BUSBLOMMA

Alltså den här krassligheten Frida dras med för tillfället är ju helskum.

 

Först nån dags småkrax och låg feber. Safe, liksom.

Sedan pang; en 40-gradersnatt och en riktigt loj dag med noll matlust.

Men så plötsligt: en lågfeberkväll och mild lugn natt.

På det följde en (ickemedicinerad) feberfri förmiddag - yes, nu vänder det.

Men nej; PANG, en 40-graderseftermiddag med heldäckad tjej!

Varm ynkeliynk-kväll och hjärtskärande gråt om jätteond axel (?!).

Fast plötsligt tar Alvedonet, ungen är feberfri, äter lite och börjar tjattra igen.

 

Jaa ni. Fortsätter det här som för många andra på förskolan, blir det långdraget (och med bergochdalbane-artade surpriser tydligen). Håller tummen att hon slipper många fler 40-graderstoppar, hua vad loj och tagen hon blir då. Efter två magsjukor och den här feberhistorien inom loppet av tre-fyra veckor, börjar det dessutom synas på henne att hon tunnat ur en smula. Det går ingen nöd på henne direkt, men ändå.

 

Hon piggnade till lagom till Melodifestivalen, så hon fick heja på Ulrik Munther precis som hon längtat efter. Under tiden mumsade hon i sig i ett par pannkaksrullar (jippi!), käkade Piggelin, drack vatten och fällde störtsköna kommentarer. Som när Army of Lovers drog igång sitt nummer:

 

Haha, gullnosing. Nu ska jag gå upp och kura ned mig bredvid henne, och vänta hem sambon som kör taxi inatt. Natti!

 

/Jenny