Mätt, vägd, kollad och justerad
De var stora, de var ute och gick med henne. Hon såg ut som en fluga, haha!
Lägg av nu
Jojo-feber
Plötsligt händer det (samtidigt)
Känner mig lite manglad efter ett ganska pirrigt dygn med fart i!
Igår förmiddag visade sig nämligen våra vänners lilla bebis-i-magen plötsligt ha tröttnat på att ligga där och jäsa, den ville ut drygt tre veckor i förtid - surprise, surprise! Vi som planerat jourläge för skuts och barnvakt, fick nu rycka in liiiite tidigare än väntat.
Tajmat nog var de blivande föräldrarna redan på sjukhuset (för vändningsförsök av bebis som valt att ligga med rumpan nedåt), så vi slapp hela "hjälp, tänk om du föder barn i bilen??!"-resan. (Puh!) Istället hämtade vi den blivande storasystern på hennes skola när dagens var slut - enkelt genomfört, eftersom sambon var hemma och vabbade med småkrasslig Frida.
Vi hade en bra kväll med en glad gäst som inte tycktes alltför bekymrad över den plötsliga övernattningen hos oss, utan tjejerna hade så kul och mysigt ihop. Jag ilade över till vännernas hus och packade ihop lite bebissaker, föräldrasaker och storasystersaker. Tillbaka hemma nattade jag de två busbrudarna. Kompisen I hade bara en kortkort småledsen längtansstund, men det vände snabbt och sedan slocknade hon i godan ro. Skönt!
Otajmat nog steg Fridas feber lagom till nattningen! Dels blev det körigare på "hålla-alla-nöjda"-skalan, dels vill man ju INTE smitta ned en liten tjej som sedan ska hem till en ny liten bebis... Men vad gör man. Febriga Frida lades i vår stora säng, och den lilla gästen nattades i renbäddad gästsäng i Fridas rum omgiven av sina egna goskuddar.
Under sena kvällen kom ett härligt meddelande; en liten söt och frisk kille hade fötts! Jag blinkade glada tårar, sååå skönt att allt gått bra. Och tänk vilket under det alltid är, när det plötsligt finns en ny liten person i världen!
Vid tretiden vaknade jag av att Frida hostade och var galet varm. Tempkoll i örat visade 40,2 grader, läskigt högt. Jag petade i henne alvedon (och vatten), men febern gick bara ned till 39,4. Efter några mestadels vakna timmar intill en brännande het och flämtande Frida, var jag ganska gäspig när I plötsligt kom tassande kl 05.29 och var hungrig (!).
Hon fick en banan och lite vatten, sedan viskade jag att hon nog behövde sova minst nån timme till, eller åtminstone vila. Jag bäddade ned henne, strök pannan lite, hon kurade ned sig i kuddhavet igen - och slocknade faktiskt igen nästan direkt (vilket inte är någon vanlighet, har jag förstått)! Skönt, främst för henne!
I morse skjutsade jag I till skolan, levererade bra-att-ha-saker till nyblivna tvåbarnspappan på sjukhuset, åkte och jobbade halvdag, och hämtade sedan I igen när skolan var slut. (Hon frågade underbart omtänksamt om hur Frida mådde, trots att hon borde ha SÅ mycket annat att tänka på. Gullnos!. Hon hade skrivit en liten saga i skolan idag där hon inkluderade lillebror *hjärtknip*, och visade stolt upp fotot i min mobil på sin nya lilla bror för klasskompisarna - då fann jag mig genast stå och blinka bort några rörda tårar.)
Jag åkte med I till sjukhuset, och softade i soffan hallen utanför BB medan hon fick gå in och träffa sin lillebror (betyget var att han var söt, sa hon - men han skrek också, haha) och såklart mamma och pappa. Efterlängtat! Sedan skjutsade jag via ett provianterings-stopp tvåbarnspappan och den fina, varmhjärtade storasystern (som vi är så glada att ha fått låna!) hem till sig.
Här pysslar vi nu om vår fortsätt febervarma tjej (och håller tummarna hårt att hon inte smittat I med nån bacill). Hon har ätit väldigt magert idag och sovit ett par timmar, men piggnade till lite mot kvällen och nu tog Alvedonet bättre skönt nog. Det är många på förskolan som haft envis feber och varit hemma länge, så vi tar det easy och ser hur det artar sig.
