Rattar runt
Den 14 november hade vi bokat in en biltripp runt hela Koh Lanta med en taxikille vi åkt med tidigare. Störigt nog var det den soligaste dagen hittills på hela Och jag-vill-hinna-bli-brun-stressen slog till lite, eftersom det bara var ett par dagar kvar innan vi skulle återvänta till verkligheten igen. Men det var kul att se sig om, såklart.
Frida i våran egen "kuppe", minibussen som vi åkte runt i hela dagen.
Medan vi väntade på skjutsen kollade vi in bananklasar i träden vid vår resort.
Det är alltid så kul att se alla annorlunda träd och växter utomlands.
Vi fick själv välja vart vi skulle åka. Frida ville INTE åka till Monkey School ("Nej, jag tycker aporna verkar lite läskiga, mamma!") och elefanttrekking hade vi ju redan provat, så de två plejsen hoppade vi över.
Först åkte vi till Koh Lantas Old Town. Där var det marknad den här dagen, så vi kikade runt lite på den. Det är fascinerande att se vad som säljs - och HUR! Det är inte direkt samma typ av regler för livsmedelshygien som i Sverige. Jag gick loss lite med kameran... Om ni inte gillar bilder på underliga livsmedel kan ni typ hoppa öcver det här avsnittet, haha!
Det blev en intressant klädkrock här förresten. Den här delen av Koh Lanta är huvudsakligen muslimsk, så nästan alla på marknaden (där det för övrigt var ytterst få turister) var väldigt heltäckande klädda. Långbyxor, långärmat, huvudduk... Blev en märklig kontrast eftersom vi gick vi runt i linne och doooog av hur varmt det var, samtidigt som det fick mig att känna mig liksom vulgärt avklädd. Weird.
Försäljning av kryddor pågår.
Det fanns gott om ställen att köpa pepparfrukter av olika slag...
...det verkar vara en HET (höhöhö) produkt.
Kunde inte låta bli att fota dessa vackra auberginer...
...och kolla närmare på piripiri-påsen.
Olja såldes på massor av ställen - i påsar. Sopberget må bli mindre, men annars? Nja.
Vet någon vad de här vackra frukterna heter??
Sugen på små torkade fiskar, nån? Inte?
Jättesniglar då kanske? Inte det heller? Nej. Men de är vackra!
Det här fattade jag inte ens vad det var... Småbläckfiskar??
Nån typ av häftigt mönstrade krabbor kunde man också shoppa.
Vackra musslor! 
Blanka firrar av olika modeller.
Hanteringen av kött känns... sådär, va? Huvva. Kylkedjan känns brutalbruten, haha!
Kycklingfötter - VARFÖR? Blääääää.
Här låg några fula fiskar och väntade på att bli sålda. Kom och köööp!
En varm Frida ser inte särskilt imponerad ut av fiskdisken.
Några urtidsartade krabbliknande figurer kanske? Mums, eller?
Grönsaker däremot ser lockande ut på marknad, tycker jag.
Mera grönsaker var det här!
Här säljs det fisk över disk! Man skulle vilja följa med till köket och se vad de lagar.
Mera frukt - och en rar liten thaifarbror som försökte prata med oss.
Koh Lanta Yai:s kommunhus låg också i Old Town.
På väg ut ur stan, såg vi fisk på tork i solen. Märkligt fenomen!
Efter att vi lämnat marknaden och den nästan outhärdliga hettan i Old Town, åkte vi vidare. Skönt att komma in under det skuggande biltaket och känna lite luft fläkta igen! Vi åkte mot Sea Gypsy Village, alltså en by där sjözigenare bor. Där var det fattigt och liksom sorgligt på något sätt tyckte jag, när vi gick runt lite där och kikade.
Här stannade vi till och köpte dricka, men de hade också "god mat, gott kaffe"!
Utsikt från bilen, ut genom öppningen bak. Snart framme hos sjözigernarna.
Här är bygatan hos sjözigenarna - och pappan, Frida och vår chaufför/guide.
Ett av de finare husen på gatan. Färgstarkt!
Det var ebb när vi var där, båtarna stod på torra land.
Fisk på tork, igen. 
Mera typiskt hus på samma gata - rätt spartanskt, får man säga. Men TV har alla!
Frida kollar nyfiket in vad lokalbefolkningen pysslar med.
(Och där står ett TRUMSET plötsligt?! Snacka om kontraster. Så udda!)
Fisknät känns mer rätt i en fiskeby, om man säger så.
Efter sjözigenarna åkte vi till en restaurang med vidunderlig utsikt, Khao Yai Viewpoint. Där käkade vi mat och drack ikapp vätskebalansen ännu mer. Pappan mådde lite underligt då, men om det var vätskebrist eller åksjuka vet vi inte. Det gick hur som helst över sedan, som tur var!
Restaurang Khao Yai - a place with a view!
Vi fick också veta hur långt det var hem till Stockholm - det motsvarar 876,5 mil.
Maffig utsikt, helt klart. Det gröna är trädtoppar.
En mörkskuggig Jenny väntar på käk.
Mer utsikt över havet. Fint!
Jag höll på att brinna upp och längtade sjukt mycket efter ett dopp. Kände ett nästan panikartat badbehov faktiskt, så pass att strandvisiten blev lite misslyckad först för jag var inte på mitt bästa humör. Är inte det underligt - om man är på en paradisisk strand så SKA liksom allt vara perfekt, minsta gnäll känns mycket större än annars! När jag fått coola ned mig - dvs skvalpa i havet en stund - planade allt ut. Dessutom blev det lite molnigt också, skönt nog!
PiratFrida på väg till stranden.
Snacka om att det är frodigt - smacktjockgrönt överallt.
Vi blev avsläppta vid ingången till Same Same But Different - fint ställe!
På en trätrottoar gick man ned till baren - och stranden. Mysigt!
Frida spexar lite på väg ned till vattnet.
Här tar sanden vid! Pappan och Frida går ned och kikar.
Som sagt- frooodigt land det här.
En ganesha-staty (heter det väl?!) på Same Same-stället...
...och en kruka med vackra blommor.
Frida hittade en liten lagom stor longtailbåt som hon ville provsitta.
Kan Tiang Beach - fint, och nästan folktomt. Det fanns dock några resorts där.
Till slut var det dags att åka hem till hotellet, så vi gick upp till vägen igen.
Tillbaka på DR Lanta Bay Resort igen, efter en innehållsrik idag!
Vilken dag! Vi var lite matta efter alla intryck och all värme - men nöjda!
/Jenny
Hej!!
Tror att det är en drakfrukt =)
CW: Tack! Nu har jag googlat och visst är det en drakfrukt! "Pitahaya (drakfrukt) är en kaktusfrukt som påminner om kiwi och är mycket nyttig". Trevligt!
