Bråttom att få lugnt
Magarna i familjen är lite shaky fortfarande, särskilt pappans som fått lite återfall. Fast Fridas mage är fin och go och frisk, vad det verkar! Min är mest överstressad just nu, kinkig och känslig. Milde tid vilket kaos det är jämt sista dagarna innan man ska gå på semester - och nu var det lite extra utöver det idag. Gaaaah.
Min fjuttiga timmar imorgon kommer inte att räcka någonstans. Känns faktiskt riktigt skönt att jag planerat att ta några plustimmar jobb på tisdagen för att nätverka lite med en webbkollega, det minimerar stressnivåerna. Det vi skulle sammanstråla om innan semestrarna föll helt ur bild, eftersom hela webbtjofräset låg nere den enda dagen vi hade tid innan midsommar (och nu har hon varit ledig den här veckan). Jag väljer frivilligt att kliva in och ta lite tid av semestern - och OM jag känner för kanske jag avverkar även de viktigaste av de sjuttioelva småtrådar som kommer att bli kvar när dagishämtningsklockan ringer bryskt alldeles för snabbt imorgon (...eller så gör jag inte det...). Med det i åtanke kanske jag kan sluta min dag med sinnet intakt, haha, för nu blåser det på.
Fast det här låter ju lätt hysteriskt, inser jag när jag ögnar bakåt. Det är det inte, egentligen. Det är världsligt. Och tillvaron tempoväxlas friskt mot "titta mamma en myyyyja här, en liiiiiten myja, kolla dåh!". Och så grottar man ned sig i myran. Nemas problemas, solen lyser och man kan gå i shorts. --ler-- Och så är världen ganska lagom stor plötsligt. Jag är faktiskt väldigt bra på att släppa jobbet, också. Jag tror ganska ofta att det här ska/kan/vill/hinner jag kika på hemma ikväll - sen ägnar jag det inte en tanke förrän nästa dag (mer än "Äh, det får ordna sig"). Välbehövlig egenskap.
Frida på sitt busigaste, gladaste myshumör.
Frida snackar som en tok just nu. Hon har så himla roliga sägningar hela tiden, små påståenden, knasiga citat, hitta-på-saker... Det går inte att återge, mer än med nån fattigt litet exempel ibland. Man bara myser över det fantastiska i att hon kan. Att hon pladdrar och ökar vidden på snacket hela tiden på ett så störthäftigt sätt att jag blir alldeles golvad! Och hälften av det som charmar ligger i betoning, minspel och gester, Frida kan verkligen "teatra sig"!
Idag vid läggningen, kommenderade Frida "Sjunga om Katajina, mamma". Då är det "Visa vid vindens ängar" som menas. (Pappan satt engång med stora sångboken i högsta hugg, och just den trallen fastnade Frida för. Inte bara Bä bä här inte...) Sure, jag sjunger, bäst jag kommer ihåg. Men nej. "Du missade appelunde juh" Jaha. Vers två handlar nåt om Aspelunden, visst ja. Sjunger vidare. "Neje, flöjtajna dåh!" Ja jösses, nåt om några flöjtar var det väl, men hur och var? Protesterna fortsätter och det är bara att rassla fram sångboken och dra hela repan ordagrant - DÅ var chefen nöjd.
Söta, envisa, minnesgoda, särskilda lilla människa. Jag älskar dig så hjärtat spränger. Snart är det ledigt länge, länge och vi får tid för så mycket mer möten och snicksnack.
/Jenny
Min fjuttiga timmar imorgon kommer inte att räcka någonstans. Känns faktiskt riktigt skönt att jag planerat att ta några plustimmar jobb på tisdagen för att nätverka lite med en webbkollega, det minimerar stressnivåerna. Det vi skulle sammanstråla om innan semestrarna föll helt ur bild, eftersom hela webbtjofräset låg nere den enda dagen vi hade tid innan midsommar (och nu har hon varit ledig den här veckan). Jag väljer frivilligt att kliva in och ta lite tid av semestern - och OM jag känner för kanske jag avverkar även de viktigaste av de sjuttioelva småtrådar som kommer att bli kvar när dagishämtningsklockan ringer bryskt alldeles för snabbt imorgon (...eller så gör jag inte det...). Med det i åtanke kanske jag kan sluta min dag med sinnet intakt, haha, för nu blåser det på.
Fast det här låter ju lätt hysteriskt, inser jag när jag ögnar bakåt. Det är det inte, egentligen. Det är världsligt. Och tillvaron tempoväxlas friskt mot "titta mamma en myyyyja här, en liiiiiten myja, kolla dåh!". Och så grottar man ned sig i myran. Nemas problemas, solen lyser och man kan gå i shorts. --ler-- Och så är världen ganska lagom stor plötsligt. Jag är faktiskt väldigt bra på att släppa jobbet, också. Jag tror ganska ofta att det här ska/kan/vill/hinner jag kika på hemma ikväll - sen ägnar jag det inte en tanke förrän nästa dag (mer än "Äh, det får ordna sig"). Välbehövlig egenskap.
Frida på sitt busigaste, gladaste myshumör.
Frida snackar som en tok just nu. Hon har så himla roliga sägningar hela tiden, små påståenden, knasiga citat, hitta-på-saker... Det går inte att återge, mer än med nån fattigt litet exempel ibland. Man bara myser över det fantastiska i att hon kan. Att hon pladdrar och ökar vidden på snacket hela tiden på ett så störthäftigt sätt att jag blir alldeles golvad! Och hälften av det som charmar ligger i betoning, minspel och gester, Frida kan verkligen "teatra sig"!
Idag vid läggningen, kommenderade Frida "Sjunga om Katajina, mamma". Då är det "Visa vid vindens ängar" som menas. (Pappan satt engång med stora sångboken i högsta hugg, och just den trallen fastnade Frida för. Inte bara Bä bä här inte...) Sure, jag sjunger, bäst jag kommer ihåg. Men nej. "Du missade appelunde juh" Jaha. Vers två handlar nåt om Aspelunden, visst ja. Sjunger vidare. "Neje, flöjtajna dåh!" Ja jösses, nåt om några flöjtar var det väl, men hur och var? Protesterna fortsätter och det är bara att rassla fram sångboken och dra hela repan ordagrant - DÅ var chefen nöjd.
Söta, envisa, minnesgoda, särskilda lilla människa. Jag älskar dig så hjärtat spränger. Snart är det ledigt länge, länge och vi får tid för så mycket mer möten och snicksnack.
/Jenny
Kommentarer
Trackback