Vilka dagar! Nu är det hög tid att natta även för mig. Jag håller tummen för att få sova lite mer inatt. Nu har ju i alla fall "bebis&barnvakts"-pulsen gått ned, haha, då kanske jag kan relaxa bättre.
Ha en fin helg därute!
/Jenny
Tredje dagen gillt
Halvhyfsat
En händelserik eftermiddag
Vi hade dock ett litet avbrott där i kompismyset. Ett dramatiskt avbrott.
Tempoväxling
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig
Fixad och helt färdig
(Jodå, det hann svepa förbi några ångestmoln inatt nån gång, med tankar om att saker faktiskt kan hända när man opereras... Väl medveten om att det verkligen inte var nån långdragen livshotande operation jag skulle göra direkt - jag minns och förstår mammas ångest över sin sista operation till exempel - så spökade ändå tankar på risker och följder. Men jag lät dem få tänkas, och då försvann de ganska fort.)
Det gick bra att sövas! Fast det är en mycket märklig känsla att bli lite soft och groggy i 30 sekunder typ och sedan POFF försvinna bort utan att man märker ett smack, för att sedan (i mitt fall redan efter typ 20 minuter) vakna och tro att det gått några sekunder bara. Weird.
Allt hade gått bra med operationen. Jag hade tur och slapp må illa efteråt, var bara jättetrött. Och efter en stund även sjukt hungrig. Sambon hämtade mig och vi tog vägen förbi Max drive-in på vägen hem, en snabb fix behövdes för min tomma mage! Några killar pratade på uppvaket om att de skulle åka och köpa hemburgare efteråt, de smittade av sig.
Allt gick bra och är väl, men jag är tydligt trött och seg (i bilen hem tyckte jag själv att jag pratade sluddrigt, lite som på fyllan liksom) och har lite ont även om det just nu inte är så farligt. Så får det gärna fortsätta, så jag kör nog på med stadigt värktablettsintag minst ett dygn eller två enligt rekommendation.
Nu ska jag försöka orka duscha innan nattning. Bakvänt att jag känner mig så ofräsch, trots att jag duschat och skrubbat mig rekordmycket senaste dygnet! Men det är annat att få duscha med krämigt lödder, och balsam, och smörja sig mjuk efteråt.
Imorgon väntas vila, lite hemjobb i mån av ork, och lämning och hämtning av Frida.
Och så tumhållning för bra provsvar om ungefär tre veckor!
/Jenny
En liten kirurgdate
Imorgon ska jag dra en repa till dagkirurgen i Sandviken. Jag ska bli sövd för första gången i mitt liv, för att de ska göra cellprov samt eventuellt nån typ av åtgärd så att jag slipper åka dit och bli sövd vartannat år av samma anledning...
(Orsaken är en låååång historia, men den någotsånär korta men begripliga versionen är följande: Jag opererades för cellförändringar på livmodertappen (var det väl?) 2008 och ska kollas extra ofta av den orsaken. Proverna hittills verkar ha varit sisådär... Jag fick plötsligt värsta störtblödningen innan påsk (läskigt var det!), och kollade såklart upp om gyn kunde lista ut varför. De hittade inget fel, men kunde inte göra något cellprov för att det inte gick att komma åt på grund av ärrvävnad efter operationen. Nähänä, men vid de två tidigare proven (varav det ena gjordes av samma gynekolog - man minns ifall den som ska fiffla där nere är en man som ser ut som en grekisk svartmuskig slaktare!) var det minsann ingen som hojtade till, inte! Men nu var det bara marsch pannkaka hem och vänta på kallelse för att åka och bli sövd minsann. Tydligen behövde undersökandet och åtgärdandet bli lite... obekvämt.)
Så alltså: imorgon ska jag tippas omkull och kollas upp. Jag är lite nervös för själva sövandet och hur jag ska må. (Cystan jag har på halsen fick ju tömmas men sitta kvar, just för att det är en onödig risk att sövas...) Men det är ju ingen livshotande operation precis, så det ska nog gå bra.
