3-årskollad och klar
Frida spexade runt och var glad som en fröjd på kollen. Klädde av sig och vägdes och mättes som om hon aldrig gjort annat. Pratade i stort sett oavbrutet såklart.
Vikt: 15,1 kg
Längd: 96,7 cm
Utvecklingen sedan förra året har gått stadigt enligt kurvorna, hon ligger nästan mitt på normalkurvan och är proportionerlig. (Fast jag undrar över längden... Jag mätte mig också (på Fridas order) och var 1,5 cm kortare än jag brukar, så kanske är den där mätstickan inte helt korrekt? Eller så jag krympt på gamla dar? Det gör man ju har jag hört, haha!)
BVC-sköterskan konstaterade att hon direkt hörde att Frida pratar utmärkt bra, men gjorde ändå "treårs-språktestet". Hon lade fram sex foton och frågade saker kring dem, barnet ska svara eller peka på rätt grej och så. Typ "Finns det något här som man kan ha på sig?" ska generera svaret "Mössan" osv. Frida svarade snällt på allt. Rätt och tydligt också. Inte överaskande men ändå skönt!
- Vad kan man göra med den här? - Skriva!
"Kan du ge mig bilden med mössan och bilen?"
Efteråt gick Frida fram och sa "Jag tycker om alla färgerna och så kan jag dem, men mest gillar jag rosa". Hahaha! Jag hade sagt innan att sköterskan kanske skulle fråga om vilka färger hon kan, eller om hon kan någon bokstav eller så. Tydligen kände Frida att detta saknats i utfrågningsstunden! Kaxmaja.
Sköterskan sa leende att "Egentligen tillhör det 4-årskollen, men kan du berätta vilka färger där är på den här?" Hon vände och vred på en leksak, Frida rabblade färger. Sista frågan rörde färgen på ett A. När Frida först svarade "Ett AAAAaaa!" istället för färgen, blev BVC-madamen faktiskt snopen tror jag! Sedan ställde hon upp tre leksaker i rad och frågade om Frida kunde räkna dem - vilket hon gjorde klockrent. Tydligen hade Frida vid det laget klarat av ett helt gäng moment från 4-årskontrollen, och jag kan inte hjälpa att det känns lite kul även om det ju inte är viktigt alls egentligen.
(På 4-årskollen ska de förresten även göra synkontroll, det blir skönt att börja ha lite koll på det då. Frida har ju tyvärr en hel klase glasögonormar i släkterna, så jag räknar kallt med att hon får brillor så småningom.)
Vi snackade toabestyr såklart. Jag fick också svara på lite frågor kring Fridas mat, sömn, hälsa och annat. Frida kastade sig över några böcker, tjöt glatt "Sagan om Bockarna Bruse, den vill JAG läsa!" Än en gång förvånade hon sköterskan med överkurs, tydligen, genom att känna igen sagan. Rutan med "Brukar ni läsa bilderböcker med enkel handling för barnet?" markerades...
Sötnosing. Klok som en uggla. Eller som en 4-åring, haha!
/Jenny
Det är skönt när kurvorna stämmer! Om jag minns rätt hade ni också en massa amningsstrul i början..? E gick efter tiden på neonatelen inte upp som hon skulle och vi ammade och ammade och var på BVC flera gånger i veckan. Ersättning som komplement blev lösningen, tur att vi inte hade en amningsrabiat sköterska...
Marielle: Vilket minne! Ja, vi hade tre hopplösa månader i början med amningsstrul när Frida växte yttepyttesakta och vi var på BVC minst 1 g/vecka. I vårt fall var det väl mest JAG som var amningsrabiat (och hormonstörd som hejsan, haha!). Vi fick rådet från Amningsmottagningen (dit vi också var ett par ggr) att komplettera med ersättning, men hon växte inte mer i alla fall!
Till sist lyckades jag sluta med amningsnappen och fick henne att ta tag på rätt sätt och ändå och VIPS som simsalabim så blev allt kanonbra, som att vända på en hand! Sedan ammade jag fullt i 6 mån och delamning tills hon var ETT ÅR OCH ÅTTA MÅNADER! Haha.
Amningsnapp hade vi också och fipplade med rätt länge, E slutade ett par dagar efter att jag köpt en ny omgång av de nya, dyraste från apoteket...
Jag tror att en del av krånglet berodde på att jag under Ebbas första dagar i kuvös trodde att jag inte skulle kunna amma henne alls om man inte började på direkten. Det tog liksom ett par dar innan nån pratade med oss om amningen... Men jag vet inte jag, det var så lätt att amma henne på neonatelen när hon behövde typ 30-60 ml, då räckte maten fint! :)
Ska prata med en läkare om den förlossningen om två veckor, gå igenom journalen och så - för att sedan prata om den kommande förlossningen. Vet inte om jag ser fram emot det precis, det är ingen rolig läsning...
Frida har kommit vääääldigt långt språkligt! Men ibland är det förvånande vad andra blir förvånade över! Klart att de känner igen böcker de läst tidigare. E (och säkert Frida också) har så länge hon kunnat prata berättat vilken bok hon vill att vi ska läsa vid sagostund eller läggdags. E pratar inte lika tydligt som Frida men har ett mycket stort ordförråd. Skönt, för i mitt jobb som förskollärare med 6-åringar ser jag barn som pratar bra men har ett ganska litet ordförråd. Små barn samlar ord nåt helt enormt! Fortsätt du att gå i mamma bibliotekariens fotspår och läs, läs, läs! Själv borde jag låna mer böcker till E... Hon har i och för sig rätt många men snart är det ju BOKREA! Då får vi utöka samlingen.
Marielle: Jag håller tummarna för att du slipper gå igenom en trasslig förlossning igen (vilket jag tolkar det som att den förra var)! Håll hoppet levande - det kan mycket väl bli heeeelt annorlunda. Och om inte, så klarade du ju det faktiskt förra gången ändå =)
Ja, vi lär fortsätta läsa mycket men sedan pratar jag ju också en hel del! Jag tycker jag och Frida resonerar och funderar högt oavbrutet nästan. Haha, det har sina fördelar att vara en babbelkuse, barnet får automatiskt en stor variation av ord att välja bland. Hihi.
