Att bära saker inom sig

Jag försökte sjunge med/för Frida i bilen hem från dagis idag. Hon gäspade sånär käken av sig när vi hoppade in i bilen, och i detta novembermörker kan ingen liten tröttis förväntas hålla sig vaken under en varm, skön bilfärd på eftermiddagskvisten. Så jag trallade för att hålla uppmärksamheten igång - ett nöje vi brukar dela.

Men nu på sistone har lilla fröken chefsämnet börjat protestera. "Neeej, sluta sjunga!" gastade hon bryskt idag, så fort jag undslapp mig minst ljud. "Neeej, säger jag, tyst!" Råkar hon nå mig, sätter hon ibland handen för min mun också - här är det t-y-d-l-i-g-h-e-t som gäller. Jag förväntades helt enkelt hålla gafflan. Istället sa den söta fnutten:

- JAG ska sjunga. Jag har mina sjungsånger här i bröstet, som jag ska sjunga ut. När vi kommer hem till lägenheten.

Jag berömde henne för att det var vackert sagt. Mycket vackert. Då kompletterade hon med:

- Och så har jag E:s dröm här inne i bröstet. Den ska jag HOSTA ut och skicka till E. Genom hans brevdörr. Som brevbäraren använder.

Eeeeh. Okej...? Kanske inte lika vackert. Men uttrycksfullt och spännade! Det här är också ungen som ofta säger att hon har LILA känslor. Det låter fint tycker jag, men jag vet inte riktigt vad det betyder...

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0