BUSBLOMMA

Nytt (eller åtminstone mycket mer påtagligt) för den här veckan: Frida har blivit alltmer rädd för höga ljud. Just nu framför allt från motorer. Passerar en högknattrig motorcykel när man är ute på stan, blir hon helt skrajsig i flera timmar bara hon ser en bil, buss, moppe eller båge. Hon klamrar sig vid mig och har ett alldeles förskräckt uttryck i ansiktet. Hmm. Kan nåt ha hänt (typ på dagis) som vi inte vet om? För de här reaktionerna kom väldigt plötsligt, tycker jag...

.............................................................................

Nuuu är äntligen tvättmaskinen jag väntat ut klar och kan hängas. Eller... om sanningen ska fram, har den nog varit klar nån halvtimme nu. Jag förlorade mig en smula i föregående inlägg...

Imorgon em/kväll väntar invigningsgalej på nya arenan i Sandviken med sambons jobb. Finstass på, jisses så ovant. Och än mer ovant: Frida ska sova borta första gången (hos farfarn och farmorn). DET blir mysko. Sen på söndagen har vi också en del planer, så om det blir lite stilla här så vet ni varför. I´ll be back.

Ha en riktigt bra helg!

/Jenny

Jag är en ganska öppen person. I alla fall med det jag vill/kan/känner för att dela med mig av. Det är faktiskt en rätt medveten filosofi. Min älskade mamma spelar t.ex. en viss roll i det valet, eftersom hon i mina ögon hade en ganska stor portion integritet. En gräns man inte ofta kom innanför. Kanske hade jag lättare gjort det om vi fått umgås mer som vuxna, men så ville ju inte livet ha det. Typiskt!

Men hur som helst så har jag jobbat på att vara öppen. Våga erkänna fel och brister, våga prata om obekväma saker. Försöka tro att nån ibland kan intressera sig för sådär privatkonstiga uddatankar. Jag har en stark tro på att livet skulle bli lättare, om vi inte vore så förbaskat måna om att hålla skenet uppe! Om alla bara kunde hjälpa varandra att släppa lite på bilden av att alla andra har det så ordnat och perfekt, vare sig det handlar om relationer, humör, städning eller jobb, typ. Bättre då att kunna lägga energin på att faktiskt förbättra det man vill!


Efter denna filosofiska utläggning, ska jag backa till basics. Det finns saker man undviker här i livet, eller vill hålla för sig själv. Och det finns saker man inte har nåt emot att dela med sig av. Att leva med ett barn påminner dock om att de gränserna är olika för alla, och att barn inte har dem naturligt. Vilket oftast är underbart befriande, om nån frågar mig!

Idag stack Frida och jag ut på stan efter att vi lämnat dagis och jobb åt sitt öde. En kort avlämning av saker hemma och inhämtning av middagsmat bara, sedan drog vi. Matade i Frida käk på en bänk i solen, busade runt kring fontänen, kikade på fåglar och flaggor... Det har varit helt underbart väder här idag. Vi hann också kika lite på skor och kläder men handlade inga stordåd, bara nån lätt och ledig vardagstopp som jag är totalt i brist på nu när värmen bli alltmer påtaglig. Under denna runda, hann Frida demonstrera några exempel på sitt sätt att hantera privata gränser, eller vad man ska kalla det.

Plötsligt satte sig Frida på huk bakom ett ställ solbrillor på Åhlens och såg klart misstänkt ut. Jag ville att hon skulle komma längre in i affären, så att jag åtminstone skulle kunna få lite klädspanartid medan hon gjorde sitt. När jag bad henne komma, ropade hon (onödigt högt, som så ofta) "Men ja bajsaj juh, ja baaajsaj nu!". OK, toabesök på gång så att säga, check. Jag noterade minst fyra vuxna som förvånat vände på huvudet och kollade på henne, frustade till av skratt eller på annat sätt noterade informationen.

Tänk om vi vuxna skulle säga sådär, mitt i ett jobbmöte eller på första dejten: "Nä, jag ska bara gå och bajsa, jag kommer snart." Herregud. (Fast jag vet manliga bekanta till mig, hemifrån norr speciellt, som faktiskt säger så ibland. Jag vet inte om jag ska tycka att det är onödigt osmakligt eller befriande okrussidullligt...) Frida bryr sig helt tydligt inte om vilka som VET att hon bajsar, bara de inte SER och stör. (Och förresten: Att sedan gå runt och lukta BLÄ är också noterbart obekymmersamt...)

Den lilla sötfröken stod också med mig i provrummet nån sväng. När jag tog av mig tröjan, klappade hon mig först på BH:n och sa "Däj i är dina bjöst. Däj amma jag näj jag vaj en pyyytteliten bäbis!". Sedan trummade hon mig på magen hårt så att det klatschde och utropade (återigen liiite för högt...) "Ojojoj, vicken stooooj mage, klappa stooooj mage!". Klatsch klatsch. Och knåd knåd. Tackar tackar, haha! Kvinnan i provrummet intill kvävde ett tydligt fnitter. Flera gånger. Och försälljaren log lite förläget/förstående/artigt när Frida tre gånger drog upp draperiet med mig väldigt halvklädd innanför. Bara att bjuda på det hela, haha.

Jag gillar det. Jag tycker det är ofantligt roligt att leva med barn! Jag älskar det där upp-och-ned-vändandet av det invanda sättet att se saker, som ständigt sker i det stora och det lilla. Och jag älskar just min lilla busblomma, min lilla energiska pratgök,  så att det stormar i hjärtat.

/Jenny

Idag har jag knappt hunnit andas. Är överjordiskt trött men nattugglar ändå lite för att hinna landa. Välbehövligt. Aktiviteter, måsten, borden, tidspassningar och dåligt samvete över allt det andra som ändå inte hanns med - allt har rullat på som ett pärlband.

Mycketmycketmycket jobb (som jag är helt i otakt med). Husvisning (i Hagaström, fint och bra men dyrt!). Frida-hämtning hos farfarn och farmorn (tack för hjälpen!). Upp å in å hem å hej till pappan, överlämna hus-info. Käka snabbt. Ut på stan, tjejshoppingkväll till kl 22 idag. Jakt på kläder till helgens galej (med halvokej resultat - och INGET handlat till Frida, faktiskt! KORS i taket.). Prata ikapp igen med pappan. När han lagt sig, se till att den stoor bunten härliga räkningar betalas (i sista minuten).

Puh och puh och puh. Roligare inlägg blir det inte idag. Min hjärna är totally fried... Och ögonlocken tuuuunga. Imorgon är en annan dag. Gonatt kära ni!

/Jenny

Igår var det varmast i landet i Gävle, såvitt jag förstått. Över 24 grader. Frida hade långärmad trikåklänning och långa plyschbrallor. Fiffigt. När pappan hämtade, var hon ute och lekte i bara blöja och klänning...

Idag har vädret bara blivit molnigare allt eftersom och det blåser rejält. Regnat har det gjort också. Frida (som är noggrant insmörjd med solkräm) har jeansshorts och t-shirt, och bara en liten plyschkofta med sig. Brrr.

Jag säger då det - tur att vi har rikligt med extrakläder på dagis! Tror det är dags att komplettera där med kortbrallor och kortärmade alternativ, så blir mammans tabbar lättare att parera åt båda hållen...

/Jenny

Jag var alltså på återbesök hos barnläkaren med Frida idag. (Snacka om att dra ut på ledigheterna - först en extra ledig (sommar)dag direkt efter en fyradagarshelg och nu en flexmorgon  i sol dessutom!) Det gick finfint. Frida började dagen med att vakna till och skutta ur sängen med ett "Jaaaa!", när jag påminde henne vid väckningen om att vi skulle till doktorn. Må den attityden hålla i sig!

Väl på plats (efter 35 min i väntrummet) sprallade Frida loss och busade glatt med honom precis som tidigare. Läkaren verkar tycka att hon är en riktigt extra glad skrutt faktiskt. Eller så får han alla att känna sig så, vad vet jag. Frida gick utan knot med på att han skulle lyssna på mage och rygg. När han bad henne andas djupt, blev hon dock tvärtombruttan och småsnusade bara. Då tog jag fram ett papper och bad henne blåsa på det så mycket att det fladdrade - och vips fick doktorn sina djupa kraftiga andetag! Han konstaterade förvånat att det var en bra idé, tydligen inget knep han använt tidigare.

Farbror doktorn tyckte hur som helst att Frida lät bra i andningen, förutom nåt litet krax efter att ha skuttat runt en stund. Han ansåg att det vilda flickebarnet verkade ha (ovanligt) gott om energi och ork och såg pigg ut. Han tyckte att vi kunde hålla oss till förkylningsdos-behandling tills vidare, eftersom hon inte fått några mer akuta eller uttalade andningsbesvär (utan bara hosta och slem i halsen) sedan sist. Får hon lite morgonhosta (som nu), kan vi prova att ge nån enstaka luftrörsvidgande dos och se om det hjälper. Vi förkylning med minsta host ska vi dock köra en 14-dagarskurs. Om det blir värre i höst under den mer intensiva förkylningssäsongen får vi kanske långtidsbehandla då, men tills vidare verkade allt rätt fint, tyckte han!

Läkaren påpekade till sist att barn med tendens till allergier och astmaproblem bör undvika pälsdjur hemma (framför allt) och tobaksrök (vilket få barn utsätts för idag). Övriga påverkansfaktorer som t.ex. utomhuspollen är det ju svårare att undvika... Sedan var det tack och hej för idag. Nästa uppföljning/koll blir om sex månader, dvs i slutet av november nån gång. Om vi inte har behov av att komma dit tidigare förstås!

Det får vi hoppas att vi INTE har. Inte, inte, inte. Håll tummarna everybody.

/Jenny

Frida har ju inget eget rum. Än. Vi bor i en stor tvåa och då blir det så. Men det betyder förvisso att alla rum är hennes. Också. Leksakerna har sina egna platser både i vardagsrum och kök, sängen i sovrummet.

I köket säger hon att pallen som står framför hennes bokhylle-hylla är hennes skrivbord. Den klättrar hon upp på och sitter och pysslar med sina grejor i hyllan. Igår morse när hon vaknade, stod sovrumsdörren lite öppen. Frida satte sig upp, kikade ut mot vardagsrummet där hennes leklådor och gunghäst står och sa glatt: "Titta, jag sej mitt jum (= ser mitt rum)!" Jag undrade om det där verkligen var hennes rum. Frida svarade lika glatt "Jaa mamma, de ääää dä!" (Och förutom leklådorna och gunghästen finns barnboksplatser i bokhyllan, en studsmatta, ett lektält, en rid-tiger, ett par barnfåtöljer, spel och pussel - jag håller med om att tyngdvikten är åt lekrum snarare än nåt annat ibland...)

När Frida mornat sig lite tassade hon ur sängen på bara fötter, sträckte ut handen mot mig och sa: "Komma å leka mina sakej?". Hjärtat, det är klart jag ska leka med dig och dina saker! Det frågar hon ofta nu, och så regisserar hon med hård hand hur man ska delta och vad man ska göra. Hon kan konsten att (åtminstone försöka) bossa runt folk, den där lilla människan.

