstsim, för mina tidigare var alldeles för breda. Jag paddlade runt där efter de nya tipsen medan jag försökte ignorera att de nya smala tagen fick mig att känna mig som att simma hundsim, och till sist började jag förstå hur jag skulle göra. Kul! Roligt var det också när jag fick kommentaren "annars tycker jag faktiskt att du simmar riktigt bra" efter genomgången! Sträckte genast på mig, stolt som en otränad tupp, haha!

Ikväll är det dags igen. Tyvärr är inflammationen bättre men inte på-med-linser-bra, och jag har nån slags förkylning på G tror jag. Men jag petar i astmamedicin, försöker ta det lugnt - och ta mig fram!

Om man som jag är så närsynt att man börjar se suddigt efter nån decimeters avstånd, känns det nämligen INTE lattjo att simma utan linser... Men det får gå. Det blir brillor på fram till bassängkanten, sedan får jag trycka näsan tätt mot lappen med instruktioner om passets innehåll för att hålla mig till schemat. Jag känner väl när jag simmar emot repet, haha!

/Jenny

Vår dansös

Idag var det avslutning på Fridas pyttedans. Hon har ju inte varit där på flera veckor, så det var lite spännade att se om hon kom ihåg danserna hon lärt sig. Och visst gjorde hon det! De är så söta, den lilla skuttande skaran av knattisar.


Frida spanar förväntansfullt efter sin publik!



Nu kör vi igång!



Koncentration och tungan rätt i munnen - och blicken  på dansfröken.



Dansglädje!



Här hopplar Frida och pappan i Emil-dansen.



Efteråt körde Frida ett litet solo för sig själv vid spegeln...



...och hon levde ut och sprattlade på så härligt!



Gullnos!


Vi får se om Frida fortsätter med detta nästa termin, eller om det blir simning igen. Eller gymnastik kanske. Vem vet.

/Jenny

Dancing queen

Den här terminen utgår simningen som aktivitet - en stor grej med tanke på att Frida skvalpat och skvätt vatten regelbundet sedan hon var tre månader! Men i lördags började hon istället på pyttedans, tillsammans med dagiskompisen S. I konceptet ingår en dansande förälder (eller två om man gärna vill). Ungefärligen 45 minuter av käcka visor och rörelser till dem. Trevligt!


Här håller vi till.



Frida värmer upp med några mooooves innan det börjar, hihi!


Under presentationsrundan satt vi i ring, typ 15 ungar eller så. Kidsen fick svara på två frågor - vad heter du och vilken färg gillar du? Förvånansvärt många av barnen vände nosen in mot förälderns mage och vägrade säga nåt eller pep ohörtbart. Fullt förståeligt i och för sig, med alla som tittade och lyssnade! Men jag måste säga att det känns skönt att Frida utan problem deklarerade sitt namn och sedan svarade:

- Jag gillar ALLA färger!
- Till och med snorgrönt?
undrade fröknarna (dansskolans färg...)
- Jaa, alla färger!

Söta unge. Hon vågar presentera sig och stå upp för sig själv. Hon klarar också att avvika från gruppens mest typiska svar (trots att det övervägande svaret "Jag gillar lila och rosa" hade varit solklart även för henne) och hitta på något helt eget att säga. Jag gillar det. Mycket!


Frida och fina S lyssnar uppmärksamt på dansledarna.



Ååååh sträck er som ett spett....



...och uuuut med vingarna!


Låååångt efteråt, i ett helt annat sammanhang hemma, sa plötsligt Frida tankfullt:

- Visst var det fina fröknar, mamma?
- Var då?
- På dansen, hallå! Men?! Varför SA jag inte det till dem? Äsch, det var en överaskning, jag säger det en annan gång!

Jag tror minsann att de däringa dansfröknarna kan komma att bli något att se upp till.

/Jenny

Om att pröva på och vara stolt

I söndags skjutsade jag och Frida pappan till golfbanan. Frida ville gärna kika lite och hade tagit med sitt eget golfset (= en leksakshistoria i plast). Supertaggad. Sjukt söt. De andra golfarna på väg ut på banan log roat åt hennes bestyr med sin utrustning, hihi.


