Liv och rörelse
Doktorn sa igår: "Barns lek och rörelse är bästa andningsträningen". Jag resonerar som så att Frida justerar ju liksom själv hur mycket hon orkar röra sig. Doktorn höll med och sa att vi inte ska hindra henne att hålla igång (om hon inte hostar väldigt intensivt eller har extra problem med andningen just då). Så vad fasen. Vem behöver gräva ned sig i förkylnings-astma-träsket?
Eftersom vi var uppe i tid utan att behöva stressa (nej tack till jäkt på lördag morgon!), alla hade ätit frukost, inga andra planer fanns och Frida kändes tillräckligt frisk nu, vi knallade iväg alla tre på familjelek/gympa på morgonkvisten! Väldigt mysigt och kul, faktiskt. Jag och Frida har gått en gång tidigare, men det var i slutet av förra året så det börjar bli länge sedan.
Vi kom tidigt, så vi hann vara med på lekstunden innan också. Den består framför allt av ett virrvarr av bollar, rockringar, hopprep och käpphästar som barnen knycker av varandra! Frida gillar bäst att springa runt runt, verkar det som. När vi ska stanna och göra rörelser, försöker hon hänga med ibland men står mest och betraktar alla andra. På slutet är det fruktstund och saga, då proppade lilla blomman i sig nästan en hel banan och lite clementin dessutom.
(klicka på bilderna så öppnas de i större format)
När jag ändå var igång, ombytt och på plats, stannade jag kvar för ett medelpass för egen del efteråt. Kroppen är inte på topp. Förutom hostrester har jag ont i bröstkorgen, i ena knäet och en handled (sa jag att jag tydligen är omkring 75 år?!). Men med justeringar av vissa övningar blev det riktigt bra! Tummen upp för mig, tjoho! Sedan drog pappan till sin träning, medan jag och Frida duschade och lunchade ihop.
Det här kan ju verka väldigt hurtigt, alltsammans. Och det är det väl, om man tror att det är såhär vi har det för jämnan. Men om man vet att jag köpte årsträningskort i mellandagarna och bara hann gå två gånger innan jag blev förkyld igen å igen å igen och inte nyttjat det igen förrän nu? Ja då plockas det liksom ned på jorden... Haha.
Vet ni vad det bästa är? Träningslokalen ligger alldeles runt knuten. Det tar typ en minut att gå dit, max två-tre minuter med tvååringstempo. Det är så kort, att man kan knalla till träningen i trekvartsbyxor utan att joxa med överdragsbrallor - i alla fall om man är varm av sig, som jag. Det är så kort, att pappor kan bära hem smått hysteriska tvååringar som vill stanna och titta på mammans gympapass i evigheter. De kan till och med bäras hem UTAN ytterkläder, när det kniper...
/Jenny
Åh vilken härlig tränings/lekform!!! Sånt saknar jag i vår lilla småstad... Såg på stadium att dom fått in träningskläder till små kids (inte bara gymnastikdräkt ;)) och blev lite sugen. Ska kolla upp mer noggrannt hur utbudet är, men det lutar åt att det blir något mer friluftsaktigt som första "aktivitet" för lilla E - efter babysimmet då förstås!
Att du orkar träna med dina "krämpor"! Jag är imponerad, verkligen! Ont i bröstet verkar ju inte vara en barnlek annars, man blir ju lite allmänpåverkad när det håller i sig så länge, eller hur?
Hälsningar Marielle
Marielle: Det är inget att vara imponerad över! Jag gnäller (alldeles tillräckligt), har knappt rört mig på 100 år och ja, det börjar helt klart bli tröttsamt med bröstkorgs-smärtan.
Jag ska få låna en sån där peff(?)-mätare och mäta min andningskapacitet, när jag blir helt frisk. Det var bestämt redan innan fröken Frida blev astmatisk - de tror att kanske även jag har nåt liknande.
/Jenny
Låter rimligt... Själv vet jag inte när jag "motionerade" senast, men det var väl innan lilla E föddes - förutom barnvagnspromenader då... Men även de är ju ett minne blott, det är inte ofta E sover i vagnen längre och sitta länge i den vill hon ju rakt inte! Hon vill utforska världen på sina egna ben numera och det är väl härligt i och för sig, utom i köpcentran, i trafiken och i affärer med godsaker i tvååringshöjd ;)
Lycka till med tillfrisknandet!
75 år !!!!! du är så rolig =) =)
