Först i-landsgnäll, sedan glad och snäll
Jag hann bli nöjd och skön igår kväll. Lite film gör alltid susen! Till och med Shrink (som inte var en komedi utan en halvbra dramarulle som handlade om en neddekad psykiatriker), piggade upp mig, haha. Kevin Spacey spelar alltid bra och jag är inte så kräsen. Blev klappad och kramad och fick käka snask. Gött! Mungiporna upp.
Tyvärr är det visst nåt fel på min skrattmuskel i helgen, för tror ni inte jag ändå varit fröken Morr & Fräs en hel del idag igen? Inte likt mig att ha ett så ihållande humör, faktiskt. Det brukar vanligen svänga fortare än fjällvädret, haha!
Pappan kände sig lite ynklig på förmiddagen och låg ett par timmar i sängen. Inget mer med det, först. Men han blev tyvärr tvungen att stanna hemma från barnteatertrippen, triiiist. Vi fick det lite jäktigt vid avfärd och allas humör var uppåt väggarna här en stund! Taikon taikon, men iväg kom vi och hann faktiskt i god tid för att väcka den lilla bruttan som somnat på färden, fixa biljetterna, besöka toan och klä av ytterkläderna. Konstaterade att Sandvikens folkbibliotek (där teatern skulle hållas) såg jättetrevligt ut och hade gärna haft ännu mer tid där!
Vi såg Dockteatern Tittuts pjäs "Pomelo - den lilla elefanten" för 2-6-åringar. Det handlade om en liiiiten elefant och hans vänner som upplevde årstidsväxlingarna i trådgården de bodde i. Föreställningen var jättesöt och riktigt bra gjord, faktiskt. Vi gillade den båda två! Jag märker att jag tittar mycket på scenografi och fascineras av olika lösningar.
Frida var modig och gick ibland fram och satte sig på filten nära scenen där barnen fick sitta, men mellanåt kom hon tillbaka och satt i mitt knä. Efteråt fick barnen känna på elefanten, masken, spindeln och lite annan rekvisita. Det hela var en riktigt bra teaterupplevelse, helt klart värt resan till Sandviken! Dessutom med en härlig bonus: Det kom fram en kvinna efter teatern och sa till mig: "Jag måste bara säga - vilket härligt barn du har! Framåt och glad, vilket jättehärligt barn!" Då blir man kvittrigt glad inne i bröstet som stolt mamma och får ett stort leende!
På hemvägen stannade vi till på en djuraffär i Valbo köpcentrum och kollade in fiskar, fåglar och hamstrar, innan vi rullade in i stan och parkerade lägligt utanför ett café. Frida smarrade glass (ni skulle ha hört hur hon NJÖT, ljudligt mmm-andes!) och jag tillät mig minsann årets första semla! Mysigt, men efter att vi kurat ihop oss en stund i soffhörnet också var det faktiskt dags att ta sig hemöver. Eller "till vårat hemåt", som Frida säger så sött.
Vi kom sedan glada i hågen hem med köpmat i näven efter teatermys och caféstund, till en sambo som låg ynklig och frös med 39 graders feber. Som nog också börjar må illa, eventuellt, möjligen. Hejja. Och vår lillfröken sprang tjurigt runt, var arg och inte ville äta trots att hon själv valt sushi till middag. Gaaah. Man kan väl säga att humöret och orken tyvärr inte var på topp hos Mamman Med Det Dåliga Tålamodet. Snacka om trams - var inget större fel på nåt (mer än stackars sjuka pappan förstås!) och jag bara muttrade. Som en fåne. Not very älskvärt. (Fast att ha självinsikt är åtmistone alltid något...)
Men jag var snäll också, faktiskt. Även om jag kunde ha varit det med rarare attityd, så räknas det väl lite ändå? Jag tog hand om pappan med hög feber såpass jag fick: Vatten, feberkoll, febernedsättande, tjat om mat och vetevärmare på kalla tår. Bäddade skönt i extrasäng vid TV:n (lämpligt för att den krasslige både ska kunna stöka runt i egen takt, se på TV natt och dag om han vill och inte smitta oss - och börjar han inte kräkas får han "flytta tillbaka" till sovrummet om han vill såklart!). Ordnade "sängbord" med telefon, lista med viktiga nummer, handsprit, TV-dosa, bok och vattenflaska. Bytte handdukar och ställde fram en hink utifallatt bredvid sängen... Bytte i storsängen inkl. nya täcken, vädrade rummet och lämnade tillbaka försenad hyrfilm. For runt som en gummiboll oavbrutet till 22.30-tiden. Nattade busungen också såklart nånstans där i mitten. Puuuuuuuh! Så kan man också göra för att få ur sig morr - illra omkring tills energin är förbrukad, haha!
Måndag, det blir finfint det. Jag ska vara tidigt på jobbet imorrn och stå på mässa hela förmiddagen, för att prata lärplattform med nya studenter. Efter allt praktiskt pyssel här hemma ikväll passade jag på att duscha och tvätta håret, så nu är jag redo för morgonköret i expressfart! Och vet ni vad som är en bonus med det? Jag får lägga mig fräsch som en nyponros i RENA lakan. Oh, lycka! Det är sååå himla skönt. Se där ja, genast blev jag nöjd som en fröjd.
Hörrni, nästa vecka blir bra, va? Fin, kul, trevlig? Och glad? Apselut!
/Jenny
Tyvärr är det visst nåt fel på min skrattmuskel i helgen, för tror ni inte jag ändå varit fröken Morr & Fräs en hel del idag igen? Inte likt mig att ha ett så ihållande humör, faktiskt. Det brukar vanligen svänga fortare än fjällvädret, haha!
