I läskigaste laget

Det här med vad som är läskigt för barn, är då en svår gräns. Död och elände och olyckor och sånt (som väl åldergränserna för t.ex. biofilm främst fokuserar på, plus sex?) tycker Frida är läskigt på sätt och vis, men allra mest fascinerande.

Vår lilla fröken tycker det läskigaste är när nån gör bus och konstigheter, så att man liksom känner på sig att det här var väl inte riktigt rätt och så får man väl inte göra/säga...

Vi hade laddat hela dagen för att ikväll skulle vi ses Zillah och Totte på Sommarkväll här i stan. (Buktalartjej med apa, som vann Talang 2007.) Frida mindes till och med att hon sett dem på Sommarkväll förra sommaren och kunde referera vad apan gjort - imponerande! Men vad hände, när vi väl rasslat oss på plats framför scenen? Efter sisådär 10 minuter ville Frida gå. "Jag mindes inte att han var så busig, mamma. Nu går vi!". Jag försökte locka henne kvar, men till sist var det bara att gå. Antiklimax.

Det är sällan hon avviker sådär, hon brukar hänga kvar ändå. Hon höll för öronen större delen av Karlsson på taket-teatern för kanske nåt halvår sedan, men kläckte direkt efteråt kommentaren "Åh, vad BRA det var mamma!". Samma sak på Loranga, Mazarin och Dartanjang-teater förra sommaren, då hon gick fram och ville ha autografer efteråt och prata med skådespelarna.

Idag berättade jag för Frida att det snart kommer en ny film om Blixten McQueen. Hon tjöt glatt, jag visade henne trailern, hon kollade och sa eftertänksamt: '''Njaaa... Jag får fundera lite på det där. Den verkar lite läskig, mamma." Men VAD exakt som verkade läskigt, det vette fåglarna.

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0