Tröttmössa
Om man själv nattsuddat en hel massa.
Om man redan varit på väg i fem timmar.
Om det börjar mörkna ute.
Om den som kör verkar klara sig finemang.
Då. Då kan man bli liiiite trött.
Gäsp. Zzzz Zzzz Zzzz...
Äsch. Sisådär en halvtimmes stödvila kan väl både barn och vuxna ha nytta av på nyårsafton? Eller?
/Jenny
På väg norrut
Frida är som vanligt guldmedaljör i bilåkning, måste jag säga. Bara lite gnöl om att hon är stel i ryggen, vilket är fullt förståeligt - det är långt till Östersund... Vi har tagit några "ut och spring"-pauser för att få röra på kroppen. Dessutom det tradiotionella stoppet på momangen i Kvissleby för lite korvkäk. Frida målar, sjunger, leker med Polly Pocket-dockorna, gosar med lillnallen och kikar efter blåa pilen (dvs markören för bilen) på telefonens GPS. Just nu har hon precis lagt huvudet bakåt för en stunds vila, det återstår att se om hon slocknar eller ej.
Nu kanske vän av så kallad ordning undrar över hur vi törs åka till Östersund av alla ställen, just i dessa vattenparasit-tider?! Morfarn och M har eget vatten, egen brunn. Opåverkad. Men frågan är om vi törs lämna huset, typ... Känner mig lätt paranoid, haha. INGEN magsjuka önskas, tack!
Vill önska alla en trevlig kväll! Och sänder en varm tanke om ett riktigt bra 2011.
Ett glatt, busigt, friskt, skönt, energirikt, bra, stimulerande härligt nytt år!
Är i detta nu minst en timme och 15 minuter kvar tills vi är framme, enligt GPS:en. Det återstår 8,5 mil. Brum brum!
/Jenny
Vad är läskigt egentligen?
Hon kom nyss ilande med en storögd min:
- Mamma, det är läskigt på TV:n!
- Vadå då?
- Jo, för Pingu sätter bandage på ALLTING!!!
- Vad är läskigt med det tycker du?
- Men det får man väl inte?! Då tar det ju slut på bandage. Som med plåster. Man får inte slösa bort alla plåster heller, ju. Usch!
- Är du rädd att någon ska bli arg sedan?
- Ja, skäll får han nog, läskigt! Och så var det någon som upptäckte honom! Hjälp!
Monster, spöken, drakar, blod och riddare i all ära, nog kan sådant skrämmas ibland men det är inte värst. Det läbbigaste Frida vet är när någon på TV/film gör konsigheter, gör fel saker som hon vet att man inte får och kommer att få skäll för sedan. Hon tycker INTE om när det blir bråk och konflikter, men redan när nån gör en sak som kan/kommer att leda till konflikt blir hon nervös och går ifrån eller håller för ögon och öron. Och som ni hör, behövs inga stora saker!
Hon har - trots ett eget eldsprutande humör och stort sinne för busigheter - ett känsligt litet hjärta den här damen.
/Jenny
Gääääsp
Jag satt uppe och ugglade alldeles, alldeles för länge igår. Det var bland annat tvätt och räkningar i stooor hög som skulle ordnas. Jag pysslade också med diverse förberedelser inför en liten tripp till morfarn och M i Östersund! Vi sticker imorrn förmiddag och hoppas vägarna är snälla nog att låta oss nyårsfira ordentligt däruppe. Sambon åker sedan hem i ett nafs eftersom han ska jobba, men jag och F stannar några extra dagar.
Nu ska den käken-ur-ledgäspande, hostande, hesa mamman lägga sig i soffan en stund medan Frida kollar barn-TV. Sedan blir det ett ryck med packning och fix! Kanske rent av ett ärende på stan, om tiden och orken räcker.
/Jenny
En dag med lek
Vi blev bjudan på både lunch och mellis där, så lyxigt. Söte N fick minsann en puss på kinden när vi gick också!
/Jenny
En råttsvans i nosen
Jag kände mig tacksam för att vi inte skulle till stället på rad två...
Det visade sig vara en förtjusande trevlig och glad läkare vi fick träffa! Ett riktigt, riktigt bra besök. Frida skötte sig dessutom superduperbra, måste jag säga! Hon pladdrade på som vanligt, kikade runt, frågade en massa och lät dem göra allt de bad om utan att konstra ett dugg! De undersökte öronen, kollade halsmandlar via ett duktigt jättegap och lyste i lilla näsan.
Personalen verkade faktiskt imponerad när Frida till och med gick med på att låta dem föra "råttsvansen", en liten fiberoptikkamera på slang liksom, in i näsgången! De förde nästan in den en decimeter tror jag och visst skruvade Frida på sig lite (det lilla hon kunde, jag höll stadigt) men inte ett enda gnäll eller tjut kom! Bara sjuttiofjorton nysningar efteråt. Atjooo!
Det visade sig att Frida har en ganska förstorad körtel bakom näsan, som trycker en del. Detta orsakar snarkningen och andningsuppehållen. Men som läkaren konstaterade, störs inte Fridas sömn särskilt mycket och hon kan också andas okej genom näsan. Om körteln blir FÖR stor, kan det bli aktuellt att operera bort den. Ibland förbättrar en sån operation också återkommande öronproblem. Det kanske kan vara intressant, eftersom Frida också visade sig ha vätska bakom båda trumhinnorna (vilket tydligen kallas otosalpingit).
Hon fick faktiskt göra en hörselundersökning idag också och visade sig precis som jag anade ha en något nedsatt hörsel på höger öra (det öra som trasslat mest vid inflammationer och så). Inte tillräckligt dålig för att kräva någon åtgärd just nu, dock, och troligen främst kopplat till vätskan i öronen och ev. förkylning. Men om det håller i sig med vätskan i öronen kan det bli aktuellt att operera in rör, vilket förmodligen också skulle förbättra hörseln.
Hörselundersökningen: Man bör hamna ovanför raden med 20 decibel. Det röda
är högerörat, det börjar okej men dyker som ni ser flera gånger lite för djupt...
Vi ska dit på återbesök om tre månader och kolla läget. När vi gick därifrån och jag berättade för Frida igen om körteln bakom näsan och vätskan i öronen, såg hon plötsligt alldeles moloken ut och sa:
- Men mamma, varför blir det bara en massa FEL på mig hela tiden?! Ögoninflammation, och öroninflammation och allt möjligt!
Söta nosen. Jag förklarade att nästan alla har några sådana där småsaker som dyker upp, och att det ju är bra att kunna gå till doktorn och få hjälp då! Och så pratade vi lite om att det finns andra som VERKLIGEN är sjuka, och hur det kan vara, och att hon ju faktiskt är alldeles frisk för det mesta. Då gaskade hon upp sig igen.
Efteråt stack vi till Max, eftersom Frida ville det - och en så duktig patient måste ju få en belöning!
/Jenny
Sovmorgon is da shit
Jag hann bli så kissnödig att jag var tvungen att smyga upp en sväng före henne, till och med. Jag bara ÄLSKAR att hon (oftast) anpassar sin sovning till vilken tid hon lade sig (kl 22.15 igår...). Och att hon ofta kan somna om på morgonen om den barska tröttmamman säger att hon vaknat för tidigt - lyckades med det TVÅ gånger i morse!
Tricket tror jag är en envis mamma (?) som jobbat på detta mönster, och att ligga nära, stilla och andas sövande själv. Och kanske framför allt att jag sätter den lilla gumsingen på toan på natten, innan jag lägger mig - då kissar hon halvt i sömnen, somnar om som en stock och behöver inte vakna tidigt på morgonen för att hon är kissnödig!
Älskar sovmorgon. Speciellt välbehövligt känns det när jag svettas, hostar och känner mig rätt rasslig... Nu ska vi göra oss klara för ett besök hos doktor öron-näsa-hals, dit Frida fått remiss för 100 år sedan av sin astmaläkare för att kolla upp eventuella orsaker till att hon snarkar som en hel farbror och ibland får nästan som andningsuppehåll när hon sover.
