Örebro-överblick
Precis i slutet av filmen hörde sambon små tassande barnfötter - Frida hade krupit upp i vår säng och upptäckt att den var tom! Efter ett pottbesök och 10 ihopslingrade minuter i storsängen bredvid mig, sov hon gott igen. Det blir en natt av näranäranära kontakt, igen - hon tycks tanka igen närhet efter tiden isär under veckan, för det var länge sedan hon sov så mycket i vår säng!
Jaha. Jag tillbringade alltså två dagar på konferens i Örebro i veckan. "SiteVision-dagarna" - vi snackar tema kring ett webbpubliceringsverktyg här. Det var som konferenser är mest - prat, prat, prat. Och mingel. Och mera prat. Mycket var nyttigt, inte allt. Några skratt. Och MAT, inte att förglömma! Och obehagligt varma konferenslokaler, av typen som kräver dubbel deo för att undvika pinsamheter.
Stora konferenssalen. Urtjusig, pampig, högtidlig. Och varmast.
Utsikten från stora konferenssalen - centralt beläget, eller hur?!
(För er som inte känner igen denna murar, så är det Örebro slott.)
Vi bodde på Elite stora hotellet, och konferensen var där också. Smiiidigt.
Hotellet är väldigt trevligt och fint. Vissa rum är snajdigare än andra,
men så är det ju. (Herrarna fick värsta sviten, jättefräsch och snygg!
Efter 45 minuter på stan efter dag 1, kom jag hem med TVÅ par Rieker-skor. Hurra!
På kvällen var det mingelmiddag på Villa Strömpis, alldeles nära slottet.
Gooood somrig välkomstdrink på terassen!
Den trevliga midagen visade sig vara en uuuuuurgod libanesisk buffé. Tyvärr hade de gjort två misstag:
- Lapparna med förklaringar till vad allt var, hade yttepytteliten text. Nästan oläsbar, man fick böja sig som en fällkniv vid varje fat. Dessutom fanns lapparna bara på ena sidan, trots att maten gick att ta från två håll...
- All härligt tilltalande smaskig mat, var korkat placerad under en drapering med "mysbelysning" med blått ljus. Detta gjorde att all mat såg likadan ut - grå grå grååååå, som pölsa. Så synd på så trevligt upplägg!
Som avslutning på konferensdag ett föreläste Jan Bylund, stå-upp-komikern från Umeå. Ni vet den lille, söte, snälle killen (som enligt honom själv är hur folk ser honom, och det stämmer ju!). Han pratade Det var jättebra! Jag har hört honom förr och tyckte detsamma då. Han kan verkligen konsten att engagera, skapa igenkänning och såklart få oss att skratta! Helskön människa.
Jan Bylund - mannen med det rörliga kroppsspråket! Det här var
baske mig den ENDA skarpa bilden, den enda där han höll sig stilla...
Han pratade mycket om det jag tro så starkt på, nämligen att våga fråga om det man inte förstår, att visa sina svagheter, att erkänna vad man inte kan, att våga låta det lysa igenom när inte allt är på topp. "Vi är aldrig ensamma" slog han fast, och jag tror det stämmer oerhört bra. Han pratade också om vikten av beröm och bekräftelse - att vi måste berömma varandra mer! Och alldeles särskilt på jobbet, för prestationer av stort och smått slag. Visste ni att 70 procent - SJUTTIO - av allt beröm i livet, får man innan 5 års ålder?! Då är väl ändå något ganska galet. Mer beröm åt folket - börja idag du med!
Örebro slott i all sin glans. Sol, blå himmel och ett magnifikt byggnadsverk! Vackert.
Ni vet hur man känner sig sedan, när man konfererat klart. Puuuuuuh. Man vill bara hem, hoppa i mysbrallorna, krypa upp i egan soffan och sova i egna sängen. Men nej, nix pix. Själv fick jag denna gång vinka hej svejs till kollegorna och istället sätta mig på en buss till Grythyttan, för att delta i en engelska-kurs. Jippi.
Mer om Grythyttetrippen en annan dag. Nu marsch ned i sängen!
/Jenny
Snygga skor!!! Var köpte du dem??? nyfiken
Sara: Jag köpte dem på en Rieker-skobutik i Örebro. Det märket brukar finnas på "rejäla" skoaffärer, fotvänligt och präktigt - men nu med många snygga lite roligare modeller (enligt min smak, då).
Då ska jag hålla utkik efter en "rejäl" skoaffär idag! ;o)
