Typiskt just nu
Jag är ständigt fascinerad över Frida utveckling. Det händer grejor hela tiden! Oftast alldeles tydligt, genom övning och träning och envetet arbete. Andra gånger nästan liksom i smyg, så att man inte märker det förrän det nya är ett faktum. Och det må vara otroligt fånigt, men visst blir jag ändå lite stolt när folk tror att hon är äldre för att hon t.ex. pratar så bra. (Och avsevärt mindre stolt när man som härom dagen får veta att hon bitit ett barn på dagis...)
Vad händer då? Vad kan hon, vad gör den lilla busfnattaren numera?
Hon pratar jobb. I somras sprang hon fram och tillbaka över mina ben med en glödande frenesi och sa gång på gång "Det här är mitt jobb". Hon joxade och fnulade med bänkarna kring Savannen på Kolmården, medan hon förklarade att "Jag ska bara jobba lite". Hon vill gärna vara stor. Börjar ha rätt så bra koll på kissandet - men vill ändå kissa i blöjan mest. Går på toa morgon och kväll och väldigt varierande antal gånger under dagen, men blöjan ska vara på, punkt.
Hon sjunger. Ofta, mycket, gärna - och titt som tätt helt för sig själv, utan initiativ från oss. Hon har bred reportoar! Mest imponerande är nog "Visa vid vindens ängar", som hon kan hela utantill. Men det duger fint med vanliga barnvisor också, eller långa hitta-på-trallningar också för den delen! Sen vill hon fortfarnade dansa, dansa, dansa. Det håller i sig. Stilen har dock glidit över lite från Riverdance-stuket till... jaa... till... energiskutt, bara. Stamp, stamp, stamp - och spretskutt! Och så igen och igen. Flaxar mycket med benen.
Hon säger emot och vill bestämma. Helst ALLT. Protesterar med all den lungkapacitet och dramatisk ådra en liten dam kan uppbåda. Har en 2,5-årsvilja som kan fylla ett helt rum! Men följer samtidigt glatt med till förslag på NYA mål och utropar "Jaaa, jag älskar det!" nästan vad det än gäller. Obetalbart. Så positivt att man förundras nästan varje gång! Jag älskar det och bävar en smula för när hon övergår i en mer.. eh... trubbig fas.
Det är också populärt att träna på tidsperspektivet och hur man ska uttrycka det i ord, framför allt bakåt. "Där var vi igår" säger hon om det mesta som har hänt, oavsett om det var en månad eller en halv dag sedan. Testa att säga olika klockslag. En dag somras rasslade lilla tröttot upp vid 9.40 (lade sig 23.20), ställde sig yrvaken i hallen, kollade på klockan och sa bestämt: "Nu ä klockan sjuuu". Haha. Hon pratar också mycket om pyyyyyyyytteliten och stooor. Jämför saker. Definierar, llksom. Jämför sig själv med andra, storleksmässigt och åldersmässigt.
Finsmakar-fnutten vill just nu ha kall mat. Very kall. Gärna överbliven pasta direkt från kylen och kall korv, typ. Ingen mikro göre sig besvär i onödan. Jag klagar inte - det är lättlagat! Haha. Fenomenet uppkom dock när det var som varmast i somras och verkar mattas av lite nu, så vi får se. Hon vågar ofta åtminstone provsmaka ny mat och ibland går det hem. Nya favoriter är jordgubbar och räkor (och i viss mån vattenmelon). fast det är klart, hon vill ju sällan äta MAT. Alltså korv, pasta, köttbullar, potatis och en hel massa annat går finfint. Jodå. Bara det inte är MAAAT. Har försökt förklara att allt det där ÄR mat, men hon ger sig inte. Ehhhh... begreppsförvirring AB?!
Plötsligt har det blivit viktigt att visa upp sig. Hon säger "Såg du?" hela tiden, medan hon gör något litet skutt eller så. Och vill ha bekräftelse, oavvänd uppmärksamhet. Och beröm. =) Men hon ger också OSS beröm, när vi gjort sånt vi berömmer henne för. I det kan ingå att få applåder för att man gjort "nummer två" på toan, eller för att man kan säga ordet "tidning". Men det är kanske bäst att passa på att glädjas medan hon uppskattar vår kompetens! Det kanske inte håller i sig så länge, vem vet...
Den lilla rackarungen har börjat plocka upp svordomarna och andra fula uttryck. Det tog faktiskt oväntat lång tid, med tanke på hur rapp hon är att upprepa allt annat vi säger! Och jag är alldeles för dålig på att hålla igen, tyvärr - ja, jag skäms för det. Nu har hon väl ett utbud på sisådär, två-tre svordomar och ett par oförskämda fraser. Suck. (Försöker minimera användandet dock och det går åtminstone hyfsat.) Hon har också börjat blanda in småord i meningarna. Ordet "liksom" halkar med ganska ofta just nu, låter helknasigt när det kommer ur en sådan liten mun...
Busbruttan ser också en förtjusning i att krypa in och sätta sig i påsar, kassar, väskor, baljor etc. Det är nästan så att man kan tro att hon varit en katt i ett tidigare liv! Hon vill också hjälpa till, hjälpa till, hjälpa till. Med ALLT. Senaste favoriten är att få plocka fram saker ur kylen till matlagningen! Hon kan mer än man tror, om man bara lyckas plocka fram tålamod nog för att låta henne pilla på i evigheter. Hon är kärleksfull och go och lyckas uttrycka detta i både ord och handling.