Ha en fin dag! Idag är första dagen på jag vet inte hur länge som det inte tycks snöa här. Ännu.
/Jenny
Mysig dag, omysig hosta
...hade vi besök av (skönt icke-bacillrädda) dagiskompisen S och hennes supertrevliga mamma och goa lillasyster över dagen! Vi käkade enkel-lunch ihop (läs: mackaroner och köttbullar/prinskorv), kidsen lekte en massa och hade kul! Frida grät i säkert tio minuter efter att våra vägar skilts åt på stan när de skulle gå hem (" Jag vill vara med S, buhuuuu, mamma, jag VILL vara mera med S, uäääää..."). Lillhjärtat!
...handlade vi en massa sushi och bjöd M&T med barn på käk när de passerade Gävle på väg söderut igen! Lite babbel, goda skratt och tid ihop (som vi haft så lite av det senaste året eller så) - guld värt!
Nu ska jag se om jag kan sova. Utan att väcka de i familjen som inte hostar alls (sambon) eller bara lite (Frida). Gonatt!
/Jenny
Kedjereaktion
Först ut - en glasskål. Jag hade inget kvitto, men ville bara byta till en annan färg av samma och tänkte att jag testar väl. Men näpp! Superdupernoga med kvitto, sur min, skeptisk ton "jahaaaaa, och hur vet du att den är köpt häääär då?" och en irriterad blick. Alltså, ÄR det sådär petnoga med kvitto (gissar att de ha lagerföringen kopplat till datorn och försäljningen eller nåt) så är det väl - men resten är väl onödigt?! Ett glatt leende och en förklaring räcker väl? Trist stil.
Nästa ställe: Hildebrands Guld i hörnet av stortorget. Två utmaningar:
1: Jag fick ett sååå fint Efva Attling-smycke i födelsedagspresent av M&T (tack gulliga ni!), men tyvärr var kedjan lite kort. Smycket var köpt på NK, men Hildebrands har samma märke. En stooor chansning - men fråga kan man väl tänkte jag!
2: Jag fick ett halsband i födelsedagspresent av svärföräldrarna, även den kedjan var kort. Det smycket VAR dock köpt på Hildebrands - men shoppingen skedde tidigt i höstas och inget kvitto hade jag med mig.
Alltså: Byte av två kedjor, varav en köpts på ett annat ställe.
Utan kvitto. Inget annat skulle inhandlas.
Jag möttes av ett stooort leende, en glad ton, fin service och ett "Självklart, det går alldeles utmärkt!" på båda frågorna! Och behövde inte lägga några pengar emellan, trots att jag ju skulle ha längre kedjor som jag antar är aningens dyrare.
BRA DÄR, Hildebrands! Guldstjärna!
/Jenny
Nu har bebisen fått sitt namn
Det var vänner till oss här i stan som döpte sin lille L idag. Så söt, så lugn och så eftertänksam under hela ceremonin. "Pratade" bara lite några gånger, inte ett enda skrik! Frida kikade på honom och viskade till mig:
- Mamma, han ser lite snopen ut... Han undrar nog vad som ska hända nu!
Och efteråt utbrast hon:
- Va?! Har han FÅTT sitt namn nu?! Jag ville ju HÖRA hans namn, hallå!
Det var en fin ceremoni (även om tydligen en storasyster oturligt nog var hemma sjuk istället för att sjunga vackert i kyrkan till exempel). Jag förstod först efteråt att den kvinnliga prästen som höll i dopet var gift med mannen som var barndomskamrat med lille L:s pappa (och som blev gudfar). REna familjehögtiden, med andra ord! Vi hade prästen med man till bordet på den efterföljande (jättegoda!) lunchen, och förde bland annat ett intressant samtal om prästyrket och dess innehåll och villkor.
Ikväll har vi skrotat hemma. Jag har mest... hostat. Och hostat, och hostat lite mer. Är så himla retad i luftrören! Blä. Nu ska jag gå och natta bredvid barnet och sambon - BÅDA huserar i våran storsäng för tillfället! Frida fick för sig igår att hon skulle "gosa hela natten" med oss och sova i storsängen, och tydligen gällde detsamma idag. Ovanligt! Visst, man sover lite sämre - men det är sjuuukt mysigt. Bäst att passa på, för VIPS är hon femton och skulle hellre dö än krypa ned hos mamsen och pappsen, haha!
/Jenny
Man ska inte krångla till det
Käkade rester gjorde vi också, till lunch. Men på eftermiddagen hade vi fikagäster ända till 18.30, mycket trevligt! Möjligen liiiite ansträngande för julhjärnan som just stängt av, eftersom den ena gästen var från Nya Zeeland. Det var bara att vässa engelskan och prata på!
Hur som helst. Efteråt var vi - och framför allt barnet - tokhungriga.
Så vi slog till på korv med bröd till middag idag. Festligt värre va?!
Hahaha!
/Jenny
En trallande julglad jänta
/Jenny
Julaftonsbilder
Vi mötte upp farmorn och farfarn i kyrkan på förmiddagen, för att se historien om Jesu födelse spelas upp, se julkrubban och höra barnkören sjunga. Frida var duktig, satt stilla och lyssnade koncentrerat, men spratt iväg efteråt och lade rabarber på lilla jesusbarnet en sväng, haha!
Snöyra och vackra kyrkfönster drar i fotofingret...
...men min lilla kamera gör dem inte rättvisa tyvärr.
Julkrubban i kyrkan. Fin!
Sedan blickade vi ut över vår vintervita stad, och tog oss hem igen.
Efter kyrkobesöket pulsade vi tillbaka hem, packade ned alla de fina, spännande, löftesrika klapparna och åkte till farmorn och farfarn. Där har vi ätit och mumsat och öppnat paket och haft det gott. Vi rullade tillbaka hem redan strax efter klockan nio, så att Frida skulle kunna slockna hemma (fast det blev på väg hem, men det funkade ju lika bra eftersom hon var tandborstad och klar!).
Utebus med pappan och snowracern. Kul trots (eller tack vare?) snö och kyla!
Alldeles i början av paketöppnandet! Lite senare låg ett BERG prylar bredvid henne...
Detta kit fick Frida av oss. Önskat sedan i somras. Uppskattat!
Alla glada, alla nöjda. Eller, Frida gnydde i och för sig lite innan hon somnade om att det inte ALLS var roligt att dagen varit så KORT! Haha, nåja. Men hon har förundrats och förtjusts över alla sina klappar - och faktiskt varit genuint glad över varenda en! Tack alla.
Och nu är det dags för klassikern... God fortsättning!
/Jenny
Glad julaftonsmorgon
Klockan 03.14. Först prata-i-sömnen-yrande och gny, sedan:
- Mammmaaaaa, jag vill öppna min julklapp nu!
- Nej, schhhh, det är natt, somna om nu.
- Zzzz Zzzz...
Klockan 06.21. Liten tjej klättrar över mina ben:
- Mammaaaaa, nu vill jag öppna min julklapp, snällaaa...
- Nej, det är för tidigt, vi behöver sova mer allihopa. Somna om nu, kom och kura in dig här med oss.
- Men åååh, jag vill öppna nuuuuu.
- Nästa gång du vaknar, Frida. Sov nu.
- Zzzz Zzzz...
Klockan 8.43. Jippi! Frida sprätter upp:
- Mamma, är det morgon nu?
- Ja, det är det, gå och hämta ditt paket. Kolla i strumpan också om tomten varit här.
- Jippi! Kom pappa, vi går och hämtar!
...och efter en barfota-tassande runda i hemmet...
- Nu är det JUUUL! Äntligen! Jag har väntat sedan SOMMAREN på jul! God jul, pappa! Vad HÄRLIGT det är!
- God jul, Frida.
