BUSBLOMMA

I morse kom vi äntligen ihåg att det är familjegympa på lördagarna! Vi hann bara med en gång efter sommaren innan Frida blev krasslig, och efter det kom vi liksom av oss helt. Men idag röjde jag och lilla stumpisen järnet på Friskis, jätteskojigt!

Gjorde förresten en lustig notering då kring Fridas förmåga att lägga tillbaka saker på sin plats, hålla ordning och vara petig. Hon har väldigt mycket sånt i sig - fast det funkar tyvärr inte jämt, särskilt inte med leksakerna här hemma, haha. Hur som helst. Mot slutet av gympapasset ville Frida plötsligt sitta vid sidan och titta på. Hon slog sig ned på ett sittunderlägg och uppmanade mig bestämt att gympa vidare. När jag då sprungit ett halvt varv i salen, började Frida gråta bedrövat. Här kommer det underliga: Innan hon tillät paniken att bryta ut så reste hon sig, plockade upp sittunderlaget och LADE TILLBAKA DET på sin plats! SEN sprang hon storgråtande iväg och ropade efter mig. Vilken kontroll va? Först ordning, sedan panik!

Efter familjepasset följer ett medelpass för vuxna. När vi stod där i foajén och skulle klä på oss, insåg jag att vi ju faktiskt kunde prova och se om jag kunde få röra på fläsket lite mer på allvar! Och kors i taket, det gick HUR bra som helst! Frida satt i ett hörn och käkade kex och läste i en broschyr från Astrid Lindgrens värld. Ibland varvade hon med pixiböcker och drack vatten. Jag gympade bredvid henne och hon filurade för sig själv. HEEEEELA passet! Fatta vilken topptjej!

Och jag känner mig också himla duktig, som äntligen kom mig för att träna. Själv. På riktigt. Det har liksom legat rejält i träda på sistone, det där... Men idag har jag gjort upp promenad-kompis-planer med en bekant också, så nu är jag på gång!

/Jenny