Där satt den
Vi tjejer i det här hushållet har ju ett ganska eldfängt humör. Det vänder snabbt och vi är ofta glada, men rackarns vad arga vi kan bli mellan varven. Inte helt sällan på varandra! Jag har pratat med Frida om det här många gånger. Jag brukar bland annat berätta för henne när vi coolat ned och kramas sams, att även när jag blir arg på henne och har dåligt tålamod så älskar jag henne ändå samtidigt. Alltid.
Förra veckan var Frida vid ett tillfälle helt gaaaalet arg på mig (vid ETT tillfälle?! Hah! Om det vore så väl...), för någon petitess jag inte ens minns. Hon stack ut underläppen så långt att hon drunknat om det regnat, stampade ilsket med fötterna och skrek för full hals medan hon bestämt marcherade in i vardagsrummet:
- Nu är jag ARG på dig! Woooaaaa! Nu går jag faktiskt till ett annat RUM, hej DÅÅÅÅ!
Femton sekunder senare stampar dock det lilla krutpaketet tillbaka, och dyker upp i dörröppningen. Lika svinarg, och skriker med precis lika hög röst:
- Men FAST jag är arg på dig, så ÄLSKAR jag dig!
Sen var föreställningen slut. Den lilla arga morrade runt en stund, innan nån lek tog över och molnen var skingrade. Själv var jag nöjd och mycket full i skratt. Tajmingen må inte vara på topp, men BUDSKAPET hade helt klart gått fram. Bra där.
/Jenny