- Kolla, kolla, tomten HAR varit här, kolla i strumpan, hahaha!
- Vad är det i det paketet då?
- Åh, vilka vackra nagellack, PRECIS vad jag önskade mig, jag ÄLSKAR dem, vad snäll tomten är! Jag tror nog att det är tomtemor som köpt dem här faktiskt.
Sedan öppnade hon det utvalda morgonpaketet. Två thailändska barbiedockor med övertjusiga klänningar (inköpta på nattmarknaden i Krabi sista semesterkvällen, när mammorna gick på äventyr medan män och barn låg och sov). De har nu fått byta om några gånger och sitter för tillfället med och kollar på barn-TV!
Nu är det jul, folket. Ha en fin dag där ute!
/Jenny
Bara coola tjejer (med tofs) har vingar
När hon inte lekte med dockskåp, eller lego, eller mysdjur - då tränade hon på Mors lilla Olle. Jag har nog hört den visan 40 gånger idag, haha!
/Jenny
Plötsliga tankar om syskonskap
Det är inte lätt att hålla reda på alla fakta!
/Jenny
God jul i stugorna
Jag önskar alla en god jul. En lugn, skön, vit (både snörik och förhållandevis nykter), okomplicerad och mysig jul! Och efter det hoppas vi på ett smashing finfint nytt år, eller hur?!
/Jenny
Ett träd fullt av historia
Här hemma är det mer... brokigt. Man skulle kunna säga att det är ett sammelsurium av min släkt i granen. Där finns nämligen fullt av minnen, eftersom mycket av mormors, farmors och mammas pynt finns där (blandat med sådant jag köpt själv, eller fått). Ingen av dem finns kvar i livet, de är borta sedan 25, 18 (?) och 16 år sedan.
Inte stilrent. Inte sparsmakat. Inte tema-tänk. Det är fint på ett annat sätt, liksom!
/Jenny
Tusen frågor
Hon svansar runt, lyfter upp paket, skakar lite försiktigt, lägger tillbaka. Sedan kommer hon på något fiffigt:
- Mamma, är det här något brunt i det här paketet?
- Nej.
- Är det mjukt?
- Ja.
- Är deeeeet... lurvigt?
- Nej.
- Är det fint?
- Nej, faktiskt inte.
- Vad är det då?
- Men jag tänker inte tala om vad det är vännen, det får du se imorgon!
- Är det svart?
- Ja, faktiskt.
- Men! Jag vet ju ändå inte vad det är!
- Nej, det är ju inte meningen heller...
- Vad är det i det här andra då?
- Det säger jag inte, vet du.
- Är det hårt?
- Njae, inte precis. Lite kanske.
- Är det... skruttigt?
- Haha, nej. Jag tror du kommer att gilla den där.
- Men vad ÄR det???
- Du får se imorgon, gumman. Imorgon kväll får du öppna.
- Jaha. Är det jul efter den här dagen?
- Ja.
- Jaaaa! Jippi!!
Och så där håller det på. Även om hon leker med dockskåpet eller legot och glömmer paketen för en stund, så kommer hon tillbaka till dem då och då. Det kan bli en lång väntan det här, hahaha!
/Jenny
Fotografen
/Jenny
Paketverkstad
Frida får alldeles för många klappar, trots att jag försökt hejda mig. Märkligt hur det blir! Sparar nog ett par smågrejor till nåt annat tillfälle, faktiskt. Ibland är det bra att ha en grej på lut! Man vet aldrig när det kommer något jobbigt läkarbesök eller annat tufft, som kan behöva piggas upp av en kul present.
Imorgon stannar M & T och deras kids till här på sin väg norrut. Paket ska byta ägare, och kramar delas ut! Det var tyvärr alldeles för länge sedan vi sågs nu.
/Jenny
Busy busy
Har kollat på filmen "Eclipse" ikväll, medan jag skrivit namn och gator. Sitter nu i drivor av julkortskuvert - hälften utan adresser än så länge. Jobba på, haha!
Frida hade 37,4 i temp vid nattning idag - hyfsat frisk, med andra ord! Hostig som rackarns, dock. Och jag står fast vid idén om att skippa förskolans magsjuke-baciller såhär när julen står vid dörren... Imorgon blir det därför en dag hos farmorn och farfarn för lillpärlan (tack snälla, för den lösningen)!
/Jenny
Tassar runt i natten...
Frida och pappan har skrotat hemma idag. Hon var visst rätt pigg och i stort sett feberfri hela dagen, men har hostat. Vid läggning hade hon dock 38 grader, så det blir en vab-dag till för pappan imorgon.
Lika bra det, jag ringde förskolan idag och fick höra att alla avdelningarna har drabbats av magsjuke-fall, både hos personalen och barnen. Nåt barn på Fridas avdelning hade hunnit dit idag men blivit rejält dålig på plats - grejjt för smittspridningen det! Hu. Jag lutar starkt åt att trolla med knäna i slutet av veckan och hålla Frida hemma från förskolan. Ingen magbacill här till jul, tack!
Godnatt!
/Jenny
En liten, liten krasslighet
Frida vaknade strax före klockan 8 idag, då gick hon och jag upp på toa och klädde på oss. Men nog var hon lite skruttig, för när jag började göra frukost lade hon sig på kökssoffan som ett litet knyte och somnade nästan igen. Jag stängde kylen och bar med mig den lilla räkan tillbaka till sovrummet. Efter en kvarts mys i sängen sov hon djupt igen och vaknade inte förrän tio. Tio! Tack för den sovmorgonen lilla hjärtat, den var nog välbehövlig för alla.
Hon har haft uppåt 38 graders feber idag, men varit rätt pigg och inte klagat mer. Fast på direkta frågor säger hon att det gör ont i kinden (?!). Fortfarande obegripligt VAD som faktiskt gör ont, men om det nästan inte besvärar längre är det väl kanske inget att bry sig om...
Imorgon vabbar pappan - om inte Frida är märkligt superfrisk när hon vaknar förstås. Men med tanke på att det tydligen går magsjuka på förskolan, kanske det finns extra fördelar med att hon är hemma!
Själv har jag gaaaaalet mycket att fixa på jobbet innan jul och dessutom flera möten jag bör vara med på i början av veckan. Känner hur tiden tickar snabbt, snabbt just nu och får lite andnöd, jag ligger rejält efter på alla plan både privat och jobbmässigt. Det blir jul ändå såklart, oavsett vad man hunnit eller ej - men just idag känns kommande vardagar lite väl tungrodda. Puh. Fast nu står granen köpt, klädd och klar i alla fall och tomarna har flyttat in - alltid något!
/Jenny
Ett litet hus
- Smält socker över halva spisen
- Ett svordomsutbrott från mamman som inte lyckades fästa ihop tak med hus
- En massa glada tillrop från upplivad pysselunge
- Diverse sött i munnen under arbetet - kantstötta nonstop kan man ju inte använda!
- Kreativa infall och utlopp
...och till sist - ett färdigt hus såklart. Voila!
Hur folk som inte använder en färdig byggsats får ihop det, orkar jag knappt begripa...
/Jenny
Lite på örat
Ikväll somnade Frida i hyfsad tid, efter att hon klagat lite lätt på att hon hade ont i kinden (men vi kunde inte se något). Hon vaknade efter kanske 30 minuter, storgråtandes och hade ont ont ont - nånstans. Kinden? Käken? Örat? Det lutar mest åt att örat trasslar, men det var "fel" öra (hon har tidigare alltid haft problem med höger öra, de gånger det vankats sådant här) och hon pratade först väldigt mycket om munnen och kinden så det var smått underligt.
Trösta lite ynklig sötnos. I med nässpray, alvedon (mycket motsträvigt) och lite vatten. Höja huvudändan på sängen. Grååååt. Till sist somnade en liten rödkindad, troligen småfebrig och rätt matt tjej i min famn i soffan vid 22-tiden kanske, och har sovit sedan dess. Snart avtar väl alvedonet, så jag håller tummarna att hon sussar vidare! Och annars - att vi får i henne medicin igen.
