Badbrud

Frida och jag badade ihop idag. Det är mysigt, blir ofta mycket skratt och bus och småprat då. Den här gången tände vi inte några stearinljus, det är annars ett vanligt påbud från lillfröken. Men hon hade andra önskemål:
 
- Kan vi ha sådana där gurkskivor på ögonen då? Och kanske sån där kräm? (ansiktsmask)
 
 
Nån ansiktsmask blev det inte idag, men väl gurkskivor, skratt, bus och mys. Hon är en riktig liten livsnjutare, den här sötnosen vi fått turen att ha i våra liv!
 
/Jenny

Åh, harmoniiiiin

Det finns en regel jag läst i nån bok, att man ska sätta ramen "Spelar det här verkligen nån roll om fem år?" runt varje drama i sitt liv. Svaret blir för det allra mesta ett solklart nej, och tänken är att då kan man lättare släppa petitesser. Bra grej.
 
Mmm... Det borde jag (fröken Onödig Dramatik) verkligen anamma.
 
Till exempel igår; Jag hade samlat ihop min allergi-påverkans-trötta kvällsork till att göra klart Fridas matsäck inför förskolegruppens utflykt. (Ni vet sådär som bara kontrollstörda mammor kan göra; allt står klart i plastlådor i kylen och torrvarorna är redan packade i den lilla kylväskan. Lite bajsnödigt noggrant sådär.) Sedan kom jag ned på morgonen, och då hade sambon typ gjort en ny matsäck, för att han missat att jag redan gjort det.
 
Jag tänkte ju då tyvärr INTE "Spelar det här verkligen nån roll om fem år?". Näpp. Jag kände väl snarare "Meeeen, jag som hade gjort det så perfekt redan! Jag som lagt ned en massa tid!" och blev upprörd och stressad. Grattis. Klant! Vem dog och gjorde mig till chef, liksom?
 
Var det livsviktigt? Nej. Spelade det så stor roll egentligen? Nej. Blev det något bättre? Nej. Borde jag ha coolat ned och varit glad över att sambon också tagit ansvar för att ungen skulle få med sig bra matsäck? Jaaa. Såklart. Skärpning, Miss Dramaqueen.
 
Visst blir man väl onödigt upprörd över oviktiga saker alldeles för ofta?
Jag blir det i alla fall - det borde jag sluta med. Synd att det är så svårt, bara...
 
---------------------------
 
På tal om chef och queen - haha, Frida har sin tolkning klar. Hon kollade på idag när jag spelade ett ordspel på min mobil och försökte hjälpa mig hitta på ord. I det spelet här jag en så kallad avatar (en liten ikon eller figur som ska vara jag) som har en krona på huvudet. Frida sa:
 
- Mamma, vilken fin krona, den glänser! Det passar bra det, för du är en drottning i spelet precis som hemma!
- Som hemma? Är jag drottning hemma?
- Ja, du är drottningen, du bestämmer! Du är chefen. Du är en regent, mamma.
- Regent?! Vilka ord du kan, unge!
- Ja för regent är väl när man bestämmer över ett land va?  Då är du som en regent, den som bestämmer liksom!
 
Hm. Jag kanske borde gaffla lite mindre...
 
Nu ska jag sent omsider upp och joina min sovande familj. Den här kvällen blev väldigt lyxigt lång, för Frida var helt slut och somnade tidigt efter en kort natt igår och en jättejättehärlig dag på utflykt med sin förskolegrupp till Framtidsmuseet i Borlänge. Så himla kul att de fick göra den resan, de verkar ha haft toppenkul! Spännande värre.
 
/Jenny

Bästa starten på dagen

Morgongos med bästa lillpinglan. Kramar, pussar, mys och småprat innan vi riktigt vaknat till och gått upp - det är bästa starten på dagen, nästan varje dag. KÄRLEK.
 
 
(Hur SKA jag överleva utan det här när hon blir större? Jag njuter varje minut och tankar minnen för livet!)
 
/Jenny

Vad är DU gjord för?

En dag för ganska länge sedan (vissa utkast till inlägg blir liggande...) när Frida skulle somna, berättade hon om hur det varit när min/våran Bollywood-lärare gjort besök på hennes förskola. Hon pratade om att hennes favvoförskolekille H hade varit alldeles sprallig och liksom inte kunde vara still innan hon skulle komma:
 
- Och då gick jag till honom mamma och frågade om han kanske var lite pirrig och nervös för att dansfröken skulle komma? Jag tror han var lite blyg, mamma.
- Ja, men det var ju inte så konstigt. Var inte du också lite nervös innan då?
- Nej mamma, jag tycker ju OM att träffa folk jag, jag är liksom GJORD för det!
 
