BUSBLOMMA

Jag sitter här och muttrar och försöker ta igen lite av min kväll. Ett par timmar lördagskväll liksom bara försvann i ett svart mörkt sovrumshål, sida vid sida med "jag kan bara inte somna hur jag än gör"-ungen. Gaaaah.

Det fick mig att konstatera:

1: Det får nog vara dags för Frida att lära sig somna helt själv nu. Verkligen dags. Tar det max femton minuter är det okej att ligga bredvid, tar det två timmar (vilket inte har hänt på evigheters evigheter förrän idag) är det bara knäppt.

2: Jag har ju LOVAT mig själv att aldrig ligga och försöka natta henne mer än nån halvtimma eller så, om jag känner att det retar mig! Särskilt på en lördag finns det ju ingen anledning att envisas. Varför i all världen gav jag inte bara upp?!

Frida sov FYRA timmar idag på eftermiddagen. Helt utslagen. Jag lät henne göra det, eftersom hon varit/är sjuk. Tänkte att hon väl behövde vilan. Hm. Inte konstigt att hon inte kunde somna i vanlig tid sedan! Ändå låg hon helt still och försökte, den söta nosen. Viftade lite med napparna, gned fötterna och pillade på min arm, men låg tätt intill mig och vilade snällt.

Frida har varit näst intill feberfri idag, skönt. Och hostan har lugnat sig lite också. Det finns hopp om en vanlig vardag på måndag, med jobb och dagis! Men först väntar en natt, och en söndag. Pappan drar iväg på skidor då, och det återstår att se om Frida är pigg nog för att gå på minisim.

/Jenny