Och mest håller jag tummarna för att detta bara var en släng som går bort över natten. Har hänt förr. VAB veckan före jul känns så otajmat, kan man väl säga... Godnatt!
/Jenny
Hur tänkte jag?
Klä mig i kjol och tights, när jag ska gå ute en massa under dagen: ++
Vingla med klackskor på morgonpromenad i snömodd till och från buss och förskola: +
Sminka sig och sen upptäcka att det är blöt-yrsnö ute: +
Har ny frisyr som man piffar till, men sedan behöva ha mössa och bli snöblöt: ++
Men - Äta julbord med jobbet på eftermiddagen: +++++
Nu är det fikarast. Glad fredag och trevlig helg på er!
/Jenny
Konstfulla kläder
Näpp. Inte precis blött ned sig, nej... "Mamma, jag bara RÅKADE rita på mina byxor och på mitt ansikte!" sa den lilla ängeln, som mycket riktigt hade halvt avtvättade spår av tuschpenna i hela ansiktet också. På de rätt dyra Me&i-byxorna (som hon turligt nog hunnit använda mycket och snart växt ur!) hade hon enligt uppgift ritat en familj. Mamman till höger, pappan till vänster och två som bebisar (streck) i grenen. Och i ansiktet var det pilar och skägg!
Jippi. Man kan väl säga att hon fick en liten lektion i vad ordet RÅKADE betyder. Råkade ser nämligen INTE ut sådär.
/Jenny
Förnyelse är kul
(Ja, alltså - ny i förhållande till nyss! Ny på så sätt att det höstgräströtta, torra, burriga barret bytts ut mot en färgstarkare, något mer välmående kalufs. Ny genom att det nu tar slut ovanför axlarna istället för en bit längre ned. Men för övrigt är det nog mest en repris av hur det sett ut flera gånger förr - inget nytt under solen.)
Bonus: Nu slipper jag äntligen störa mig på att handväskan hänger på håret hela tiden och luggas! Känns schysst med lite färg - men tyvärr brukar ju toning ha en tendens att glida ur allt eftersom man tvättar, och två simträningar i veckan lär bidra mucho till det. Rackarns.
En av flickorna på förskolan tittade förresten noga på mig när jag hämtade Frida, såg klart skeptisk ut och sa till sist till mig:
- Eeehhh... Du har faktiskt ORANGE hår. Varför???
Haha! Jag svarade "För att jag tycker det är snyggt". Jag får väl helt enkelt hoppas att inte ALLA andra tycker som den lilla tjejen!
/Jenny
Missledande information?
- Vet du? Nu ska min mamma iväg och hålla på med sina bröst!
Ehhh... Jag skäms inte så lätt, men kände mig här tvungen att vända och inflika att jag skulle åka på mammografi... Haha!
/Jenny
Nu ska jag ut och yra
Är fortfarande glad idag, för att min vän som jag övningskört med ett tag klarade körkortet igår! Jag minns hur det kändes - frihetskänslan, stoltheten, glädjen över att det var klart. Och lättnaden. Grattis till S, bra kämpat!
Här snöar det som rackarns idag - som när man skakar på en såndär kula med motiv och "snö" inuti sig. Det yr hit och dit hela tiden. Jag ska nu ta en snabblunch, flexa ut och åka till frissan. När jag är klar där (lite klippning och mycket färg, gissar jag att det blir), ska jag ila iväg och hämta Frida så snabbt det går och sedan sticka till bilverkstaden för att lämna in bilen på service innan de stänger.
Med tanke på dagens väder, hade det suttit fint med en bob eller pulka att dra Frida på till busshållplatsen för hemfärd - det är en bit att gå. Men min dumma armbåge vill i och för sig inte dra en bob med en sötunge på, om den slipper. Vi får väl streta på bäst vi kan istället, i värsta barnen från Frostmofjället-andan, haha!
Egentligen skulle jag behöva göra några ärenden på stan också, men ork och tid räcker nog inte till det idag. Så mycket att göra, så lite tid! Jag får nog jobba hemma lite ikväll om jag ska få ihop den här dagen...
/Jenny
Det är olika
Det får mig att minnas tillbaka till vår tripp, som var så nyss och ändå så länge sedan på något sätt. Fasiken vad snabbt man kommer in i vardagstrallen och stressen. Jag önskar att vi var tillbaka på startpunkten vi med! Men vad är väl en bal på slottet? Jag får grotta ned mig i de sista Thailandsfotona och publicera några fler minnen framöver istället!
Ikväll har jag simmat, som vanligt numera. Avverkade 1400 meter idag - jag följer det pass jag blir tilldelad. Det är fortfarande kul! Idag stod jag på lite, Jag hade dock lite ont i höger axel, vilket hindrade mig en smula. Och så har jag ju tydligen tennisarmbåge enligt "min" sjukgymnast (sambon, alltså!). Den är lite krånglig och ond, helt klart. Imorgon bitti ska jag förresten på mitt livs första mammografi. Jösses. Plötsligt blev tillvaron fylld av små ålderstecken!
Men så tänker jag på människor (både nära och mer på håll) med allehandla verkliga problem med både hälsan och annat, och bryr mig plötsligt väldigt lite om eventuella småkrämpor. Dessutom råkar jag zappa in på ett program på 4:an som handlar om barn ute i världen, "Vårs barns liv", och blir ordentligt påmind om att det sannerligen inte är någon självklarhet att alla har det bra!
/Jenny
Hotell-heaven
Takdekoration i entrén på Nordic Light, som givetvis även den ändrar färg.
Så här såg det ut när vi kom till rummet. Romantik!
Efter lite sökande hittade vi mood light-funktionen! Och även discoväxlarvarianten...
...som skapade ett mycket livligt ljusspel i regnbågens färger!
Finfint utbud i badrummet - gillade speciellt den här, efter en shoppingrunda!
Ganska stor del av tiden körde vi rosa tema - Frida hade älskat det!
Frukostbuffén lämnade heller inget övrigt att önska. Jo, lingonsylt bara!
Det var riktigt gott! Och så skönt att inte vara jäktad på väg till konferens t.ex. Yey!
Det skulle ha funnits två täcken i sängen bara (så att man får varsitt - ett gemensamt må vara mysigt medan man är vaken, men opraktiskt för att man stör varandra när man sover), så hade det varit perfekt!
/Jenny
Lite mer lucia
Frida hade på sig sin lusseoutfit också och charmade en och annan högskoleanställd där hon kvittrade fram.
Morgonens mest absurda: En av de kinesiska utbytesstudenterna frågade om hon fick ta ett foto på Frida, jag sade ja - och VIPS stod typ 20 personer med utländskt utseende i en klunga och tog frenetiskt bilder på lillgumsan. Var i hela friden kom alla de ifrån?! Frida såg rätt förvånad ut, kan man väl säga...
Mysig start på dagen! Sedan blev det dagistajm - och ännu ett luciatåg av storkompisarna på förskolan för Fridas del. Och så lite lussande hemma på kvällen, för mig och filmkameran! Vid det laget var den där väna, fnissiga, rara lucian uppblandad med en busig, sprallig toklussetjej!
Inte konstigt att hon ville spralla ur sig lite - vi hade lite trassel när jag skulle filma med videokameran (snutten som jag lade här igår, är provfilmningen med lilla digitalkameran)! Telefonen ringde mitt i inspelningen - TVÅ gånger i rad. Gaaah! Men Frida ville och orkade börja om, och till sist satt den. Puh. Spontant va?!
/Jenny
Det bidde inget
Jag budade och kollade SMS så kinderna glödde kring lunchtid! Men det var 17 budgivare (hallå, hur många som helst ju - även om en handfull avstod från att lägga bud), och priset seglade raskt upp låååångt över vår gräns. LÅNGT över. Det känns inte helt sunt att priset går upp 520 000 under budgivningen, måste jag säga... Mer än en halv miljons ökning jämfört med utgångspriset! Crazy.