/Jenny

Jag har varit föräldraledig idag, eftersom dagis var stängt. (Vilket skulle kunna leda till att det här inlägget handlade mest om hur SJUKT arg och störd jag var här nu på kvällen, när jag skulle begära föräldrapenning och INGET ville funka med datorn, webbläsaren, internetbanken, säkerhetsprogrammet, bank-ID:t och hela pidddevitten! Men det lämnar vi därhän...--host--) Det kändes HUR lyxigt som helst och jag har njutit. Mest njutit, i alla fall.

Efter en sovmorgon till klockan NIO (törs man säga det högt, blir väl stenad av alla med barn som alltid vaknar kl 5.30!) tog vi det lugnt med frukosten och busade här hemma. Sedan kom jag på att lånetiden för de 25 böcker jag just nu hade hemma, gick ut i fredags! Dagens första utfärd tog vi alltså till bibblan, där jag fick betala 75 kr i böter. Hoppsan. Sedan lånade vi omkring 20 nya…

Efter att ha lämpat av tegelstenarna hemma, intog vi dagens lunch på café … eller jestjang (= restaurang) som Frida vill kalla det, oavsett typ av ställe. Helst ville hon gå på ”Jonas restaurang”. Hon hade tydligen trevligt på senaste uteätningen med honom! Men det blev utomhusmys på Waynes istället. Jag smarrade sallad, men Frida dissade den så hon fick medhavd 15-månadersburkmat istället. Skönt att de funkar som räddningsplanka fortfarande!


När vi ätit klart, avtog dock myset. Istället blev det maktkamp mellan pinsamt otålig mor och toktrotsig, trött dotter, som antagligen skrämde slag på föräldragänget med 6-månadersbebbar bakom oss. De blev tystare allt eftersom Frida skrek (och jag ryade en del också, för den delen) igenom blöjbyte och avfärd där hon ville ha skor, inte ville ha skor, ville stanna, ville gå, ville åka vagn, inte ville åka vagn… Gaaaaaah. Gissar att de pratade en del om oss när vi gått. Får bjussa på det, helt enkelt. Deras barn blir väl också två år och tre månader nån gång...

Efter lunchen lyckades vi överleva en del shopping. Blev dock INTE den myspysigaste tiden på dagen, eftersom Frida var helspejsad men vägrade att ens tänka på att sova. Jag köpte ändå tre vardagstoppar/tunikor, ett nattlinne till Frida, nagellack (som Frida valde, se nedan!), en Hello Kitty-necessär samt en Miffy-borste och spegel. Meningen var att jag skulle shoppa till en festlighet vi vuxna ska på i helgen, men något sånt snajdigt hittade jag tyvärr inte...


Frida och jag var hemifrån sammanlagt sex timmar idag. Frida satt inte i vagnen EN minut. Fattar ni hur mycket gap i stil med ”nej, spring inte dit, akta dem, hörde du vad jag sa, men nu måste du lyssna, stanna sa jag…” det blir då?! Alldeles för mycket. Blev sjukt trött på att höra mitt eget tjat. Bläää. Förmodligen låter jag som världens dummaste surmamma, för de som inte har upplevt hela processen utan bara sett ett enskilt litet spring...

Ingen sömn och mycket rörelse idag alltså, vilket betydde en övertrött donna på kvällskvisten. Jag försökte natta Frida tidigt, men det tog nästan en timme av alla humör som finns på en skala innan den lilla underbara skönheten till sist somnade i min famn. Hon var alldeles matt efter turbosnurr i sovrummets alla ytor, typ! Puh. LIlla energiknippe, vad jag älskar dig.

Imorgon: Återbesök hos barnläkaren, sedan vardag, jobb och dagis!

/Jenny

En sak jag önskar Frida bland allt myller av tankar inför hennes framtid, är att hon ska kunna greppa nyttan med matematik. Det gjorde aldrig jag i skolan. Det var liksom ingen som lyckades få mig att förstå att matte inte är ett skolämne, utan en del av livet vareviga dag. För alla. Matte är inget man bara jobbar med om man gillar just matte, utan smyger sig in i alla jobb mer eller mindre. för att inte tala om vardagen! Ta bara så spridda exempel som bildbehandling på datorn, matlagning, mataffären, deklarationen, vardagsekonomin, ... Tänk om jag hade begripit det. Jag hoppas och tror att jag varit mer motiverad då, faktiskt.

Som ni förstår kommer jag att göra mitt bästa för att servera Frida lite insikter på det här området. Eftersom jag är totalt korkad på svårmatte (tyckte det var trist, gick humanistisk...) så är det liksom nu och de närmsta typ sju åren som jag kan dra mitt strå till stacken. Jag pratar redan ganska ofta med henne (på enkel nivå förstås!) om mängder, avstånd, tid, storleksjämförelser och sånt där som kan trigga räknehjärnan.

Frida har ganska länge kunnat räkna till 10, och nu börjar 11, 12, 13 att smyga sig in. Men det är ju sådant som går att lära sig utantill. Jag har dock till min glädje lagt märke till att hon numera kan förstå upp till talet tre! På familjegympan härom veckan, marscherade hon iväg för att hämta sittunderlägg till mig, sig och pappan. Hon kom tillbaka med tre stycken! Igår låg det tre nappar i hennes säng på morgonen. "Oj, vad många nappar du har" sa jag. "Nej, inte många, tje nappaj ä dä!" sa Frida då. Läste dessutom i nån bok att barn inte förväntas begripa talet tre förrän i treårsåldern, så det bådar ju gott, haha!

/Jenny

...många timmar i sitt hav. Bara så ni vet. Och Frida är inne i värsta trallarperioden! --ler--


/Jenny

Det första Frida gjorde i morse (förutom att sova till kl 8.30 - tackar, tackar för åtminstone en bra bieffekt av kvällssstök!) var att be mig ge henne ballongen. Sedan dess har den hängt med överallt här inne. Fortfarande väääldigt poppis. Fast ikväll somnade hon med den lös i sovrumstaket, så den har "slitit sig" från själva sängen i alla fall. Alltid något.


På eftermiddagskvisten åkte hon och jag på minisim. Vi mötte i stort sett pappan i dörren, han hade varit på ICA Maxi med en lååång lista. Frida somnade sent i sängen, jag langade därför över henne i vagnen och tog bussen till bassängen. Logoistik-SM, som vilket vanligt everyday life som helst även med bara ett barn.


Hem från simningen åkte vi också buss - denna gång med en vaken och medveten Frida. Det tyckte hon var så spännande att hon inte ville kliva av när vi var framme. Hon höll till och med på att traska in i nästa buss som kom medan jag trixade med vagnen. Tur att jag hängde med i svängarna, hon hade kunnat hamna lite var som helst annars!


Åsså var det ju det här med att gå direkt hem. Nästan aldrig kul. Till exempel måste man ju kolla in vackra planteringar, strilande fontäner och annat avledande! Till slut höll jag på att få spunk, ville hem och var hungrig - och hjärtligt trött på att höra min egen tjatiga, otåliga röst. Förmodligen var Frida det också, för hon lyssnade eländes dåligt och jag blev än mer morrig. Men vi kom hem till slut. Till lagad mat. Tack!

Nu ska jag hoppa i säng. Jag har sån sjuk tur att jag är LEDIG även imorgon!! Dagis är stängt, så jag och Frida ska filura ihop då. Håller tumarna för att hon sover lite extra även då - med tanke på att hon var alldeles bak-och-fram ikväll finns det goda chanser.

Ha en bra vecka!
/Jenny

Frida lunchade på balkongen idag. Nytt, kul, och exotiskt i hennes liv. Ibland är det synd att våra perspektiv ändras allt eftersom, tänk vad praktiskt det vore om så små saker kunde lyfta våra dagar hela livet! Fast lever man med barn, återfår man till viss del det där, tycker jag. Fascinationen över tillvaron är ständigt närvarande. Faktiskt.


/Jenny

Frida har totalt snöat in på en och samma sång. Hon går och nynnar och gnolar mest hela tiden idag, samma och samma och samma. Men så länge hon håller sig till den här, så vassegod att tralla! Man blir bara glad. Av att höra henne, alltså.

Jag blir så glad när jag ser dig
Jag blir så glad när jag ser dig
Jag blir så glad när jag ser dig
Jag blir så glad, glad, glad, glad
glad när jag ser dig!

/Jenny

Jag har lånat pappans tröja. Frida upptäcker en fläck på ärmen.

Frida (bestört): Åååååh neeej, en fläck! Pappa haj snojat (= har snorat) ned den!
Jenny: Nej, det tror jag inte. Men den tvättar vi bort sen.
Frida (bestämd): Joo, han HAJ snojat ned den. Vi måste säga till honom, det får man inte göja!"

Det är mycket tillrättavisningar just nu. Mycket egen vilja i tvåårskropp och själ. Frida tycker tydligen att det är fler än hon som bör hållas i schack här hemma...

/Jenny

Vi kom iväg på cirkus idag, hela familjen. Det var jättemysigt och trevligt! Frida var fantastiskt duktig på att sitta still och titta/lyssna. Underbart! En föreställning på två timmar med en paus på 15 minuter - mastigt även för vuxna! Men det var bara de tio sista minuterna hon fick lite spring i benen, och då räckte det att få traska runt på grusgången mellan logestolar (närmast manegen) och parkett. Guldunge!


Jag kan inte minnas att jag varit på cirkus sedan nån gång på mellanstadiet. Då kom det en cirkus till Sollefteå, där morfar och mormor bodde och jag var just då på besök hos dem. Cirkusen stannade hela helgen, och jag kan garantera att jag var nere hos dem morgon, middag, kväll. Jag tiggde åt mig att få träffa djuren, pratade med folk och var alldeles förundrad över det sagoaktiga i deras tillvaro. Det här var i samma veva som jag läste Katitzi-böckerna och drömde om äventyr. Jag minns faktiskt inte ens om vi faktiskt besökte själva föreställningen... Men jag tror det.


Det var en riktigt trevlig föreställning. Frida gillade djurnumren bäst, tror jag. Det fanns hästar, hundar, katter och en åsna som gjorde roliga och imponerande saker. Det Frida gillade sämst var nog det ibland lite för höga ljudet - speciellt plötsliga trumvirvlar och sånt hoppade hon högt av och klamrade sig intill mig. Öronkåporna hade inte suttit fel, faktiskt. Men hon tog mina händer och höll för öronen när det behövdes, så det löste sig, haha. De hade också helt okej clownnummer och flera olika typer akrobatik som man blev smått nervös av (alltså bra).


Frida fick en ballong efteråt, med Nalle Puh på. Jag knöt fast den i hennes byxhälla och förklarade att det var för att den inte skulle flyga bort och försvinna. Sedan gick Fröken Noggrann och tjurhöll i själva ballongen, vågade inte släppa den en sekund. Det var knappt hon gick att få in i bilen. Väl hemma, försökte vi förklara att ni kunde hon släppa upp den i taket, vi skulle få ned den genom att dra i snöret. Men nej, herregud, var vi tokiga?! Det tog henne en timme (och mig ett kilo tålamod) innan hon vågade testa. Roligast var att släppa den från kökssoffan, för då kunde hon preciiiiis fiska tillbaka den själv. Eller låta den vila i taket i badrummet, medan hon låg på skötbordet med snöret mitt framför näsan.

Nu sover Frida som en stock, sedan minst en och en halv timme. Med ballogen fastkuten i spjälsängen. Yeah. (Jösses. Hur länge håller sådan här kärlek i sig?)