Världens sötaste. Så seriös går hon där bredvid pappan med sin lilla, lilla vagn!

 


Medan grabbarna slog ut, slog Frida bredvid...

 


...och det gick visst riktigt bra!

 


När utslagsplatsen blev ledig och alla gick iväg, blev det allvar.

 


Då skulle det peggas och grejas, precis som "på riktigt".

 


Sedan återvände vi till bilen och åkte på friidrottstävling istället!


Frida tycker det är så sjukt kul att göra samma saker som vi. Golfklubben har nån slags barnklubb som kidsen får provspela i om de vill - kanske blir det av framöver. Gullefjun!

/Jenny

Det kom liksom av sig

Jag hade ju kommit igång så bra! Två-tre gånger i veckan, typ. Helt frivilligt. Faktiskt gärna! Det hade hunnit bli ett naturligt inslag i veckoplaneringen, något som skulle genomföras.

Träning alltså, jag pratar om träning.

Först var det påsk. En lååång påsk, då jag inte kom mig för att träna. Men precis när jag skulle pallra mig iväg, så kom förkylningen! Dumma. Jag är fortfarande hes och raspig, snuvan är kvar och luftvägarna inte på topp. Det hostas en del. Ganska trött är jag också.

Blääää. Men jag MINNS i alla fall att jag skulle ha tränat om jag varit frisk.
Alltid något!

/Jenny


Skakad, inte rörd

Milde tid. Jag kommer knappt att kunna röra armarna imorrn. Eller resten av kroppen heller, för den delen. Men är sjukt nöjd efter ett skitkul boxingpass på Friskis!

Jag var så duktig ikväll.

Tog steget bort från "kvarterslokalen" till torgets fina, modernare, mycket större lokaler.
Tog steget från liiite slappare pass, till mera hardcore.
Tog steget till ett där man egentligen borde ha med sig en vän - UTAN att ha med en vän.
Tog steget från 60-minuterspass till 90-minuterspass.


Nytränad och bara liiiite vinröd i fejjan - och det här är en stund efter
att jag kom hem! (efter en avsvalkande promenad på typ 5 minuter...)


Nu darrar mina händer som en gammel-alkis med abstinens. Gaaaalet mycket. Jag känner redan att jag börjar bli öm både här och där! Hjälpe mig. Men som sagt, kul var det. Och det blir man glad av!



Jag var såååå himla hungrig efteråt. Skulle ha kunnat käka en ko (men valde lite annat).


Jag fick lite ytterligare "hjälp" när det gäller att vara öm i kroppen ikväll också. Sambon bytte glödlampa i badrums-taklampan. Några minuter senare satt jag på huk där och skulle välja Frida-kläder till imorgon. BOM så fick jag lampan i ryggen! AJ aj aj. Inte så skönt, faktiskt! Den hade gått sönder lite i gängningen, och mer kraschade när den dråsade i backen efter att ha studsat lite fint på mina revben.

Jag är mest bara VÄLDIGT glad att jag inte fick lampan i skallen.
Och framför allt lättad över att den inte landade på Frida!!

Nä hörrni. Innan jag skrev detta inlägg slumrade jag en timme i soffan, helt komatrött efter kvällens urladdning. Nu är andra andningen också slut, det är dags att krypa till kojs. Om jag över huvud taget kommer ur sängen imorrn, återstår att se!

/Jenny 


Hurtbullarna

Vi startade lördagen med Friskis och Svettis, jag och Frida. Först familjegympa-premiär för terminen, skandaaaaal att vi inte kommit iväg förrän nu. Frida tycker att det är så kul! Hon har hela tiden velat ha sina röda shorts och varit extremt nöjd med det. Men idag tittade hon längtansfullt på några andra småtjejer med lite mer... prinsessiga outfits, och sa längtansfullt:

- Mamma, en sån dääär gympakjol vill jag också ha. Och gympa i!