Vi ville såklart ha huset, annars hade vi inte budat. Men det var inte the-love-of-our-life-huset, liksom inte här-MÅSTE-vi-bo-rop i själen. Så vi överlever. Bättre lycka nästa gång, typ!
Jag får istället samla vuxenpoäng med min ny-diagnosticerade tennisarmbåge...
/Jenny
Liten lucia
/Jenny
Lucia-kollen
Så här svarade Frida:
Hon har rätt bra koll ändå, tycker jag. Men det där med att hon går hem till sig var lite spännande! Det visste jag ingenting om.
/Jenny
En bilresa och en flygresa...
Vi gjorde alltså gemensam sak med familjen D från Västervik, hyrde en minibuss ihop och tog bilvägen till fastlandet via två korta färjeturer. Mycket smidigt! Det tog inte alls lång tid, jag kan UTAN TVEKAN rekommendera alla som ska flyga till Krabi och vill till Koh Lanta att förboka en egen minibuss och åka direkt dit. Såååå värt det, istället för att fastna i stan (om man längtar efter strandliv, alltså).
När vi kommit tillrätta på hotellet i Krabi, gick vi ut på stan ihop. Kollade marknaden, shoppade lite... Sedan delade vi upp oss, kikade runt lite mer och käkade middag var familj för sig. Familjen D hade hamnat på en av restaurangerna vi besökt under våra första dygn i landet! Skumt sammanträffande.
Vårt hotell, Green House Hotel. Helt ok för nån övernattning! Bra pris. Ingen pool.
På hotellet varnade de för... för... tja... vad? Ingen aning.
På denna gata låg vårt hotell - fina gatuskyltar i Krabi stad tycker jag.
Ytterligare nån ny, obekant spännande frukt. Nån som vet vad det är??
Sent på kvällen satt jag vid datorn på hotellet när familjen D kom hem. Då bestämde plötsligt jag och mamma A att vi skulle ut och besöka nattmarknaden! Sagt och gjort. Pappor och barn i säng, mammorna på språng för att göra av med sista våra baht (= thaipengar). Det var en mycket lyckad och trevlig runda! Jag köpte bland annat skor till mig och flera barbies med tjusiga klänningar till Frida.
Nattmarknaden i Krabi; den var stor och lång och myllrig och härlig!
Kom och smaka... på... grillspett av olika slag??
Att de käkar det här är faktiskt heeeelt obegripligt. Larver? Nej tack. NEJ tack.
Efter en sen nattmarknadsrunda (i säng kanske vid tre?) och en okristligt tidig morgon (frukost 06.30...), var det dags. Taxi till flyget, väntan, mera väntan, ytetrligare väntan - och så hemresa! Frida var jätteduktig på flyget. Hon sov bara en enda liten timme (tack skaru ha, skrikbebis några säten bak!) på hel vägen, men höll ändå humöret uppe hela tiden med pyssel och läsning. Imponerande!
Dags att gå mot planet! Framför pappan och Frida går familjen D.
Nosen på vårt plan.
Frida är redo. Dags för avfärd!
Inför avfärd - det är mitt i natten hemma och vi har en låååång resa framför oss.
I luften till sist. Hejdå gröna, vackra, varmhjärtade Thailand!
Frida klistrar feer och småsnackar förnöjt.
En liten slummer fick vi i alla fall. Skönt! Hade gärna fått vara tre timmar till...
Man insåg att vi var på väg hem när rutan blev vackert frostig!
Är vi framme snart, mamma?
Man får ett schyrre mottagande när man kommer hem, tycker jag. Tackar!
Det var kallt hemma. Inte egentligen, kanske minus fem bara eller så. Men när man kommer från värmen och fukten, känns det torrt och dragit hur man än gör. Det är bara att bylta på sig, hur ovant det än känns!
Frida ser lite... stel ut. Och trött var hon, som en skrutt!
(Fast får man viska lite tyst att själva svalkan faktiskt känns en smula SKÖN också på sitt vis, för en sån övervarm typ som mig?)
Snälla L kom med vår bil och våra ytterkläder och körde oss hem. Tack! Vi var såååå möra och sååå trötta, men sedan sov vi ruskigt gott. I EGNA sängen.
/Jenny
Med en klump i magen...
Vi fick en skön dag med god mat, några soltimmar och mycket tid med den supertrevliga familjen från Västervik som vi träffat där, umgåtts en del med och skulle dela hemresa med. Tyvärr även lite vätskebrist för thaitränarsambon sådär sista dagen tror jag, för han dippade en smula på kvällen stackaren.
Men dagens BÄSTA grej var oslagbar - jag gick nyduschad på kvällen och fick fotvård och helkroppsmassage med aloe vera-kräm, medan solen gick ned över stranden. Rena drömmen!!!
Snäckskörden skulle samlas ihop. Många snäckor blir det på 3 veckor...
Bara en av alla de fantastiska sandskapelser som A och pappa K stod för! Coolt.
Frida och T hade kul ihop - det blev många poolbad för dem tillsammans.
Frida och T poserar vid vår resorts skylt ut mot stranden...
...men tröttnar, och plötsligt ser man bara småtassarna som sticker fram. Gulligt.
Det var en mycket vacker kväll, vår sista ö-kväll.
Dessa två massörer tog hand om min kropp nån dryg timme, medan solen dalade.
Fatta vad ljuvligt! Så oerhört avkopplande och sköööönt...
...att få massage och se detta samtidigt. Ögonblick att spara!
Hejdå solen och hejdå sista dagen på ön!
Jag är i massagehimlen. Ta bara bort de jäkla MYGGORNA!!! Hahaha!
/Jenny
Pangdag
Är dessutom innerligt glad över att vi INTE befann oss på fel gata (alldeles här i närheten), när en självmorsbombare såg till att det small i i Stockholm ikväll. Istället kunde vi ägna oss åt att skratta så tårarna rann åt Henrik Dorsin och Jonas Malmsjö med flera, och sedermera leka med stämningsbelysningen på hotellrummet för att kolla vilka färger vi gillade bäst!
/Jenny
Tänk efter före, blivande föräldrar
Det KAN nämligen bli så att du måste sjunga sovsångerna för barnet, när det ska nattas i offentlig miljö - säg vid en sen semestermiddag på stan, eller på tältsemester (för tält är som bekant inte särskilt väl ljudisolerade...).
Det KAN också bli så att du finner dig själv sjungades sovsångerna i telefonen, med barnet i en säng på andra änden telefonsamtalet. Du kan komma att tralla dessa sånger (som du sjungit fyratusensjuttiofjorton gånger) ivägsmugen från en konferensmiddag till exempel.
Eller så KAN du, som idag, finna dig sjungandes sovsånger till dottern via telefon mitt i den långa toakön på Oscarsteatern under föreställningens paus. Men äsch. Lite publik har väl ingen dött av?!
/Jenny
En liten bit av paradiset
Den 15 november, näst sista dagen på Koh Lanta och alldeles innan hemresan, gjorde vi en båtutflykt till Koh Rok. Vi åkte tillsammans med en mycket trevlig familj från Avesta, som vi bekantat oss med där nere. De har en go´ son som bara är nån vecka yngre än Frida och en störskön, kaxig lillasyster i jag-går-hellre-än-bra-åldern, haha.
Resan ut var vääääldigt skakig, havet var inte spegelblankt om vi säger så. Vi snackar komprimera-ryggraden-skakig, med härliga surprise-inslag av vattensplashar då och då. Puh! Vi mammor valde för kidsens skull att hoppa av på Koh Rok direkt, medan båten med folket (inklusive de två papporna) åkte på ett par snorkelstopp först. Barnen föredrog att leka i sanden och det kändes ganska skönt att stanna flera timmar på ett ställe den här gången.
