En händelserik eftermiddag

Idag har Frida och jag hängt hos familjen E/J (Fridas dagiskompis S med mamma och lillasyster) i kvarteret nästgårds.Vi liksom flyttade in där strax efter ett, och kom inte hem förrän på kvällningen. De bjöd på lunch, fika OCH middag - vilket lyx! Tjejerna fick leka ikapp och mammorna prata en massa - win win. Supertrevligt, TACK!

Vi hade dock ett litet avbrott där i kompismyset. Ett dramatiskt avbrott.
 
Plötsligt gav Frida upp ett siren-tjut och kom gråtande till mig med handen tryckt mot huvudet. Till sist fick jag ur henne att hon ramlat mot bordet, och när jag kollade bakom örat så hade hon fått ett 1,5-2 centimeters rejält jack där. Aj aj aj. Torka blod, torka tårar, kyla ned.
 
Jag ringde en läkarvän som brukar jobba på familjeläkarjouren, för att kolla om hon trodde att man behövde sy eller så. Och ja, hon tyckte vi skulle åka in direkt och få det kollat. Som tur var hade pappan precis kommit hem från jobbet, så vi ringde honom, blev hämtade och åkte direkt till familjeläkarjouren. Där var det snabba ryck idag, applåder för det! En dryg halvtimme eller så senare hade Frida ett limmat och tejpat öra (och läkaren höll med om att vi gjort rätt i att åka in, för det var djupt) och vi var på väg därifrån.
 
Frida som tidigare blivit lovad att få stanna och äta hemlagad pizza hos S, ville då ABSOLUT åka tillbaka dit. Pappan skulle ändå gå och träna, så eftersom Frida verkade okej i övrigt (förutom ett ytteröra som blånade och svullnade alltmer, och ett stort blåmärke på armen som hon också slagit i) åkte vi tillbaka. Och jag tror nog pizzabakning med S var en alldeles utmärkt distraktion och tröst mot ett ont öra!
 
Tjejerna gjorde småpizzor med pepparkaksformar; pizzahjärtan & pizzagubbar. Roligt!
 
Men det var inte riktigt slut på spänning för den här dagen. Kompisen S började klaga på att det kliade här och var under eftermiddagen - och jodå, nog hade hon lite prickar här och var. Sedärja, med stor sannolikhet är det vattkoppor på väg! Med det har Frida haft med besked för ett och ett halvt år sedan, så det är nemas problemas för oss. Skönt det i alla fall!
 
Nu innan nattning hinkade Frida (enligt doktorn rekommendationer) i sig en slatt Alvedon, så att hon skulle kunna sova lättare på det ömma örat. Hennes mesta problem med det onda var att hon inte skulle kunna gå på badhuset (ingen hårtvätt/dusch på örat på fem dagar), och inte kunde sova så bra åt "mitt håll" vilket hon ville för att kunna gosa mig! Haha, sötunge.
 
Frida konstaterade att "resten av den här dagen var ju perfekt mamma, början och mitten var perfekt, det var bara lite på slutet som det inte var perfekt!". Jojo. Det är bestämt vad som kallas en positiv livssyn! Härliga unge.
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0