Nu väntar soffan, godisskålen och Robinson, som jag spelade in eftersom jag ändå missade halva medan jag lade Frida. Pappan är och kvällsfiskar och skulle komma hem sent, enligt rapport. Så jag tankar i mig egentid!

Ha en bra söndag.
/Jenny

Frida har en tendens att vilja "gå en pjomenad baja" efter varje lördagsgympa, gå direkt hem är aptrist om ni frågar henne. Ut på äventyr ska man!  Sålunda även idag, så vi gick på spegeljaktdirekt efter familjegympan! Igår när vi lämnade familjen S, fick jag nämligen (under gallskrik) bända loss en liten lila rund flickspegel med skaft ur Fridas hand. Hon SKULLE bara ha med den hem. Jag lovade då att vi kunde köpa en egen spegel till henne sedan, för det har hon faktiskt ingen.

Utanför ena gallerian i stan fanns en fiskdamm idag. Det nog en möhippa, eller jämn födelsedag kanske? Ett gäng utklädda brudar fanns i alla fall på plats och undrade om Frida ville fiska fiskdamm. Visst, Frida fick fiska. Hon stod lite förvånad och höll i spöet och upp kom en igenhäftad papperspåse.

Efteråt höll hon påsen nogsamt framför sig, medan hon under säkert 5-10 minuter gick och trallade "fisken simmar många timmar i sitt haaav ". Jättenöjd. Men sen kom hon på:

Frida: Mamma, nu få öppna och kolla fiskajna?
Jag (leende): Ja, det får du.
(vi hjälptes åt att öppna den ihophäftade påsen)
Frida (väldigt snopen): Nämen! De ÄÄ inga fiskaj!
Jag: Vad är det då?
Frida: Goooooodis! (fundersam, men hoppfull) Nu ä lörda???
Jag. Ja, det är det faktiskt.
Frida (paff): Nu äta dom?
Jag: Ja, det får du.
Frida (med en obetalbar min av lycka): Ååååh, tack snaälla mamma, tack tack!

Sedan mumsade hon Zoo och sa inte ett pip mer på flera minuter. --ler--

Om det blev nån spegel? Ja, en vit och ganska trist. Den enda lilla med skaft som gick att uppbringa i hela stan tror jag. Vi kollade i alla fall i minst åtta butiker, så jag skulle säga att jag gjorde en ganska god kartläggning... --suck.-- Det är tydligen ute med skaft-speglar för tillfället!

/Jenny

Efter att Frida och jag smaskat i oss lunch, tog jag mitt barn och min rastlösa själ iväg på promenad. Jag laddade med nån extra tröja, en barnmatsburk och nån blöjbunt och så, ifall vi skulle bli kvar ute ett tag. Alltid Fröken Förberedd... Men det är faktiskt ofta jag har nytta av det, trots allt. Så det så.

Vår promenad blev totalt sex och en halv timme lång! Den inkluderade först inköp av fikabröd och en del övertalning för att få Frida att coola ned och somna i vagnen. Så småningom lyckades det och hon snarkade som en hel farbror i nån timme. Vi snavade över en utförsäljning av märkesbarnkläder på Folket hus, så några nya små plagg tillkom i Fridas garderob. Kanske var tur att jag inte hade så mycket kontanter i plånboken!

Efter shoppingpausen knatade jag vidare till familjen A. Frida (som jag väckte) och lilla I röjde loss som vanligt, guuu vad kul de har ihop nu! Det fnissas och busas så det är inte klokt. Vi fikade kladdkaka och kanelbullar och hade det allmänt mojsigt. Lite rörelse och tålamodsträning fick vi också, genom att jaga de små fnattingarna som smet iväg lite hit och dit istället för att stanna på rätt tomt.


Efter ett par timmar där, gav vi oss av för att dejta nästa familj. Min tidigare arbetskompis P bor med fru och tre barn alldeles nära familjen A. Där kikade vi in på hemvägen (men de var förvarnade). Vi lyckades komma på pricken när de svalt sista middagstuggan - och det fanns mat kvar till oss! Så vi blev bjudna på middag, sicken lyx (och tajming)! Sedan lekte Frida förtjust med stortjejerna (eh... typ 6 och 8 år... tror jag...) och deras lillebrorsa, medan jag hann prata ikapp lite med föräldrarna. Kul!

Till sist började klockan närma sig sovdags för fröken Frida, så vi fortsatte hemåt. Pappan som kommit hem från jobbet, cyklade och mötte oss halvvägs. Vi hann med en lekparkspaus också, innan pappan rullade Frida vidare sittandes på pakethållaren. Men till slut ville hon tillbaka ned i vagnen och knapra på lite "snacks"som jag hade med i en liten ask. Där satt hon med trötta ögon, tuggade och babblade hela vägen hem. Söta, söta nos!



Nu ska jag kolla förra veckans Robinson på nätet, missade det och har glömt bort att uppdatera mig. Frida och pappan sover, han kom inte upp igen efter nattningen (än i alla fall). Imorgon blir det gympa (om vi kommer upp i tid - ledighet betyder nattsudd för vår lilla dam...) och  kanske CIRKUS om andan faller på!

/Jenny

Efter duschen idag gick vi ut på balkongen och blåste såpbubblor. Alltid kul och mysigt!

Här är det segt idag. Vi har haft en lugn morgon, med lite sovmorgon, TV-slapp, långfrukost och bokläsning. Jag är dock rastlös och har ringt tre olika personer för att försöka få ihop en social utflykt. Utan resultat so far. Snart tröttnar jag ur och drar spontant till Estockholmo även utan sovplats planerad... Haha.

Stor och liten tjej ska nu hoppa in i duschen. Frida står förresten där redan och njuter. Anledningen att vi båda ska duscha är två:
1. Oftast kollar Frida på TV medan jag duschar, men TV har vi redan fått överdos av idag!
2. Hon kom nyss med en kladdig bajsblöja i handen och sa "Jag har bajsat, mamma". Jippi. Så kul att hon lärt sig kunna saker själv, som att ta av blöjan.

Enligt utsago hade hon suttit i soffan och bajsat och sedan tagit av den. Jag går in och kikar, med lätt gelé i knäna. Ser katastrofen framför mig. Men som en skänk från ovan hade jag täckt just den delen av soffan med en stor handduk, eftersom hon åt frukost där i morse. Mycket riktigt - det fanns äckelpäckligt kladd där. På handduken alltså. Men bara där. Gud ske pris för slapparvanorna!

PS: Gårdagens inlägg är uppdaterat med bilder nu!

/Jenny

Idag har vi verkligen inte ansträngt ihjäl oss, kan man säga utan att överdriva. Vi har sovit, vilat och slöat i skift. Jag har sett hela Mamma Mu och Kråkan med Frida - den var riktigt trevlig! (Men jag kan antagligen lämna en ny synpunkt när jag sett den 100 gånger...) Hur som helst, hela dagen bara gick. Poff, borta.

När Frida vaknade efter 2,5 timmes Törnrosa-sömn sent på eftermiddagen, petade vi i henne lite middag och drog sedan ut på en cykeltur. Ahhh, äntligen syre! Vi tog oss iväg till Hagaström några kilometer (max nån halvmil?) utanför stan, för att kolla exteriören på ett hus (dit jag ska gå på visning på torsdag). Det var schysst, mindre än väntat men verkade bra. Lite fundersamma på solläget på altanen, den kändes placerad helt i fel hörn... Men jag åker och kikar så får vi klura vidare.

Hur som helst. Efter lite lekparksstopp för livsnödvändig gungning, huspejling och några omvägar, passerade vi det stora (tidigare värds)huset som Johans vän R med familj numera bor i! De var ute på tomten och vi tittade in en sväng - ett kort hej som förvandlades till husguidning, fika och middag!! Tack kära ni. Jag är oerhört imponerad av hur man kan se potentialen för att skapa ett hem av en restaurang - och sedan orka genomföra hela kittet också...



Frida var oerhört nöjd med att bli omhändertagen av 7-åriga P, något som inkluderade såväl studsmattehopp som lek med små, rosa, underbara tjejleksaker (typ My Little Pony och Barbie och sånt). Det var inte långt ifrån att Frida slocknade i cykelstolen på hemvägen sen, men hon höll ut... Så nattningen blev ganska sen, vilket inte gör ett smack eftersom vi är lediga imorgon! Sköööönt.

Frida är förresten noga med detaljerna. Antingen har hon ett sinne för kontroll (som hon väl i så fall ärvt från sin lätt störda mamma...) eller bara öga för detaljer. Saker ska ligga på sin plats och allt det där... Nu på cykeltrippen, var hon som en hök på Johan så fort han släppte cykelstyret med ena handen för att vinka eller så. "Håll i däj, pappa - å cykla!" röt Frida genast. Värsta trafikpolisen! Hon hann säkert med minst 10-talet tillrättavisningar - kan det här vara något de ofta får höra under trehjulingscyklandet på dagis, eller?

Hon kan också konsten att låta lite avmätt på ett gulligt vis.
Jag: Du kan lägga händerna på min rygg, så blir de varma igen.
Frida: Jaa. Jag gör det sen, höjjödu.

Nu är det hög tid för sängen, trots ledighet imorrn. Jag och lilla blomman har inga planer ännu, får se om vi orkar komma iväg på nåt kul. Hade lite lösa tankar om att åka bort den här helgen, men några planer blev aldrig gjorda och det ångrar jag nu! Kanske blir det en spontantripp imorrn - eller så blir det en lokal utflykt. Den som slår upp sin blå imorrn får veta!

/Jenny

I morse var jag på utvecklingssamtal på dagis. (Pappan hade glidit iväg till Stockholm med jobbet över dagen, så han var indisponibel den här gången.) Jag har sagt det förut och säger det igen: Så länge man har ett barn som mår bra, trivs och sköter sig, så är det verkligen jordens lyx att få sitta ned med någon intresserad (eller i alla fall fokuserad - intresset kan säkert variera...) och bara tokprata om sitt barn en lång stund!


Kontentan var att det går finemang. --ler stolt-- Förskolefröken berättade:

Frida (och de flesta andra kidsen) har plockat fram en massa mer vilja på sistone,så dagarna fylls av ganska många "jag gill inte" och "nej nej nej". Det blir små duster här och där, men det pratas också mycket och funderas över tillvaron. Frida är överlag verkligen ett glatt barn, anser pedagogerna. Positiv, glad och energisk. (Jaa, jag vet - och vad kul att det syns även på dagis!) Hon tycker att ALLT är kul, är med på det mesta, gnäller eller klagar aldrig över aktiviterna som bjuds  på förskolan utan hoppar på med glatt humör. (Förutom när hon i 30 sekunder då och då ilsket  INTE GILL förstås...)

Frida gillar att prata och vill ha svar på tal (nähä?!). De tycker att hon är väldigt klok och hänger med och lyssnar och förstår (jippi!). Hon är bra på att säga ifrån när någon gör fel, typ "Sluta puttas" (och nej, hon biter tack och lov inte de andra barnen - ingen annan än mig tydligen, phu). Hon frågar gärna och tydligt om hjälp när hon behöver det (bra - det har jag tjatat om!). Hon njuter nöjt av matsäcken på skogsutflykterna, hon äter ganska bra men sakta till lunch (arv efter mamman, solklart!) och tar gärna för sig på fruktstunden. Hon älskar att gå till stora gården och gunga (vilket är härligt för det är ungefär när hon vanligen hämtas, så extrasena dagar innebär bara positiv bonus för henne!).

