Första lediga vardagen

Idag njöt Frida och jag av vår första lediga vardag. Vi såsade på morgonen (läs: hon kollade barn-TV, jag småslumrade i soffan) och tog tid på oss innan vi käkade frukost. Vi gick på stan och köpte Vincent-barnskor på rea, panik-behovs-shorts till varma mamman, en lila klänning med fjärilar på till Frida (för att hon utbrast "Den gill jag ha, den äj VACKEJ mamma") och en solskärms-keps som kan beskådas nedan. Hon föll för kusin A:s sådan igår - hittade denna på rea idag för 9.50 kr!

Efter shoppingen och en välbehövlig lunch på stan (som lugnade både humör och mage!), cyklade vi vidare till en lekplats - allt enligt beställning från dagens aktivitets-chef Frida! Efter lite klättrande och rutschkaneåkande och annat skoj, rullade vi vidare för glassköp och hemfärd. Frida var vid det laget så trött att hon knappt kunde gå! Men sova middag, det var inget för henna. Inte förrän vi satte oss i bilen och åkte för att hämta upp pappan, vill säga. Zzzzzzznark...


Frida klättrar just nu gärna, mycket, högt och fort. Och njuter!


Trött trött tjej, i ett stirr på väg mellan lek och glass-smarrning.

Anledningen till denna hämtnings-service, var att vi skulle ila till en husvisning. Vi hann, och snajdade runt medan Frida sov i bilen (i trygg skugga med babyvakt på, givetvis). Som vanligt - ambivalens. Det fanns goda och sämre sidor även med detta plejs. Vi funderar lite.

Efteråt drog vi till Max för att gör det enkelt för oss i värmen. Frida matade de påflugna fåglarna med strips och röjde runt i snurr-rutschkanan. Ville aldrig gå, aldrig. Hon bars tills sist skrikande därifrån och pressades ned i bilstolen... Suck. Hon övertalade dock oss till att ta ytterligare en lekparksvända, innan vi rullade hem och gjorde kväll! Här har hon lekt jättebra själv, stökat på med saker, småpratat och trallat och mått allmänt gott.

Inte helt oväntat blev det samma utdragna sena nattning som igår, inte förrän framåt 23-snåret stängde Frida de blå... Suck. Jag väntar på vändningen som altid finns runt hörnet... Det gör egentligen inget att hon somnar SENT nu, utan det är störigt att det tar sån himla TID! Men som sagt, det vänder väl, på det ena viset eller det andra.

Nu har jag naggat klart på min egen sömn, i alla fall. Sängen, här kommer jag och mina trött-värme-svullna ben!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0