Om öppenhet och att synas
Hela grejen med att blogga är lite märklig. Det är ganska ofattbart (men kul!) att NÅN annan än de som känner oss, kan finna nåt intresse i att läsa mina bladdriga haranger om de mest vardagliga saker. Och visst, det ligger öppet för alla och envar att läsa, så länge man inte har lösenordsskyddat förstås. Men gissa hur många bloggar det finns i världen numera - var och en hinner knappast hålla koll på så många åt gången. Dessutom kan jag se statistik på den här nya bloggen, över hur många besökare jag har. (och så värst många är det inte!). Jag har också lagt in en funktion som visar från vilken ort besökarna kommer.
Jag är en person som tror starkt på öppenhet. Jag tror på att inte förställa sig, att inte saker behöver verka bättre än de är. Jag tror att man kan finna styrka i att få se att vi alla är lite operfekta på varsina vis. Att alla är både vanliga och speciella! Eftersom jag tror mycket på det här, tror och hoppas jag att Frida kommer att få med sig det också. I nån mån, i alla fall. Jag hoppas att hon ska bli glad av att jag gjort det här om och för henne. Jag gör också det här för släkt och vänner, som till största delen befinner sig på andra orter. Det är ett sätt för dem att följa Frida och oss, trots att vi inte kan träffas så ofta som vi kanske skulle önska. Dessutom gillar jag att skriva, men det blir aldrig av på andra sätt eller i andra sammanhang!
Tro det eller ej, det händer faktiskt saker i vårt liv som jag INTE skriver om. Det finns personer i vår omgivning som jag inte skriver om. Jag skriver aldrig ut andras namn än familjens. Jag skriver väldigt lite om min sambo, eftersom han är mer privat lagd än jag - och han vill inte vara med på bild. Har jag nån annan med på bild än mig och Frida, har jag alltid frågat först. Och vad gäller bilder rent generellt, så skulle det bli så väldigt mycket tråkigare utan dem!
Så är det. Jag väger för och emot nästan i varje inlägg. Jag känner efter vad som blir lagom. Jag håller igen. Jag väljer bort. Jag anpassar mig till mina närmastes önskemål. Men jag bjussar gärna på det jag kan och vill. Varsågod, ni få som har nöje av att vara här med mig. Ni andra borde kanske helt enkelt strunta i att läsa - det verkar enklast...
/Jenny
Hej Jenny. Låt inte folk trycka ner dig bara för att du gillar att blogga om ditt liv.
Fortsätt med det så länge det ger dig nåt.
Om du däremot vill lägga upp mer privata bilder för nära släkt och vänner kan ju en lösenordsskyddad tjänst vara ett tips?
harrenadå, här har hänt saker ser jag! Morbrorn har varit i Bern och inhämtat nya kunskaper, och här har ni suttit och hostat och pipit och dessutom blivit utskällda av nån sniken figur.... va!
Hosta och pip- tja visst kan det vara bökigt men just nu går det många ganska aggressiva virusar som kan ställa till det! Somliga små barn hamnar faktiskt hos mig, och då vet vi ju vad DET handlar om! Men annars går detöver- efter ett tag....... så håll ut! Och andas på med de trevliga medicinerna som ni fått av kloka doktorn!
Om gnällpellar: det är väl precis som du säger- du skriver inte nåt uthängande precis, folk skulle bara veta vad som EGENTLIGEN händer i ditt liv! Det skulle pigga upp!!! nä allvarligt- detta är väl en snäll och lagom personlig blogg! vi kan väl inte gå omkring och låtsas att vi är små fyrkantiga blomlådor eller nåt- vi är ju för guds skull människor! och skulle nån komma på idén att " använda det till något negativt" så undrar jag om det inte mera handlar om nåt negativt hos den personen i så fall.... så skriv du vidare och var glad! Vi säger som Grynet: ta ingen skit!
puss från morbrorn
glömde säga att morbrorn heller inte är rädd för att synas på bild- även om han inte är så fotogenique som vissa andra här på bloggen!!!
Hejsan Jenny! Ville bara säga att jag har följt ditt bloggande ett bra tag nu. Jag gillar att läsa om er :-)! Vi har 2 flickor så man känner igen sig i mycket du skriver. Så fortsätt gärna att blogga om du själv känner för det! Hoppas Frida kryar på sig snart! Ha det så bra. Hälsningar från Malin.