Fattar ni. Vi har en unge som trivs. På förskolan, och för det mesta överallt annars också. Och andra verkar trivas med henne. Det är så härligt att man blir alldeles, alldeles varm inombords!

/Jenny

Frida springer över skarven, i nya skor - och inget gör ont. För en
tvååring ar allt nytt och lite obekvämt... (i söndags efter simningen)

Det är alltid skarvarna som skaver mest. Som på ett par nya skor - sömmar och kanter är vad som gör ondast, resten brukar gå bra. Det är likadant med familjelivet, föräldralivet. Det är skarvarna som gör ont och skaver.

Skarven mellan känslan av att man redan borde ha varit på väg till jobbet, och det faktum att man istället jäktad byter en oberäknad bajsblöja hemma och stress-svettas. Överlappningen i tid mellan när man vill/kunde/borde ha hämtat barnet på dagis, men istället försöker hinna två grejor till innan man katapult-skuttar iväg från kontorsstolen för den här dagen. Det knöliga i att försöka få ihop lite egentid och hjärnro, samtidigt som man vill/borde/måste (välj själv!) totalfokusera på familjens och framför allt barnens behov. Det mångdubbla i att vara kärlekspartner, mamma, anställd, kompis och ett jag. Samtidigt.

Skarvarna. Det som gör ont mellan kan och vill, mellan måste och ska. De nöts ned allt eftersom, men kan göra rackarns så ont under tiden. Och så uppstår det nya, om några försvinner.  De hör liksom till, det vore för slätstruket och trist annars!

/Jenny

Frida är verkligen på tvären just nu. Säger "jag gill inte!" om det mesta, gråter hysteriskt för att hon inte vill ha pyjamas på kvällen, deklarerar att hon INTE vill ha mat (fast makaroner och korv går bra, typ - det är bara MAT hon inte vill ha...) och är allmänt bakvänd. Arg, ledsen, tjurig och "olydig". Allt det där som driver fram alla tålamodsbrister och humörssvajningar man själv har. Förutom när hon växlar till sitt soligaste, härligaste, charmigaste kram- och busjag, förstås! Vilket också är ofta - som TUR är! Men det stormar upp snabbt och är väldigt ofta minus just nu. Åldern? Eller tänderna som kommer? Vem vet.

Idag hann jag bara träffa henne nån trekvart innan det var sovdags. Den tiden var hon mest på topp, till exempel skuttade hon ut i vardagsrummet och förklarade "Kom mamma, ja gill (= vill) dansa till musik, vill jöja kjoppen (= röra kroppen)!"Vi körde en rolig familjedansstund, med Frida i sitt esse. Stampandes, hoppandes, skrattandes, snurrandes. Sedan var det tandborstning, blöjbyte under sirenskrik, pyjamas-på-brottning (fick räcka med brallorna idag) och natti natti.

Eller... så var tanken. Pappan nattade, jag åt sen middag framför House på TV. Sen hörde jag honom låta sig övertalas att läsa en extra bok. Efter nån halvtimme kom Frida vandrandes upp, pappan hade resignerat inför det omöjliga. Jag åt upp min mat och sedan körde jag marsch pannkaka tillbaka till sängs. Efter lite tårar lät sig Frida ryckas med i ett samtal om dagen, lugnades ytterligare av några sånger och vips så sov hon till slut. Klockan 21.50 - en väääldigt lämplig tid för en tvååring! Phu. Egen vilja finns det ingen brist på i den där lilla kroppen, milt sagt!

Hm. Tro vem hon ärvt det där eldfängda, tvärbestämda av? För mamman är väl aldrig en envis och hetsig rackare?! --visslar--

/Jenny

Söt konversation i bilen på väg till dagis i morse:

Jag: Idag kommer pappa och hämtar dig från dagis, vet du.
Frida (glatt): Jaaaaa! Vicken tokig pappa!
Jag: Är han tokig?
Frida: Jaaa, tokig pappa.
Jag: Men tänk vad han är mysig då!
Frida (bestämt): Neej!
Jag: Är han inte mysig??
Frida (fundersamt): Jo... Men bara lite stickig.

Ja pappor är ju lite stickiga ibland. Det är inte lätt att ha skägg, hörrni.

/Jenny

Jag sitter och kollar på Cityakuten, medan jag väntar på att tvättmaskinen (som måste hängas) och diskmaskinen (som måste slås av när den är klar, för att inte gå om ett varv till, den är koko) ska bli klara. Jag hinner nog lite Brohers & Sisters på video också, innan de har tystnat.

Det är stillsamt här hemma. Så stillsamt, att det känns som om klockan är typ midnatt redan. Frida somnade i bilen hem från husvisning kl 18.50 ikväll och småkrassliga pappan lade sig 19.40! Eoner av egentid, för att vara i mitt liv. Överraskande, minst sagt!

Vi har varit på ytterligare en husvisning ikväll, den här gången ett kedjehus i Valbo. Frida och jag rullade iväg direkt från dagis till Sandviken och pappans jobb för att hämta honom när han slutat. Värmde en burkmat till henne där, som jag sedan matade i henne på vägen till visningen. Effektivitet AB! Huset var väl... bra. Inte tjohobra, men helt okej. Vi tänker lite, men nja... Efteråt kollade vi sedvanligt även in närmaste lekpark och strosade runt lite. Kände av området.

Frida som inte sovit på dagis idag (möjligen nån kvart eller så), tokslocknade sen på vägen hem. Jag ångrar att vi inte filmade när jag bar upp och klädde av den avsvimmat sovande skönheten, bytte blöja, tog på henne pyjamas, tvättade hennes händer, gav andningsmedicinen och faktiskt till och med borstade tänderna! Hela tiden med henne som en sladdrig sandsäck, djupt sovandes. Fascinerande. Jag gillar den här fasen, det är väldigt praktiskt!

/Jenny

Den här dagen har förflutit ganska makligt, kan man ju lugnt säga. Vi segade oss ofantligt i morse. Fridas härliga morgonfraser kom runt halv åtta, men vi hade inte käkat upp frukosten förrän närmare tio eller senare. Frida och pappan plöjde Fridas nya Mamma Mu-film, medan jag röjde i köket efteråt. När filmen var slut bröt sötgnuttan totalt ihop och ville bara "seee meeeeeja Mamma Muuuu å kjååååkan, se meeeeeeja...". Jösses. Som om en timme och sjutton minuter inte är mer än nog för en tvååring!

Jag växlade faktiskt smidigt in den trötta ledsna madamen på lunchspåret istället. Lite mat och tröstande bokläsning, och bums i säng därefter. Frida somnade snabbt i sin lillsäng - och jag lika snabbt i den stora! Hoppsan, jag skulle ju bara stödligga där under insomnandet! Men det var mer än välbehövligt. När jag yr i mössan vacklade upp 1,5 timme senare, hade pappan just lagat lunch. Det kallar jag tajming!


På eftermiddagskvisten åkte vi på minisim som vanligt. Frida ville inte bada, sa hon innan vi åkte dit - men väl på plats var hon lika entusiatisk som alltid! Med viss dykskepsis, men tolerantare än sist. Nästa vecka är det sista doppet för säsongen, sedan får vi se till att besöka badhuset nån sväng och hoppas på varmt sommarväder. Fast jag är typ bara i form för att bada i vassen i år... Hu. Nåväl. Efteråt fikade Frida mellis på en bänk i solen - papan nosade rätt på ett vindstilla ställe, som var varmt även idag!



Vi hade tagit med mellis till lilla fröken, men inte till oss. Sjön suger, vet ni - det verkar gälla bassänger också! Tanken var ju såklart att åka hem och sno ihop midag, men vi gjorde en ltien avstickare först. Till kiosken och mjukglassen! Frida var störtnöjd och smarrade i sig en hel liten bägare (nästan) helt själv.


Det blev middag till slut - tack vare pappan. Och det blev röjt i köket ännu en gång idag - tack vare mig. Jag har faktiskt kommit mig för med att köra och hänga ett par maskiner tvätt också, men sen tog orken slut. Pappan åkte på en liten solofisketripp på kvällen, medan jag kollade på video, löste korsord och nötte lite på sofftyget. Lagom, liksom.

God natt ute i värrrrlden. Ha en bra vecka! (Jag hoppas på en där Fridas humör - och därmed även mitt - är stabilare åt det positiva hållet. Kan de där hörntänderna i nederkäken som ser ut att bryta igenom när som helst, ha med saken att göra?

/Jenny

Jag hade lite dåligt tålamod med Frida igår kväll och kände mig moloken över det. Tydligen hon också, eftersom hon gnällde och babblade ledsamt i sömnen sjuttioelva gånger inatt. Usch. Och gäsp. Men sedan vaknade jag till något som vände allt och såg till att dagen började med ett solsken. En sån tur!

Frida (glasklart): Heeeeej. (Sätter sig upp och klappar på min arm med sin lilla hand.)
Jag (trött...): Godmorgon.
Frida: Ja ääälkaj dig! (Lutar sig fram och pussar på mitt ben och min arm.) Mmmmm.

Jag älskar dig. Världens bästa ord, från världens bästa tjej. Vid världens bästa tidpunkt. Lycka!

/Jenny

Jag kom iväg på kompisdate. En ganska otajmad, logistik-krockig och hattig sådan, men ändå. Först en liten kort strosning själv på stan, som inkluderade inköp av vita tennisskor med kardborreknäppning till Frida. (Ja, jag vet, vitt är sjukt opraktiskt för en dagisunge, men de var de enda som fanns i vettig storlek!) Sedan fika med vännen M och hennes snart ettårige lille E, mycket trevligt även om man numera (ständigt med små barn i närheten) aldrig lyckas särskilt bra med att hålla tråden och avsluta meningarna...

Därefter åkte jag och M hem till S&A och lilla I. Det visade sig då att de var på drift, så det blev lite väntan i bil och sedan i blåst innan vi alla sågs till sist. Så småningom levererades även Frida till oss av pappan, som sedan åkte och handlade mat. Presenter i förväg och efterhand överlämnades lite hit och dit - bland annat fick Frida en försenad födelsedagspresent av S&A (en DVD med Mamma Mu och Kråkan - tack!!). M, lille E och hunden Malte åkte hem för att "kvälla" ettåringen. Frida och lilla I har sedan röjt runt hela kvällen, smått hysteriskt tempo och hööög ljudvolym var det som gällde! De blir riktiga busbrudar när de träffas de där två, det är mysigt. De har verkligen superkul ihop nu!


Frida gjorde närmanden mot S&A:s grannes rabatt. Jag förmanade att hon INTE fick röra blommorna...
"Ä fina tulpanej, mamma, jag gill baja lukta på dom". svarade guldklimpen. Ja, min vän. Det är jättefina tulpaner och SJÄLVKLART får du lukta på dem. Vad jag är glad att hon redan lärt sig se det sköna i världen. Gosunge!

När det randades hemåkning, var Frida så trött och uppe i varv att det blev rena kriget. Hon skrek och grät så tårarna sprutade - varken påklädning, blöjbyte, tandborstning eller nåt annat var godtagbart. Både hos dem, i bilen och hemma fortsatte gråten och gnället. Jag tröttnade ur flera gånger, men skämdes sedan över det eftersom jag ju såklart förstod att Frida var trött och ur form. Bad mum. Men jag bad i alla fall om ursäkt (flera gånger), alltid nåt.