Jag förstår henne, jag hade dött för att få ha en sådan där vippig liten rosa sak när jag var liten! Vi får väl se vad vi kan enas om.


Precis alldeles i början var Frida lite avvaktande. Trött kanske.

 


Hon ville sitta näääära mig. Gosigt men svårgympat!

 


Sedan lekte hon igång med frisbee...

 


...och hoppreps-skuttning!

 


Här är det balansträning under själva gympan.


Pappan golftränade idag, så Frida fick hänga med mig på vuxengympa efteråt. Jag körde ett roligt energiskt medelpass, medan Frida satt i ett hörn bredvid mig och pysslade. Om det inte funkat hade vi knatat hem, men det gick toppebra. Frida lekte med några småfigurer, läste pixiböcker, mumsade frukt och flingor och mådde gott. Ibland skuttade hon upp och gympade några steg i sin vrå också. Supernöjd - och SUPERDUKTIG! Jag är mycket imponerad - och det var även flera andra i salen också.


Världens duktigaste Frida, lite suddig i sin väntar-hörna!


Det var en väldigt skön start på lördagen. I like!

/Jenny

Om att röra på sig

I morse kom vi äntligen ihåg att det är familjegympa på lördagarna! Vi hann bara med en gång efter sommaren innan Frida blev krasslig, och efter det kom vi liksom av oss helt. Men idag röjde jag och lilla stumpisen järnet på Friskis, jätteskojigt!

Gjorde förresten en lustig notering då kring Fridas förmåga att lägga tillbaka saker på sin plats, hålla ordning och vara petig. Hon har väldigt mycket sånt i sig - fast det funkar tyvärr inte jämt, särskilt inte med leksakerna här hemma, haha. Hur som helst. Mot slutet av gympapasset ville Frida plötsligt sitta vid sidan och titta på. Hon slog sig ned på ett sittunderlägg och uppmanade mig bestämt att gympa vidare. När jag då sprungit ett halvt varv i salen, började Frida gråta bedrövat. Här kommer det underliga: Innan hon tillät paniken att bryta ut så reste hon sig, plockade upp sittunderlaget och LADE TILLBAKA DET på sin plats! SEN sprang hon storgråtande iväg och ropade efter mig. Vilken kontroll va? Först ordning, sedan panik!

Efter familjepasset följer ett medelpass för vuxna. När vi stod där i foajén och skulle klä på oss, insåg jag att vi ju faktiskt kunde prova och se om jag kunde få röra på fläsket lite mer på allvar! Och kors i taket, det gick HUR bra som helst! Frida satt i ett hörn och käkade kex och läste i en broschyr från Astrid Lindgrens värld. Ibland varvade hon med pixiböcker och drack vatten. Jag gympade bredvid henne och hon filurade för sig själv. HEEEEELA passet! Fatta vilken topptjej!

Och jag känner mig också himla duktig, som äntligen kom mig för att träna. Själv. På riktigt. Det har liksom legat rejält i träda på sistone, det där... Men idag har jag gjort upp promenad-kompis-planer med en bekant också, så nu är jag på gång!

/Jenny

Hurtbrutta

Idag var det ääääntligen familjegympastart! Vi deltog hela familjen - tur det eftersom jag fortfarande hostar en del om jag gör något fysiskt. Pappan sprang och jag lunkade, kan man säga. Och fotade.

Frida var lycklig och glad, skuttade gatan fram långt före oss på (den korta) vägen dit. Så småningom fylldes gympahallen av sjuttioelva ungar som var lika spralliga! Härligt. Det är så roligt att se variationen på stilarna också - allt finns; helt vanligt vardagsklädda, fotbollströjs-stuket, shorts-och-t-shirts-typerna (som Frida) och så givetvis de söta, prinsesskjols-rosa-klädda små skira varelserna. På de små fötterna ser man mockasiner, skor och halksockar i en ljuvlig röra. Och barfotatassar såklart!


Här gäller det att hänga med i alla rörelser! Inte lätt med några nya sånger...



Sen blev Frida visst lite trött och vilade sig i form medan alla andra fortsatte!