Det var väl rackarns vilka bestyr det här för med sig. Jag har inte tid med det här! Läsa en massa papper och fylla i ett långt frågeformulär. Duscha och tvätta petnoga med nåt desinficerande joxelimox både nu och imorrn. Inte använda nåt luktagott och inget smörjande. Ta bort omsorgsfullt målat nagellack på sommartårna. Byta till rena kläder, rena handdukar, och rena lakan i sängen! Äta frukost aptidigt och sedan bara dricka vatten och saft hel dagen (och antagligen bli gaaalet hungrig). Och mitt i allt; lämna Frida, fixa matsäck till hennes utflykt och försöka jobba hemma...
Jaha. Dags att styra upp det sista innan sängen väntar!
/Jenny
Red eye
Det här verkar vara en envis ögoninflammation. Det gör rejält ont i ögonen, speciellt om jag sitter länge vid datorn eller TV:n, märkte jag igår kväll. Dessutom kladdar de fortfarande.
Jag ger det en dag till, helt enkelt. Det funkar inte med en hel dag vid datorn, jag måste vila mellan varven. Det är stor skillnad på att småknappa lite såhär, eller att jobba och sitta vid skärmen konstant.
Imorgon är en annan, klarsynt dag.
/Jenny
Ja det är vååååren, ja det är vååååren
No shit, Sherlock! Och tänk vad skojsigt, då kommer det snart att bli ännu mer.
Så här års slår det aldrig fel, då är jag redan apless på våren. Effekten av de första "oh vad det är skönt ute"-dagarna har slagit till rejält. Jag läser statusar på facebook om hur folk soooolar och myser och jobbar i trädgården, men själv är jag bara snuvig, trött, extremt luddig i skallen, enormt kliig i ögonen och vill stanna dygnet runt i ett mörkt rum inomhus. Typ.
Men annars är allt bra, haha!
(Det är ju ett lightproblem utan dess like, jag vet. Nemas problemas. Jämfört med riktiga åkommor faller det här platt. Jag blir bara lite knäpp av att det kliar så mycket i ögonen att jag vill gräva loss dem ur dess hålor...)
/Jenny
Den stora sovardagen
Efter att ha varit upp och pysslat fram frukost till Frida (och snabb-inhalerat en egen), tassade jag i säng igen medan hon nöjd kollade barn-TV på morgonkvisten. Sedan gick sambon med henne på barndansen, så jag soooov och soooov i allsköns ro och kom inte upp förrän strax före 12! Milda makaroner. Men jag behövde det antagligen.
Efter lite lunch och hemmahäng stack sambon och tränade, och Frida hängde med. Jag låg i soffan typ hela tiden och försökte härda ut - har haft blixtrande huvudvärk idag som bara blivit värre. Men på kvällningen fick jag akupunktur av sambon och då lättade det faktiskt lite, hurra! Håller en tumme att det fortsätter så. Idag har jag nämligen haft lite lätt feber igen, det känns inte riktigt lämpligt när skruttigheterna förväntas vara på tillbakagång.
Händelserikt, som ni hör. Imorgon väntas nog sisådär samma ingredienser som idag - plus bokläsning. Rafflande leverne, haha!
/Jenny
Jamen gå ÖVER nån gång
Snuva, rosselhosta, och ont-ont-ont i skallen. Heeela tiden. Dumma bihålor.
Jag har varit mer eller mindre hängig i tre månader nu.
I mitten där nånstans har jag även klämt en sväng antibiotika.
Ett steg fram, två steg tillbaka.
ENOUGH.
Men annars mår jag bra! Allt är relativt.
Imorgon bitti ska äntligen läkaren ringa upp mig. Fast då gäller det inte ömma bihålor, Nej, då ska jag vara krånglig patient vad gäller blodtrycket, som jag inte blir riktigt klok på om det verkligen är för högt eller inte. Det verkar ju bero på när och hur man mäter...
/Jenny
Projekt krånglig patient
Jag lånade en blodtrycksmätare igår kväll, en riktig kvalitetsmätare (enligt bl.a. sköterskan på BVC ska den vara mkt bra och tillförlitlig - jag frågade för de sålde den där nämligen). Nu har jag gjort en egen variant av 24-timmarsmätning med den (dvs mätt många ggr under ett dygn, förutom på natten då förstås...).
Vips har jag INTE högt blodtryck. Que?
Normala värden, möjligen liiiite högt undertryck ibland (om jag tolkar det rätt). Eh... Förvirrande. Jag ska ta och ringa farbror doktorn och ta ett litet snack, innan jag börjar med den däringa blodtryckmedicinen han skrivit ut.