Förskolekompisen H:s pappa har en gång sagt så fantastiskt vänligt om Frida att hon "ser människor och får dem att må bra". Det glädjer ett mammahjärta! Och visst har hon rätt i att hon liksom är gjord för att träffa folk... Hon är så social, den lilla pinglan. Jag spårar både mina och morfarns pratglada och lättsocialiserade mönster i den där snacksaliga lilla ungen, som blir tjenis med folk till höger och vänster i butiker och på utflykter.
 
/Jenny
 

Vanor och ovanor

Jag borstar tänderna på Frida. Så gott det går, vill säga - hon pratar oavbrutet. Babblar och bubblar, skojar och fnissar. Det är mysigt, men klockan är mycket och jag blir samtidigt lite otålig. Jag petar henne på näsan med tandborsten, ler och säger:
 
- Men FRIDA, var tyst och gapa nu! Jisses, du pratar lika mycket som jag gör. Tjatter hela tiden.
- Ja, och så PRUTTAR vi lika mycket också, mamma!
 
Haha, jojo. Man är ju liksom glamorös och så...
 
/Jenny

Spindelskräck, skolpepp och en självsomnare

Jag är sjuuuukt rädd för spindlar. Fullständigt oresonabelt korkat, jag vet. Det är så sällan de kastar sig över en och hugger en livsfarligt i halsen liksom - men det är så det KÄNNS. Hjärnan säger "Men strunta i den där, det är ju inte farligt egentligen!" medan kroppen reagerar helt annorlunda och instinktivt och skriker "Paniiiiik!". I alla fall när jag ser en riktigt stor rackare (de små börjar jag kunna hantera med lite mer vett). Mycket onödigt uppstressande, måste jag säga.
 
I lördags natt kom jag mycket nattsuddarsent på att jag ju måste plocka upp tvätten ur torkrummet innan jag kunde klippa igen mina ögon för dagen. Jag knallade ned, kollade på nån serie på play-TV och vek tvätt. Sen. När jag skulle upp med tre pinfulla IKEA-kassar och en torkställning, såg jag först en fetingspindel på väggen. Hjärtat hoppade över några slag och jag blev stressad. Men DÅ ser jag den RIKTIGT stora spindeln! Holly moly, fy bubblan alltså! Vi snackar typ 2 cm kropp och med långa ben ca 8-10 centimeter i omkrets - värsta farfarsfars-spindeln. URK! Eftersom jag redan var lite uppstissad, drog nu paniken på med fullt ställ. Spindeln började krypa mot mig, jag backade in i vår källare i 190, låste och SPRANG upp därifrån. Logik? Nej, icke. Panik? Jajamensan!
 
Med en puls i gaaalet tempo och grava tvångstankar om hur spindlarna (som jag blivit för stressad för att slå ihjäl och inte vågade gå tillbaka till) höll på att ta över hela källaren, skulle jag så försöka sova. HAHAHA. Jag lade in tvätten i gärderoben, duschade... När sambon kom hem från taxipasset (mot morgonkvisten), satt jag vaken och käkade fil och hade fortfarande skakiga händer. Jag tvingade ned honom på spindeljakt (ja, han är väldigt snäll), men givetvis hade spindeln gått och sussat i nån vrå vid det laget. Ridå.
 
(Jag bävar för nästa tvättdag. För länge sedan höll jag på att kliva på en fetsvartspindel i hallen - jag tittar FORTFARANDE på den fläcken varje gång jag ska låsa dörren för natten eller gå på lilla toan. STÖRD.)
 
Idag har vi hämtat Fridas kompis E från skolan. Frida var enormt uppsprallad inför detta. "Det blir min första dag i skolan, mamma! Det ska bli SÅ roligt att få titta i skolan!" Och det fick vi! För E visade runt i alla rum och berättade om en massa saker.  Riktigt kul för oss båda, faktiskt Sen åkte vi hem och tjejerna lekte medan jag fixade käk. Hjärt- och stjärnkorv med makaroner - poppiskäk!
 
 
Nu på kvällningen tog tiden lite slut, så därför fick Frida välja mellan bokläsning och att somna själv (vilket hon inte brukar, hon vill helst ha nån där tills hon slocknar), eller ingen bok men nattningsmys. Hon valde bokläsning, så sedan gick jag ned och kollade på TV medan hon skulle somna själv. Jag förväntade mig steg i trappan och bus, men jag kom efter 20 minuter på att jag glömt att hon ju inte sovit när jag gick! Gick upp och kollade, och ungen sov som en stock. Sedärja. Heja Frida!
 
