Samtal om sötskatten

I morse var jag på utvecklingssamtal på dagis. (Pappan hade glidit iväg till Stockholm med jobbet över dagen, så han var indisponibel den här gången.) Jag har sagt det förut och säger det igen: Så länge man har ett barn som mår bra, trivs och sköter sig, så är det verkligen jordens lyx att få sitta ned med någon intresserad (eller i alla fall fokuserad - intresset kan säkert variera...) och bara tokprata om sitt barn en lång stund!

Frida cyklar på dagis, eller försöker. Det är lite tungt mellan varven!

Kontentan var att det går finemang. --ler stolt-- Förskolefröken berättade:

Frida (och de flesta andra kidsen) har plockat fram en massa mer vilja på sistone,så dagarna fylls av ganska många "jag gill inte" och "nej nej nej". Det blir små duster här och där, men det pratas också mycket och funderas över tillvaron. Frida är överlag verkligen ett glatt barn, anser pedagogerna. Positiv, glad och energisk. (Jaa, jag vet - och vad kul att det syns även på dagis!) Hon tycker att ALLT är kul, är med på det mesta, gnäller eller klagar aldrig över aktiviterna som bjuds  på förskolan utan hoppar på med glatt humör. (Förutom när hon i 30 sekunder då och då ilsket  INTE GILL förstås...)

Frida gillar att prata och vill ha svar på tal (nähä?!). De tycker att hon är väldigt klok och hänger med och lyssnar och förstår (jippi!). Hon är bra på att säga ifrån när någon gör fel, typ "Sluta puttas" (och nej, hon biter tack och lov inte de andra barnen - ingen annan än mig tydligen, phu). Hon frågar gärna och tydligt om hjälp när hon behöver det (bra - det har jag tjatat om!). Hon njuter nöjt av matsäcken på skogsutflykterna, hon äter ganska bra men sakta till lunch (arv efter mamman, solklart!) och tar gärna för sig på fruktstunden. Hon älskar att gå till stora gården och gunga (vilket är härligt för det är ungefär när hon vanligen hämtas, så extrasena dagar innebär bara positiv bonus för henne!).

Fattar ni. Vi har en unge som trivs. På förskolan, och för det mesta överallt annars också. Och andra verkar trivas med henne. Det är så härligt att man blir alldeles, alldeles varm inombords!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0