Ja alltså, jag fick ett brev. Förra veckan? Eller kanske i slutet av veckan innan dess? Minns inte. Där stod i alla fall att jag har ett gränsvärde-blodtryck, och att har föreslår en tablett mot detta och ny provtagning om en månad. Men si jag är inte förtjust i att bara käka medicin utan att vara säker på att jag måste, så jag har väntat lite och frågat runt. Nu skulle jag vl ändå börja tänkte jag - men så när jag testat med den andra mätare blir jag osäker. Så med risk för att vara en dryg och krånglig patient, ska jag ringa och höra mig för först.
I brevet från läkaren stod också att att ett par levervärden (inte den alkoholrelaterade, det skulle förvåna mig storligen) var lätt förhöjda. Vad detta beror på eller vad som ev. ska göras, förtäljer inte historien ännu.
Jag tycker det är lite märkligt att inte få några pekpinnar i stil med "Du är ju rätt överviktig och tränar kanske typ inget och stressar kanske lite mycket? Ta och skärp dig!". Men visst - det kan jag ju räkna ut själv. Så operation skärpning inledes oavsett - om än i lagom skala. Stegvis. Hållbart läge, tack.
Natti natti!
/Jenny
Stabilt
Läget fortsatt stabilt, inga fler insjuknade (än), sömn hela natten.
Bara ett evinnerligt tjat om att ungen ska peta i sig dryck och käk.
Har nog slagit nån slags rekord i antal byten av knappt använda lakan och handdukar.
Det är helt klart värt tvättandet, för att jaga basiluskerna på porten.
/Jenny
Världens duktigaste lilla ynkling
- Tack mamma för att du hjälper mig, du är verkligen en snäll mamma!
Har man själv då sovit bara nån timme och klockan är fem på morgonen och man är lite slut - ja, då kommer det lätt några tårar i ögonvrån av stolthet över det tappra, storhjärtade barnet.
Sedan i förmiddags verkar det ha lugnat sig. Puh. Håller tummarna att det varar.
/Jenny
Jag kapitulerar
Jag ger upp. Jag blir hemma resten av veckan och kryar på mig.
Jag struntar i stressen över att vi inte har råd med att jag är sjuk just nu.
Jag ignorerar att jag har mer än fullt upp på jobbet och att planeringen totalrasar.
Jag släpper hela grejen med att vi borde städa inför Fridas födelsedag på söndag.
Jag behöver lägga ned garden ordentligt och bara låta det få ta tid, det här. Febern har släppt men hostan och huvudvärken är kvar, inklusive en trötthet som är påtaglig. Vila vila vila.
Idag har pappan och barnet varit i Kungsberget, Frida har fått prova på slalom för första gången. Hon tyckte det var jättekul! Det ska visst finnas foton, men jag kan inte hitta kameran nånstans... Och kameramannen sover. (Jag som sovit en massa på dagen, hade lite extra svårt att komma i fas ikväll märkte jag.)
Imorgon ska sambon på jobbintervju i Hudiksvall. Kul! (Men det hade gärna fått vara närmare förstås.)
/Jenny
En second opinion som jag är glad för
Va? undrar den uppmärksamme kanske.
Men doktorn sa ju att det var virus och gjorde inget?
Ja, DEN doktorn ja! Men min astmadoktor som jag också sprang ihop med där på hälsocentralen igår, som även råkar vara en mycket trevlig förskoleförälder på "vår" avdelning, hon sa annat. Hon är min vän på facebook och läser hur jag skriver att jag mår, och hon jobbar mycket jourer och hör vad som florerar just nu. Hon sa idag "du såg alldeles för hängig ut, och det där låter som mycoplasma" och skrev resolut ut en antibiotika som dessutom är antiinflammatorisk.
(Detta är för övrigt samma doktor var den enda som inte sa struma när jag fått min knöl på halsen, utan hon sa vätskefylld cysta - som det ju visade sig vara efter tusen prover!)
Sådärja. TACK!
Jag tar inte gärna antibiotika i onödan. Men jag känner också min kropp och vet att nåt är fel nu, så jag petar i mig och håller tummarna att det kickar in. Snabbt. För nu vill jag andas, slippa hosta sönder mig och få en smärtfri skalle. Och lite ork vore inte dumt heller. Tackar.
/Jenny