Nu har vi slökollat på schlagern som jag tycker varit föga engagerande i år. Jag har löst korsord under tiden, och funderat på att avvika för att se Robinson på TV4 play istället...

Gonatt och god söndag!

/Jenny

Nyss skedde något mycket ovanligt.

Vi har familjegympat på morgonkvisten. Härligt! Sedan tog vi en liten promenad runt kvarterat hem. Frida fick lunch och har sedan överlycklig mumsat lördagsgodis! Hon bad om det redan i morse, och prickar man rätt in dag så ger det viss utdelning - men inte har jag tänkt påminna de gånger hon missar...

Hur som helst. När allt sockerklibb var avtvättat, var det dags för middagslur. Pappan låg redan och småslumrade i sängen, så jag lade Frida alldeles intill i sin säng och drog upp filten över henne. Sade sov gott och gick ut ur rummet - fem minuter senare sov hon! Hon klev inte upp, smög ut, pratade, klättrade, bad om bok eller saga eller sång - hon bara somnade. Plopp. DET mina vänner, har knappt nånsin hänt. Applåder och visslingar!


Nu ska jag också blunda lite. Lyx! Sen plocka undan åtminstone nåt hörn av kaoset, duscha och kanske sticka på kompisdejt. Vi får se. Ha en bra fortsatt helg ärute!

/Jenny

Ikväll har pappan dragit ut på stan. Han sitter på nån pub och trivs och pratar ikapp med sin kompis, får vi hoppas. Frida och jag gonar oss hemma. Hon sovandes som en stock i sängen, efter en ganska otålig och gnällig kväll för hennes del. Jag med en smågodisskål, plöjandes andras bloggar och emellanåt slöandes vid TV:n. Känns alldeles, alldeles lagom.

Det är helt enormt skönt med fredag, axlarna har trillat ned nån decimeter minst. Ska nog faktiskt gå och lägga mig före midnatt idag, har gäspat käken ur led i två dagar på grund av nattsudd så jag behöver inte göra det värre! Kanske var det fredagströtthet som orsakade Fridas gnöl ikväll också. Eller så var det bara tvååringsvilja och envishet, vem vet. Det finns gott om de ingredienserna nu. Och vårt lilla energiknippe är typ aldrig stilla nu för tiden. Som Frida själv sjunger: "ja ha myjoj i bjallan, ja ha myjoj i bjallan...". Myror i brallan, alltså. Bigtime!

/Jenny

Ärvda tuffa Adidas-gympisar, är Fridas varjedagsskor just nu. Vita, redan tånötta, med cool sula. Fyllda av vad som känns som flera deciliter grus efter varje dagishämtning - speciellt när det rasar ut på hallparketten....

Vi är sååå tacksamma till de som lånat ut skorna (och massor med annat!), det gör vardagen både enklare och billigare. Fast enklare förresten... Det är knytskor. Tufft men GALET jobbigt ibland. Särskilt när den lilla busblomman ska i och ur studsmattan på landet. I och ur. Knyta på och ta av. Knyta på och ta av. Igenåigenåigen. Och så deklarerar Frida "Jag kan sjäääääälv juh" - men kan inte. Och så blir det dubbelknut. Gaaaah. Säkert toppenpoppis på dagis också...

Vilken dag som helst går jag och shoppar ett par kompletterande kardborrepjuck.
Om jag inte hinner bli galen först.

/Jenny

På den lättsamma nivån försökte vi hålla det idag, när jag lämnade över present och blommot till förskolefröken G som slutar imorgon. Jag var den som drog igång en insamling, därmed fick jag ordna själva presenten och de praktiska fixerierna. Jag handlade, pysslade, skrev rart kort och och slog in igår kväll. Jag tror faktiskt att hon blev både överraskad och glad!

Jag minns ju hur det var. Jag hade olika favoriter genom åren, både när det gällde personer och gosedjur. Det växlar visst, det där. Så är det även för Frida. Just nu är det Giraffen som gäller. Nasse och sedermera även Kaninen som förr skulle med precis överallt, är nu i bakvattnet. De är fortfarande omtyckta, men inte alls livsnödvändiga längre.

Giraffen däremot, han står Frida nära nära och ska med jämt. Inte så tokigt tycker jag, han är minst hittills! Tyvärr innebär detta också att han är lättare att tappa bort... Förra veckan fick Frida och jag åka på sökrajd en kväll, och hittade honom i gruset på dagisgården. Idag kom vi hem (efter Max-middag, husvisning och farmor- och farfar-barnvakt) typ lagom tills kvällsmat och läggning. Klev innanför börren och upptäckte direkt att Giraffen saknades i lilla ryggsäcken. Åhhhhh. Trötthet.

Jag visste dock var han var, förutsatt att han blivit omhändertagen. Han placerades nämligen på en stol bredvid Frida när hon åt, osynlig och liksom i stort sett under bordet. Jäktade mamman drog iväg utan att kolla alla ytor, så stackars giraffen blev sittande, stilla stirrande ut genom rutan på oss som drog iväg. Men han tronade tryggt i kassan och väntade, när vi återkom några timmar senare. Frida var tokglad. Jag undrar om inte Giraffens lilla tyghjärta klappade lite extra också?!



Jaaa ni. Lyckan är ibland så enkel som att återförenas med en god vän och sedan få busa av sig lite!

/Jenny

Det var en sexåring som dog på TV ikväll. Greys Anatomy. En fågelungeliten eländigt sjuk tjej, som tynade bort. Jag grät obehärskat, sådär ni vet så att man inte kan andas alldeles som man ska. Kinderna är fortfarande lite stela av intorkade tårar. Jag släpade mig ut till sambon för att få en tröstkram, sedan vidare in i sovrummet för att stryka över kinden på min lilla gullnos som sov och snusade så fridfullt.

Jag är rätt krass och kanske lite konstig, för jag tänker ganska ofta på döden och att livet är ändligt. Det ingår liksom i min vardagsvärldsbild, om än lite distanserat för det mesta. Men ändå. Av en sådan här enkel, påhittad och förbipasserande historia, blir jag än en gång påmind om att livet i skört. Och att det viktigaste vi har är varandra. Kärleken växer sig genast ännu starkare, intensivare, massivare, underbarare. Trots att det inte är möjligt.

/Jenny

Vår lägenhet är som nån jädra hinderbana just nu. Man får kliva över en halvfull väska, runda en spjälsäng som stagnerat på väg ned i källaren, försöka låta bli att snava över en lära-gå-vagn med klossar, puffa undan tidnings-öar för att hitta telefonen på köksbordet och bläddra i tvätthögar för att hitta sina (mina…) kläder.

Jag skulle fanken behöva en veckas semester och ägna den åt att städa järnet. Då kanske det skulle bli vettigt här. Rensa, kasta, stoppa undan, sortera, städa och torka. Puh! Fast det lär aldrig hända. Men jag borde skärpa mig på nåt lagomt litet vis, i alla fall. Undra när? Just nu genast känns så motigt, haha. Inte nu. Sen.

Hrm. Anledningen att det ser ut som det gör, står nog att finna i den inställningen...

/Jenny

Frida sov gott i nya sängen. Hon vaknade lite förvånad, mornade sig ordentligt och klev inte ur direkt i morse. Satt där ltie fundersam över om det verkligen bara var att kliva ur själv, på morgonmjuka tröttben. Och nu ikväll somnade hon liggande direkt i den, inte i storsängen som annars. Det gick ju ändå att ligga (ganska) nära och läsa saga nu! Mysigt.

Jaha, och vi har varit på husvisning igen. Det här ligger näranära dagis, på pricken i det område/stadsdel som åtminstone jag vill till helst av allt. Men gud vad svårt det är! Man ska bestämma sig för typ sitt livs köp, efter en jäktad halvtimme (eller två, om man hinner an andra visning) i ett hus fyllt med folk som också tittar runt. Väldigt märkligt alltsammans. Det här huset hade sina fördelar och nackdelar det med, som alla andra. Kan vi överse med det, orkar vi fixa datt... Den här gången gör läget att det tål att kluras på lite extra.

För övrigt har jag förvånat både sambon och mig själv med att inte kolla på Melodifestival-kvalet ikväll, utan nöjde mig med House och Lost. Kors i taket!

/Jenny

Nu tycks den redan ha börjat! Varför-åldern. I ett par dagar nu har Frida testat detta nya begrepp. Hon gör det med energi och attityd, som allting annat.

Jag: Jag måste gå och kissa nu.
Frida (följer efter som en svans): Vafföj?
Jag: För att jag är kissnödig.
Frida: Vafföj?
Jag: Kanske för att jag druckit mycket.
Frida: Vafföj?
...
Sedan tog det faktiskt slut. Den här gången. Jag undrar om det är någon lite äldre sköning på dagis som hon hört och testhärmar?

/Jenny

...four to go. Vardagar alltså. Det blir ruskigt intensiiivt på jobbet, när man varit sjuk en hel vecka. Nästan så att man inte vet i vilken ände man ska börja nysta upp eländet. Och så alla dessa möten som tornar upp sig som stora feta regnmoln på jobbhimlen. De är många och stora. Jisses, låt mig bara få lite blå himmel, lite utrymme! --ler--


Frida är inte sämre idag. Nu på kvällen tycker jag till och med att snuvan stillnat lite. Men hon är lite gnälligare än vanligt fortfarande. Jag blåhåller tummarna för att slippa VAB just nu! Efter dagis släpade vi oss runt mataffären, innan vi vände hemåt (och släpade hem tunga kassar). Sedan rullade kvällen på i 190 knyck och plötsligt var det sent för små gosgummor att vara uppe!

När Frida var iklädd pyjamas och på väg i säng, tittade hon bestämt på den extra spjälsängen vi sedan några dagar haft stående i vardagsrummet och begärde att få sova i den idag. Kompisen lilla I har fått en växasäng, och Frida har därför fått låneärva hennes spjälis med en låg långsida - nu ska det bli möjligt att själv gå i och ur även den egna sängen framöver! Lycka. Frida har bekantat sig med den, men jag har varit för lat för att byta. Nu lovade jag dock att göra det och flytta henne i sömnen sedan, efter att hon slocknat i vår storsäng. Sagt och gjort! Så nu ligger den lilla donnan där i sin nya bädd.

Bäst av allt för mig med nya Frida-sängen, blir nog att bara kunna sträcka ut handen på natten och trösta henne vid behov utan dumma spjälor att trassla in sig i... Grymt skönt. Dessutom kan jag duscha på morgonen utan att oroa mig för att Frida vaknar under tiden, för nu kan hon gå upp själv och behöver inte stå kvar i spjälisen och gasta. (För hon har faktiskt stått kvar, inte försökt klättra ur!). Men hon växer. Fort. Vi börjar få vittring på dagen lkommer då en spjälis är för kort - men än så länge funkar det finemang.

Imorgon ska pappan och jag gå på ännu en husvisning, medan Frida får vara hos farmorn och farfarn. Och på torsdag har jag just bokat in en visning till. Eventuellt finns det ytterligare en på torsdag som jag borde kolla in - om jag orkar, hinner och får ihop det på nåt vis med Fridas vardag och humör. Herreguuuud. Att aktivt kolla på hus kräver sin man eller kvinna - det är lite stressigt och pressigt att få in det i vardagen tycker jag. Framför allt känns det surt att sambon oftast inte kan vara med, eftersom han jobbar långa dagar, på annan ort, med mindre flexibilitet än mig. Baaaah..

