BUSBLOMMA

Frida håller på att gå upp i limningen av alla julklappar som ligger under granen. Spännade! Hon vill så gärna, så gärna öppna dem. Eller åtminstone få veta vad det är i! Hon kan ju dessutom känna igen sitt namn, så hon har smugit runt och läst på alla paket som ligger tillräckligt synligt - sen tjuter hon "Det här är till MIG, det står faktiskt FRIDA här, jihoo!" när hon hittar rätt. (Att hitta rätt är förvisso inte så svårt, över hälften därunder är väl hennes.)

Hon svansar runt, lyfter upp paket, skakar lite försiktigt, lägger tillbaka. Sedan kommer hon på något fiffigt:

- Mamma, är det här något brunt i det här paketet?
- Nej.
- Är det mjukt?
- Ja.
- Är deeeeet... lurvigt?
- Nej.
- Är det fint?
- Nej, faktiskt inte.
- Vad är det då?
- Men jag tänker inte tala om vad det är vännen, det får du se imorgon!
- Är det svart?
- Ja, faktiskt.
- Men! Jag vet ju ändå inte vad det är!
- Nej, det är ju inte meningen heller...

- Vad är det i det här andra då?
- Det säger jag inte, vet du.
- Är det hårt?
- Njae, inte precis. Lite kanske.
- Är det... skruttigt?
- Haha, nej. Jag tror du kommer att gilla den där.
- Men vad ÄR det???
- Du får se imorgon, gumman. Imorgon kväll får du öppna.
- Jaha. Är det jul efter den här dagen?
- Ja.
- Jaaaa! Jippi!!

Och så där håller det på. Även om hon leker med dockskåpet eller legot och glömmer paketen för en stund, så kommer hon tillbaka till dem då och då. Det kan bli en lång väntan det här, hahaha!

/Jenny