Vi har verkligen en tokduktig tjej, som vi är så stolta över att vi nästan spricker.
Bäääääästa Frida!
/Jenny
Vad händer då? Vad kan hon, vad gör den lilla busfnattaren numera?
Hon pratar jobb. I somras sprang hon fram och tillbaka över mina ben med en glödande frenesi och sa gång på gång "Det här är mitt jobb". Hon joxade och fnulade med bänkarna kring Savannen på Kolmården, medan hon förklarade att "Jag ska bara jobba lite". Hon vill gärna vara stor. Börjar ha rätt så bra koll på kissandet - men vill ändå kissa i blöjan mest. Går på toa morgon och kväll och väldigt varierande antal gånger under dagen, men blöjan ska vara på, punkt.
Hon sjunger. Ofta, mycket, gärna - och titt som tätt helt för sig själv, utan initiativ från oss. Hon har bred reportoar! Mest imponerande är nog "Visa vid vindens ängar", som hon kan hela utantill. Men det duger fint med vanliga barnvisor också, eller långa hitta-på-trallningar också för den delen! Sen vill hon fortfarnade dansa, dansa, dansa. Det håller i sig. Stilen har dock glidit över lite från Riverdance-stuket till... jaa... till... energiskutt, bara. Stamp, stamp, stamp - och spretskutt! Och så igen och igen. Flaxar mycket med benen.
Hon säger emot och vill bestämma. Helst ALLT. Protesterar med all den lungkapacitet och dramatisk ådra en liten dam kan uppbåda. Har en 2,5-årsvilja som kan fylla ett helt rum! Men följer samtidigt glatt med till förslag på NYA mål och utropar "Jaaa, jag älskar det!" nästan vad det än gäller. Obetalbart. Så positivt att man förundras nästan varje gång! Jag älskar det och bävar en smula för när hon övergår i en mer.. eh... trubbig fas.
Det är också populärt att träna på tidsperspektivet och hur man ska uttrycka det i ord, framför allt bakåt. "Där var vi igår" säger hon om det mesta som har hänt, oavsett om det var en månad eller en halv dag sedan. Testa att säga olika klockslag. En dag somras rasslade lilla tröttot upp vid 9.40 (lade sig 23.20), ställde sig yrvaken i hallen, kollade på klockan och sa bestämt: "Nu ä klockan sjuuu". Haha. Hon pratar också mycket om pyyyyyyyytteliten och stooor. Jämför saker. Definierar, llksom. Jämför sig själv med andra, storleksmässigt och åldersmässigt.
Finsmakar-fnutten vill just nu ha kall mat. Very kall. Gärna överbliven pasta direkt från kylen och kall korv, typ. Ingen mikro göre sig besvär i onödan. Jag klagar inte - det är lättlagat! Haha. Fenomenet uppkom dock när det var som varmast i somras och verkar mattas av lite nu, så vi får se. Hon vågar ofta åtminstone provsmaka ny mat och ibland går det hem. Nya favoriter är jordgubbar och räkor (och i viss mån vattenmelon). fast det är klart, hon vill ju sällan äta MAT. Alltså korv, pasta, köttbullar, potatis och en hel massa annat går finfint. Jodå. Bara det inte är MAAAT. Har försökt förklara att allt det där ÄR mat, men hon ger sig inte. Ehhhh... begreppsförvirring AB?!
Plötsligt har det blivit viktigt att visa upp sig. Hon säger "Såg du?" hela tiden, medan hon gör något litet skutt eller så. Och vill ha bekräftelse, oavvänd uppmärksamhet. Och beröm. =) Men hon ger också OSS beröm, när vi gjort sånt vi berömmer henne för. I det kan ingå att få applåder för att man gjort "nummer två" på toan, eller för att man kan säga ordet "tidning". Men det är kanske bäst att passa på att glädjas medan hon uppskattar vår kompetens! Det kanske inte håller i sig så länge, vem vet...
Den lilla rackarungen har börjat plocka upp svordomarna och andra fula uttryck. Det tog faktiskt oväntat lång tid, med tanke på hur rapp hon är att upprepa allt annat vi säger! Och jag är alldeles för dålig på att hålla igen, tyvärr - ja, jag skäms för det. Nu har hon väl ett utbud på sisådär, två-tre svordomar och ett par oförskämda fraser. Suck. (Försöker minimera användandet dock och det går åtminstone hyfsat.) Hon har också börjat blanda in småord i meningarna. Ordet "liksom" halkar med ganska ofta just nu, låter helknasigt när det kommer ur en sådan liten mun...
Busbruttan ser också en förtjusning i att krypa in och sätta sig i påsar, kassar, väskor, baljor etc. Det är nästan så att man kan tro att hon varit en katt i ett tidigare liv! Hon vill också hjälpa till, hjälpa till, hjälpa till. Med ALLT. Senaste favoriten är att få plocka fram saker ur kylen till matlagningen! Hon kan mer än man tror, om man bara lyckas plocka fram tålamod nog för att låta henne pilla på i evigheter. Hon är kärleksfull och go och lyckas uttrycka detta i både ord och handling.
Vi har verkligen en tokduktig tjej, som vi är så stolta över att vi nästan spricker.
Bäääääästa Frida!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