Nu är det sovdags. Bigtime. Kvällshalsen ömmar betänkligt och jag är fortfarande lite hes - jag hade behövt nån extratimme sömn inatt egentligen.

/Jenny

Fröken Frida har varit ganska gnällig ikväll. Och snuvig. Hon har liksom haft lätt för att bli varm, men utan att ha feber. Och nu småkraxar hon i sömnen. Hm. Jag har en liten känsla av att hon kanske inte kommer att klara sig kärnfrisk genom den här veckan... Den som lever får se. Men jag kommer sannerligen inte att skriva upp mig som första VAB-kandidat, efter att själv ha varit sjukskriven och hemma från jobbet en hel vecka!

Den här veckan har både gott fort och samtidigt på nåt vis sniglat sig fram. Undrar vad som hänt ute i verkligheten? Tro om nån tycker det är märkligt att hon som varit hemma en vecka kommer tillbaka nyklippt (hade råtur och fick en återbudstid igår!)? Tur att jag ser härjad ut av förkylning och allergi - tre ringar i rad under ögonen är läckert som bara den och såååå genuint förstår ni. Haha.

Imorgon smäller det. Blåmåndag. Vardag som attsingens.

/Jenny

Frida säger väldigt många småroliga saker just nu. Ofta hör jag tydligt att hon bearbetar sådant vi pratat om, eller saker jag/vi sagt åt henne tidigare. Det är mycket resonemang som pågår, många åsikter. Och så det som ökar mer och mer för varje dag nu: "Jag GILL inte. Jag GILL inte det." (gill = vill). Och vissa gånger undrar man var hon får saker ifrån! Jag är som vanligt fascinerad av att höra Frida sätta ord på livet runt henne.


Frida ritar teckning på kusin A:s födelsedagskort:
Det är A och farfar och farmor och jag. Jag är ett streck med kinder som gråter för att jag fått en sticka.

Frida kommer knatande med ny blöja på, efter att ha kilat runt naken en stund och sedan bråkat lätt hysteriskt vid blöjpåtagning med pappan en bit bort:
Jag: Vad bra att du tog på dig blöjan nu, Frida.
Frida: Ja. Jag krånglade lite. Förlåt!

Frida sitter och leker med en docka, tar av och på den tröjan:
Så. Nu ta på dig tröjan. Hörrö du, du krånglar med mig. Nu göra det. Nu lyssna.

Frida sitter i vardagsrummet och leker. Kramar myskatten hårt.
Sådär katten, vi kraaaamas. Nu bättre. Jag tar hand om dig, katten.

...och så finns ju alla de där sägningarna jag aldrig skrev ned eller memorerade! Sedan har jag ganska roligt åt hennes sätt, när hon ska göra något bus. Hon har börjat förstå att man kan smyga undan. Jag har smycken som jag aldrig använder i en liten låda i sovrummet. När hon vill pilla med dem - vilket hon vet att hon helst inte ska göra själv, men det är inte störtförbjudet - då går hon in i sovrummet och drar igen dörren efter sig. Sedan smyger hon bort med sakerna som står ovanpå smyckeslådan, därefter börjar hon utförska härligheterna! Titt som tätt kikar hon med stjärntindrande ögon fulla av jäkelskap ut genom dörrspringan, och ser man henne (vilket man såklart gör, om man sitter vid datorn alldeles bredvid till exempel) fnittrar hon så det gurglar i hela ungen.

Nu ska jag gå och städa upp lite mormors-örhängen och konformationshalsband... --ler--

/Jenny

Jag fick en fråga förut, om hur vi handlar barnkläder - spontant eller planerat? Tjejen som ställde frågan, verkar handlar så planerat att jag aldrig hört på maken! --ler-- Jag (för det är till 99,9 procent jag som handlar kläder till Frida av oss två här hemma) handlar betydligt mer spontant. Dessutom har vi fått låna och ärva en hel del plagg (tack till alla för det!), så jag har aldrig behövt shoppa ihop en fullständig garderob från grunden heller.

Min strategi är oftast att fylla på allt eftersom. Jag har bra koll på vad Frida har, vad som är på väg att bli för litet osv. Har liksom ständigt en liten behovslista i huvudet... När tillfälle ges (dvs jag har tid, pengar och/eller springer på något som passar till befintliga plagg) - eller bara förälskar mig i nåt särskilt - då handlar jag. Som idag, när jag rusade omkring för att på typ ingen tid hitta en 9-årspresent och råkade se ett par lila plyschmysisar i storlek 98. Jag vet att Frida har en hel del toppar just nu som passar till lila brallor, men bara har ett par lila tights. Swopp så var plyschisarna inköpta!

Det händer förstås att jag får ge mig iväg på mer inriktad jakt ibland. Som när alla skor plötsligt var för små och värmen kom. Och nu bör jag göra en "sommarraid" snart, för Frida har bara två par shorts och nåt enstaka par trekvartsbyxor. Men det ordnar sig! Och när det verkligen behövs så ser jag till att ligga steget före - med regnställ, gummistövlar etc. Till en viss nivå bör man vara garderad så att både hemma-och dagisdagar funkar utan stök.

Så Marielle - jag önskar att jag var lika strukturerad som du just i det här fallet. Men icke. Man får alltså vara glad att ungen har kläder på kroppen och att de passar ihop för det mesta!

/Jenny

Frida har (förgäves) tjatat om godis flera gånger redan idag. Antagligen för att hon igår lyckades pricka in lördagen! Innan hon skulle sova vid lunchtid, bad hon om godis. Och jajjamen, det var ju faktiskt lördag. Jag bjussade därmed på lite Ahlgrens bilar, första snasket sedan påsk tror jag. Lycka!


Nu har pappan och Frida nyss rullat iväg till minisimmet. Jag ska ta min fortfarande rätt krassliga lekamen och masa mig ut på stan en snabbis. Hoppas hitta en födelsedagspresent till kusin A som fyller år redan på tisdag. Skulle ordna det i veckan hade jag tänkt - men VIPS så hade den veckan gått i ett huj med mig sjuk, trött och oplanerad fast här hemma. (Börjar nu verkligen tröttna ur på att det inte känns bra än...)

/Jenny

/Jenny

Igår gjorde vi en liten cykelutfärd till Gasklockorna på eftermiddagen. Det är invigning av området i helgen, en massa spektakel och oilka framträdanden och gratis inträde. Vi hade tagit sikte på Bodils minicirkus, men typiskt nog visade det sig när vi kom fram att det var inställt pga sjukdom! Rackarns. Som tur var fick inte lilla fröken (som ju utlovats att få kika på roliga djur) fnatt över detta. Frida var såå nöjd med varmkorv och lite busspring. Hon var väldigt fascinerad av fäktningsuppvisningen och rajrajjade ordentligt under tiden som linedancegruppen Kings Creek Kiickers uppträdde!


/Jenny

Han kom hem med ett lektält till Frida. I morse när hon och jag var på familjegympa, monterade han upp denna färgglada tingest som knaprar ytterligare på vårt övermöblerade vardagsrums golvyta. --skratt-- VILKEN SUCCÉ. Hon har lekt där idag - själv, med mig och mest med pappan. Det har bytts blöja och intagits mellis i tältet, eller kojan som det också kallats ibland. Det var också "the place to be" när Frida skulle smyga iväg för sig själv och bajsa idag. Har man inte eget rum, kan man ju åtminstone få ha ett eget skrymsle.

När vi ikväll kom hem från farmorn och farfarn efter mat (tack!) och Robinson-tittning, hade Frida somnat i min famn på väg upp från bilen. Sen timme = superdupertrött Frida. När jag fifflat av henne koftan och lade ned henne i sin säng, öppnade hon ögonen och gnällde  "Jag gill sova i täääältet...". Gullgroda. hon somnade snabbt om och tältsussandet skjuter vi till en annan dag så länge!

/Jenny

Tillägg från söndagsmorgonen:
Nu står tältet på balkongen, det får precis plats. Pappan och Frida busade där ute, och han läste bok för henne. Vi fick DRA in Frida därifrån efter en stund, eftersom det blev lite kallt...

Igår efter dagis chockade jag Frida så smått. När jag kom för att hämta den lilla nyponrosen (ganska tidigt, eftersom det var fredag och jag var sjuk och redan hemma) tog hon sats från tårna och röt barskt att hon ville ha glass. Minsann, "gass" skulle det vara, NU! Så det så. När jag svarade "ja, det kan du få, vi åker och köper mjukglass!" trodde jag hon skulle ramla baklänges. Det syntes tydligt att hon inte väntat sig det.

Vi rullade iväg till närmsta mjukglass-säljande plejs och smarrade rejält. FÖRE maten. Det är härlig vardagslyx det!

/Jenny

Frida - the lipgloss fanatic. Herregud vad den här läppglans/cerat-hysteriska förtjusningen håller i sig. Nästan alltid refererar hon till att hon ska ha som morfarms M har (som alltid har ett läppglans till hands). Härom dagen gav jag henne ett "Lip Smacker"-glans med hallondoft, som hon fått i sitt påskägg (men just då övergav för sötsakernas ännu starkare lockelse). Oj SOM den söta ungen smörjde läpparna. Och kinderna. Och hakan.

Sen smet hon iväg med det, kom tillbaka efter en stund och sa glatt "ja ha baja ätit det lite" (= jag har bara ätit lite på det). Jojo. Halva sticket hade gått åt och hon var rosa mellan tänderna! Läppglanset ställdes därefter på "godishyllan". Tyckte det verkade platsa nog så bra där...

/Jenny

Gårdagen var fylld av rekord, på något sätt. Nya extremlägen. 

1: Jag skrev inte en endaste liten bloggrad igår! Ovanligt. Särskilt eftersom jag var hemma sjuk även då och borde ha haft tid, kan man tycka. Men jag försökte hålla mig en smula aktiv igår, för att testa orken. Jag skrev ett brev - ja, ett sånt där vanligt, för hand, på papper, i kuvert - och fick det postat. Lämnade tillbaka min andningsmätare till hälsocentralen och hämtade ut ett paket på posten. Alla dessa ärenden genomfördes med en snabb cykeltur till torget mitt på dagen - och jag kom hem HYSTERISKT kliig i ögonen. Efter att inte ha varit utomhus mer än nån kvart, max! SUCK, kan jag bara säga. Cocooning is the shit för pollenallergiker... Men ack så tråkigt i längden.

2: I samma anda (hålla igång lite för att se om jag kan tänkas orka jobba snart!) hämtade jag Frida på dagis och åkte sedan på inte mindre än TVÅ husvisningar, ensam med lilla fröken i sällskap. En ganska stor och nog lite för dyr men jättefin härlig villa i Andersberg, och ett fint men källarfuktigt bostadsrättsradhus på Brynäs. På visning nummer två insåg jag att jag nog överskattat mina krafter lite, började känna mig matt i pallet. (Blev mycket riktigt sämre i halsen på kvällen också, vilket höll i sig - så här sitter jag hemma och är skruttig ännu en dag.) Frida som var jätteduktig hade till sist också tröttnat ur (trots förberedda småmutor som egen liten russinburk...), och som kvitto på det har jag ett blått bitmärke på armen idag...