Pappan kände sig lite ynklig på förmiddagen och låg ett par timmar i sängen. Inget mer med det, först. Men han blev tyvärr tvungen att stanna hemma från barnteatertrippen, triiiist. Vi fick det lite jäktigt vid avfärd och allas humör var uppåt väggarna här en stund! Taikon taikon, men iväg kom vi och hann faktiskt i god tid för att väcka den lilla bruttan som somnat på färden, fixa biljetterna, besöka toan och klä av ytterkläderna. Konstaterade att Sandvikens folkbibliotek (där teatern skulle hållas) såg jättetrevligt ut och hade gärna haft ännu mer tid där!
Vi såg Dockteatern Tittuts pjäs "Pomelo - den lilla elefanten" för 2-6-åringar. Det handlade om en liiiiten elefant och hans vänner som upplevde årstidsväxlingarna i trådgården de bodde i. Föreställningen var jättesöt och riktigt bra gjord, faktiskt. Vi gillade den båda två! Jag märker att jag tittar mycket på scenografi och fascineras av olika lösningar.
Här var det vinterväder, brrr. Skådespelarnas kläder var himla smart
gjorda, så att de till stor del blev en del av bakgrunden och miljön.
Så här slutade pjäsen - med full sommar i trädgården!
Frida var modig och gick ibland fram och satte sig på filten nära scenen där barnen fick sitta, men mellanåt kom hon tillbaka och satt i mitt knä. Efteråt fick barnen känna på elefanten, masken, spindeln och lite annan rekvisita. Det hela var en riktigt bra teaterupplevelse, helt klart värt resan till Sandviken! Dessutom med en härlig bonus: Det kom fram en kvinna efter teatern och sa till mig: "Jag måste bara säga - vilket härligt barn du har! Framåt och glad, vilket jättehärligt barn!" Då blir man kvittrigt glad inne i bröstet som stolt mamma och får ett stort leende!
På hemvägen stannade vi till på en djuraffär i Valbo köpcentrum och kollade in fiskar, fåglar och hamstrar, innan vi rullade in i stan och parkerade lägligt utanför ett café. Frida smarrade glass (ni skulle ha hört hur hon NJÖT, ljudligt mmm-andes!) och jag tillät mig minsann årets första semla! Mysigt, men efter att vi kurat ihop oss en stund i soffhörnet också var det faktiskt dags att ta sig hemöver. Eller "till vårat hemåt", som Frida säger så sött.
"Mmmmmm, det här var GOTT! Mmmm!"
Vi kom sedan glada i hågen hem med köpmat i näven efter teatermys och caféstund, till en sambo som låg ynklig och frös med 39 graders feber. Som nog också börjar må illa, eventuellt, möjligen. Hejja. Och vår lillfröken sprang tjurigt runt, var arg och inte ville äta trots att hon själv valt sushi till middag. Gaaah. Man kan väl säga att humöret och orken tyvärr inte var på topp hos Mamman Med Det Dåliga Tålamodet. Snacka om trams - var inget större fel på nåt (mer än stackars sjuka pappan förstås!) och jag bara muttrade. Som en fåne. Not very älskvärt. (Fast att ha självinsikt är åtmistone alltid något...)
Men jag var snäll också, faktiskt. Även om jag kunde ha varit det med rarare attityd, så räknas det väl lite ändå? Jag tog hand om pappan med hög feber såpass jag fick: Vatten, feberkoll, febernedsättande, tjat om mat och vetevärmare på kalla tår. Bäddade skönt i extrasäng vid TV:n (lämpligt för att den krasslige både ska kunna stöka runt i egen takt, se på TV natt och dag om han vill och inte smitta oss - och börjar han inte kräkas får han "flytta tillbaka" till sovrummet om han vill såklart!). Ordnade "sängbord" med telefon, lista med viktiga nummer, handsprit, TV-dosa, bok och vattenflaska. Bytte handdukar och ställde fram en hink utifallatt bredvid sängen... Bytte i storsängen inkl. nya täcken, vädrade rummet och lämnade tillbaka försenad hyrfilm. For runt som en gummiboll oavbrutet till 22.30-tiden. Nattade busungen också såklart nånstans där i mitten. Puuuuuuuh! Så kan man också göra för att få ur sig morr - illra omkring tills energin är förbrukad, haha!
Måndag, det blir finfint det. Jag ska vara tidigt på jobbet imorrn och stå på mässa hela förmiddagen, för att prata lärplattform med nya studenter. Efter allt praktiskt pyssel här hemma ikväll passade jag på att duscha och tvätta håret, så nu är jag redo för morgonköret i expressfart! Och vet ni vad som är en bonus med det? Jag får lägga mig fräsch som en nyponros i RENA lakan. Oh, lycka! Det är sååå himla skönt. Se där ja, genast blev jag nöjd som en fröjd.
Hörrni, nästa vecka blir bra, va? Fin, kul, trevlig? Och glad? Apselut!
/Jenny
Kommentarer
Postat av: C:W
Jag tycker du är jätte duktig!!!
Postat av: Karin
Jag tycker också att Frida verkar vara en härlig liten tjej, framåt, glad, underfundig och väldigt duktig på att prata. Och SÖT. Där har du/ni gjort ett bra jobb!
Postat av: Jenny E
C:W: Tack snälla!
Karin: Tack för det. Ja, hon är härlig! Men man blir väldigt glad när andra än vi tycker det, för det är ju inte så säkert att det blir lika tydligt för andra, haha. Föräldrar ser ju såklart sina egna barn med alldeles särskilda "glasögon", så fint är det ju ordnat!
Trackback
