Känslosamt kaos
Frida pratar mycket om känslor just nu. Väldigt spännande att lyssna på!
- Mamma, idag har jag liksom LILA känslor. Det är bra det. Och vackert.
Kanske pratar hon mycket om känslor, för att hon upplever ovanligt många. Ilska, till exempel. Nu är det helt ofantligt mycket skrik, protester, på-tvären-humör och totalvägringar från lilla fröken. (Tyvärr blir det nästan detsamma från mig mellan varven - var var det men köpte extra tålamod nu igen?!). Hon ryter saker som "Jooooo, för jag BESTÄMMER att det är så faktiskt!" eller "Aldrig, aldrig nånsin liksom!". Gör ilska miner, teatraliserar, stampar och sticker iväg.
Trots. Fascinerande process, utmanande för både barn och förälder. Puh.
Det är ju bara att envisas. Ventilera, hitta vägar, lirka, orka. Man vill ju INTE ha en tonåring som kör samma visa och inte lärt sig tills dess att föräldern håller på sitt oavsett. Tonåringar till exempel inte lika lätta att helt sonika bära iväg med, för att till sist få som man vill utan att totalt urarta! Eller... är det för detta syfte man borde börja styrketräna?
Men känsloaspekten är varm och positiv också. Frida är oerhört gosig och mysig ofta. Kramas och pussar, stryker och pillar, vill vara nära. Säger ständigt totalt hjärtsmältande saker som "Du är den BÄSTA mamman" och "Jag älskar dig mamma, mmmm, och pappa, och (kusinerna) A och A också älskar jag" och "Vad vacker du är, vilken vacker tröja du har mamma". Älskade underbara barn!
Frida vänder på en femöring från totalhysterisk ilska till "Nu är jag glad igen, mamma, jätteglad faktiskt" till krokodiltårar över en oförrätt. Hon är lika snabb i humörsväxlingarna som sin mamma! (visslar...) Jojo, man får igen för sina synder.
/Jenny
- Mamma, idag har jag liksom LILA känslor. Det är bra det. Och vackert.
Kanske pratar hon mycket om känslor, för att hon upplever ovanligt många. Ilska, till exempel. Nu är det helt ofantligt mycket skrik, protester, på-tvären-humör och totalvägringar från lilla fröken. (Tyvärr blir det nästan detsamma från mig mellan varven - var var det men köpte extra tålamod nu igen?!). Hon ryter saker som "Jooooo, för jag BESTÄMMER att det är så faktiskt!" eller "Aldrig, aldrig nånsin liksom!". Gör ilska miner, teatraliserar, stampar och sticker iväg.
Trots. Fascinerande process, utmanande för både barn och förälder. Puh.
Det är ju bara att envisas. Ventilera, hitta vägar, lirka, orka. Man vill ju INTE ha en tonåring som kör samma visa och inte lärt sig tills dess att föräldern håller på sitt oavsett. Tonåringar till exempel inte lika lätta att helt sonika bära iväg med, för att till sist få som man vill utan att totalt urarta! Eller... är det för detta syfte man borde börja styrketräna?
Men känsloaspekten är varm och positiv också. Frida är oerhört gosig och mysig ofta. Kramas och pussar, stryker och pillar, vill vara nära. Säger ständigt totalt hjärtsmältande saker som "Du är den BÄSTA mamman" och "Jag älskar dig mamma, mmmm, och pappa, och (kusinerna) A och A också älskar jag" och "Vad vacker du är, vilken vacker tröja du har mamma". Älskade underbara barn!
Frida vänder på en femöring från totalhysterisk ilska till "Nu är jag glad igen, mamma, jätteglad faktiskt" till krokodiltårar över en oförrätt. Hon är lika snabb i humörsväxlingarna som sin mamma! (visslar...) Jojo, man får igen för sina synder.
/Jenny
Kommentarer
Trackback