3: Pratade sedan på kvällskvisten i telefon i två timmar och tjugo minuter med en av mina bästa vänner. Ett sådant maratonsamtal har jag inte haft på... jösses, jag kan inte minnas hur länge! Det var väldigt trevligt och mysigt och välbehövligt. Anledningen att det blev av och blev så långt kan ha visst samröre med att...

4: ...sambon chockade med en (även för honom) rekordtidig godnattning samtidigt som Frida kl 20.30! Jag som bara just precis hunnit komma hem blev paff - och pratsugenheten efter husvisningarna måste lösas på annat vis! --ler--

5: Dagens sista extrem, blev väl min sena nattning. Värre än vanligt. Men det skulle läsas bloggar och tas hand om bilder och allt vad det var och VIPS var klockan så mycket att jag nästan skämdes!


Idag pallrade jag mig upp och lämnade Frida på dagis. Stannade lite och busade med unghögen innan jag rullade tillbaka hem, eftersom barnen gick ut nästan direkt när vi kom. (Kändes okej eftersom de var utomhus och jag ju faktiskt övervägde att jobba idag, så jag tror inte jag smittar så värsta längre.) De är så härliga och fulla av energi! Landade sen här vid datorn och har proppat i mig halstabletter och snutit allerginäsan oavbrutet sedan dess. Nu ska jag sova en stund. Här ska tillfrisknas!

/Jenny

När man sover till klockan ett, blir dagen inte så lång. Även om man är sjuk och matt, blir man heller inte sömnig i rätt tid. Fatta, jag sover oftast mellan 5-7 timmar per natt. Oftast ungefär 6-6,5 timmar, skulle jag tippa. Lite för lite, men jag väljer oftast frivilligt att nagga lite på sömnen för att få mer egentid (läs: bloggtid!). När jag nu plötsligt sovit typ 13-14 timmar per dygn, är min kropp helt snopen. Fattar ingenting och vet inte hur den ska ställa sig till det hela. --ler-- Nu är klockan sent och jag borde sova, men jag har knappt hunnit fatta att dagen passerat!

Det gick bra att hämta Frida idag. Fast jag kände tydligt att frisk är jag ju inte - ganska yr, svettig och konstig kände jag mig allt. Det blir en hemmadag till för mig (svälj - grimas - svälj - grimas). Sista krafterna gick förresten åt till extrarundan efter Fridas middag, för att söka rätt på den under hemvägen borttappade mysgiraffen. Ve och fasa, gråt och tandagnisslan! Mysdjur (eller andra prylar för den delen) kan vara livsviktiga, så naturligtvis ryckte vi ut på räddningsaktion. Och jodå, vi fann honom till sist i en grusig hög på dagisgården... Slutet gott, allting gott. --puh--


(När jag ser den här bilden, blir jag plötsligt väldans nostalgisk. Det finns nämligen en bild från när Frida är nyfödd, där Björne agerar "inte trilla ned"-skydd bredvid henne när hon sover. Där är han längre och större än hon...)

Det är ofta viktigt med enstaka saker nu, för Frida. Vart är det-och-det? Det gäller att man har koll, världen kan eventuellt rämna för att studsbollen inte går att finna i rätt ögonblick! Men jag kan faktiskt själv reta mig enormt på att bli av med något jag gillar, eller bli snuvad på något jag tänkt mig. Dessutom är jag alldeles för mycket av en samlare. Så jag kommer (till en viss gräns, gissar jag...) att ha stor förståelse för att "vackra" stenar, "livsviktiga" pinnar och andra fina fynd måste få följa med hem och inte tappas bort.

Ha en bra torsdag därute. Själv försöker jag vila mig i form.

/Jenny

Jag är fortfarande sjuk. En lättare feber bara, men hals och skalle fortsätter envisa sig och göra ont. Pappan rasslade iväg med Frida ganska tidigt idag, jag var vaken en stund och hjälpte till att lirka med medicin och sånt. Jag somnade sen om som en stock och sov till TIO I ETT idag. Milde tid. Fattar ni? Det har inte hänt på flera, flera år. Jag blev helt paff när jag vaknade. Blev nästan stressigt att hinna vara hemma sjuk lite innan Frida ska hämtas från dagis vid fyra!

PS: En fördel med att vara sjuk och fast inomhus i flera dar i sträck, är att allergin lägger ned. Hurra för det! Ni vet, det gäller att kunna se fördelarna...

/Jenny

Jag är bra på att livsnjuta. Åtminstone i vanliga fall - sedan jag fick barn tycker jag att jag hinner/orkar/unnar mig det för sällan. Skärpning! Hur som helst. Jag låter sällan nytta gå före nöje på hemmaplan och det är jag ganska stolt över. Med en viss balans (vissa grejor bör trots allt göras!) är den här egenskapen bra. Det är nog räddningen för mig, det som gör att jag inte stupar in i väggen (eller i alla fall dörrkarmen) mellan varven. Att jag högaktningsfullt kan skita i att jag borde göra en massa nytta och gå på bio istället, typ.

Frida verkar vara stöpt i samma form. (Fast det är väl alla barn!) Hon har så lätt att hitta guldkornen. Göra varje promenad till en upptäcksfärd. Hoppa i pölar och låta det vara hela världen just då. Och hon älskar att få göra något vanligt till något kul! Som det här med att äta framför TV:n, det bara ÄLSKAR hon. Fortfarande. Det var som värst när hon var sjuk vid jul, sedan dess har TV-tittandet minskat massor och nu är den inte ens på varje dag.


Frida frågar just nu ofta om vi kan äta framför TV:n. När vi är lediga (och ibland annars, undantagsvis, som när mamma är sjuk...), händer det att jag säger ja. Då vill hon alltid ha russin och flingor i en mugg att knapra på. (Just nu skulle den här ungen kunna leva på russin och flingor!) Här på bilden är det helgfrukost som njuts! Blicken stadigt fäst på TV:n och handen mellan muggen och munnen. Lätt hypnotiserad. Och väääldigt nöjd.

(Ja, det finns en grå schysst soffa där under stöket. Men när Frida sitter och snaskar, vill jag helst ha nåt ovanpå. Så att soffan ska fortsätta vara fin, liksom. Stöket i hörnet bakom henne, det är dock toppen av berget på ett skrivbord där ytan aldrig nånsin syns...)

Frida hade haft en bra förskoledag idag. Första dagen med egen ryggsäck med matsäck på skogsprommisen! Stora tjejen. Sittunderlaget kom inte med hem, men annars tycktes allt vara till belåtenhet. Fikat var i allla fall slut. --ler-- Den arla morgontimman hade inte varit nåt problem. (Tur det, för det blir nästa lika tidigt imorgon medan mamman ligger kvar och sväljer illa.) På hemvägen hade de sett en SNIGEL - med ett HUS på ryggen! Hör och häpna. Tänk vad man missar när man såsar omkring krasslig hemma.

Kvällen har varit bra. Pappan och Frida marscherade iväg och hämtade ut ett bokpaket till mig, samt köpte lindrande/bedövande halstabletter på Apoteket och några andra småsaker. Pappan hjälpte mig sno ihop en god tacopaj (jag orkade bara göra degen och ta fram grejorna...). Frida var på bushumör och gosades massor.  Nu: Lost på TV!

/Jenny

Har mindre feber idag, men det märks nästan inte. Svettas nämligen fortfarande så fort jag rör mig, har kvar jordens huvudvärk och rejält ont i halsen. Jag kommer knappast att kunna jobba imorgon heller. Ringde sjukvårdrådgivningen för att kolla hur länge man bör vänta innan men söker sig till vårdcentralen för misstänkt halsfluss. Sköterskan svarade att febern bör ha hållit i sig minst tre-fyra dygn, och man bör vara rejält allmänpåverkad. Annars är de nya riktlinjerna att man bör avvakta med antibiotika så långt det går, för att undvika resistens. De flesta halsflusser läker ut av sig själv. Så alltså: Stanna hemma tills det gör mindre ont, låt läka, undvik att smitta. Typ.

Pappan lämnade Frida rekordtidigt på förskolan idag, kl 07.15 ungefär, för att jag skulle slippa åka iväg. Hon var trött som en plätt och gick nästan inte att väcka, den lilla sötnosen. Jag somnade om när de åkt och sov sen till kl 10.30, då  hyresbolaget ringde på dörren för att besikta TV-uttag inför nån uppgradering. Jag slet på mig ett nattlinne och yrade upp för att öppna med håret som en kvast. Nyfikna TV-förtjusta jag var inte ens skärpt nog att fråga VILKEN typ av uppgradering som ska göras! Då är det allvarligt... Haha.

Det är tråååkigt att vara sjuk. Särskilt när man är så pass hängig att man faktiskt inte orkar göra lite smånytta här hemma heller, knappt ens se på TV. Inte vill jag äta heller för halsens skull, men snart måste jag. Magen kurrar som besatt! Jag försöker låta bli att stressas över jobb jag inte hinner med, det går sådär... Längtar efter Frida men har dåligt samvete att jag inte orkar vara snäll, glad mamma med ork och tålamod just nu. Idag är det pappans hämtningsdag, så idag serveras mina båda praliner hem till mig utan att jag behöver göra nåt! Ska bara fortsätta ligga här och grimasera när jag sväljer.



Kommande projekt för min rafflande dag är:
---------------------------------------------------------------------------------
1: Lunch och video. Tack och lov för matlåda med Flygande Jacob, strunt samma att det är samma som middagen i förrgår och lunchen igår! Mätt i magen, punkt.
2: Dusch. Ajajaj, vad det behövs. Skulle ha behövts en sanering redan igår kväll men var så virrig att jag glömde bort det!
3: Mera video? Eller läsa kanske?
4: Sova. Igen. Blunda för att slippa se allt stök och alla rensningsprojekt jag vill ta tag i här hemma, men inte orkar med. Särskilt inte nu.
5: En låååångsam prommis till Apoteket för lindrande halspiller? (Skickar nog sambon på det...) Borde lämna tillbaka min PEF-mätare till hälsocentralen också, nu kan jag ändå inte mäta nåt mer för det gör svinont att andas ut hårt.

Känner mig ganska osammanhängande i skallen. Skulle deklarera igår kväll (såklart i sista minuten!). Upptäckte först efter en stund att jag plockat fram förra årets deklaration! Tyckte väl det var konstigt, att ingenting kändes riktigt rätt. Det hade ju just varit snyggt, att försöka lämna in den... Haha. Dessutom var deadline förra året den 5 maj, så jag trodde först att jag hade ett dygn till på mig. Tack och lov för Facebook, där jag kikade in och min febertrötta skalle förstod att det faktiskt var bråttom med pappersarbetet! Men kan man verkligen kalla det att deklarera, när man liksom bara prickar av lite siffror och sedan godkänner med ett sms? Känns inte som nån direkt... substans.

Nåja. Hungrig mage var det. Kraaaam!

/Jenny

Jag fortsätter med febrigheterna, även om jag lyckats hålla tempen nere hyfsat med Alvedon under dagen. Svettas för ingenting, huvudvärken hänger kvar, är lite matt och yr och har en pingisboll i halsen, typ. Har lyckats lämna och hämta Frida (och lämpa av jobbets bärbara dator) idag, men jag hade helt klart hellre legat stilla som en död sill i sängen. Puh.

