Prat och prat och prat

Vid hämtningen idag hoppade Frida jämfota ned över hela farstubron på dagis (två rejäla trappsteg). Hon höll mig förvisso i handen, men det var ändå ganska halsbrytande för jag var inte beredd. Jag skrattade och sa:

- Du kanske ska bli längdhoppare när du blir större?
- Vad då mamma?
- Längdhoppare. Man kan träna och tävla i att hoppa långt, förstår du.
- Det ska jag, mamma. Det blir kul de! Och då kan jag... då kan jag... Hm.... Då kan jag hoppa akrobatlänges!


Lite senare, på väg hem från garaget till porten:

- Akrobatlänges var ett fint ord Frida. Det är ju inte riktigt ett ord som finns, jag kunde inte det.
- Men JAG hade det, det fanns hos mig. Jag kan det ordet.


När vi kom hem hade vi fått en paket-avi. Jag försedde Frida med lite vindruvor och russin&flingor (favvo-snacksen), sedan vände vi i dörren för att hämta paketet. Efter rask avklarat ärende, rullade jag henne hemåt igen för att ordna middagskäk. Utanför Åhléns utbrast Frida med viss bestörtning:

- Va?! Nämen, ska vi gå HEM nu?!
- Ja, vart ville du gå då?
- Vi ska väl gå på RESTAURANG?
- Det hade jag inte tänkt idag... Vad ska vi göra där då, tycker du?
- Äta och mysa såklart!


Efter en viss diskussion vann paketöppning (tack faster A för diverse-julpaketet!) och att kika på födelsedags-dagiskompis i tidningen, så vi hamnade hemma till slut. Härom dagen blev Frida lika störd över att vi inte skulle gå och fika, "Jag gillar ju det och då kan vi ha det mysigt mamma!". Haha, gissa vem hon går mest på stan med? --skyldig!-- Prägling på att uppskatta trevligheter i ung ålder är väl aldrig fel?!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0