BUSBLOMMA

Jag är alldeles trött. Det har varit många mamma-barn-krockar ikväll, viljeyttringar in absurdum och massor provocerande testhyss. Trotsmonstret kom fram flera gånger, jag har bland annat ett ömt öga efter en smocka från lilla damen. Frida kan definitivt konsten att reta upp mig rejält, och jag blir lite ledsen på mig själv för att jag blir så irriterad! Hon är verkligen SNART TRE ÅR med hela sitt väsen. Frågan är väl hur gammal jag är?!

Som tur är varvas de där stunderna med många, många helt ljuvliga små guldkorn! Familjekramstund i sängen, med Frida ingosad i mitten nästan som i en koja. Nära busmys med grimaser och test av vilka konstiga ljud man kan göra med munnen. Bokläsning, små resonemang och påhittesånger. En liten hand som stryker över ansiktet och leker med ens örsnibb. En pytteliten pussmun som generöst delar ut tröst och glädje.

Jag skulle inte vilja missa en dag, inte en minut som förälder. Trots att vissa minuter kan vara rätt så jobbiga... Men det är alltid en förmån och gåva att få vara där, mitt i, nära, berörd. Att få åka med på den fantastiska resan!

/Jenny