BUSBLOMMA

I helgen satt Frida och jag och kollade på barn-TV. Helt stilla, tysta, lite trötta. Hon vände sig plötsligt om för att kika på mig, och frågade sedan:

- Varför ä du ojjiterad mamma?
- Jag är inte alls irriterad, gumman. Varför trodde du det?
- Du har de där rynkorna, juh.

Frida pekar med sitt lilla finger mot min panna, mot den plats precis mellan ögonen där all eftertänksamhet, alla bekymmer, all stress och minsta irritation syns först. Ökar irritationen, så ökar rynkdjupet proportionerligt, haha.

Ett tydligt tecken, alltså. Uppmärksamma lilla filurunge! (Fast jag var bara lite trött i ögonen den här gången.) Haken är bara att numera har jag ALLTID spår av rynkor där, vare sig jag vill det eller inte. De har liksom... bosatt sig.

/Jenny