Ännu en marin sväng
I morse hade jag inte fullt lika mycket vadd i skallen. Skönt! I och för sig hade jag hosta, en ömtrött hals, nästan ingen röst och fortfarande tjock näsa, men what the heck. Nåt måste vi ju göra!
Pappan var fortsatt fast i färgskrapartillvaron ute på landet. Frida väckte mig halv nio, men sedan fick jag minst 45 minuters ytterligare halvdvala på köpet genom att hon lekte själv i sängen och i vardagsrummet innan hon krävde någon uppmärksamhet. När jag bytte morgonblöjan förstod jag varför, hon hade varit fullt (!) upptagen! Frida förhandlade till sig frukost framför TV:n. Vi brukar lyxa med det ibland och idag var en sådan dag. Hon sprallade lyckligt och knaprade macka framför Bamse och Lille Skutts äventyr med en flygande matta.
Efter lite snabbt ombyte drog vi ut på prommis, än en gång till marinfestivalen. Ett enkelt sätt att aktivera oss utan att behöva anstränga ihjäl min förkylda kropp (och hjärna), tänkte jag. Idag vankades Zillah & Totte först. Oooootroligt bra, hon är GRYM på buktaleri tjejen! Hon är 20 år bara, coolt att syssla med en så udda grej då. (För er som inte vet så buktalar hon med en liten apa, hon vann Talang 2007 på TV4.) Hon skojar, pratar, och SJUNGER hur jäkla bra som helst även "som apan". Begriper inte hur hon gör det.
Zillah och totte uppträder, vi kollar. Bara liiiite varmrosig mamma efter snabb prommis!
Direkt efter showen marscherade jag och Frida till ponnyridningen. Hon har flera gånger sagt att hon vill prova det, men det har inte blivit av. Jag var heller inte säker på om hon faktiskt skulle våga när det väl blev skarpt läge så att säga! Men jodå, vår morska brutta tål det mesta just nu. Hon skuttade villigt upp på hästan Simba, med en hjälm som nästan gled ned på näsan. Söta, söta unge. Hon gillade det! "Det var roligt, vad det guppade roligt mamma!". Tro om jag så småningom kommer att få en sådan ponnyridnings-köare som jag själv var? Jag fick börja rida tack vare att mamma ville bort från nån sån där halvtimmesväntan en gång. "Om vi går NU, så lovar jag att du ska få börja rida sen!" Gissa vem som lämnade sin plats i evighetskön på fem röda?! Haha.
Stolt tjej. Mycket stolt. Och väldigt lagom stor liten häst.
Efter dessa två hållpunkter, hängde vi kvar lite. Käkade lite, tävlade, gick ombord på några båtar, pratade med bekantingar, sjong med hos Peter PoP, skrattade åt äppeljongleraren från Vazir... Trivsligt. Till sist gav vi oss dock därifrån, mot utlovad lekpark. Råkade förresten ut för nåt underligt då: Jag frågade två personer (som gick bredvid varandra) om vad klockan var. Båda svarade "FEM". Jag blev märkta paff, trodde max den var tre. Grävde då istället fram min mobil från botten av väskan, och mycket riktigt. Klockan var 14.50. Va? Vad flög det i dem som båda svarade fem?! (För de sa INTE femton, det är jag tvärsäker på.) Märkligt.
Klättring ombord, ohoj! - - - - Frida tindrar över sin flask"vinst" från fotbollstävlingen.
Efter lekparksbus, glassintag och beundran av ett antal supercoola tokstora väggmålningar (som pappan till en kille i Fridas förskolegrupp gjort!), knatade vi tillbaka hem. Jag var toktrött och trodde det berodde på förkylningen. Men Frida klättrade upp i min famn vid datorn (det gör hon ofta) och toksomnade på en minut (det gör hon ALDRIG)! Förvånande. Lät henne gona där nån halvtimme innan jag till sist lyckades få liv i henne igen - vilket resulterade i en dryg timmes läggning som avslutades strax innan kl 22...
Lägesväxlaren gick på högvarv idag - från toklek till toktrött!