Elelfant-greppet klarar hon faktiskt helt själv - - - Till sist saga och frukt. Mys!


Yes, nu är vi igång. Om jag bara slipper vara krasslig framöver, så ska jag stanna på vuxenpasset efteråt också!

/Jenny

Full rulle

Frida sov faktiskt länge i morse, snusade vidare till närmare åtta för första gången på flera veckor. Grymt skönt, särskilt för mamman eftersom jag korkat nog lade mig kl 01.30 ungefär! Men vi hann och orkade ändå iväg på familjeympa idag.


Frida var eld och låger över att få gå hela familjen tillsammans, att få springa och sjunga och att ha shortsen igen! Hon sprang, sjöng och sprudlade, den lilla sötnosen. Efteråt stannade jag kvar och körde ett medelpass även denna gång. Väldigt skönt och välbehövligt. Favorit i repris, helt enkelt.

Håller vi oss bara friska (hur troligt?!) så blir det här med stor sannolikhet en återkommande lördagsmorgonsaktivitet. Sämre vanor kan man ju skapa sig...

/Jenny

Liv och rörelse

Doktorn sa igår: "Barns lek och rörelse är bästa andningsträningen". Jag resonerar som så att Frida justerar ju liksom själv hur mycket hon orkar röra sig. Doktorn höll med och sa att vi inte ska hindra henne att hålla igång (om hon inte hostar väldigt intensivt eller har extra problem med andningen just då). Så vad fasen. Vem behöver gräva ned sig i förkylnings-astma-träsket?


Eftersom vi var uppe i tid utan att behöva stressa (nej tack till jäkt på lördag morgon!), alla hade ätit frukost, inga andra planer fanns och Frida kändes tillräckligt frisk nu, vi knallade iväg alla tre på familjelek/gympa på morgonkvisten! Väldigt mysigt och kul, faktiskt. Jag och Frida har gått en gång tidigare, men det var i slutet av förra året så det börjar bli länge sedan.



Vi kom tidigt, så vi hann vara med på lekstunden innan också. Den består framför allt av ett virrvarr av bollar, rockringar, hopprep och käpphästar som barnen knycker av varandra! Frida gillar bäst att springa runt runt, verkar det som. När vi ska stanna och göra rörelser, försöker hon hänga med ibland men står mest och betraktar alla andra. På slutet är det fruktstund och saga, då proppade lilla blomman i sig nästan en hel banan och lite clementin dessutom.


   Frida mumsar frukt efter passet 
Frida rockar ringen ---- Bollkoll ---- Ååååå vriiiid --- Fruktstund
(klicka på bilderna så öppnas de i större format)

När jag ändå var igång, ombytt och på plats, stannade jag kvar för ett medelpass för egen del efteråt. Kroppen är inte på topp. Förutom hostrester har jag ont i bröstkorgen, i ena knäet och en handled (sa jag att jag tydligen är omkring 75 år?!). Men med justeringar av vissa övningar blev det riktigt bra! Tummen upp för mig, tjoho! Sedan drog pappan till sin träning, medan jag och Frida duschade och lunchade ihop.


Det här kan ju verka väldigt hurtigt, alltsammans. Och det är det väl, om man tror att det är såhär vi har det för jämnan. Men om man vet att jag köpte årsträningskort i mellandagarna och bara hann gå två gånger innan jag blev förkyld igen å igen å igen och inte nyttjat det igen förrän nu? Ja då plockas det liksom ned på jorden... Haha.


Vet ni vad det bästa är? Träningslokalen ligger alldeles runt knuten. Det tar typ en minut att gå dit, max två-tre minuter med tvååringstempo. Det är så kort, att man kan knalla till träningen i trekvartsbyxor utan att joxa med överdragsbrallor - i alla fall om man är varm av sig, som jag. Det är så kort, att pappor kan bära hem smått hysteriska tvååringar som vill stanna och titta på mammans gympapass i evigheter. De kan till och med bäras hem UTAN ytterkläder, när det kniper...


/Jenny


Tidigare inlägg

RSS 2.0