Svänggänget
Pappan ringde mig lagom till stängningsdags på stan. Han och Frida hade pälsat på sig regnstassen och skulle ut och plaska pölar. Jag (som i regnskyddsväg endast hade ett stort paraply) hängde med. Så gjorde tyvärr även det buttra humöret. Vilket svänggäng: en sprudlande men ganska tröttgnölig lillknatting, en godmodig pappa och en överkänslig mamma.
Inte ens denna lilla ljuvliga uppenbarelse lyckades få mig att bli genomglad. Då sitter det långt inne, tvärhumöret. Men det vänder snart, jag lovar. Visst är hon underbar, den lilla regnpralinen!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