H E R R E G U D. Vilket ställe! Här kan vi snacka paradiset.
Sand så len och vit som mjöl. På riktigt. MJÖL.
Inga människor knappt - om jag minns rätt var det en nationalpark.
Tuuuuusen eremitkräftor - det bodde nån i alla extravackra snäckor!
Sisådär 2 meter långa varanödlor, som kom fram när det vankades lunch.
Exotiskt, helt enkelt. Härligt exotiskt!
Koh Rok Ranger Station
Mjööööl, som sagt. Sand vit och framför allt mjuk som mjöl. Underbart!
Tsunamivarningsskyltar påminner dock om att paradiset KAN förvandlas. Hu.
Våran lilla badbrud har gått i land.
Orörd, vacker natur vart än man vände sig...
...men kameran gör stället LÅNGT ifrån rättvisa såklart...
...för man känner inte doften, inte den ljumma vinden, inte sältan i havet...
...och inte sanden under de barfota fötterna eller solen mot huden. Ljuvligt!
Roligaste leken: Skrämma eremitkräftor. Stampa bredvid eller gömma med mugg!
Eremitkräftor fanns det som sagt - fler än jag sett i mitt liv! Men de var blyga...
Vi åkte med samma bolag igen - Lanta surin Speed Boat.
Hej Herr Varanödla! De är stora, alltså; 2-3 meter, typ. Man vill INTE komma för nära.
Det var det här varanen ville ha - lunchkäk.
Frida på upptäcksfärd på den fantastiska stranden.
Klassisk thailändsk stå-toa på Koh Rok - men det FANNS iaf toalett...
(Ena ingången vaktades av en varan, så man vågade knappt gå in!)
/Jenny
Rattar runt
Den 14 november hade vi bokat in en biltripp runt hela Koh Lanta med en taxikille vi åkt med tidigare. Störigt nog var det den soligaste dagen hittills på hela Och jag-vill-hinna-bli-brun-stressen slog till lite, eftersom det bara var ett par dagar kvar innan vi skulle återvänta till verkligheten igen. Men det var kul att se sig om, såklart.
Frida i våran egen "kuppe", minibussen som vi åkte runt i hela dagen.
Medan vi väntade på skjutsen kollade vi in bananklasar i träden vid vår resort.
Det är alltid så kul att se alla annorlunda träd och växter utomlands.
Vi fick själv välja vart vi skulle åka. Frida ville INTE åka till Monkey School ("Nej, jag tycker aporna verkar lite läskiga, mamma!") och elefanttrekking hade vi ju redan provat, så de två plejsen hoppade vi över.
Först åkte vi till Koh Lantas Old Town. Där var det marknad den här dagen, så vi kikade runt lite på den. Det är fascinerande att se vad som säljs - och HUR! Det är inte direkt samma typ av regler för livsmedelshygien som i Sverige. Jag gick loss lite med kameran... Om ni inte gillar bilder på underliga livsmedel kan ni typ hoppa öcver det här avsnittet, haha!
Det blev en intressant klädkrock här förresten. Den här delen av Koh Lanta är huvudsakligen muslimsk, så nästan alla på marknaden (där det för övrigt var ytterst få turister) var väldigt heltäckande klädda. Långbyxor, långärmat, huvudduk... Blev en märklig kontrast eftersom vi gick vi runt i linne och doooog av hur varmt det var, samtidigt som det fick mig att känna mig liksom vulgärt avklädd. Weird.
Försäljning av kryddor pågår.
Det fanns gott om ställen att köpa pepparfrukter av olika slag...
...det verkar vara en HET (höhöhö) produkt.
Kunde inte låta bli att fota dessa vackra auberginer...
...och kolla närmare på piripiri-påsen.
Olja såldes på massor av ställen - i påsar. Sopberget må bli mindre, men annars? Nja.
Vet någon vad de här vackra frukterna heter??
Sugen på små torkade fiskar, nån? Inte?
Jättesniglar då kanske? Inte det heller? Nej. Men de är vackra!
Det här fattade jag inte ens vad det var... Småbläckfiskar??
Nån typ av häftigt mönstrade krabbor kunde man också shoppa.
Vackra musslor!
Blanka firrar av olika modeller.
Hanteringen av kött känns... sådär, va? Huvva. Kylkedjan känns brutalbruten, haha!
Kycklingfötter - VARFÖR? Blääääää.
Här låg några fula fiskar och väntade på att bli sålda. Kom och köööp!
En varm Frida ser inte särskilt imponerad ut av fiskdisken.
Några urtidsartade krabbliknande figurer kanske? Mums, eller?
Grönsaker däremot ser lockande ut på marknad, tycker jag.
Mera grönsaker var det här!
Här säljs det fisk över disk! Man skulle vilja följa med till köket och se vad de lagar.
Mera frukt - och en rar liten thaifarbror som försökte prata med oss.
Koh Lanta Yai:s kommunhus låg också i Old Town.
På väg ut ur stan, såg vi fisk på tork i solen. Märkligt fenomen!
Efter att vi lämnat marknaden och den nästan outhärdliga hettan i Old Town, åkte vi vidare. Skönt att komma in under det skuggande biltaket och känna lite luft fläkta igen! Vi åkte mot Sea Gypsy Village, alltså en by där sjözigenare bor. Där var det fattigt och liksom sorgligt på något sätt tyckte jag, när vi gick runt lite där och kikade.
Här stannade vi till och köpte dricka, men de hade också "god mat, gott kaffe"!
Utsikt från bilen, ut genom öppningen bak. Snart framme hos sjözigernarna.
Här är bygatan hos sjözigenarna - och pappan, Frida och vår chaufför/guide.
Ett av de finare husen på gatan. Färgstarkt!
Det var ebb när vi var där, båtarna stod på torra land.
Fisk på tork, igen.
Mera typiskt hus på samma gata - rätt spartanskt, får man säga. Men TV har alla!
Frida kollar nyfiket in vad lokalbefolkningen pysslar med.
(Och där står ett TRUMSET plötsligt?! Snacka om kontraster. Så udda!)
Fisknät känns mer rätt i en fiskeby, om man säger så.
Efter sjözigenarna åkte vi till en restaurang med vidunderlig utsikt, Khao Yai Viewpoint. Där käkade vi mat och drack ikapp vätskebalansen ännu mer. Pappan mådde lite underligt då, men om det var vätskebrist eller åksjuka vet vi inte. Det gick hur som helst över sedan, som tur var!
Restaurang Khao Yai - a place with a view!
Vi fick också veta hur långt det var hem till Stockholm - det motsvarar 876,5 mil.
Maffig utsikt, helt klart. Det gröna är trädtoppar.
En mörkskuggig Jenny väntar på käk.
Mer utsikt över havet. Fint!
Jag höll på att brinna upp och längtade sjukt mycket efter ett dopp. Kände ett nästan panikartat badbehov faktiskt, så pass att strandvisiten blev lite misslyckad först för jag var inte på mitt bästa humör. Är inte det underligt - om man är på en paradisisk strand så SKA liksom allt vara perfekt, minsta gnäll känns mycket större än annars! När jag fått coola ned mig - dvs skvalpa i havet en stund - planade allt ut. Dessutom blev det lite molnigt också, skönt nog!
PiratFrida på väg till stranden.
Snacka om att det är frodigt - smacktjockgrönt överallt.
Vi blev avsläppta vid ingången till Same Same But Different - fint ställe!
På en trätrottoar gick man ned till baren - och stranden. Mysigt!
Frida spexar lite på väg ned till vattnet.
Här tar sanden vid! Pappan och Frida går ned och kikar.
Som sagt- frooodigt land det här.
En ganesha-staty (heter det väl?!) på Same Same-stället...
...och en kruka med vackra blommor.
Frida hittade en liten lagom stor longtailbåt som hon ville provsitta.
Kan Tiang Beach - fint, och nästan folktomt. Det fanns dock några resorts där.
