Morgonstund har guld i mund idag...
...fast kanske ska jag snarare kalla det förmiddagsstund?
Den nu nästan friska ungen vaknade kl 6.45, kröp upp i min säng och famn och gonade sig. Hon hann precis ropa in pappan för kramkalas, innan han gick till bussen. Sedan låg Frida och jag och mös och kramades och pussades och babblade och småslumrade (!) ända till kl 8.45! Fatta vilken lyx. (Att det formodligen var möjligt på grund av att Frida fortfarande är liiite loj foch påverkad av sin sjukvecka, kan man väl bortse ifrån?)
När vi till sist släpade oss upp, käkade vi frukost i soffan framför barnTV. Lääänge. Sedan kröp vi ihop under en filt tillsammans och väntade på att den sena frukosten skulle landa, så att magen som hunnit bli lite magknipig skulle bli snäll igen. Där blev vi liggandes tills jag nu insåg att det är lunchtajm! Jag har inte ens försökt jobba, vilket jag egentligen hade behövt.
Som ni hör har jag såsat bort halva dagen här hemma med Frida. Guuud så avkopplande och välbehövligt! Medan jag skriver detta sitter jag och lyssnar på hennes docklek i köket, hon sjunger och tillrättavisar och småpratar oavbrutet. Nu krävs dock lite uppväxling: Jag behöver fixa lunch, snabbfiffa, dra ut och ordna några ärenden på stan, ringa några viktiga telefonsamtal och fixa packningen till morgondagens lilla tripp! Öka, öka, öka, haha.
/Jenny
Den nu nästan friska ungen vaknade kl 6.45, kröp upp i min säng och famn och gonade sig. Hon hann precis ropa in pappan för kramkalas, innan han gick till bussen. Sedan låg Frida och jag och mös och kramades och pussades och babblade och småslumrade (!) ända till kl 8.45! Fatta vilken lyx. (Att det formodligen var möjligt på grund av att Frida fortfarande är liiite loj foch påverkad av sin sjukvecka, kan man väl bortse ifrån?)
När vi till sist släpade oss upp, käkade vi frukost i soffan framför barnTV. Lääänge. Sedan kröp vi ihop under en filt tillsammans och väntade på att den sena frukosten skulle landa, så att magen som hunnit bli lite magknipig skulle bli snäll igen. Där blev vi liggandes tills jag nu insåg att det är lunchtajm! Jag har inte ens försökt jobba, vilket jag egentligen hade behövt.
Som ni hör har jag såsat bort halva dagen här hemma med Frida. Guuud så avkopplande och välbehövligt! Medan jag skriver detta sitter jag och lyssnar på hennes docklek i köket, hon sjunger och tillrättavisar och småpratar oavbrutet. Nu krävs dock lite uppväxling: Jag behöver fixa lunch, snabbfiffa, dra ut och ordna några ärenden på stan, ringa några viktiga telefonsamtal och fixa packningen till morgondagens lilla tripp! Öka, öka, öka, haha.
/Jenny
Kommentarer
Trackback