Imorgon ska pappan försöka lämna Frida rekord-tidigt på förskolan, så att jag slipper släpa mig upp. Dessutom är det hans hämtningsdag, så jag kan ägna mig åt återhämtning under ganska lång tid imorgon. Välbehövligt.

/Jenny

Jag inbillade mig inte den stora tröttheten och ynkligheten på förmiddagen. Nu har jag cirka 39 graders feber, fryser, har ont i halsen och en otrolig huvudvärk. Toppen, BÅDE allergi och sjuk "på riktigt" - stimulerande. Ser fram emot en motig morgonkvist, om detta håller i sig. Oavsett om jag fortsätter vara sjuk, måste ju Frida iväg till förskolan. Förutsatt att inte hon också är sjuk, vilket nog skulle vara än värre... Hon har hostat ett par dar och vi drog igång en astmamedicindos i förrgår, men annars verkar hon piggelin än så länge.

Förresten: Ett par timmars storhandling på ICA Maxi rekommenderas inte med en feber som på kort tid rasslar upp till 39 grader... Brr. Var länge sedan jag kände mig så ynklig. Stormiga förmiddagshumör, allt är förlåtet! (Och tack för stödet och de fina orden, Annika.) Nu blir det sängläge omedelbums.

/Jenny

Idag är jag inte på topp. Ett par veckors rejäl allergipåverkan har gjort sitt och nu är jag mest bara sur. Sen växlar jag om och blir lite ledsen. Sen kanske jag blir frustrerad, sen tillbaka till att vara sur. Åsså lite irriterad. Kul att leva med, som ni hör! --blinkar--

Orkar verkligen ingenting alls, skulle helst bara ligga ned idag. Stilla. Men så kan vi ju inte ha det. Uppryckning! Pappan och Frida har åkt på minisimmet, jag försöker göra mig hyfsat presentabel för att åka och storhandla. Sen är tanken att jag ska dammsuga detta träsk till lägenhet ikväll, men om energin räcker ända dit återstår att se.

Jag lovar att försöka hitta humörshöjare. Snart. En sån här surmulen gnällspik vill jag ju inte vara!

/Jenny

Dagens startades med familjegympa. Det var en rekordliten tapper skara som trotsat det överrumplande sommarvädret och tagit sig dit! Men det var kul som vanligt tyckte Frida - som dock innan vi gick låg morgontrött på hallgolvet och sa "jag gill stanna heeemma!". Sen vägrade hon ta av sig shortsen, så det fick bli tights under dem för att kompromissa till ett lagomläge.

Sen körde vi i stort sett favorit i repris från igår: en eftermiddagstripp ut på landet. Middag utomhus i soooolen. Eftterrätt. Hoppa hoppa hoppa som galningar i studsmattan (ja, barnen alltså, jag törs inte sänka den stackars mattan med min vikt...). Allt av- och påtagande av snör-gympaskor i samband med hoppandet  får mig att sukta stenhårt efter kardborregympisar till Frida... Senare på kvällen stack sambon m.fl. ut på fisketripp med båten. Jag kollade på Robinson med resten av gänget och försökte förgäves få nyfiknaste Frida i hela världen att somna i min famn.



Nu har jag duschat och tvättat håret igen, för andra gången idag. Försöker minimera pollen i sängen (och har därför tvingat sambon att duscha också). Är väldigt påverkad av allergin i år, mer än på länge. Idag på förmiddagen var jag riktigt ledsen över det - jag känner mig så utanför när alla i hela världen (känns det som) vill vara ute jämt och njuta av våren, och jag bara vill och borde vara inomhus hela tiden. Är supertråkigt och jobbigt. Idag tröttnade jag ur, tänkte först stanna hemma ensam men stuntade sedan i effekterna och följde med till landet i alla fall...

Sov nu gott. Länge, ihållande, djupt, snälldrömmande, vilsamt gott!

/Jenny

Som förälder tycker man ju att ens eget barn är det mest fantastiska som finns på denna jord. (Korta stunder kan ens barn i och för sig också vara det mest fantastiskt irriterande som finns, men det går som tur är över rätt fort!) Hjärtat växer av glädje och stolthet bara man tittar på underverket. Typ.

Ibland händer det att någon i omgivningen också charmas av det vardagliga. Ett litet gulligt spring, några roliga ord, en söt min eller så. Då blir man glad! Kanske för att det tyder på att man inte blivit totalt sinnesförvirrad, som tycker att just hon är så speciell?!

Stundtals påminns man dock om att inte alla har det lika bra. Inte alla vuxna och sannerligen inte alla barn. När en förälder tittar på sitt barn, är det med stor kärlek. Sådan kärlek som gör personen än vackrare än den redan är, mer speciell, härlig och underbar. Alla i hela världen borde få ha åtminstone en person som ser på dem så!

/Jenny

Helt märkligt nog har det faktiskt varit alldeles sommarvarmt idag! Hot hot hot och sooool. Vi har tillbringat eftermiddagen och tidiga kvällen ute på landet. Farmorn grattades och det busades vilt med kusinerna. Vi fick grillmiddag (tack tack tack) och en orientalisk dansuppvisning. Studsmattan riggades och användes mer än flitigt. Allt var härligt - med undantag för mina SJUKT mycket kliande ögon och rinnande näsa. Förbaskade pollen! Är helt bäng i skallen nu igen ikväll, usch.

Direkt när vi kom, var det fikatajm. Frida fick en plaststol i egen storlek - som hon snabbt lämnade till förmån för gosig trängsel med alla kusinerna i hammocken! Snacka om att hon har det mysigt, när hon får röja runt med dem. Alltid är det nån som har tid! Stora A är såklart ständigt en idol (små tjejer ser alltid upp till stora tjejer!). Äldsta kusinen T tar sig mycket tid med henne också, det gillar både hon och vi! Mysigt.




Frida gjorde sällskap med farfarn och hjälpte honom bära en stege till rätt plats - en plats som senare visade sig vara lutad mot väggen, för en väg upp på taket. Helt plötsligt ser jag Frida och farfarn på taket, sopandes bort barr och skräp! Modigt av den lilla räkan - och så även av farfarn, får man väl säga! Hon huserade nöjt runt där en stund, innan hon ansåg att det fick räcka och med eftertryck begärde att få komma ned igen.


Vi fick alltså en orientalisk dansuppvisning också! Sambons syster har gått ett gäng kurser och blivit sååå duktig! Andra systerns dotter hade tränat in ett nummer också, som de framträdde med för oss. De hade matchande tjusiga kläder, bindis och skramlande smycken. Superkul! Extremblödig som jag är slet sig några tårar till och med, men jag vet inte om nån såg det, haha. Jag vet knappt ens exakt vad jag blev rörd av. (Kära Frida - räkna med pinsamma snörvlingar på dina samtliga framträdanden och skolavslutningar, for ever and ever!)

När jag kom ut efter en sväng i huset, satt Frida och smarrade på grillade marschmallows. Jag frågade vad det var hon åt. "Efterrätt" svarade hon då. Smart lösning på ett svårt nytt ord!

Nu ska jag ääääntligen gå och sova. Alldeles, alldeles för sent. Hoppas på hyfsad näsandning imorrn - med nytvättat hår och rena/bytta örngott har jag gjort vad jag kan i alla fall. --snörvel-- Ha en skön helg - det finns massor kvar av den!

/Jenny

Jag är oerhört tacksam över att Frida är att sådant barn som faktiskt ofta sover ikapp sina timmar, om hon lagt sig sent. Idag rasslade vi inte igång här förrän strax innan nio, och vi ska avancera till frukostbordet först nu. Har segat oss med lite morgon-TV och annat först. Sovmorgon MED barn, inte alla som får det! Själv har jag ganska stumma ben och ömma tantfötter efter allt promenerande igår... Jösses. Är vältrimad som få, som ni förstår...

Senare idag väntar en tripp till landet, för att gratta farmorn som fyller år - HURRA för henne! Frida är laddad för att sjunga "Måla leva" (= Ja må hon leva) och Ha den äran. Båda Fridas fastrar med familjer kommer att vara på plats också, så det blir trevligt. Har vi tur får vi dessutom grillmiddag innan vi återvänder hem! Och jag har inte ens vågat andas till Frida om möjligheten att kanske, kanske riggar de stora studsmattan redan nu...?

/Jenny

Jag kom hem rätt slut som artist efter jobb och dagishämtning. Totalt genomsvettig efter att ha kånkat upp handväska (modell bowlingsklotstung), dagisryggsäck, datorväska och jobbkasse. PLUS djupt sovande tvååring. Och sushi. Puh! Skalade av Frida ytterkläderna och skeppade över henne i spjälisen. Njöt min sushi framför TV:n i stilla ro, skönt att få en sådan paus på dagid! Satt sedan och hängde med huvudet så pass att jag gick och lade mig jag också. Frida sov tre timmar och jag fick nog ihop en och en halv timme mellan telefonsamtal och annat. Guld!

Pappan kom hem och väckte mig och Frida, och vi jagade iväg ut för att hinna höra vårsånger på torget. Landshövdingen talade,herrar trallade, blanka instrument spelade och majblomma inköptes. Frida fick burkkäk i solen till middag och utforskade sedan fontänen.



Därefter gick vi till Stadium för att köpa en egen ryggsäck till Frida. Barnen ska snart få börja ha med egen ryggsäck med liten matsäck på förskolans (redan existerande) skogsutflykter. Vi hittade en jättebra liten säck med vettiga fack, bröstrem, sittunderlägg och tillhörande matlåda. Frida valde och fick "pojkversionen" i svart och grönt, istället för "tjejversionen" i rött och orange. Schysst tycker jag!


Vi kom sedan fram till att (läs: jag övertalade sambon att) vi inte orkade laga mat. Istället gick vi till Church Street och käkade. Jag körde alltid goda standarden "Breast of chicken" och pappan en Club Sandwich. Man får massor av mat och blir mätt som en säl - tjockast på mitten! Frida som ju redan ätit, fick bröd (som hon knappt åt nåt av), smakade potatis av oss och knyckte dip. Men mest av allt mulade hon in en hel liten smördosa (blääää), massor av is (en ny kul favoritgrej!) och en ansenlig mängd geléhallon (som restaurangen bjussar på vid ingången).

Efter maten tittade vi bara in hemma för att bylta på oss mera kläder och lägligt nog byta en bajsblöja (plus borsta tänderna på F och ta med en kvällsmatsbanan), innan vi knatade mot brasa nummer ett. Ganska nära oss och barnvänlig tid för tändning, kl 19. Tyvärr var vi sena så vid det laget hade den reducerats till en liten fjuttig hög med glödande pinnar, typ. Bah! Sånt räknas inte, så vi tog en låååångprommis och kollade på den REJÄLA, jättefina, stämningsfulla brasan vid högskolan. Det var det värt! Härlig stämning, bra tal och massor av sång. Mysigt.


Vi var tillbaka hemma ungefär kl 22.20 med en fortfarande vaken Frida, som inte gillar fyrverkerier (smällandet) alls så värst mycket. Öronkåporna gjorde alltså sin nytta även nu, liksom första vändan på valborg 2007 när hon var bara en liten räka med världens största kåpor på lillskallen... Frida somnade i ett huj så fort vi fick henne i säng här hemma - och pappan med. Så här sitter jag ensam och ugglar, som så ofta! Nu ska jag dock joina dem.

Ha en bra helg, alla!
/Jenny