Nu är det min tur. Natti!
 
/Jenny

Tack och lov för den morgondisciplinen

Jag är så otroligt tacksam för min sambos förmåga att gå upp på morgonen.
Direkt. I tid. Förnuftigt tidigt, så att dagarna kan nyttjas.

För mig (fröken nattsuddare och morgontrött AB) är det komplett obegripligt hur man kan välja att ställa klockan på 07.00, när man inte måste. När man istället skulle kunna välja att sova lika länge som sitt varma nystan till unge och morgonsofta igång sin dag.

Nåja. Det må vara svårt att begripa, men det är just nu helt underbart att han är så. Annars skulle jag typ aldrig komma upp! För det enda som är jobbigare än att komma upp på morgonen, är att komma upp på morgonen när två varma snusiga familjemedlemmar fortfarande får ligga kvar och sova.

Tack snälla för de vanorna. Love.

/Jenny


Att tanka trygghet och kärlek

Dags att sova.

Jag släcker och tassar uppför den knarrande trappan. Jag lägger fram kläder till Frida på lilla pallen vid trappan, om jag inte redan gjort det. Jag kissar, borstar tänderna, tvättar ansiktet. Jag smyger in i sovrummet där mina älskade människor ligger och snusar.

Där ligger Frida som en liten varm kanelbulle, ända ut på min sida insnurrad i mitt täcke. Hon snarkar lätt och ser så oändligt fridfull ut, med rosiga kinder och några lockar strösslade över pannan.

Jag lyfter upp henne, bär in henne i badrummet och sätter henne på toaletten. Hon kissar nästan helt i sömnen, jag stryker henne över ryggen och tänker på lilla Jenny och pappa som brukade sätta mig på toan på samma sätt när jag var i Fridas ålder. Sedan bär jag henne tillbaka till sängen, kryper ned själv och känner hur hon bökar ned sig nära mig.

För tillfället är det väldigt mycket vår säng som gäller. Frida säger:
- Just nu drömmer jag så läskiga drömmar i min säng mamma, men här bredvid dig sover jag så gott!

Hos oss tankar Frida tid, närhet och kontakt. Men det gör jag med! Jag älskar att ha henne snusandes intill mig. Jag tänker att hon behöver väl det just nu, och då får det vara så. Tids nog kommer hon att sova mer i sin säng igen. Det blir faktiskt rätt tomt utan henne nu de nätter hon gör det (även om jag helt klart sover mycket bättre).

Hon är så välkommen hos oss. Tiden som hon vill vara där är så kort, så värdefull.

/Jenny

En liten TV-uggla

Frida har ända sedan hon var liten fjutt varit helt skärmhypnotiserad. På med en skärm, och hon sitter klistrad. Hon ääääälskar film, TV och dator.

Jag har varit likadan. Jag minns som igår det bedrövligt motiga i att gå och lägga mig MITT i ett avsnitt av Dallas. Men var det sovtid så var det, sådana var reglerna. Ibland brukar jag skoja om att jag övade upp min engelska då, när jag fick ligga på mitt rum och med spetsade öron LYSSNA mig genom andra halvan av programmet, haha! Tur i oturen att mitt rum såg alldeles bredvid TV-rummet.

I förrgår satt Frida och kollade på TV innan middagen. Plötsligt utbrast hon:

- Mamma, nu är "Hjärnkontoret" mitt favoritprogram! Förut var det "Sommarlov", men det går ju inte längre för det har ju slutat nu, för nu är det höst. Så nu är "Hjärnkontoret det bästa", för jag gillar att VETA saker!

Jaha, vips! Vad hände med den lilla knatten som älskade tecknat mest av allt?

/Jenny

Jag är smittad

Jag råkade läsa om nån som gillade appen med spelet Wordfeud. Det är som alfapet, och man spelar mot en slumpvis utvald mottagare eller mot en vän (vilket är lättast om man vet vad de har för användarnamn där, men man kan söka på e-post mm också).

Eftersom jag surfar på trådlöst nät här hemma nu (gratis, med andra ord), laddade jag ned den. Det låter ju kul, tänkte jag.

BEROENDEFRAMKALLANDE.
Varning är härmed utfärdad.

Med det sagt; meddela gärna på något sätt ert Wordfeud-användarnamn så kan vi spela mot varandra!

/Jenny

I läskigaste laget

Det här med vad som är läskigt för barn, är då en svår gräns. Död och elände och olyckor och sånt (som väl åldergränserna för t.ex. biofilm främst fokuserar på, plus sex?) tycker Frida är läskigt på sätt och vis, men allra mest fascinerande.

