BUSBLOMMA

Känner mig lite manglad efter ett ganska pirrigt dygn med fart i!

Igår förmiddag visade sig nämligen våra vänners lilla bebis-i-magen plötsligt ha tröttnat på att ligga där och jäsa, den ville ut drygt tre veckor i förtid - surprise, surprise! Vi som planerat jourläge för skuts och barnvakt, fick nu rycka in liiiite tidigare än väntat.

Tajmat nog var de blivande föräldrarna redan på sjukhuset (för vändningsförsök av bebis som valt att ligga med rumpan nedåt), så vi slapp hela "hjälp, tänk om du föder barn i bilen??!"-resan. (Puh!) Istället hämtade vi den blivande storasystern på hennes skola när dagens var slut - enkelt genomfört, eftersom sambon var hemma och vabbade med småkrasslig Frida.

Vi hade en bra kväll med en glad gäst som inte tycktes alltför bekymrad över den plötsliga övernattningen hos oss, utan tjejerna hade så kul och mysigt ihop. Jag ilade över till vännernas hus och packade ihop lite bebissaker, föräldrasaker och storasystersaker. Tillbaka hemma nattade jag de två busbrudarna. Kompisen I hade bara en kortkort småledsen längtansstund, men det vände snabbt och sedan slocknade hon i godan ro. Skönt!

Otajmat nog steg Fridas feber lagom till nattningen! Dels blev det körigare på "hålla-alla-nöjda"-skalan, dels vill man ju INTE smitta ned en liten tjej som sedan ska hem till en ny liten bebis... Men vad gör man. Febriga Frida lades i vår stora säng, och den lilla gästen nattades i renbäddad gästsäng i Fridas rum omgiven av sina egna goskuddar.

Under sena kvällen kom ett härligt meddelande; en liten söt och frisk kille hade fötts! Jag blinkade glada tårar, sååå skönt att allt gått bra. Och tänk vilket under det alltid är, när det plötsligt finns en ny liten person i världen!

Vid tretiden vaknade jag av att Frida hostade och var galet varm. Tempkoll i örat visade 40,2 grader, läskigt högt. Jag petade i henne alvedon (och vatten), men febern gick bara ned till 39,4. Efter några mestadels vakna timmar intill en brännande het och flämtande Frida, var jag ganska gäspig när I plötsligt kom tassande kl 05.29 och var hungrig (!).

Hon fick en banan och lite vatten, sedan viskade jag att hon nog behövde sova minst nån timme till, eller åtminstone vila. Jag bäddade ned henne, strök pannan lite, hon kurade ned sig i kuddhavet igen - och slocknade faktiskt igen nästan direkt (vilket inte är någon vanlighet, har jag förstått)! Skönt, främst för henne!

I morse skjutsade jag I till skolan, levererade bra-att-ha-saker till nyblivna tvåbarnspappan på sjukhuset, åkte och jobbade halvdag, och hämtade sedan I igen när skolan var slut. (Hon frågade underbart omtänksamt om hur Frida mådde, trots att hon borde ha SÅ mycket annat att tänka på. Gullnos!. Hon hade skrivit en liten saga i skolan idag där hon inkluderade lillebror *hjärtknip*, och visade stolt upp fotot i min mobil på sin nya lilla bror för klasskompisarna - då fann jag mig genast stå och blinka bort några rörda tårar.)

Jag åkte med I till sjukhuset, och softade i soffan hallen utanför BB medan hon fick gå in och träffa sin lillebror (betyget var att han var söt, sa hon - men han skrek också, haha) och såklart mamma och pappa. Efterlängtat! Sedan skjutsade jag via ett provianterings-stopp tvåbarnspappan och den fina, varmhjärtade storasystern (som vi är så glada att ha fått låna!) hem till sig.

Här pysslar vi nu om vår fortsätt febervarma tjej (och håller tummarna hårt att hon inte smittat I med nån bacill). Hon har ätit väldigt magert idag och sovit ett par timmar, men piggnade till lite mot kvällen och nu tog Alvedonet bättre skönt nog. Det är många på förskolan som haft envis feber och varit hemma länge, så vi tar det easy och ser hur det artar sig.

Vilka dagar! Nu är det hög tid att natta även för mig. Jag håller tummen för att få sova lite mer inatt. Nu har ju i alla fall "bebis&barnvakts"-pulsen gått ned, haha, då kanske jag kan relaxa bättre.

Ha en fin helg därute!

/Jenny