Imorgon väntar jobbavecka nummer två. Jag tycker den känns alldeles tillräckligt motig att ta sig an även UTAN förkylning. Dumma krax.
/Jenny
Pappan var fortsatt fast i färgskrapartillvaron ute på landet. Frida väckte mig halv nio, men sedan fick jag minst 45 minuters ytterligare halvdvala på köpet genom att hon lekte själv i sängen och i vardagsrummet innan hon krävde någon uppmärksamhet. När jag bytte morgonblöjan förstod jag varför, hon hade varit fullt (!) upptagen! Frida förhandlade till sig frukost framför TV:n. Vi brukar lyxa med det ibland och idag var en sådan dag. Hon sprallade lyckligt och knaprade macka framför Bamse och Lille Skutts äventyr med en flygande matta.
Efter lite snabbt ombyte drog vi ut på prommis, än en gång till marinfestivalen. Ett enkelt sätt att aktivera oss utan att behöva anstränga ihjäl min förkylda kropp (och hjärna), tänkte jag. Idag vankades Zillah & Totte först. Oooootroligt bra, hon är GRYM på buktaleri tjejen! Hon är 20 år bara, coolt att syssla med en så udda grej då. (För er som inte vet så buktalar hon med en liten apa, hon vann Talang 2007 på TV4.) Hon skojar, pratar, och SJUNGER hur jäkla bra som helst även "som apan". Begriper inte hur hon gör det.
Zillah och totte uppträder, vi kollar. Bara liiiite varmrosig mamma efter snabb prommis!
Direkt efter showen marscherade jag och Frida till ponnyridningen. Hon har flera gånger sagt att hon vill prova det, men det har inte blivit av. Jag var heller inte säker på om hon faktiskt skulle våga när det väl blev skarpt läge så att säga! Men jodå, vår morska brutta tål det mesta just nu. Hon skuttade villigt upp på hästan Simba, med en hjälm som nästan gled ned på näsan. Söta, söta unge. Hon gillade det! "Det var roligt, vad det guppade roligt mamma!". Tro om jag så småningom kommer att få en sådan ponnyridnings-köare som jag själv var? Jag fick börja rida tack vare att mamma ville bort från nån sån där halvtimmesväntan en gång. "Om vi går NU, så lovar jag att du ska få börja rida sen!" Gissa vem som lämnade sin plats i evighetskön på fem röda?! Haha.
Stolt tjej. Mycket stolt. Och väldigt lagom stor liten häst.
Efter dessa två hållpunkter, hängde vi kvar lite. Käkade lite, tävlade, gick ombord på några båtar, pratade med bekantingar, sjong med hos Peter PoP, skrattade åt äppeljongleraren från Vazir... Trivsligt. Till sist gav vi oss dock därifrån, mot utlovad lekpark. Råkade förresten ut för nåt underligt då: Jag frågade två personer (som gick bredvid varandra) om vad klockan var. Båda svarade "FEM". Jag blev märkta paff, trodde max den var tre. Grävde då istället fram min mobil från botten av väskan, och mycket riktigt. Klockan var 14.50. Va? Vad flög det i dem som båda svarade fem?! (För de sa INTE femton, det är jag tvärsäker på.) Märkligt.
Klättring ombord, ohoj! - - - - Frida tindrar över sin flask"vinst" från fotbollstävlingen.
Efter lekparksbus, glassintag och beundran av ett antal supercoola tokstora väggmålningar (som pappan till en kille i Fridas förskolegrupp gjort!), knatade vi tillbaka hem. Jag var toktrött och trodde det berodde på förkylningen. Men Frida klättrade upp i min famn vid datorn (det gör hon ofta) och toksomnade på en minut (det gör hon ALDRIG)! Förvånande. Lät henne gona där nån halvtimme innan jag till sist lyckades få liv i henne igen - vilket resulterade i en dryg timmes läggning som avslutades strax innan kl 22...
Lägesväxlaren gick på högvarv idag - från toklek till toktrött!
Imorgon väntar jobbavecka nummer två. Jag tycker den känns alldeles tillräckligt motig att ta sig an även UTAN förkylning. Dumma krax.
/Jenny
Kommentarer
Trackback