Till slut var det dags att åka hem till hotellet, så vi gick upp till vägen igen.
Tillbaka på DR Lanta Bay Resort igen, efter en innehållsrik idag!
Vilken dag! Vi var lite matta efter alla intryck och all värme - men nöjda!
/Jenny
Presenthelgen
Min födelsedagspresent ska bli av, och det ser lovande ut tycker jag:
Lördag: Lunch med svägerskorna och deras familjer på Rice, kanske hinna lite julklappsshopping efteråt. Vinka hej då till Frida som ska hänga hos kusinerna över natten. Svida om på hotellet - ett speciellt ljussatt mood-room på Nordic Light - och käka nån slags middag. Sedan se musikalen "Sugar i hetaste laget" på Oscarsteatern. Gå till hotellet och mysa. (eller... diskutera huslån och ekonomi? Haha!)
Söndag: Sova ut. Njuuuta. Äta hotellfrukost. Njuuuta. Checka ut och hämta barnet. Kraaaaaamas. Hälsa på sambons farbror med fru. Åka hemåt, käka nånstans, åka resten av vägen. Komma hem.
Fint va? Fint.
/Jenny
4 islands-tripp från Koh Lanta
Tar er med på ännu en sväng in i minnen - och bilder - från den varma thaivärlden vi lämnade... Den 11 november åkte vi på en 4 islands tour som utgick från vår strand Klong Dao på Koh Lanta.
Turen innehöll två snorklingsstopp - på Koh Cherk och Koh Ngai. Ett stopp gjordes också på Koh Mook, där man fick simma in i vackra Emerald Cave. Eller fick man det?
Vi klev ur båten, hoppade ned i det skvalpiga havet med en massa vågor. Jag hade en flytväst som tryckte ned skallen i plurret bakifrån plus en liten halvskrämd 3,5-årig klängranka på ryggen... Sedan simmade vi in i den kolmörka grottgången på ett led. Då fick Frida panik och ville INTE vidare. Vi vände, pappan fortsatte - paniiiik igen. Ok, alla försökte simma vidare igen men vips hade vi tappat bort gruppen och såg inte ett smack. Vi fick helt sonika vända tillbaka till båten hela familjen, och jag var SJUKT besviken. Inte nån av oss fick se den vackra grottan, morr morr.
Efter emerald cave drog båten vidare till Koh Kradan, där vi tillbringade några härliga timmar som dessutom var soliga, kors i taket! Lunch på stranden, kolla snäckor, strosa och kika... Mysigt!
Wel Come to Ko Kradan - tackar tackar!
Utsikt över havet...
...och upp mot himlen!
Snacka om vykortsläge - måååånga tog den här bilden tror jag...
Våran speedboat - Lanta Surin Travels. De var bra!
Lunchtajm - buffén är uppdukad!
Skönt placerade under ett skuggande träd mumsade vi kycklinglår och ris. Mmm!
Det här med rättstavning är väl inte thailändarnas bästa gren, haha!
Re-la-la-laxa...
Hej lilla eremitkräftan, vilken fin snäcka du valt!
Finns det nu en gunga, måste den ju testas!
Kul med vågorna som brusar in över tårna. Och lite läskigt.
Det är lite coolt att komma till en ö med tomma stränder.
Frida hittade en hängmatta att slöa lite i, precis innan hemresan.
Efter några avkopplande, själsnärande timmar var det dags att kliva i båten och åka tillbaka till Koh Lanta. Oturligt nog var det slut på solen vid det laget - hemresan gjordes gropig sjö och tokregn som stod som spik mot ansiktet. Löööövli! Frida tog skydd genom att krypa in under sittbänkarna, kurade in sig på några flytvästar och SOMNADE. Hon var den enda på båten som var torr när vi kom hem, kan jag säga.
Men bortsett från hemresan - en bra dag!!
/Jenny
Den ironiska generationen bilar
"Kylarvätskenivån låg, påfyllning behövs."
Jag är synnerligen lekmannamässig när det gäller bilar och hur de fungerar (så det finns givetvis en vettig förklaring som jag inte har koll på), men det känns liksom inte som högsta prio med kylarvätska, just när det är apkallt ute!
/Jenny
Nu ser jag klart
Äntligen har jag linserna på igen! Pluttade i dem i onsdags igen. Det är en sådan frihet, det är svårt att beskriva vilken skillnad det blir.
Är så tacksam för att det finns bra hjälpmedel för blindstyren som mig. Jag tappade mina glasögon sist jag var på jobbresa (de hade halkat iväg under sängen) och fick famla runt efter dem i minst en kvart innan jag fann dem. Det är sådana gånger jag inser vilket handikapp det där synfelet faktiskt är, om det vill sig illa.
Ser nu dessutom fram emot att slippa det delikata problemet att BÅDE bilrutan och brillorna immar igen vid bilkörning i kyla, haha!
/Jenny
Hårda bud
Vi har varit på två visningar, bollar för- och nackdelar, försöker känna efter om det är "vårt" hus, pratar med banken och varandra om ifall vi verkligen har råd med en så pass ökad månadskostnad som det blir... Grubblar och funderar. Budgivningen startar på måndag vid lunchtid.
Ibland är det svettigt att vara vuxen.
/Jenny
Förtrollande
Jag har fått hålla den lille, lille ostkroksbebisen en hel massa! Goooosigt.
Han var artig nog att ligga tyst och nöjd och sedan somna på min axel!
/Jenny
Inte så akut på akuten
Först fick jag tid hos hälsocentralen:
Urinprov, snabbsänka och kläm på magen. Hmmm. Remiss till kirurg-akuten.
Akuten? Akuten?! Jag har (tack och ske lov till vår lyckliga stjärna!) faktiskt aldrig behövt uppsöka akuten i Gävle förr. Ingen annan akut heller faktiskt för egen del. Jag antog liksom att det skulle ske vid ett tillfälle som var mer... mer akut, helt enkelt!
Jag kan tala om att man känner sig plötsligt otroligt fånigt frisk, när man sitter där i väntrummet och bara är lite underligt öm på höger sida av magen. När man mår tillräckligt bra för att fundera på om det anses väldigt olämpligt att plocka upp datorn och jobba lite, när man ändå sitter där och väntar i evigheter. När man själv väntar otåligt på provsvar som ska släppa hem en, medan kvinnan i rummet intill gråter och ropar efter hjälp! Herregud. Finn fem fel, liksom.
Hur som helst, kirurgen kom. Och klämde.
Bad mig hoppa på ett ben och röra mig.
Sänka, urinprov, temp och blodtryck togs.
Blodet kollades på värden för lever, galla (?) och bukspottkörtel.
Hmmm. Troligen är det inte blindtarmen (och inget annat farligt heller). Jag skickades hem igen, med uppmaningen att vara uppmärksam på eventuell feber, illamående, ökad smärta eller andra förändrade symptom de närmaste dagarna. Om sådant kommer, är det marsch pannkaka till närmaste akutmottagning.
Jaha. Nu är det väl snarast något av ett lotteri om jag snappat med mig nån smitta hem istället! Jag tog i så lite jag kunde, och jag tror jag spritade händerna 10 gånger, efter att sköterskan sagt "Du ska lämna nytt urinprov, men de två närmaste toaletterna har just blivit nedsmittade med kräksjukan så du får gå igenom här..." Huuu.
Med hopp om bättring!
/Jenny
Ömt
Blindtarmen?
Vem vet.
Jag ringde faktiskt sjukvårdsrådgivningen nyss, som inte kunde "friskriva mig" från misstanken om blindtarmsinflammation. Sköterskan jag talade med, tyckte jag ska åka in till sjukhuset om jag vaknar av smärtan inatt (fast det gjorde jag inte igår, jag kunde bara inte somna...) eller kontakta hälsocentralen om jag fortfarande känner likadant imorgon. Hmmm.
Känns faktiskt urlöjligt att åka in till sjukhuset när det inte gör tokont alls.