Vår lilla fröken tycker det läskigaste är när nån gör bus och konstigheter, så att man liksom känner på sig att det här var väl inte riktigt rätt och så får man väl inte göra/säga...

Vi hade laddat hela dagen för att ikväll skulle vi ses Zillah och Totte på Sommarkväll här i stan. (Buktalartjej med apa, som vann Talang 2007.) Frida mindes till och med att hon sett dem på Sommarkväll förra sommaren och kunde referera vad apan gjort - imponerande! Men vad hände, när vi väl rasslat oss på plats framför scenen? Efter sisådär 10 minuter ville Frida gå. "Jag mindes inte att han var så busig, mamma. Nu går vi!". Jag försökte locka henne kvar, men till sist var det bara att gå. Antiklimax.

Det är sällan hon avviker sådär, hon brukar hänga kvar ändå. Hon höll för öronen större delen av Karlsson på taket-teatern för kanske nåt halvår sedan, men kläckte direkt efteråt kommentaren "Åh, vad BRA det var mamma!". Samma sak på Loranga, Mazarin och Dartanjang-teater förra sommaren, då hon gick fram och ville ha autografer efteråt och prata med skådespelarna.

Idag berättade jag för Frida att det snart kommer en ny film om Blixten McQueen. Hon tjöt glatt, jag visade henne trailern, hon kollade och sa eftertänksamt: '''Njaaa... Jag får fundera lite på det där. Den verkar lite läskig, mamma." Men VAD exakt som verkade läskigt, det vette fåglarna.

/Jenny

Det går lika bra med selleri

Har man inte resurser, får man skaffa sig! Frida har nu pysslat ihop en egen dator. Notera att hon har koll på den långa mellanslagstangenten, och att funktionstangenterna på sidorna är lite större än de med bokstäver i mitten.


På skärmen är det ett spel förstår ni, med några gröna killar i. Missa inte den rosagula musen under hennes hand - sladdlös, får man förmoda, hehe. Hon låg länge på köksgolvet klickade och knappade och fnissade åt hur rolig datorn och spelet var, toknöjd!

/Jenny

Dansdottern

Igår var det dans för Frida igen. Bara en gång kvar nu (plus en lovvecka), sedan är det avslutning med uppvisning! Vi får se om hon fortsätter i höst, det har vi inte hunnit fnula på ännu. Vi lär nog kolla med S också, förskolekompisen som också går i samma grupp. Tjejerna håller ihop som ler och långhalm under passen, det är verkligen sött!


På väg dit, raska på! Dansskorna i näven och uppknäppt jacka. Vår!



Framme!



Tjejernas flaskor rättades till - de skulle stå TÄTT IHOP. Det var noga.



Tjohoo, full rulle! Lite bus innan passet plockar bort myror ur spralliga ben.


/Jenny

Saker man lär sig på natten

Frida har hostat en del inatt. Jag vaknade till när hon kraxade vid 3-tiden och kollade till henne så att allt var okej. Döm om  min oerhörda förvåning när ungen ligger och hostar i armvecket i sömnen!

Är det då man ska känna sig nöjd med att hon är rätt väluppfostrad?
Eller bara inse att man måste ha tjajtat om det som en DÅRE senaste tiden....

/Jenny

Där satt den

Vi tjejer i det här hushållet har ju ett ganska eldfängt humör. Det vänder snabbt och vi är ofta glada, men rackarns vad arga vi kan bli mellan varven. Inte helt sällan på varandra! Jag har pratat med Frida om det här många gånger. Jag brukar bland annat berätta för henne när vi coolat ned och kramas sams, att även när jag blir arg på henne och har dåligt tålamod så älskar jag henne ändå samtidigt. Alltid.

Förra veckan var Frida vid ett tillfälle helt gaaaalet arg på mig (vid ETT tillfälle?! Hah! Om det vore så väl...), för någon petitess jag inte ens minns. Hon stack ut underläppen så långt att hon drunknat om det regnat, stampade ilsket med fötterna och skrek för full hals medan hon bestämt marcherade in i vardagsrummet:

- Nu är jag ARG på dig! Woooaaaa! Nu går jag faktiskt till ett annat RUM, hej DÅÅÅÅ!

Femton sekunder senare stampar dock det lilla krutpaketet tillbaka, och dyker upp i dörröppningen. Lika svinarg, och skriker med precis lika hög röst:

- Men FAST jag är arg på dig, så ÄLSKAR jag dig!

Sen var föreställningen slut. Den lilla arga morrade runt en stund, innan nån lek tog över och molnen var skingrade. Själv var jag nöjd och mycket full i skratt. Tajmingen må inte vara på topp, men BUDSKAPET hade helt klart gått fram. Bra där.

