Halvhyfsat

Det finns hopp om livet här, som man brukar säga.
 
Fast först körde vi en "all night kräk", för sådär lugnt som jag först hoppades blev det ju inte. Långt ifrån. Varför är det alltid på natten kräksjukan kommer? Som nån slags tortyr ska man väckas gång på gång på gång, just när man dimmat till sig det minstaste. Vid sextiden coolade Fridas mage dock ned sig och vi fick äntligen sova. Tack och lov slocknade hon igen även efter att hon vaknat till vid nio, så först efter klockan elva masade vi oss upp. Välbehövliga kompletteringstimmar för oss båda, let me tell you!
 
Sedan dess har ungen mått rätt okej. Barn är ju otroliga på det viset. Inte ett gnäll, inte ett klag, inget om att hon är slut eller så - bara "tjolahopp, jag tror jag ska pyssla lite nu" eller nåt annat sorglöst! Men hon har inte varit sig själv ändå, för det har knappt gå att få i henne nåt alls på hela dagen. Hyfsat okej med dryck (efter tjat i alla fall), men knappt nåt ätbart alls. Bara en minimacka, pinnglassar - och popcorn! (JA, man provar vad som helst...)
 
Så jepp, det blir VAB resten av veckan enligt förskolans 48-timmars-regler.
 
Nu håller vi tummarna för att den här natten innehåller sömn, att det lilla som stoppas i lillmagen får stanna där, och att aptiten ökar till imorgon. Och att inga andra ska insjukna. Tack!
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0