Fast att få akuta blindtarmsbesvär för att jag inte åkte in i tid, känns ju också rätt dumt...
Jaja, vi får se. Nu går jag och sover i alla fall, för att åka in till sjukhuset mitt i natten känns lite over the top dramatiskt!
/Jenny
Utvecklingssamtal
Hon leker bra både med andra och på egen hand, är väldigt energisk och ofta glad. Hon kan lätt växla mellan rörelselekar med klätter och kläng och stillsamt pyssel eller mer rofyllda rollekar (och behöver båda typerna). Hon hänger gärna med på vad än som är på gång, men kan ibland behöva "förvarnas" för att inte trixa precis vid övergången till en ny aktivitet. Hon har ett dramatiskt humör mellan varven och alldeles för kort stubin ibland - vi var rörande överens om att det hon behöver utveckla mest är tålamod och att vänta på sin tur...
Fast det finns ju annat som utvecklas också, på hennes eget initiativ: Hon har gått framåt väldigt mycket sedan i somras när det gäller bokstäver, skrivande och faktiskt även försök till läsning. Hon skriver sitt namn och vill prova på att skriva andras namn och diverse ord. Hon frågar om hur olika ord skrivs, hon rimmar friskt, och testar att ljuda sig till vilken bokstav olika ord börjar på och innehåller. Hon tränar också mycket på siffror och räknande - det nyaste steget är att räkna t.ex. folk runt bordet utan att behöver peka handgripligen på varje sak hon räknar. Allt med bokstäver och siffror tycker hon är spännande just nu!
/Jenny
Simma lugnt
På onsdag åker brillorna av och linserna på, nämligen - JUBEL OCH APPLÅDER för det! Jag och Frida besökte ögonläkaren idag för att kolla upp hennes lilla inkapslade vagel (som spökat sedan april, och kommer att få spöka vidare tills den ger sig själv enligt läkaren). Vi fick då på köpet klartecken för att lägga ned ögonmedicinen mot inflammationen och återgå till det normala. Tackar tackar!
Nu natt. Sov gott!
/Jenny
Vintervackert
Palmer och varm havsbris i all sin härlighet, men det här är väl också underbart!
/Jenny
Kväll här och kväll där
Snacka om att man snabbt ramlar in i vardagen och verkligheten! Var det verkligen bara ett par ynka veckor sedan vi kom hem från det här?
Badtjejen, nyuppstigen ur poolplurret!
Solnedgången över Koh Lantas nordligaste strand Klong Dao...
...alldeles utanför D.R Lanta Bay Resort där vi bodde...
...var VÄLDIGT vacker när inga regnmoln dolde himlen och vi väl fick se den!
Såååå himla rofylld utsikt...
...att själen liksom stillnar lite extra, när man blickar ut över det här.
Den här synen ska jag plocka fram inombords i vinter, när jag behöver energi.
Så vackert! Så varmt! Underbart att vara i, underbart att tänka tillbaka på! Men vet ni - vackert vitgnistrande träd, bus i snöhögar och kyla så att andedräkten blir vit rök är inte heller helt fel. Det har sin charm det med! Faktiskt. På riktigt.
/Jenny
Lördagslojt tempo
Frida och jag tassade till sist upp och käkade frukost i sällskap av tända ljus. Vi tog dit bärbara datorn och kikade ikapp på de avsnitt som hunnit gå av årets julkalender, mysigt! Frida smarrade i sig halva chokladkalendern i ett svep också, men det är väl visst bra för tänderna att inte äta en bit varje dag, haha! Sedan lyssnade pappan och Frida på julmusik, jag har suttit lite vid datorn, Frida har lekt och klurat omkring för sig själv och jag har pratat länge, länge med fina vännen W i telefonen.
Livskvalitet och vardagslyx i det lilla!
Ute är det gnistrande vackert vintervitt. Pappan har nu åkt för att tvätta bilen och lämna saker till returstationen - tur att det är nån i familjen som tar sig för att göra lite nytta... Jag har lite svårt att fatta att det alldeles snart är jul, att vi borde rappa på med vissa saker. Den här semesterbubblan gjorde på nåt sätt att jag tappade rytmen och räkningen, eller vad jag ska säga. Ligger mentalt efter minst lika mycket som praktiskt! Men det ordnar sig nog.
Nu ska jag duscha lilla fröken och mig, och efter lite lunch får vi se om några julklappar kan bli köpta kanske.
Ha det fint därute!
/Jenny
Fredagsglad
Är för övrigt sprillande glad över att fina vännen M fick en lillebror-bebis igår kväll! Glädjer mig också åt att en lite kantstött och nött vän äntligen sagt upp sig från sitt jobb och därmed vänt siktet mot något bättre, något som GER energi istället för att ta.
Glad helg därute!
/Jenny
Dags för nedvarvning
Nu har Frida i alla fall lite mindre skrutt i öronen. Hon var så duktig i morse, när läkaren dammsög hennes små hörselgångar. Låg still, gnällde inte utan fnissade när det killades. Heja! Faktiskt verkar hon höra betydligt bättre nu också, skööööönt. Då kanske vi kan sluta gorma åt henne så att man får skämmas ute bland folk, haha!
Ska jag avrapportera vidare om småkrämporna, så är ögonen (på oss båda) nästan bra nu. Vi kör några dar till med droppar för att vara på den säkra sidan bara! Det tajmar sig så fint att Frida har tid hos ögonkliniken på måndag morgon, för att kolla upp en liiiiten röd svullnad (typ början till vagel) som hon haft på nedre ögonfranskanten sedan typ april - då får de väl kolla ögoninflammationen samtidigt. Fridas ögon är i alla fall vita och klara nu, tycker jag.
Hur man ska veta att mina ögon är riktigt friska kan man ju undra däremot - eftersom jag simmar två gånger i veckan och sover för lite, blir ögonvitorna inte direkt illvita, hahaha! Men jag längtar sjukt mycket efter att få peta i linserna och bli som folk igen liksom - jag otrivs verkligen med att ha brillor. Usch! Jag blir riktigt nedstämd faktiskt, obekväm. Men friheten finns inom räckhåll, snart törs jag nog övergå till linser igen hoppas jag!
Nu: SOVA. Det är ju trots allt en fullsmockad arbetsdag kvar innan helgen hägrar!
/Jenny
Tar sats och kör på
Det går liksom inte att skynda sig på morgonen just nu heller. Det är lite löjliga familjerna över rutinerna för tillfället - det ska droppas i stora och små ögon, det ska droppas i små öron, det ska intas astmamediciner för stor och liten. Kanske slänger vi in nån magtablett för jäktade mamman också. Inräknat lite "buhuuuu, jag vill inte ta mina ögondroppar"-trilskande tar det fasiken 20 minuter med allt medicinerande just nu. Gaaah! Och så den där vinteroverallen då...
Imorgon blir det en snurrig dag - får vi ihop det? Ska lämna en nyckel till en människa i källaren runt 07.30 (ska göras nån slags förrådsstädning för att röja bort byggdamm från fasadrenoveringen). Sedan gäller det att hinna till utvecklingssamtal på förskolan, jobba-jobba-jobba och flexa ut lite tidigare för att hinna besöka drop-in-fika på förskolan. Efter fikat sticker jag och Frida på husvisning, för att sedan åka till familjen A och äta innan jag och mamma S åker ut på en övningskörningsrunda. Sedan ska jag lämna mamma S och hämta upp Frida igen, lämna henne hemma hos pappan, fiska upp en träningsväska och åka på simning. Hjälp! A N D A S. Och torsdagen är nästan lika illa med öronpropps-sugning på morgonen, besök hos astmasköterskan för mig vid lunch och förskoleråd på kvällen.
Var det knappt två veckor sedan vi kom hem från semestern?
Den lediga, avslappnade, tidsrika thailändska semestern?
Obegripligt.
/Jenny