/Jenny


Det är lite skrajsigt just nu

Frida har plötsligt blivit så skrajsig av sig. Ganska länge har hon velat att man ska tända lampan t.ex. i badrummet innan hon går dit, för att "Det är lite spökigt annars, mamma". Men nu - nu ska man helst vara med i samma rum (japp, även på toan) hela tiden!

I helgen när vi satt och åt middag:

- Mamma, jag är kissnödig!
- Gå och kissa då, gumman.
- Men kääääära du, jag blir ju RÄDD då vet du, du måste följa med!
- Jaha, haha, kääära du, då kommer jag väl då!

Sådär är det väldigt ofta nu, alltså. Väldigt underligt. Det är spökigt mest överallt, tydligen...

/Jenny


Försöksverksamhet pågår

Frida deklarerade i morse, att inatt ville hon inte att jag skulle sätta henne på toaletten.
(I vanliga fall gör jag alltid det innan jag lägger mig. Striiiil. Sovande unge.)

Nåja. Värt ett försök.
Hon har slutat med många saker när det passat henne, så varför inte?

Vi håller tummarna.

/Jenny

Alla har väl nån ovana?

Jag är obotlig. Obotlig!

När jag kommer hem från en resa, packar jag oftast upp en hel del av bagaget direkt. Elelr i alla fall dagen efter. Men när man som jag har nån slags "alltid redo"-störning och därmed ständigt packar för mycket, så blir det alltid någon mindre viktig väska över.

Den där extra väskan har en tendens att bygga bo i hallen.
Puttas runt, få saker ovanpå sig, runt sig.
Gona in sig liksom, gro till sig.
Lagras, kanske man kan kalla det?
Mer eller mindre länge.
Oftast mer.

Det är väl inte så bråttom med de sista resterna handbagaget från Thailandsresan, va?!
De står ju ändå inskjutna under en pall, och golfbagen döljer dem. Nästan.

Jag vet! Jag packar upp DEN väskan nu, och väntar istället med den från idag som blev stående! Lysande, Sickan.

/Jenny


Toalettbestyr

Jag har gått och retat halvt IHJÄL mig under hela semestern på att de har så uschligt papper i Thailand. Både på toaletterna och som servetter på restaurangerna. Det är tunnt, skört och går sönder bara man petar på det. Tål inte minsta lilla fukt utan att strimla upp sig totalt. Otroligt icke-ändamålsenligt, både för nedkladdade barnfingrar och bajsiga rumpor. Gaaaah.

Trots att toapapperet är tunt som vinden, får man förresten inte spola ned det - då kan det bli stopp i rören. Näpp, det ska läggas i en papperskorg vid sidan av. Känns inte vidare fräscht att lägga torka-tjärten-papper så! Hu.

Bredvid varje toa i Thailand finns en liten handdusch på väggen. Med tanke på hur blött det är när man kommer till en allmän toalett, så förstår man att thailändarna använder dessa flitigt. Att så smidigt kunna spola rumpan är ju drömmen för en nyförlöst kvinna, men annars? Hur gör man EFTER att man spolat sig ren? Funkar bra mellan baden när man har bikini och ändå är blöt, men till vardags? Inte kan man torka sig torr med fjutt-papperet i alla fall, då blir det bara smulor. Ofta finns det inte ens något papper. Går de runt med halvfuktiga underkläder efteråt? Mysko.

Jag har (som ni kanske hör) riktigt längtat efter hederligt svenskt toapapper. Efter att ha kommit hem, känns nu vårt i vanliga fall mjuka vita toapapper plötsligt väldigt tjockt och grovt! För att inte tala om hushållspapperet! Pansarpapper. Men de HÅLLER.

/Jenny

Nosa på nässköljning

Igår sköljde jag näsan, i hopp om att även det ska vara bra mot det här envisa bihålespöket. Nån som har testat nässköljning? Ett tag gjorde jag det ofta, men nu har jag helt kommit av mig. Den lilla kannan med det ekivoka utseendet har legat undanstoppad ett bra tag.

Det sägs att nässköljning är bra vid astma, förkylning, täppt näsa, allergi, bihåleproblem och annat smått och gott. Att kunna skölja näsan vid pollenallergi-perioden var nog orsaken till inköpet för min del en gång i tiden. Nu kan jag ju lägga till fler saker - astman såklart, men även en näsa som inte längre klarar nässpray särskilt bra.

Hm... Kanske läge att börja skölja regelbundet igen?

/Jenny

Tidigare inlägg

RSS 2.0