Utomhusbus
Idag gick det att vara ute! En lättnad efter detta radband av regndagar (som tydligen snart ska återvända - det blir till att packa tjocktröjan om man ska överleva verandasittningar på midsommarafton!).
Frida och jag firade denna solglimtsdag med en timme på lekplats efter dagis. En HEL timme skojsigt bus! Hade kanske inte blivit fullt så länge, om inte jag stött ihop med en gammal bekant från högskolepluggtiden. Kul! Han hade en 2-årig dotter, så vi vuxna pratade medan yrtottarna lekte ihop. Fast mest ville Frida klättra...
Den lilla busblomman är galet intresserad av att ta sig uppåt, klänga och trixa just nu. Tack och lov har hon ju alltid kört ganska safe stil. Hon utmanar bara sina gränser liiiite i taget, gör inga heltokiga eller livsfarliga felbedömningar faktiskt. Frida säger till när hon behöver hjälp. Ja, förutom när hon plötsligt hoppade ut och ned utan att förvarna mig då - hon bara räknade kallt med att jag fanns där och fångade henne... Som tur är stod jag nära och har snabb reaktionsförmåga.
Kvällen hemma förflöt i ganska vanlig stil. Snabbmiddag med färdig makaronrest och uppvärmda köttbullar, gourmanderna applåderar! En promenix till gallerian för att hämta midsommarpaket från morfarn och M till Frida. Sötungen charmade skjortan av postdamerna genom att upprepade gånger tacka oerhört artigt för sitt paket (utan minsta uppmaning från mig). Därefter hann vi snabbshoppa en födelsedagspresent innan vi valsade ut för att öppna presenten (med jättefina sommarkläder - TACK!) - Frida kunde INTE hålla sig tills vi kom hem.
Frida knölade väldigt vid läggningen idag igen, har varit ovanligt mycket av den varan nu ett tag. Först höll hon nästan på att somna kvickt i min famn, men sedan kom pappan in för att säga godnatt och då spratt hon igång igen och bara liksom pågick en timme till... Den här gången lyckades jag dock hålla humöret uppe, busade istället med henne och gjorde det hela till en skön mys-bus-stund. Åtminstone tills jag till sist (runt 21.45) fick säga till på skarpen...
Nu säger jag till mig själv på skarpen - gå och sov människa!
/Jenny
Frida och jag firade denna solglimtsdag med en timme på lekplats efter dagis. En HEL timme skojsigt bus! Hade kanske inte blivit fullt så länge, om inte jag stött ihop med en gammal bekant från högskolepluggtiden. Kul! Han hade en 2-årig dotter, så vi vuxna pratade medan yrtottarna lekte ihop. Fast mest ville Frida klättra...
Den lilla busblomman är galet intresserad av att ta sig uppåt, klänga och trixa just nu. Tack och lov har hon ju alltid kört ganska safe stil. Hon utmanar bara sina gränser liiiite i taget, gör inga heltokiga eller livsfarliga felbedömningar faktiskt. Frida säger till när hon behöver hjälp. Ja, förutom när hon plötsligt hoppade ut och ned utan att förvarna mig då - hon bara räknade kallt med att jag fanns där och fångade henne... Som tur är stod jag nära och har snabb reaktionsförmåga.
Kvällen hemma förflöt i ganska vanlig stil. Snabbmiddag med färdig makaronrest och uppvärmda köttbullar, gourmanderna applåderar! En promenix till gallerian för att hämta midsommarpaket från morfarn och M till Frida. Sötungen charmade skjortan av postdamerna genom att upprepade gånger tacka oerhört artigt för sitt paket (utan minsta uppmaning från mig). Därefter hann vi snabbshoppa en födelsedagspresent innan vi valsade ut för att öppna presenten (med jättefina sommarkläder - TACK!) - Frida kunde INTE hålla sig tills vi kom hem.
Frida knölade väldigt vid läggningen idag igen, har varit ovanligt mycket av den varan nu ett tag. Först höll hon nästan på att somna kvickt i min famn, men sedan kom pappan in för att säga godnatt och då spratt hon igång igen och bara liksom pågick en timme till... Den här gången lyckades jag dock hålla humöret uppe, busade istället med henne och gjorde det hela till en skön mys-bus-stund. Åtminstone tills jag till sist (runt 21.45) fick säga till på skarpen...
Nu säger jag till mig själv på skarpen - gå och sov människa!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
