BUSBLOMMA

Den här dagen har varit stökig. Och lång. Fast den slutade väldigt, väldigt bra. Och ÄNTLIGEN är det helg!

Vi hade en riktig häjkon bäjkon-morgon idag. Eller ja, inte pappan. Han pös otäckt tidigt för att hinna träna INNAN jobbet - imponerande. Men lilla fröken fräken och jag däremot, vi kom liksom aldrig i ordning! Vi vaknade samtidigt i ett becksvart sovrum. Gääääsp. Frida babblade och jag svarade sömnigt. Efter en stund sade hon:

- Mamma, du pratar med mig. Är det morgon?

Den lilla tuktade vet nämligen mycket väl att om det INTE är morgon (och hon inte har nåt akut problem), svarar mamman annars nästan bara "Sch, det är inte morgon än, det är mitt i natten, sov nu...". Men morgon var det ju denna gång, mörkt eller ej.

Frida började direkt gråta och gnälla över ond rumpa, och så fortsatte morgonen till och från. Däremellan lyckades vi dock piffa till oss, få i oss frukost och ta oss utanför dören till sist. Missade två bussar, tog en som stannar längre ifrån och fick en rask morgonprommis. Puh! Kom till dagis och jobb ungefär en timme senare än beräknat, så kan det gå.

Jobbdagen var inte heller helt i fas. Hann en del, men låååångt ifrån alla de saker jag faktiskt borde/måste mest av allt. Dessutom gick en del tid åt till att prata med barnkliniken. Fick tag på en sköterska som tog sig tid att prata länge om Fridas problem, blev sedan uppringd av uroterapeuten och pratade en bra stund med henne också. Mycket bra! Fick peppning, råd och info - och beröm för att Frida får "praoa" så mycket med mig på toa just nu, haha.

Mest konkret var väl att uroterapeuten tyckte att vi nu från till återbesöker på tisdag kan prova att ge lavemang lite oftare om det behövs - var tredje eller varannan dag, beroende på hur hon mår. Liksom se till att hon får "rensa ut" och slippa hamna i den ledsnaste läget - att försöka vänta på att hon gör det själv har ju inte funkat så bra. Resulax som Frida får, är ofarligt och påverkar inte själva tarmfunktionerna.

Frida lyckades ta sig igenom hela dagen på förskolan utan att jag blev ditringd, men det hade visst varit på gränsen. När jag kom grät och klagade hon en hel del. Det ledsna fortsatte och fortsatte och jag skulle till sist ge lavemanget, men tänkte att jag testar att peppa Frida en sista gång. Så jag hejjade på, stånkade med henne, tjatade, höll i, stöttade  - och VIPS så funkade det! Första egna poopet (i blöjan) på typ två veckor var ett faktum! Yes!

Jag vet inte om det är alldeles normalt, men jag blev så glad och lättad att jag fällde några tårar... Snacka om mamma-skadad. Om denna prestation var en tillfällighet eller ett genombrott, om det gör någon skillnad framöver - ja, det lär visa sig.

Idag är jag glad. Lika bra att passa på!

/Jenny