BUSBLOMMA

Jag är sjuuuukt rädd för spindlar. Fullständigt oresonabelt korkat, jag vet. Det är så sällan de kastar sig över en och hugger en livsfarligt i halsen liksom - men det är så det KÄNNS. Hjärnan säger "Men strunta i den där, det är ju inte farligt egentligen!" medan kroppen reagerar helt annorlunda och instinktivt och skriker "Paniiiiik!". I alla fall när jag ser en riktigt stor rackare (de små börjar jag kunna hantera med lite mer vett). Mycket onödigt uppstressande, måste jag säga.

 

I lördags natt kom jag mycket nattsuddarsent på att jag ju måste plocka upp tvätten ur torkrummet innan jag kunde klippa igen mina ögon för dagen. Jag knallade ned, kollade på nån serie på play-TV och vek tvätt. Sen. När jag skulle upp med tre pinfulla IKEA-kassar och en torkställning, såg jag först en fetingspindel på väggen. Hjärtat hoppade över några slag och jag blev stressad. Men DÅ ser jag den RIKTIGT stora spindeln! Holly moly, fy bubblan alltså! Vi snackar typ 2 cm kropp och med långa ben ca 8-10 centimeter i omkrets - värsta farfarsfars-spindeln. URK! Eftersom jag redan var lite uppstissad, drog nu paniken på med fullt ställ. Spindeln började krypa mot mig, jag backade in i vår källare i 190, låste och SPRANG upp därifrån. Logik? Nej, icke. Panik? Jajamensan!

 

Med en puls i gaaalet tempo och grava tvångstankar om hur spindlarna (som jag blivit för stressad för att slå ihjäl och inte vågade gå tillbaka till) höll på att ta över hela källaren, skulle jag så försöka sova. HAHAHA. Jag lade in tvätten i gärderoben, duschade... När sambon kom hem från taxipasset (mot morgonkvisten), satt jag vaken och käkade fil och hade fortfarande skakiga händer. Jag tvingade ned honom på spindeljakt (ja, han är väldigt snäll), men givetvis hade spindeln gått och sussat i nån vrå vid det laget. Ridå.

 

(Jag bävar för nästa tvättdag. För länge sedan höll jag på att kliva på en fetsvartspindel i hallen - jag tittar FORTFARANDE på den fläcken varje gång jag ska låsa dörren för natten eller gå på lilla toan. STÖRD.)

 

Idag har vi hämtat Fridas kompis E från skolan. Frida var enormt uppsprallad inför detta. "Det blir min första dag i skolan, mamma! Det ska bli SÅ roligt att få titta i skolan!" Och det fick vi! För E visade runt i alla rum och berättade om en massa saker.  Riktigt kul för oss båda, faktiskt Sen åkte vi hem och tjejerna lekte medan jag fixade käk. Hjärt- och stjärnkorv med makaroner - poppiskäk!

 

 

Nu på kvällningen tog tiden lite slut, så därför fick Frida välja mellan bokläsning och att somna själv (vilket hon inte brukar, hon vill helst ha nån där tills hon slocknar), eller ingen bok men nattningsmys. Hon valde bokläsning, så sedan gick jag ned och kollade på TV medan hon skulle somna själv. Jag förväntade mig steg i trappan och bus, men jag kom efter 20 minuter på att jag glömt att hon ju inte sovit när jag gick! Gick upp och kollade, och ungen sov som en stock. Sedärja. Heja Frida!

 

Nu är det min tur. Natti!

 

/Jenny