BUSBLOMMA

Vi fick en ganska stökig natt. Frida började hosta väldigt mycket runt strax före midnatt, lagom tills jag skulle krypa till kojs. Vi höll på och stökade med henne en massa (näsdroppar, astmamedicin, vattendrickning, höja sängen...) och hostan störde, så till sist vaknade hon. Jättearg och ledsen - hon drömde om leken hos lilla I och grät över att hon ville ha en viss docka!

Det blev ett par gnälliga timmar med lite TV och tröst och så, innan det lilla grynet till sist somnade igen runt två-snåret vid mina fötter. Jag lät henne ligga och sov själv istället böjd som en märla, i de två timmar som det höll i sig vill säga. Därefter har det varit ett evigt kraxande och snörvlande mest hela resten av natten/morgonen. Liggandes i våran säng, famlandes efter en trygg hand eller varm kind. Frida har nog mest sovit ändå, men jag har inte det. Knappast pappan heller. Gääääsp.

Pappan vabbar idag med den lilla feberfria men antagligen trötta och slitna sötfnutten. Efter att hon klivit upp i morse, började hon gnälla om att hon hade ont i stjärten. Mängden morgonkiss var också mindre än vanligt. Efter "hon-är-sjuk-samtalet" till förskolan fick jag veta att hon klagat lite smått på rumpan igår också, och varit ovanligt gnällig för allt och ingenting hela dagen. Pappan har ringt hälsocentralen och i eftermiddag ska de lämna urinprov och ta snabbsänka. Så idag drar det i mamma-nerven! När ens barn är sjukt, vill man vara nära. Hålla handen, stryka pannan, kramas.

Håhå jaja. Klag och tjat AB. Ska man lyfta fram något positivt, kan jag meddela att jag är lite bättre i ryggen! Långt ifrån bra, men bättre. Men det kanske ni förstått redan, eftersom jag inte gnällt om just det på typ ett helt dygn eller så. Miiinst.

Nu ska jag fortsätta min lunch genom att faktiskt ÄTA också, inte bara sitta här och knappa!

/Jenny